Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjösyrsa

Organismgrupp Kräftdjur, Märlkräftor Gammaracanthus lacustris
Sjösyrsa Kräftdjur, Märlkräftor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sjösyrsan tillhör familjen märlkräftor, vilken kännetecknas av en från sidorna tillplattad kropp. Vanligen är kroppen hos arterna i familjen böjd och närmast halvcirkelformad, men sjösyrsan hör till de arter som har en mer upprätt hållning, även om bakändan hålls något bakåtböjd. En annan utmärkande karaktär är att är att ryggplåtarna är mer ojämna i förhållande till varandra än hos övriga arter vilket ger ett aningen taggigt intryck. Frambenens nedre delar är också kraftigt utvidgade jämfört med de övriga svenska arterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjösyrsa Observationer i  Sverige för sjösyrsa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sjösyrsan är påträffad i cirka 30 svenska sjöar från Skåne till Norrbotten men saknas i flera län. Arten har möjligen en cirkumpolär utbredning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lever i djupa kalla sjöar med rent och oförsurat vatten och anses vara istidsrelikt. Den är hittills känd från ca 30 sjöar, men mörkertalet kan vara upp till 10x. Den drabbas sannolikt negativt av ökad vattentemperatur och inplantering av fisk. Inom miljöövervakningen fås den då och då i främst Vänern och Vättern - ingen negativ trend kan dock utläsas ur materialet. Från Norge finns dock uppgifter om väsentlig tillbakagång. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Nya fynd i IVMs databas. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-800) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Sjösyrsan lever i rena, oförsurade och djupa sjöar och har vanligen en tvåårig livscykel. Den påträffas nattetid i sjöarnas pelagialzon. Den anses vara en istidsrelikt.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Amphipoda (märlkräftor), Familj Gammaridae, Släkte Gammaracanthus, Art Gammaracanthus lacustris G.O. Sars, 1867 - sjösyrsa Synonymer Gammaracanthus relictus G.O. Sars, 1895, Gammaracanthus loricatus auctt., Relictacanthus relictus (G.O. Sars, 1895), Relictacanthus lacustris (G.O. Sars, 1867)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lever i djupa kalla sjöar med rent och oförsurat vatten och anses vara istidsrelikt. Den är hittills känd från ca 30 sjöar, men mörkertalet kan vara upp till 10x. Den drabbas sannolikt negativt av ökad vattentemperatur och inplantering av fisk. Inom miljöövervakningen fås den då och då i främst Vänern och Vättern - ingen negativ trend kan dock utläsas ur materialet. Från Norge finns dock uppgifter om väsentlig tillbakagång. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Nya fynd i IVMs databas. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-800) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Sjösyrsan tillhör familjen märlkräftor, vilken kännetecknas av en från sidorna tillplattad kropp. Vanligen är kroppen hos arterna i familjen böjd och närmast halvcirkelformad, men sjösyrsan hör till de arter som har en mer upprätt hållning, även om bakändan hålls något bakåtböjd. En annan utmärkande karaktär är att är att ryggplåtarna är mer ojämna i förhållande till varandra än hos övriga arter vilket ger ett aningen taggigt intryck. Frambenens nedre delar är också kraftigt utvidgade jämfört med de övriga svenska arterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjösyrsa

Länsvis förekomst och status för sjösyrsa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjösyrsa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sjösyrsan är påträffad i cirka 30 svenska sjöar från Skåne till Norrbotten men saknas i flera län. Arten har möjligen en cirkumpolär utbredning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Peracarida  
  • Ordning
    Amphipoda - märlkräftor 
  • Underordning
    Gammaridea  
  • Familj
    Gammaridae  
  • Släkte
    Gammaracanthus  
  • Art
    Gammaracanthus lacustrisG.O. Sars, 1867 - sjösyrsa
    Synonymer
    Gammaracanthus relictus G.O. Sars, 1895
    Gammaracanthus loricatus auctt.
    Relictacanthus relictus (G.O. Sars, 1895)
    Relictacanthus lacustris (G.O. Sars, 1867)

Sjösyrsan lever i rena, oförsurade och djupa sjöar och har vanligen en tvåårig livscykel. Den påträffas nattetid i sjöarnas pelagialzon. Den anses vara en istidsrelikt.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Arten påverkas negativt av försurning, eutrofiering och inplantering av fisk, eventuellt även reglering.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
Verka internationellt för minskning av mängden försurande utsläpp. Var restriktiv med vattenregleringar. Arten bör eftersökas för att fastställa status och hotbild.

Enckell, P.H. 1980. Fältfauna. Kräftdjur. Signum. Lund. Juhlin, L. och Cederlund, Å. 1985. Relikta kräftdjur i västmanländska sjöar. Länsstyrelsen i Västmanlands län. 1985. Nr 3. 16 pp samt bilagor.

Kinsten, B. 1990. Inventering av glacialrelikta kräftdjur. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar nr 1990:3. 39 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Pär-Erik Lingdell 1995. Rev. Ulf Bjelke 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Peracarida  
  • Ordning
    Amphipoda - märlkräftor 
  • Underordning
    Gammaridea  
  • Familj
    Gammaridae  
  • Släkte
    Gammaracanthus  
  • Art
    Gammaracanthus lacustris, G.O. Sars, 1867 - sjösyrsa
    Synonymer
    Gammaracanthus relictus G.O. Sars, 1895
    Gammaracanthus loricatus auctt.
    Relictacanthus relictus (G.O. Sars, 1895)
    Relictacanthus lacustris (G.O. Sars, 1867)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Pär-Erik Lingdell 1995. Rev. Ulf Bjelke 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.