Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skirmossa

Organismgrupp Mossor Hookeria lucens
Skirmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar ljusgröna, starkt glänsande mattor på marken, trädrötter och stenar i kanten av bäckar. Mattorna täcker ibland flera dm² och blir i torrt tillstånd vitaktiga. Skotten är 4-5 cm långa, en centimeter breda och platta. Stammen är mycket sparsamt förgrenad. Bladen är 5-6 mm långa och 2-3 mm breda. De är plana, brett äggformiga och arrangerade i tydliga rader. Bladens celler är anmärkningsvärt stora, 200-250 × 70-80 µm, så stora att man kan skönja dem med blotta ögat. Detta gör att mossan ger ett halvgenomskinligt intryck och ser skir ut. Arten är samkönad. Kapslarna är ovala, pekande rakt åt sidan och ca 2 mm långa. De är relativt ovanliga men kan påträffas på individrika växtplatser. Tänderna i yttre tandkransen är röda. Kapselskaftet är 1,5-2 cm långt. Specialiserad vegetativ förökning i form av lätt avbrutna grenar förekommer ibland. Sporerna är 16-18 µm i diameter.
Arten liknar ingen annan mossa och är i Nordeuropa ensam representant för en i stort sett tropisk familj.
Utbredning
Länsvis förekomst för skirmossa Observationer i  Sverige för skirmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från Skåne, Halland, Bohuslän, Västergötland, Småland och Dalsland. På ett flertal växtplatser är populationen mycket liten. Med undantag för två isolerade förekomster i östra Västergötland (branten mot Vättern) förekommer skirmossan endast inom en region med hög nederbörd och milda vintrar. Förekomsterna i inlandet utgör möjligen reliktpopulationer från gynnsamma klimatperioder. Under 1970-talet blev flertalet av de då kända växtplatserna besökta, och arten fanns kvar på åtminstone åtta av dessa. Senare har arten återfunnits på en gammal växtplats i Femsjö (Halland) där den först sågs 1824, samt hittats på minst sju tidigare okända platser. Under åren 2005 och 2006 gjordes en återinventering av merparten av lokalerna (Stenström 2006). Även om arten fortfarande ser ut att ha livskraftiga populationer i både Halland och Dalsland, bedöms att förekomsterna på ca hälften av lokaler som mycket små. Av dessa är två tredjedelar mindre än en kvadratdecimeter stora. Den sammanlagda yta som skirmossan upptar i Sverige är sannolikt under 100 m2 (Stenström 2006). Utanför Sverige finns arten ganska rikligt i västra Norge och sällsynt i Danmark. Arten har även hittats på Island (Bjarnarson 2010). Totalutbredningen omfattar Europa inklusive Makaronesien, Asien och västra Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Skirmossa förekommer på jord, stenar, rotknölar främst i kanten av små bäckar, översilningsmark och skuggade källor. Arten kräver hög och jämn luftfuktighet och är dokumenterat mycket känslig för uttorkning. Den är känd från ca 50 lokaler begränsad till ett område i sydvästra Sverige. De flesta lokalerna har idag få individer. En tredjedel av lokalerna är idag formellt skyddade. Arten är en av det bäst undersökta mossorna i Sverige och enligt utkast till ett åtgärdsprogram för skirmossa (Stenström 2008) så löper 40 % av förekomsterna risken att skadas av skogsbruk. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (3000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27000 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (190-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2b(iii,v); C2a(i)).
Ekologi
Skirmossa förekommer i miljöer med mycket hög och jämn luftfuktighet, även under torra somrar. De flesta svenska växtplatserna utgörs av skuggade bäckstränder påverkade av översilning. Växtplatserna ligger i flertalet fall i skyddade lägen t.ex. raviner och bäckdalar och vid foten av bergbranter, där ett skyddande snölager dröjer sig kvar. Underlaget brukar vara humusrikt eller sandblandat, ibland med förmultnande grenar, trädrötter och rotknölar av klibbal. Vattnets pH är på nästan samtliga växtplatser inom intervallet 6 till 7, dvs. nära det neutrala. Den skyr försurade marker men även kalkrik jord. På växtplatserna finner man vanligen andra mer eller mindre utpräglat oceaniska eller källvattenkrävande mossarter såsom dunmossa Trichocolea tomentella, skuggmossa Dicranodontium denudatum och flikbålmossa Riccardia multifida.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hookeriales, Familj Hookeriaceae, Släkte Hookeria (skirmossor), Art Hookeria lucens (Hedw.) Sm. - skirmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Skirmossa förekommer på jord, stenar, rotknölar främst i kanten av små bäckar, översilningsmark och skuggade källor. Arten kräver hög och jämn luftfuktighet och är dokumenterat mycket känslig för uttorkning. Den är känd från ca 50 lokaler begränsad till ett område i sydvästra Sverige. De flesta lokalerna har idag få individer. En tredjedel av lokalerna är idag formellt skyddade. Arten är en av det bäst undersökta mossorna i Sverige och enligt utkast till ett åtgärdsprogram för skirmossa (Stenström 2008) så löper 40 % av förekomsterna risken att skadas av skogsbruk. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (3000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27000 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (190-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2b(iii,v); C2a(i)).
Konventioner Typisk art i 9080 Lövsumpskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9750 Svämlövskog (Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Avslutat
Bildar ljusgröna, starkt glänsande mattor på marken, trädrötter och stenar i kanten av bäckar. Mattorna täcker ibland flera dm² och blir i torrt tillstånd vitaktiga. Skotten är 4-5 cm långa, en centimeter breda och platta. Stammen är mycket sparsamt förgrenad. Bladen är 5-6 mm långa och 2-3 mm breda. De är plana, brett äggformiga och arrangerade i tydliga rader. Bladens celler är anmärkningsvärt stora, 200-250 × 70-80 µm, så stora att man kan skönja dem med blotta ögat. Detta gör att mossan ger ett halvgenomskinligt intryck och ser skir ut. Arten är samkönad. Kapslarna är ovala, pekande rakt åt sidan och ca 2 mm långa. De är relativt ovanliga men kan påträffas på individrika växtplatser. Tänderna i yttre tandkransen är röda. Kapselskaftet är 1,5-2 cm långt. Specialiserad vegetativ förökning i form av lätt avbrutna grenar förekommer ibland. Sporerna är 16-18 µm i diameter.
Arten liknar ingen annan mossa och är i Nordeuropa ensam representant för en i stort sett tropisk familj.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skirmossa

