Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skedgrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia anodon
Skedgrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten växer i täta, upp till 1,5 cm höga, svartgröna tuvor. Bladen är något kupade, bredast en bit ovan basen och sedan gradvis avsmalnande. Skottets övre blad har nästan alltid en relativt lång, färglös hårudd, medan bladen längre ned ofta saknar hårudd. I tvärsnitt har bladen en rundad form och bladkanten är plan eller något tillbakaböjd nedtill. Bladskivan är oftast ett cellager tjock, men den kan ha stråk som är två celler tjocka i den övre delen, och bladcellerna är små och rundade. Arten är samkönad och kapslar förekommer nästan alltid rikligt. Kapseln är klot- eller urnformad, slät och fästad på ett mycket kort, tunt och krokigt skaft, vilket gör att den nästan helt döljs av bladen. Kapseln saknar helt peristom och locket har ett mycket kort, knubbigt spröt.
Skedgrimmia skiljer sig från de flesta andra svenska grimmior genom de knubbiga kapslarna på korta, krokiga skaft. Den närstående arten fågelgrimmia G. plagiopodia skiljer sig från skedgrimmia genom sitt välutvecklade peristom. Skedgrimmia kan även förväxlas med blommossor Schistidium spp., men dessa har ett välutvecklat, orangefärgat eller rött peristom. Den mycket sällsynta norska arten tandlös blommossa S. flaccidum saknar dock peristom, men den har en kapsel med ett kraftigt, rakt skaft.
Utbredning
Länsvis förekomst för skedgrimmia Observationer i  Sverige för skedgrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige växer skedgrimmia uteslutande i fjällen, där den är spridd men sällsynt upp till lågalpin zon. Den förekommer sällsynt i Finland liksom i Norge där den även är funnen i låglandet, t.ex. i Oslofjorden. Den är även känd från Svalbard. Arten förekommer spridd över Europa, och världsutbredningen omfattar även Nordafrika, Asien, Nord- och Sydamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Sällsynt art som växer på kalkrika bergarter i fjällen. Den är uppenbart sällsynt och kända populationer är individfattiga (utom en) och därigenom känsliga för slumpmässiga förändringar på lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (150-3200). Antalet lokalområden i landet skattas till 5. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 72 (12-260) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Skedgrimmia växer på solexponerade, sydvända block och klippor - nästan uteslutande i fjällen. Den förekommer bara på riktigt varma och torra växtplatser. Substratet är uteslutande kalksten eller kalkhaltig skiffer med riklig påväxt av den karakteristiska kalkindikerande laven praktlav Xanthoria elegans. Skedgrimmia växer nästan alltid tillsammans med andra kalkgynnade mossor som fjällskruvmossa Syntrichia norvegica, klockmossor Encalypta spp., hättemossor Orthotrichum spp. och blommossor Schistidium spp. Den sprider sig troligen med hjälp av sporer, eftersom den saknar specialiserade vegetativa spridningsorgan.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia anodon Bruch & Schimp. - skedgrimmia Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sällsynt art som växer på kalkrika bergarter i fjällen. Den är uppenbart sällsynt och kända populationer är individfattiga (utom en) och därigenom känsliga för slumpmässiga förändringar på lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (150-3200). Antalet lokalområden i landet skattas till 5. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 72 (12-260) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten växer i täta, upp till 1,5 cm höga, svartgröna tuvor. Bladen är något kupade, bredast en bit ovan basen och sedan gradvis avsmalnande. Skottets övre blad har nästan alltid en relativt lång, färglös hårudd, medan bladen längre ned ofta saknar hårudd. I tvärsnitt har bladen en rundad form och bladkanten är plan eller något tillbakaböjd nedtill. Bladskivan är oftast ett cellager tjock, men den kan ha stråk som är två celler tjocka i den övre delen, och bladcellerna är små och rundade. Arten är samkönad och kapslar förekommer nästan alltid rikligt. Kapseln är klot- eller urnformad, slät och fästad på ett mycket kort, tunt och krokigt skaft, vilket gör att den nästan helt döljs av bladen. Kapseln saknar helt peristom och locket har ett mycket kort, knubbigt spröt.
Skedgrimmia skiljer sig från de flesta andra svenska grimmior genom de knubbiga kapslarna på korta, krokiga skaft. Den närstående arten fågelgrimmia G. plagiopodia skiljer sig från skedgrimmia genom sitt välutvecklade peristom. Skedgrimmia kan även förväxlas med blommossor Schistidium spp., men dessa har ett välutvecklat, orangefärgat eller rött peristom. Den mycket sällsynta norska arten tandlös blommossa S. flaccidum saknar dock peristom, men den har en kapsel med ett kraftigt, rakt skaft.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skedgrimmia

Länsvis förekomst och status för skedgrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skedgrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige växer skedgrimmia uteslutande i fjällen, där den är spridd men sällsynt upp till lågalpin zon. Den förekommer sällsynt i Finland liksom i Norge där den även är funnen i låglandet, t.ex. i Oslofjorden. Den är även känd från Svalbard. Arten förekommer spridd över Europa, och världsutbredningen omfattar även Nordafrika, Asien, Nord- och Sydamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia anodonBruch & Schimp. - skedgrimmia

Skedgrimmia växer på solexponerade, sydvända block och klippor - nästan uteslutande i fjällen. Den förekommer bara på riktigt varma och torra växtplatser. Substratet är uteslutande kalksten eller kalkhaltig skiffer med riklig påväxt av den karakteristiska kalkindikerande laven praktlav Xanthoria elegans. Skedgrimmia växer nästan alltid tillsammans med andra kalkgynnade mossor som fjällskruvmossa Syntrichia norvegica, klockmossor Encalypta spp., hättemossor Orthotrichum spp. och blommossor Schistidium spp. Den sprider sig troligen med hjälp av sporer, eftersom den saknar specialiserade vegetativa spridningsorgan.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Artens sällsynthet innebär att den är känslig för slumpfaktorer. Olika former av exploateringar kan vara ett hot mot artens växtplatser. Hotbilden är i övrigt oklar.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Kända lokaler bör återbesökas för att kontrollera artens status och utveckling. Ifall arten återfinns bör växtplatsens exakta läge meddelas till berörda myndigheter så att lämpliga åtgärder vidtas för att arten ska kunna fortleva.
Utländska namn - FI: kyttyräkivisammal, NO: Vomknausing.

Etymologi: anodon = utan tänder; an- (gr.) = negerande prefix; odon av odous (gr.) = tand.
Uttal: [Grímmia ánodon]

key facts Toothless Grimmia. Forms dense, up to 1.5 cm high, blackish-green tufts. Hyaline point relatively long, white, almost invariably present in upper leaves but frequently lacking further down. Leaf rounded in cross section, margin plane or slightly recurved below. Autoicous. Capsules nearly always present; smooth, globose to urceolate, more or less completely immersed, gymnostomous. Beak very short and stout. Seta thin, curved and very short. - An almost exclusively alpine species growing on rocks and boulders of limestone or calcareous schist in very warm, dry and sun-exposed situations.

Cao, T. & Vitt, T.H. 1986. A taxonomic and phylogenetic analysis of Grimmia and Schistidium (Bryopsida; Grimmiaceae) in China. J. Hattori Bot. Lab. No. 61: 123-247.

Greven, H.C. 1995. Grimmia Hedw. (Grimmiaceae, Musci) in Europe. Leiden. 160 pp.

Weibull, H. 2006. Grimmia anodon skedgrimmia s. 103. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 2001. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia anodon, Bruch & Schimp. - skedgrimmia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 2001. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010