Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skogsalmsdvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Stigmella ulmivora
Skogsalmsdvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En glänsande, kopparbrun dvärgmal med svart huvud, ljus antennspets och silvrigt tvärband på framvingen. Tvärbandet begränsas inte inåt av svarta fjäll. Larven gör en mina i almblad.

Vingspann 4–5 mm. Huvud och krage är mörkbruna till svarta, ögonlocken vita ­eller gulvita. Antennen är knappt hälften så lång som framvingen och har ljus spets. Bakkroppen är brungrå med en liten gråbrun analtofs. Framvingen är ­ganska varierande i färgteckning men är vanligen mörkt kopparglänsande i inre delen, mer eller mindre purpur­skimrande, ibland med blå glans vid framkanten. Tvärbandet är beläget tydligt utanför mitten av vingen, är silver- eller ljust mässingsglänsande, något oregelbundet och smalnar av vid framkanten. Yttre delen av framvingen är mörkbrun med svag purpurton och har hos vissa individer stark, stålblå glans. Fransarna saknar delningslinje och är brungrå med något ljusare spets. Bakvingen är grå och vid dess fram- och bakkant finns hos hanen doftfjäll, som hos vissa individer kan vara svagt utvecklade, hos andra tydliga. 

Larven är klargrön och kokongen brun eller rödbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus grunt inbuktad i mitten. Genitalklaffarna är skärformiga med svag böjning. Vinculum har smala sidoutskott som omsluter en brett U-formig inbuktning. Utskotten på transtilla är relativt korta och kraftiga. Aedeagus har ett stort antal stora cornuti och taggiga plattor. Hos honan har corpus bursae ett fint mönster, dvs. den är helt täckt med mikroskopisk struktur (pektinering). Bihanget är veckat och ductus spermathecae är tjock och har mikroskopiska taggar på insidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för skogsalmsdvärgmal Observationer i  Sverige för skogsalmsdvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är skogsalmsdvärgmal ­ganska vanlig och har rapporterats från de flesta områden norrut till Värmland–Gästrikland. I Danmark finns den överallt utom på nordvästra Jylland. I Norge har den bara rapporterats från yttre Vest-Agder, och i Finland är den funnen i den sydvästligaste delen och på Åland. Världsutbredningen sträcker sig i övrigt från centrala och södra Europa till Uralbergen i öster.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Skogsalmsdvärgmal har noterats i alla landskap norrut till Gästrikland och är i den sydöstra delen av landet vanligare än dess släkting lundalmsdvärgmal (S. lemniscella). Liksom denna art föredrar skogsalmsdvärgmal gläntor och bryn med solinstrålning, men larven finner man även längre in i almbestånden. Larven gör en gångmina i blade på främst skogsalm (Ulmus glabra). Almsjukan gör att man kan befara en långsam minskning av arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 21 (12-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 84 (48-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Förväntas minska p g a almsjukan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Skogsalmsdvärgmal kan man hitta i de flesta marker med almar Ulmus spp. Arten har söderut i Europa två generationer per år, i maj–mitten av juni respektive i augusti, men de flesta observationer tyder på att den i Norden bara har en generation per år. Fjärilen flyger i maj–juli. Ägget fästs vanligen invid en nerv på bladundersidan av någon av de tre svenska almarterna, oftast på skogsalm Ulmus glabra ssp. glabra. Larven och minan kan ses från slutet av augusti till början av oktober. Minan kan ha varierande utseende, vilket föranlett beskrivningar av ­flera ”arter”, som senare visat sig vara synonyma med skogsalmsdvärgmal. Minan är vanligen en slingrande gång som vindlar sig genom bladet, men ibland kan den vara kort, beroende på bladets tjocklek. Exkrementerna ligger i början som en mittlinje, sedan vanligen i tvärbågar.

 
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lundalm
· lundalm
· skogsalm
· skogsalm
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Stigmella, Art Stigmella ulmivora (Fologne, 1860) - skogsalmsdvärgmal Synonymer Nepticula ulmivora Fologne, 1860, jämnfransad almdvärgmal, Nepticula ulmifoliae Hering, 1931, Nepticula ulmicola Hering, 1932, skogsalmdvärgmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Skogsalmsdvärgmal har noterats i alla landskap norrut till Gästrikland och är i den sydöstra delen av landet vanligare än dess släkting lundalmsdvärgmal (S. lemniscella). Liksom denna art föredrar skogsalmsdvärgmal gläntor och bryn med solinstrålning, men larven finner man även längre in i almbestånden. Larven gör en gångmina i blade på främst skogsalm (Ulmus glabra). Almsjukan gör att man kan befara en långsam minskning av arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 21 (12-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 84 (48-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Förväntas minska p g a almsjukan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
En glänsande, kopparbrun dvärgmal med svart huvud, ljus antennspets och silvrigt tvärband på framvingen. Tvärbandet begränsas inte inåt av svarta fjäll. Larven gör en mina i almblad.