Länsvis förekomst och status för skirmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skirmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från Skåne, Halland, Bohuslän, Västergötland, Småland och Dalsland. På ett flertal växtplatser är populationen mycket liten. Med undantag för två isolerade förekomster i östra Västergötland (branten mot Vättern) förekommer skirmossan endast inom en region med hög nederbörd och milda vintrar. Förekomsterna i inlandet utgör möjligen reliktpopulationer från gynnsamma klimatperioder. Under 1970-talet blev flertalet av de då kända växtplatserna besökta, och arten fanns kvar på åtminstone åtta av dessa. Senare har arten återfunnits på en gammal växtplats i Femsjö (Halland) där den först sågs 1824, samt hittats på minst sju tidigare okända platser. Under åren 2005 och 2006 gjordes en återinventering av merparten av lokalerna (Stenström 2006). Även om arten fortfarande ser ut att ha livskraftiga populationer i både Halland och Dalsland, bedöms att förekomsterna på ca hälften av lokaler som mycket små. Av dessa är två tredjedelar mindre än en kvadratdecimeter stora. Den sammanlagda yta som skirmossan upptar i Sverige är sannolikt under 100 m2 (Stenström 2006). Utanför Sverige finns arten ganska rikligt i västra Norge och sällsynt i Danmark. Arten har även hittats på Island (Bjarnarson 2010). Totalutbredningen omfattar Europa inklusive Makaronesien, Asien och västra Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hookeriales  
  • Familj
    Hookeriaceae  
  • Släkte
    Hookeria - skirmossor 
  • Art
    Hookeria lucens(Hedw.) Sm. - skirmossa

Skirmossa förekommer i miljöer med mycket hög och jämn luftfuktighet, även under torra somrar. De flesta svenska växtplatserna utgörs av skuggade bäckstränder påverkade av översilning. Växtplatserna ligger i flertalet fall i skyddade lägen t.ex. raviner och bäckdalar och vid foten av bergbranter, där ett skyddande snölager dröjer sig kvar. Underlaget brukar vara humusrikt eller sandblandat, ibland med förmultnande grenar, trädrötter och rotknölar av klibbal. Vattnets pH är på nästan samtliga växtplatser inom intervallet 6 till 7, dvs. nära det neutrala. Den skyr försurade marker men även kalkrik jord. På växtplatserna finner man vanligen andra mer eller mindre utpräglat oceaniska eller källvattenkrävande mossarter såsom dunmossa Trichocolea tomentella, skuggmossa Dicranodontium denudatum och flikbålmossa Riccardia multifida.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper, Vattendrag

