Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skogsfru

Organismgrupp Kärlväxter Epipogium aphyllum
Skogsfru Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skogsfrun är en orkidé som saknar klorofyll. Den bildar orkidémykorrhiza med parasitsvampar eller vedsvampar och lever själv som parasit på dessa. Större delen av sitt liv tillbringar den i jorden i form av en korallikt förgrenad jordstam. En del av jordstammens grenar utbildas till skott, vilka på hösten har blomanlag. Den blombärande stjälken är 10–20 cm hög, nästan genomskinlig, ihålig och skör. Dess basala del är uppsvälld. Stjälken har svagt rödfärgade, fjällika bladslidor och 1–6, sällan fler, stora, svagt gulaktiga blommor med mer eller mindre framträdande röda prickar. Blomningen sker i slutet av juli i södra och mellersta Sverige och längre norrut under första hälften av augusti. Blommande exemplar förekommer emellanåt långt in i september. Blomningen är vanligen överstånden inom en vecka. Den sker ofta sporadiskt med intervall om flera år, t.o.m. tiotals år. Mer sporadiskt i södra Sverige än i norra. Under viloperioderna syns inga ovanjordiska delar av växten. För att blomning skall ske tycks en fuktig och mild vår följt av en varm försommar krävas. Efter blomningen dör en stor del av jordstammen. Sätter mycket sällan frö, när så sker kan fröstänglarna med bruna kapslar stå kvar ett stycke in på hösten. Växten har god vegetativ spridningsförmåga genom långa smala utlöpare. Dessa bildar knölar, vilka så småningom tappar kontakten med moderindividen och växer ut till nya jordstammar.
Utbredning
Länsvis förekomst för skogsfru Observationer i  Sverige för skogsfru
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skogsfrun är funnen i alla svenska landskap utom Blekinge. Endast ett fåtal lokaler är dock kända söder om Vänern - Vättern. Den är dessutom försvunnen från Halland och Östergötland. Särskilt många och rikliga lokaler finns i Jämtland. De nordligaste kända lokalerna finns vid Torne träsk. Utbredningen är ojämn med koncentrationer till kalkrika trakter och kuperad terräng i Norrland. Den förekommer sällsynt i alla våra grannländer. Arten räknas som akut hotad i Danmark, Estland och Litauen och är försvunnen från Lettland. Den är funnen i Storbritannien men saknas för övrigt i oceaniska delar av Europa. Världsutbredningen är boreal och fortsätter från Skandinavien över Ryssland till Asien där den når Japan och Kamtjatka.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne till Torne lappmark och Norrbotten. Skogsfrun växer i fuktig och skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Skogsbruk bör bedrivas med stor försiktighet på kända lokaler. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (300-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1500-2500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Skogsfrun finns i fuktig och skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Även god tillgång till organiskt material (oftast mullartat) i markens ytskikt karaktäriserar ståndorten. I Norrland är den typiska skogsfrulokalen en örtrik granskog med inblandning av sälg, asp eller gråal i en fuktig väldränerad svacka på en skuggig bergsluttning, gärna kring något sipperstråk eller en till hälften underjordisk bäck. Den växer också i bäckraviner, sumpskogar och myrkanter. I södra Sverige finns den främst i bok- och ekskog medan den i mellersta och norra Sverige vanligen påträffas i granskog och någon gång i tallskog. Den är dock starkt gynnad av lövförna och förekommer ofta rikligare där granskogen har stort inslag av lövträd, särskilt sälg, gråal och asp. Flera rika lokaler finns t ex i lövbrännor. Den växer också i fjällbjörkskog. Artens förkärlek till örtrika miljöer med god markomsättning gör den påtagligt kalkgynnad. Ofta växer den i djup skugga utan markvegetation. Trots att skogsfrun blivit flitigt studerad på många lokaler är dess populationsdynamik närmast okänd, med undantag för blomningsfrekvens på enskilda lokaler. De små lätta fröna kan sannolikt spridas över stora avstånd, men arten sätter ytterst sällan frukt varför dess spridningsförmåga ändå kan vara starkt begränsad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· trådingar
· trådingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Epipogium (skogsfrur), Art Epipogium aphyllum Sw. - skogsfru Synonymer Epipogon aphyllum

