Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skevmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum ruberulum
Skevmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Blomstjälken är ovanligt kraftig för att vara en sandmaskros, och kan bli upp till 2–3 dm hög. Korgarna är 30–40 mm, ibland ända upp till 50 mm breda, med ljusgula kantblommor som på undersidan har en röd strimma. De inre blommorna bär pollen. Bladen har korta och breda, kortspetsade flikar, vilka i bladparen ibland inte står mitt för varandra, något som ger bladen ett zigzag- eller trappstegsliknande utseende. Ändfliken på de inre bladen är påfallande stor och i kanten tandad. Den ljust gröna holkens yttre fjäll är äggrunda med en bred vit kantbård. I spetsen av ytterholkfjällen sitter hos sandmaskrosor ofta ett tydligt, hornliknande utskott. Detta är hos skevmaskrosen bara svagt utvecklat. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för skevmaskros Observationer i  Sverige för skevmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en liten världspopulation och är bara funnen i Danmark och södra Sverige. Den är i Sverige mycket sällsynt och funnen blott på Öland och Gotland samt i Göteborgstrakten, varifrån den beskrevs i början av 1930-talet. Från Gotland finns inga aktuella uppgifter. Lokalerna i Göteborgstrakten är genomsökta men med negativt resultat. Ett nyfynd av arten gjordes vid N. Möckleby på Öland 2006, dessförinnan inte funnen i landet sedan 1968.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Skevmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är i nutiden (2013) bara känd från ett par lokaler på Öland samt en i Halland. Den växer i sandmarker och torra vägslänter. Växtlokalerna är starkt hotade av slitage, ogräsrensning mm. Arten är utgången i Bohuslän och på Gotland. Det finns säkert ett visst mörkertal, men med nuvarande kunskap bedöms arten vara i riskzonen att försvinna. Arten har eftersökts på lämpliga lokaler i synnerhet på Öland men med negativt resultat. Antalet reproduktiva individer skattas till 15 (10-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2500 (2400-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D).
Ekologi
Arten växer på sandmarker (ibland i sandstäpp) och i vägkanter. Den vill liksom andra sandmaskrosor ha torr mark med god ljustillgång. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individ.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum ruberulum Borgv. & Dahlst. - skevmaskros Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Skevmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är i nutiden (2013) bara känd från ett par lokaler på Öland samt en i Halland. Den växer i sandmarker och torra vägslänter. Växtlokalerna är starkt hotade av slitage, ogräsrensning mm. Arten är utgången i Bohuslän och på Gotland. Det finns säkert ett visst mörkertal, men med nuvarande kunskap bedöms arten vara i riskzonen att försvinna. Arten har eftersökts på lämpliga lokaler i synnerhet på Öland men med negativt resultat. Antalet reproduktiva individer skattas till 15 (10-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2500 (2400-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (12-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (C2a(i); D).
Arten hör till gruppen sandmaskrosor, Taraxacum sect. Erythrosperma. Blomstjälken är ovanligt kraftig för att vara en sandmaskros, och kan bli upp till 2–3 dm hög. Korgarna är 30–40 mm, ibland ända upp till 50 mm breda, med ljusgula kantblommor som på undersidan har en röd strimma. De inre blommorna bär pollen. Bladen har korta och breda, kortspetsade flikar, vilka i bladparen ibland inte står mitt för varandra, något som ger bladen ett zigzag- eller trappstegsliknande utseende. Ändfliken på de inre bladen är påfallande stor och i kanten tandad. Den ljust gröna holkens yttre fjäll är äggrunda med en bred vit kantbård. I spetsen av ytterholkfjällen sitter hos sandmaskrosor ofta ett tydligt, hornliknande utskott. Detta är hos skevmaskrosen bara svagt utvecklat. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skevmaskros

Länsvis förekomst och status för skevmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skevmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en liten världspopulation och är bara funnen i Danmark och södra Sverige. Den är i Sverige mycket sällsynt och funnen blott på Öland och Gotland samt i Göteborgstrakten, varifrån den beskrevs i början av 1930-talet. Från Gotland finns inga aktuella uppgifter. Lokalerna i Göteborgstrakten är genomsökta men med negativt resultat. Ett nyfynd av arten gjordes vid N. Möckleby på Öland 2006, dessförinnan inte funnen i landet sedan 1968.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum ruberulumBorgv. & Dahlst. - skevmaskros

Arten växer på sandmarker (ibland i sandstäpp) och i vägkanter. Den vill liksom andra sandmaskrosor ha torr mark med god ljustillgång. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individ.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växten hotas främst av att sandmarkernas vegetation sluter sig, och de i extrema fall blir skogbevuxna eller intas av buskmarker med en, slån eller nyponbuskar. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdriften och trampet upphör i betesmarker, kan inverka negativt på föryngringen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
Äldre lokaler bör återinventeras för att fastställa aktuell status. Några individrika lokaler av arten bör identifieras och växtplatserna skötas med hänsyn till växtens ekologiska krav, t.ex. genom att förhindra igenväxning av buskar och gräs. Arten bör hållas under uppsikt och ingå i floraväktarprogram.

Dahlstedt, H. & Borgvall, T. 1932. En ny Taraxacum-art av gruppen Erythrosperma. Bot. Not. 85: 63–66.

Doll, R. 1973. Revision der sect. Erythrosperma Dahlst. em. Lindb.fil. der Gattung Taraxacum Zinn. 2 Teil. Feddes Repert, 84: 1–180.

Øllgaard, H. 2006. Artlista från Ölandsexkursion 2006. Opubl. medd.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum ruberulum, Borgv. & Dahlst. - skevmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.