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Den svenska populationen ligger i marginalen av artens europeiska utbredningsområde. Överlevnaden är beroende av att inga av de för arten nödvändiga ståndortsbetingelserna ändras. Således kan en förekomst snabbt elimineras genom minskad vattenföring i en bäck eller genom avverkning av det expositionsskyddande trädskiktet. Den är extremt känslig för uttorkning. Experiment har visat att den allvarligt skadas redan efter några dagars torka (Dilks & Proctor 1979). Klimatet är troligen mycket avgörande för artens utbredning, och torra år i kombination med kalla vintrar decimerar troligen förekomsterna i utsatta trakter. Skogsbruksåtgärder utan tillräcklig hänsyn till artens känslighet utgör ett reellt hot mot de lokaler som saknar formellt skydd. Även i områden där arten finns kvar efter avverkningar så kan bestånden ha reducerats så kraftigt att de sedan riskerar att slås ut av t.ex. extrema vädersituationer.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Ett förslag till åtgärdsprogram för skirmossa finns (Stenström 2010). I detta föreslås bland annat att "det bör finnas en minst 30-40 meter bred zon på båda sidor av lokalerna med ett slutet, stormfast trädskikt för att säkra förekomsten av skirmossa på lång sikt." I programmet föreslås även "ett formellt skydd för flertalet av de återstående lokalerna, eftersom detta ligger utanför vad man kan förvänta sig som generell hänsyn i skogsbruket. Beroende på lokalernas beskaffenhet föreslås antingen naturreservat, biotopskyddsområden och/eller naturvårdsavtal. På många lokaler behövs restaurering i form av att en zon med lövdominerad skog anläggs och/eller tillåts växa upp utmed sträckor där arten kan ha funnits tidigare. Plantering med klibbal rekommenderas som det snabbaste sättet att återskapa en skuggig och fuktig miljö. I vissa fall kan en ensartad produktionsskog av gran behöva avvecklas successivt och ersättas med löv. Avverkningen bör ske under mycket kontrollerade former och direkt efteråt bör zonen närmast det vattendrag där skirmossan finns planteras med klibbal" (Stenström 2010).

Åtgärdsprogram Avslutat
Skirmossa är Hallands landskapsmossa (Weibull 1996).

Utländska namn - NO: Dronningmose, DK: Skinnende Dronningemos, GB: Shining Hookeria.

Bjarnason, Á.H. 2000. Hookeria lucens, a new record for the moss flora of Iceland - with some remarks on recent lava flows. - Acta Phytogeographica Suecica 85: 79-84.

Bohlin, A., Gustafsson, L. & Hallingbäck, T. 1977. Skirmossan, Hookeria lucens, i Sverige. - Svensk Botanisk Tidskrift 71: 273-284.

Dilks, T.J.K. & Proctor, M.C.F. 1979. Photosynthesis, Respiration and Water Content in Bryophytes. - The New Phytologist 82: 97-114.

Gaume, R. 1953. Les eléments de la flore bryologique de Bretagne 2. Mousses. - Revue Bryologique et Lichénologique 22: 20-21.

Georgson, K. 1979. Notiser från nordvästra Skåne. - Mossornas Vänner 5: 2-3.

Hallingbäck, T. 2014. Hookeria lucens skirmossa s. 59. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Irmscher, E. 1929. Pflanzenverbreitung und Entwicklung der Kontinente 2. Weitere Beiträge zur genetischen Pflanzengeographie unter besonderer Berücksichtigung der Laubmoose. - Mitteilungen aus dem Institut für allgemeine Botanik in Hamburg 8: 169-374.

Jannert, B. 1996. Hookeria lucens, skirmossa, vid Vättern. - Svensk Botanisk Tidskrift 90: 83-85.

Möller, H. 1922. Lövmossornas utbredning i Sverige VII, Hookeriaceae och Fontinalaceae. - Arkiv för botanik 17(14).

Nyholm, E. 1960. Illustrated moss flora of Fennoscandia. 2, Musci. Fasc. 4. Swedish Natural Science Research Council, Lund.

Ochsner, F. 1955. Das ozeanische Element in der schweizerischen Moosflora, ein Beitrag zu seiner Aufgliederung. - Mitteilungen der Thüringischen Botanischen Gesellschaft 1: 151-166

Stenström, M. 2006. Återinventering av skirmossa, Hookeria lucens, i Sverige samt en undersökning av dess habitatkrav och spridningsförmåga. - Länsstyrelsen Hallands län Meddelande 2006:16.

Stenström, M. 2010. Åtgärdsprogram för skirmossa 2010-2014 (Hookeria lucens). - Naturvårdsverket rapport 6359.

Störmer, P. 1969. Mosses with a western and southern distribution in Norway. Universitetsforlaget, Oslo, Bergen, Tromsö.

Weibull, H. 1996. Sveriges landskapsmossor. - Myrinia 6: 32.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2014, Rev. Niklas Lönnell 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hookeriales  
  • Familj
    Hookeriaceae  
  • Släkte
    Hookeria - skirmossor 
  • Art
    Hookeria lucens, (Hedw.) Sm. - skirmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck 2014, Rev. Niklas Lönnell 2016