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne till Torne lappmark och Norrbotten. Skogsfrun växer i fuktig och skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Skogsbruk bör bedrivas med stor försiktighet på kända lokaler. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (300-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1500-2500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Konventioner CITES bilaga B, Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Skogsfrun är en orkidé som saknar klorofyll. Den bildar orkidémykorrhiza med parasitsvampar eller vedsvampar och lever själv som parasit på dessa. Större delen av sitt liv tillbringar den i jorden i form av en korallikt förgrenad jordstam. En del av jordstammens grenar utbildas till skott, vilka på hösten har blomanlag. Den blombärande stjälken är 10–20 cm hög, nästan genomskinlig, ihålig och skör. Dess basala del är uppsvälld. Stjälken har svagt rödfärgade, fjällika bladslidor och 1–6, sällan fler, stora, svagt gulaktiga blommor med mer eller mindre framträdande röda prickar. Blomningen sker i slutet av juli i södra och mellersta Sverige och längre norrut under första hälften av augusti. Blommande exemplar förekommer emellanåt långt in i september. Blomningen är vanligen överstånden inom en vecka. Den sker ofta sporadiskt med intervall om flera år, t.o.m. tiotals år. Mer sporadiskt i södra Sverige än i norra. Under viloperioderna syns inga ovanjordiska delar av växten. För att blomning skall ske tycks en fuktig och mild vår följt av en varm försommar krävas. Efter blomningen dör en stor del av jordstammen. Sätter mycket sällan frö, när så sker kan fröstänglarna med bruna kapslar stå kvar ett stycke in på hösten. Växten har god vegetativ spridningsförmåga genom långa smala utlöpare. Dessa bildar knölar, vilka så småningom tappar kontakten med moderindividen och växer ut till nya jordstammar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skogsfru

Länsvis förekomst och status för skogsfru baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skogsfru

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skogsfrun är funnen i alla svenska landskap utom Blekinge. Endast ett fåtal lokaler är dock kända söder om Vänern - Vättern. Den är dessutom försvunnen från Halland och Östergötland. Särskilt många och rikliga lokaler finns i Jämtland. De nordligaste kända lokalerna finns vid Torne träsk. Utbredningen är ojämn med koncentrationer till kalkrika trakter och kuperad terräng i Norrland. Den förekommer sällsynt i alla våra grannländer. Arten räknas som akut hotad i Danmark, Estland och Litauen och är försvunnen från Lettland. Den är funnen i Storbritannien men saknas för övrigt i oceaniska delar av Europa. Världsutbredningen är boreal och fortsätter från Skandinavien över Ryssland till Asien där den når Japan och Kamtjatka.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Epipogium - skogsfrur 
  • Art
    Epipogium aphyllumSw. - skogsfru
    Synonymer
    Epipogon aphyllum

