Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skör masksjögurka

Organismgrupp Tagghudingar, Sjögurkor Leptosynapta inhaerens
Skör masksjögurka Tagghudingar, Sjögurkor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En långsmal, halvgenomskinlig och något rödpigmenterad, mjukbottenlevande sjögurka.
Längd upp till 20 cm, men litteraturuppgifter om 30 cm långa individer finns. Kroppens diameter är ungefär en tiondel av längden. Kroppen är ganska genomskinlig och svagt rosa till rödbrun, och de vassa, ytliga ossiklerna ger en kardborreeffekt, som gör att andra föremål fastnar. Matsmältningskanalen syns genom den tunna kroppsväggen. Den är rak med en kort muskelmage nära framänden. Arten har vanligen bara en polisk blåsa, som möjligen kan anas genom huden. De 10-13 tentaklerna har som regel 5-7 par sidogrenar (kan vara 3-10 par). Sidogrenarna brukar bli längre mot spetsen, och det opariga yttersta utskottet är vanligen längst. Deras antal kan variera mellan olika tentakler hos en och samma individ. Könsöppningen sitter i spetsen av en av de båda översta tentaklerna, oftast den högra. Två typer av ossikler förekommer i huden: ankare och plättlaggar med korta, outvecklade skaft. Ossikler kan också finnas i tentaklernas muskulatur och är då C-formiga eller formade som korn. Arten är ömtålig (därav det svenska namnet) och skadas lätt när den grävs upp. Den är mycket lik röd masksjögurka Leptosynapta bergensis, men dess tentakler har vanligtvis 5-7 par sidogrenar, medan de normalt har 8-9 par sidogrenar hos röd masksjögurka. Tarmarrangemanget skiljer sig också mellan arterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för skör masksjögurka Observationer i  Sverige för skör masksjögurka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skör masksjögurka förekommer från Öresund till Bohuslän, i Nordsjön, längs Norges kust norrut till Lofoten, runt Färöarna och Brittiska öarna samt söderut till Biscayabukten, Medelhavet och Kanarieöarna. Arten påträffas någorlunda ofta. Den har vid upprepade tillfällen rapporterats från Nordamerikas atlantkust, men en närmare undersökning av material därifrån tyder på att det uteslutande rör sig om den snarlika men vitare arten Leptosynapta tenuis.
I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) påträffades arten ett flertal gånger i Kosterområdet samt vid Måseskär och Nidingen. Därtill ett flertal fynd på danskt vatten. Under Svenska artprojektets marina inventering endast påträffad på Lilla Middelgrund. Under mitten av 1990-talet rapporterades arten i Kosterfjorden. Tänkbart att den är förbisedd pga sitt nedgrävda levnadssätt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
En masklik sjögurka som saknar ambulakralfötter. Genomskinlig hud med svag skär färg. Längd ca 10-15 cm. Lever i lerig sand eller grus från ca 2 till 50 meters djup. Kan också finnas i ålgräs. Arten är känd från Brittiska öarna och Nordsjön. Närmast oss förekommer den längs Norges norra kust. I svenska vatten rapporterad från Öresund, Kattegatt samt Bohuslän. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) påträffades arten ett flertal gånger i Kosterområdet samt vid Måseskär och Nidingen. Därtill ett flertal fynd på danskt vatten. Under Svenska artprojektets marina inventering endast påträffad på Lilla Middelgrund. Under mitten av 1990-talet rapporterades arten i Kosterfjorden. Tänkbart att den är förbisedd pga sitt nedgrävda levnadssätt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Skör masksjögurka lever på mellan 2 och drygt 50 meters djup i mjuka bottnar med sandinslag. Matsmältningskanalen är som regel fylld med sand- och gruskorn. Arten är hermafrodit, och i svenska vatten inträffar lektiden framför allt i september. Doliolarialarven är tunnformig, har fyra tydliga, tvärställda, cilierade ringar och lever endast en kort tid pelagiskt (sannolikt strax ovanför bottnen).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Holothuroidea (sjögurkor), Ordning Apodida, Familj Synaptidae (masksjögurkor), Släkte Leptosynapta, Art Leptosynapta inhaerens (O.F.Müller, 1776) - skör masksjögurka Synonymer Holothuria inhaerens O.F.Müller, 1776

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation En masklik sjögurka som saknar ambulakralfötter. Genomskinlig hud med svag skär färg. Längd ca 10-15 cm. Lever i lerig sand eller grus från ca 2 till 50 meters djup. Kan också finnas i ålgräs. Arten är känd från Brittiska öarna och Nordsjön. Närmast oss förekommer den längs Norges norra kust. I svenska vatten rapporterad från Öresund, Kattegatt samt Bohuslän. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) påträffades arten ett flertal gånger i Kosterområdet samt vid Måseskär och Nidingen. Därtill ett flertal fynd på danskt vatten. Under Svenska artprojektets marina inventering endast påträffad på Lilla Middelgrund. Under mitten av 1990-talet rapporterades arten i Kosterfjorden. Tänkbart att den är förbisedd pga sitt nedgrävda levnadssätt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En långsmal, halvgenomskinlig och något rödpigmenterad, mjukbottenlevande sjögurka.
Längd upp till 20 cm, men litteraturuppgifter om 30 cm långa individer finns. Kroppens diameter är ungefär en tiondel av längden. Kroppen är ganska genomskinlig och svagt rosa till rödbrun, och de vassa, ytliga ossiklerna ger en kardborreeffekt, som gör att andra föremål fastnar. Matsmältningskanalen syns genom den tunna kroppsväggen. Den är rak med en kort muskelmage nära framänden. Arten har vanligen bara en polisk blåsa, som möjligen kan anas genom huden. De 10-13 tentaklerna har som regel 5-7 par sidogrenar (kan vara 3-10 par). Sidogrenarna brukar bli längre mot spetsen, och det opariga yttersta utskottet är vanligen längst. Deras antal kan variera mellan olika tentakler hos en och samma individ. Könsöppningen sitter i spetsen av en av de båda översta tentaklerna, oftast den högra. Två typer av ossikler förekommer i huden: ankare och plättlaggar med korta, outvecklade skaft. Ossikler kan också finnas i tentaklernas muskulatur och är då C-formiga eller formade som korn. Arten är ömtålig (därav det svenska namnet) och skadas lätt när den grävs upp. Den är mycket lik röd masksjögurka Leptosynapta bergensis, men dess tentakler har vanligtvis 5-7 par sidogrenar, medan de normalt har 8-9 par sidogrenar hos röd masksjögurka. Tarmarrangemanget skiljer sig också mellan arterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skör masksjögurka

Länsvis förekomst och status för skör masksjögurka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skör masksjögurka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skör masksjögurka förekommer från Öresund till Bohuslän, i Nordsjön, längs Norges kust norrut till Lofoten, runt Färöarna och Brittiska öarna samt söderut till Biscayabukten, Medelhavet och Kanarieöarna. Arten påträffas någorlunda ofta. Den har vid upprepade tillfällen rapporterats från Nordamerikas atlantkust, men en närmare undersökning av material därifrån tyder på att det uteslutande rör sig om den snarlika men vitare arten Leptosynapta tenuis.
I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) påträffades arten ett flertal gånger i Kosterområdet samt vid Måseskär och Nidingen. Därtill ett flertal fynd på danskt vatten. Under Svenska artprojektets marina inventering endast påträffad på Lilla Middelgrund. Under mitten av 1990-talet rapporterades arten i Kosterfjorden. Tänkbart att den är förbisedd pga sitt nedgrävda levnadssätt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Apodida  
  • Familj
    Synaptidae - masksjögurkor 
  • Släkte
    Leptosynapta  
  • Art
    Leptosynapta inhaerens(O.F.Müller, 1776) - skör masksjögurka
    Synonymer
    Holothuria inhaerens O.F.Müller, 1776

Skör masksjögurka lever på mellan 2 och drygt 50 meters djup i mjuka bottnar med sandinslag. Matsmältningskanalen är som regel fylld med sand- och gruskorn. Arten är hermafrodit, och i svenska vatten inträffar lektiden framför allt i september. Doliolarialarven är tunnformig, har fyra tydliga, tvärställda, cilierade ringar och lever endast en kort tid pelagiskt (sannolikt strax ovanför bottnen).

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Då arten är så dåligt känd är det svårt att säga något om eventuella hot.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Det är svårt att föreslå specifika åtgärder för arten. En ökad kunskap behövs om artens utbredning och status i svenska vatten.
Namngivning: Leptosynapta inhaerens (O.F. Müller, 1776). Originalbeskrivning: Holothuria inhaerens. Zoologiae Danicae Prodromus: 232.
Etymologi: inhaerens = vidhäftande; inhaereo (lat.) = vidhäfta, kleta. Syftar på att arten lätt häftar fast.
Uttal: [Leptosynápta inhérens]

Hayward, P. J. & Ryland, J. S. 2002. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Utgåva 2.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Picton, B. 1993. A Field Guide to the Shallow-water Echinoderms of the British Isles. Immel Publishing Limited.

Southward, E. C & Campbell, A. C. 2006. Echinoderms. Synopses of the British Fauna (New Series) No 56. Linnean Society of London.

Bearbetat material från kommande Nationalnyckelvolymen Tagghudingar-Svalgsträngsdjur Utgivningsår 2013. ISBN 978-91-88506-82-5.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Apodida  
  • Familj
    Synaptidae - masksjögurkor 
  • Släkte
    Leptosynapta  
  • Art
    Leptosynapta inhaerens, (O.F.Müller, 1776) - skör masksjögurka
    Synonymer
    Holothuria inhaerens O.F.Müller, 1776
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).