Chara strigosa
Skäggsträfse
Alger, Kransalger
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Charophyceae (kransalger), Ordning Charales, Familj Characeae, Släkte Chara (sträfsen), Art Chara strigosa A.Braun - skäggsträfse Synonymer
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nära hotad (NT)
-
2005 Nära hotad (NT)
-
2000 Nära hotad (NT)
Dokumentation Kransalgen Chara strigosa är känd från ett drygt tjugotal lokaler, framför allt i Jämtland men även vid Rättvik och i Torne lappmark. Arten har inte varit föremål för inventeringar i någon större utsträckning under senare tid och särskilt för de nordliga lokalerna saknas nyare data helt. Vid återbesök på de två lokalerna vid Rättvik 2010 kunde arten inte påträffas. Ökad brunhet i vattnet samt eutrofiering skulle kunna hota arten som förekommer i naturligt bruna vatten i gränstrakterna till kalkhaltig berggrund. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (15-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (60-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
Länsvis förekomst och status för skäggsträfse baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
I Sverige har skäggsträfset uppmärksammats först på 1930-talet. Arten växer på ett fåtal lokaler i Norrbottens län och i Dalarna samt på ett större antal lokaler i Jämtland. Sammanlagt finns cirka 20 kända aktuella lokaler (de flesta från 1990-talet). Ett isolerat fynd gjordes 1918 i Ekedalen i Västergötland. Det är sannolikt att arten förekommer på fler lokaler i kalkrika områden i norra Sverige. Vid återbesök i några av sjöarna i Dalarna 2009-2010 påträffades inget skäggsträfse. I övrigt har ytterst få av fyndlokalerna återbesökts. I övriga Norden har den påträffats på ett större antal lokaler i södra och norra Norge, samt i Finland där de flesta lokalerna ligger i nordöstra delen av landet. Skäggsträfse förekommer vidare i Estland och Ryssland nära finska gränsen. Arten har flera ifrån varandra isolerade utbredningsområden: i kalkrika delar av Alperna (Frankrike, Tyskland, Österrike, Schweiz) samt i sjön Aguelmane Sidi Mohamed på 2090 m höjd i Marocko. Arten är rödlistad som Nära hotad (NT) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015), Finland (Rassi m.fl. 2010) och Estland (Anonym 2008).
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamCharophyta
-
KlassCharophyceae - kransalger
-
OrdningCharales
-
FamiljCharaceae
-
SläkteChara - sträfsen
-
ArtChara strigosaA.Braun - skäggsträfse
Skäggsträfse förekommer i arktiska och alpina, kalkrika sjöar och tjärnar. Det är dock inte lika extremt i sin preferens för kallt vatten som fjällrufse Tolypella canadensis. Den har hittats vid pH-intervallet 7,2-8,3, oftast på 1-2 m djup, ibland djupare. Skäggsträfse är en karaktärsart för ”humusrika Chara-sjöar” som ligger i gränsområden mellan myrar och kalkrik berggrund. Dessa sjöar har sediment där kalkgyttja och dy (torv) är blandade, klart vatten och en välutvecklad undervattensvegetation bestående av kransalger, mossor och olika kärlväxter som vattenbläddra Utricularia vulgaris. Denna ovanliga sjötyp finns bland annat i Jämtland samt i östra Finland där den har betecknats som ”Potamogeton filiformis - Chara strigosa-sjöar” (Maristo 1941). Skäggsträfse är vintergrön. Kunskap saknas om artens fertilitet och spridning. Från Alperna har uppgetts att arten sällan är fertil, vilket dock inte stämmer överens med svenska förhållanden då fertila plantor med rikligt med oosporer ofta påträffas.
Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten
Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar
Biotoper där arten kan förekomma: Småvatten
Substrat/Föda:Påverkan
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Förbruning av vatten (Viss negativ effekt)
Anonym 2008. Red data book of Estonia 2008. Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences. [http://elurikkus.ut.ee/prmt.php?lang=eng] [uttag 2016-01-28]
Blindow, I. 1994. Sällsynta och hotade kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 88: 65-73.
Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & Koistinen, M. 2007. Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 101: 165-220.
Blindow, I. & Langangen, A. 1995. Kransalger i Jämtland. Svensk Botanisk Tidskrift 89: 111-117.
Cedercreutz, C. 1938. Anmärkningsvärda Characéfynd. Memoranda Societatis pro Fauna et Flora Fennica 14: 108-110.
Corillion, R. 1957. Les charophycées de France et d’Europe occidentale. Imprimerie Bretonne, Rennes.
Forsberg, C. 1965. Environmental conditions of Swedish charophytes. Symbolae Botanicae Upsalienses 18: 4.
Hasslow, O.J. 1940. Einige Characeenbestimmungen. III. Botaniska Notiser 93: 287-288.
Hasslow, O.J. 1949. Ny svensk lokal för Chara strigosa. Botaniska Notiser 102: 447.
Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015. Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken, Norge.
Krause, W. 1997. Charales (Chlorophyceae). I: Ettl, H., Gärtner, G., Heynig, H. & Mollenhauer, D. (red.), Süßwasserflora von Mitteleuropa vol. 18.
Langangen, A. 1974. Ecology and distribution of Norwegian charophytes. Norwegian Journal of Botany 21: 31-52.
Langangen, A. 1993. Kransalgene i Nordland. Polarflokken 17: 491-518.
Langangen, A. 1996. Sjeldne og truete kransalger i Norge. Blyttia 54: 23-30.
Lohammar, G. 1938. Wasserchemie und höhere Vegetation schwedischer Seen. Symbolae Botanicae Upsalienses 3(1): 1-252.
Maristo, L. 1941. Die Seentypen Finnlands auf floristischer und vegetationsphysiognomischer Grundlage. Annales Botanici Societatis Vanamo 15: 1-312.
Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.) 2010. The 2010 red list of Finnish species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.
Vaarama, A. 1954. On the ecology and Fennoscandian area of Chara strigosa A. Br. Vegetatio 5-6: 177-184.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Irmgard Blindow 1998. Rev. Gustav Johansson 2016. ©ArtDatabanken, SLU 2016
-
RikePlantae - egentliga växter
-
UnderrikeViridiplantae - gröna växter
-
InfrarikeStreptophyta
-
ÖverstamCharophyta
-
KlassCharophyceae - kransalger
-
OrdningCharales
-
FamiljCharaceae
-
SläkteChara - sträfsen
-
ArtChara strigosa, A.Braun - skäggsträfse
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Irmgard Blindow 1998. Rev. Gustav Johansson 2016. ©ArtDatabanken, SLU 2016