Skogsfrun finns i fuktig och skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Även god tillgång till organiskt material (oftast mullartat) i markens ytskikt karaktäriserar ståndorten. I Norrland är den typiska skogsfrulokalen en örtrik granskog med inblandning av sälg, asp eller gråal i en fuktig väldränerad svacka på en skuggig bergsluttning, gärna kring något sipperstråk eller en till hälften underjordisk bäck. Den växer också i bäckraviner, sumpskogar och myrkanter. I södra Sverige finns den främst i bok- och ekskog medan den i mellersta och norra Sverige vanligen påträffas i granskog och någon gång i tallskog. Den är dock starkt gynnad av lövförna och förekommer ofta rikligare där granskogen har stort inslag av lövträd, särskilt sälg, gråal och asp. Flera rika lokaler finns t ex i lövbrännor. Den växer också i fjällbjörkskog. Artens förkärlek till örtrika miljöer med god markomsättning gör den påtagligt kalkgynnad. Ofta växer den i djup skugga utan markvegetation. Trots att skogsfrun blivit flitigt studerad på många lokaler är dess populationsdynamik närmast okänd, med undantag för blomningsfrekvens på enskilda lokaler. De små lätta fröna kan sannolikt spridas över stora avstånd, men arten sätter ytterst sällan frukt varför dess spridningsförmåga ändå kan vara starkt begränsad.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· trådingar - Inocybe (Viktig)
Sannolikt missgynnas arten starkt av slutavverkning. De relativt ytligt belägna jordstammarna kan inte förväntas tåla uttorkning av markens ytskikt. De torde också vara känsliga för körskador. Arten har dock överlevt slutavverkning där skyddande vegetation lämnats. I något fall har dess reaktion efter gallring studerats. Fem år efter gallringen ökade antalet blommande exemplar markant för att efter ytterligare 3–4 år vara ner i samma nivå som före gallringen. Slutavverkning utan hänsyn, markberedning och skyddsdikning får betraktas som de allvarligaste hoten. Skogsgödsling kan tänkas missgynna svampkomponenten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Slutavverkning, körning med skogsmaskiner, skogsgödsling och dikning bör helt undvikas. En försiktig gallring av barrträd kan dock vara gynnsam särskilt om lövträden gynnas. En väl fungerande naturhänsyn där skogsmiljöer kring källor, bäckar samt sumpskog och myrkanter undantas produktivt skogsbruk i kombination med en ökande lövandel bör långsiktigt gynna skogsfrun.
Skogsfru är fridlyst. Utländska namn – NO: Huldreblom, DK: Knaelaebe, FI: Metsänemä, GB: Ghost Orchid.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Arwidsson, T. 1929. Några synpunkter på Epipogium-problemet. Bot. Not. 82: 153–168.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Dahlskog, S. 1980. Skogsfrun, Epipogium aphyllum, i Nordnorge och Nordsverige. Svensk Bot. Tidskr. 74: 145–152.

Delin, A. 1992. Kärlväxter i taigan i Hälsingland - deras anpassningar till kontinuitet eller störning. Svensk Bot. Tidskr. 86: 147–176.

Delin, A & Eliasson, T. 1991. Skogsfruns reaktioner på gallring och slutavverkning - observationer i Los. VÄX 9 (1): 17–19 Delin, A. 2006. Skogsfruns Epipogium aphyllum reaktion på skogsbruk i Hälsingland. VÄX 23 (1): 36–41.

Delin, A. m fl 1995. Art- och biotopbevarande i skogen. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län.

Ericsson, B. C. 1982. Mossnycklar och skogsfru växer på Öland. Svensk Bot. Tidskr. 76: 1–4 Ericsson, S. 1991. Är du en fullfjädrad skogsfruspanare? Natur i Norr 10: 65–69.

Erlandsson, K. 1997. Skogsfru, Epipogium aphyllum och myggblomster, Hammarbya paludosa återupptäckta på Öland! Krutbrännaren 6: 16.

Frisendahl, A. 1910. Om Epipogium aphyllum i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 4: 91–107.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Grøntved, J. 1948. Orchidéernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 277–370.

Högström, S. 1996. Skogsfrun, Epipogium aphyllum, på Gotland. Rindi 16: 7–13.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Ulvinen, T. 1997. Metsänemä. I Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Wischmann, F. 1965. Huldreblomsten (Epipogium aphyllum) i Norge. Blyttia 23: 125–140.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Gustafsson & Torleif Ingelög 1984. Rev. Peter Ståhl 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Epipogium - skogsfrur 
  • Art
    Epipogium aphyllum, Sw. - skogsfru
    Synonymer
    Epipogon aphyllum
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Gustafsson & Torleif Ingelög 1984. Rev. Peter Ståhl 1997.