Vingspann 4–5 mm. Huvud och krage är mörkbruna till svarta, ögonlocken vita ­eller gulvita. Antennen är knappt hälften så lång som framvingen och har ljus spets. Bakkroppen är brungrå med en liten gråbrun analtofs. Framvingen är ­ganska varierande i färgteckning men är vanligen mörkt kopparglänsande i inre delen, mer eller mindre purpur­skimrande, ibland med blå glans vid framkanten. Tvärbandet är beläget tydligt utanför mitten av vingen, är silver- eller ljust mässingsglänsande, något oregelbundet och smalnar av vid framkanten. Yttre delen av framvingen är mörkbrun med svag purpurton och har hos vissa individer stark, stålblå glans. Fransarna saknar delningslinje och är brungrå med något ljusare spets. Bakvingen är grå och vid dess fram- och bakkant finns hos hanen doftfjäll, som hos vissa individer kan vara svagt utvecklade, hos andra tydliga. 

Larven är klargrön och kokongen brun eller rödbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus grunt inbuktad i mitten. Genitalklaffarna är skärformiga med svag böjning. Vinculum har smala sidoutskott som omsluter en brett U-formig inbuktning. Utskotten på transtilla är relativt korta och kraftiga. Aedeagus har ett stort antal stora cornuti och taggiga plattor. Hos honan har corpus bursae ett fint mönster, dvs. den är helt täckt med mikroskopisk struktur (pektinering). Bihanget är veckat och ductus spermathecae är tjock och har mikroskopiska taggar på insidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skogsalmsdvärgmal

Länsvis förekomst och status för skogsalmsdvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skogsalmsdvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är skogsalmsdvärgmal ­ganska vanlig och har rapporterats från de flesta områden norrut till Värmland–Gästrikland. I Danmark finns den överallt utom på nordvästra Jylland. I Norge har den bara rapporterats från yttre Vest-Agder, och i Finland är den funnen i den sydvästligaste delen och på Åland. Världsutbredningen sträcker sig i övrigt från centrala och södra Europa till Uralbergen i öster.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella ulmivora(Fologne, 1860) - skogsalmsdvärgmal
    Synonymer
    Nepticula ulmivora Fologne, 1860
    jämnfransad almdvärgmal
    Nepticula ulmifoliae Hering, 1931
    Nepticula ulmicola Hering, 1932
    skogsalmdvärgmal

Skogsalmsdvärgmal kan man hitta i de flesta marker med almar Ulmus spp. Arten har söderut i Europa två generationer per år, i maj–mitten av juni respektive i augusti, men de flesta observationer tyder på att den i Norden bara har en generation per år. Fjärilen flyger i maj–juli. Ägget fästs vanligen invid en nerv på bladundersidan av någon av de tre svenska almarterna, oftast på skogsalm Ulmus glabra ssp. glabra. Larven och minan kan ses från slutet av augusti till början av oktober. Minan kan ha varierande utseende, vilket föranlett beskrivningar av ­flera ”arter”, som senare visat sig vara synonyma med skogsalmsdvärgmal. Minan är vanligen en slingrande gång som vindlar sig genom bladet, men ibland kan den vara kort, beroende på bladets tjocklek. Exkrementerna ligger i början som en mittlinje, sedan vanligen i tvärbågar.

 

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lundalm - Ulmus minor (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Skogsalmsdvärgmal är hotad av almsjukan.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
I första hand bör man hitta sätt att begränsa de negativa verkningarna av almsjukan.
Namngivning: Stigmella ulmivora (Fologne, 1860). Originalbeskrivning: Nepticula ulmivora. Ent. Wkly Intell. 8: 92. Synonym: Nepticula ulmifoliae Hering, 1931; Nepticula ulmicola Hering, 1932. Svensk synonym: jämnfransad almdvärgmal.

Etymologi: ulmivora = almätande; ulmus (lat.) = almar, syftar på släktet Ulmus, larvens värdväxt; voro (lat.) = att äta.

Uttal: [Stigmélla ulmívora]

Bengtsson, B.Å. 2008. Stigmella ulmivora, skogsalmsdvärgmal, s. 151. – I: Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar-säckspinnare. Lepidoptera: Microlepidoptera-Psychidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Gustafsson, B., Bengtsson, B.Å. & Palmqvist, G. 2015 (in prep.). Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska Föreningen, Stockholm.

Karsholt, O. & Stadel Nielsen, P. 1998. Revideret katalog over de danske Sommerfugle. Entomologisk Forening og Lepidopterologisk Forening.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Internet (Februari 2015)

(Utbredningskarta - Europa)

(Utbredningskarta - Finland)

http://artskart.artsdatabanken.no/FaneKart.aspx (Utbredningskarta - Norge)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2015 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella ulmivora, (Fologne, 1860) - skogsalmsdvärgmal
    Synonymer
    Nepticula ulmivora Fologne, 1860
    jämnfransad almdvärgmal
    Nepticula ulmifoliae Hering, 1931
    Nepticula ulmicola Hering, 1932
    skogsalmdvärgmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2015 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder).