Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skogsfru

Organismgrupp Kärlväxter Epipogium aphyllum
Skogsfru Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skogsfru är en orkidé som är mykoheterotrof, vilket innebär att plantan saknar klorofyll och lever underjordiskt med mykorrhizasvampar större delen av sitt liv. Jordstammen är korall-likt förgrenad, och en del av grenarna bildar fertila skott som på hösten har blomanlag. Den blombärande stjälken har en uppsvälld basal del och är 10–20 cm hög, nästan genomskinlig, ihålig och skör. Stjälken har svagt rödfärgade, fjällika bladslidor och upp till sex blommor, sällan fler. Blommorna är stora, svagt gulaktiga med mer eller mindre framträdande röda prickar.

Blomningen sker i slutet av juli i södra och mellersta Sverige och längre norrut under första hälften av augusti. Blommande exemplar förekommer emellanåt långt in i september. Blomningen, som vanligen är överstånden inom en eller två veckor, sker ofta sporadiskt med intervall om flera år, t.o.m. tiotals år. Under mellanperioderna syns inga ovanjordiska delar. För att blomning skall ske tycks en fuktig och mild vår följd av en varm försommar krävas. Efter blomningen dör en stor del av jordstammen. Skogsfru pollineras av insekter, och troligen handlar det främst om humlor, bin och blomflugor (Jakubska-Busse m.fl. 2014, Claessens & Kleynen 2011). Fruktkapslar ses dock sällan, och fröstänglarna blir knappast varaktiga mer än ett stycke in på hösten. Växten har god vegetativ spridningsförmåga genom upp till 40 cm långa, smala utlöpare. På utlöparna bildas små stärkelserika bulbiller som förmodas kunna ge upphov till nya fristående plantor. Troligen kan sådana bulbiller även spridas med vatten och jord.
Utbredning
Länsvis förekomst för skogsfru Observationer i  Sverige för skogsfru
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skogsfru har hittats i alla svenska landskap utom Blekinge. Endast ett fåtal lokaler är dock kända söder om Vänern och Vättern. Arten är dessutom försvunnen från Halland och Gotland. Utbredningen är ojämn med koncentrationer till kalkrika trakter och kuperad terräng i Norrland. Särskilt många och rikliga lokaler finns i Jämtland. De nordligaste kända lokalerna finns vid Torne träsk. Vid ett landsomfattande upprop år 2005 (”Årets växt”) inventerades 168 lokaler och på 35 % av dessa saknades återfynd (Åström 2006). Antalet historiskt kända lokaler i landet är dock närmare 1000. Även om åtskilliga av dessa förekomster är utgångna sedan länge bör antalet aktuella lokaler överstiga denna siffra. De flesta förekomster är små med enstaka eller något tiotal blomstänglar. Inte sällan har blommande plantor bara setts vid ett enda tillfälle. Lokaler med över 100 blommande exemplar är mycket ovanliga idag. Äldre uppgifter från Jämtland och Skåne vittnar om lokaler med tusentals blommande plantor (Åström 2006).

Skogsfru förekommer sällsynt i alla våra grannländer. Arten klassas som nära hotad i Norge, akut hotad i Danmark och sårbar i Finland. I Estland räknas den som akut hotad, i Litauen som starkt hotad och som försvunnen i Lettland. Den är funnen i Storbritannien men saknas för övrigt i oceaniska delar av Europa. Världsutbredningen är boreal och fortsätter från Skandinavien över Ryssland till Asien där den når Japan, Kamtjatka och söderut även Himalayas östra kant i Indien. Arten är sällsynt och rödlistad i de flesta länder där den förekommer, även utanför Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Skåne till Torne lappmark och Norrbotten. Skogsfrun växer i fuktig och skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Skogsbruk bör bedrivas med stor försiktighet på kända lokaler. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (300-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1500-2500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Skogsfru finns i fuktig, skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Även god tillgång till organiskt material (oftast mullartat) i markens ytskikt karaktäriserar ståndorten. I Norrland är den typiska skogsfrulokalen en örtrik granskog med inblandning av sälg, asp eller gråal i en fuktig, väldränerad svacka på en skuggig bergsluttning, gärna kring något sipperstråk eller en till hälften underjordisk bäck. Den växer också i bäckraviner, sumpskogar och myrkanter. I södra Sverige finns den främst i bok- och ekskog medan den i mellersta och norra Sverige vanligen påträffas i granskog och någon gång i tallskog. Den är dock starkt gynnad av lövförna och förekommer ofta rikligare där granskogen har stort inslag av lövträd, särskilt sälg, gråal och asp. Flera rika lokaler finns t.ex. i lövbrännor. Den växer också i fjällbjörkskog. Artens förkärlek till örtrika miljöer med god markomsättning gör den påtagligt kalkgynnad. Ofta växer den i djup skugga utan markvegetation.

 Man har under senare år visat att arten får sin näringsförsörjning från basidsvampar som bildar ektomykorrhiza med skogsträd (Roy m.fl. 2009). Undersökta jordstammar från Frankrike, Japan, Ryssland och Norge var företrädesvis infekterade av olika arter inom svampsläktet trådingar Inocybe, men i några fall även andra ektomykorrhizasvampar som fränskivlingar Hebeloma spp. (Roy m.fl. 2009, Liebel & Gebauer 2011). Endast den korallika delen av jordstammen är förenad med mykorrhizasvampar medan andra organ, t.ex. de trådsmala utlöparna med bulbiller saknar svampkomponent. Detta innebär att bulbillerna på samma sätt som orkidéfrön måste infekteras av mykorrhizasvampar för att kunna utvecklas till nya jordstammar. Även om skogsfru är knuten till ektomykorrizasvampar finns ingen specifik koppling till en viss svampart. Även plantor även inom en och samma lokal har ofta olika svampvärdar. Trots att arten blivit flitigt studerad på många lokaler är populationsdynamiken dåligt känd. De små, lätta fröna kan sannolikt spridas över stora avstånd, men arten sätter ytterst sällan frukt varför dess spridningsförmåga ändå kan vara starkt begränsad.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· trådingar
· trådingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae (orkideer), Släkte Epipogium (skogsfrur), Art Epipogium aphyllum Sw. - skogsfru Synonymer Epipogon aphyllum

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Skåne till Torne lappmark och Norrbotten. Skogsfrun växer i fuktig och skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Skogsbruk bör bedrivas med stor försiktighet på kända lokaler. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 400 (300-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1500-2500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Konventioner CITES bilaga B, Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Skogsfru är en orkidé som är mykoheterotrof, vilket innebär att plantan saknar klorofyll och lever underjordiskt med mykorrhizasvampar större delen av sitt liv. Jordstammen är korall-likt förgrenad, och en del av grenarna bildar fertila skott som på hösten har blomanlag. Den blombärande stjälken har en uppsvälld basal del och är 10–20 cm hög, nästan genomskinlig, ihålig och skör. Stjälken har svagt rödfärgade, fjällika bladslidor och upp till sex blommor, sällan fler. Blommorna är stora, svagt gulaktiga med mer eller mindre framträdande röda prickar.

Blomningen sker i slutet av juli i södra och mellersta Sverige och längre norrut under första hälften av augusti. Blommande exemplar förekommer emellanåt långt in i september. Blomningen, som vanligen är överstånden inom en eller två veckor, sker ofta sporadiskt med intervall om flera år, t.o.m. tiotals år. Under mellanperioderna syns inga ovanjordiska delar. För att blomning skall ske tycks en fuktig och mild vår följd av en varm försommar krävas. Efter blomningen dör en stor del av jordstammen. Skogsfru pollineras av insekter, och troligen handlar det främst om humlor, bin och blomflugor (Jakubska-Busse m.fl. 2014, Claessens & Kleynen 2011). Fruktkapslar ses dock sällan, och fröstänglarna blir knappast varaktiga mer än ett stycke in på hösten. Växten har god vegetativ spridningsförmåga genom upp till 40 cm långa, smala utlöpare. På utlöparna bildas små stärkelserika bulbiller som förmodas kunna ge upphov till nya fristående plantor. Troligen kan sådana bulbiller även spridas med vatten och jord.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skogsfru

Länsvis förekomst och status för skogsfru baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skogsfru

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skogsfru har hittats i alla svenska landskap utom Blekinge. Endast ett fåtal lokaler är dock kända söder om Vänern och Vättern. Arten är dessutom försvunnen från Halland och Gotland. Utbredningen är ojämn med koncentrationer till kalkrika trakter och kuperad terräng i Norrland. Särskilt många och rikliga lokaler finns i Jämtland. De nordligaste kända lokalerna finns vid Torne träsk. Vid ett landsomfattande upprop år 2005 (”Årets växt”) inventerades 168 lokaler och på 35 % av dessa saknades återfynd (Åström 2006). Antalet historiskt kända lokaler i landet är dock närmare 1000. Även om åtskilliga av dessa förekomster är utgångna sedan länge bör antalet aktuella lokaler överstiga denna siffra. De flesta förekomster är små med enstaka eller något tiotal blomstänglar. Inte sällan har blommande plantor bara setts vid ett enda tillfälle. Lokaler med över 100 blommande exemplar är mycket ovanliga idag. Äldre uppgifter från Jämtland och Skåne vittnar om lokaler med tusentals blommande plantor (Åström 2006).

Skogsfru förekommer sällsynt i alla våra grannländer. Arten klassas som nära hotad i Norge, akut hotad i Danmark och sårbar i Finland. I Estland räknas den som akut hotad, i Litauen som starkt hotad och som försvunnen i Lettland. Den är funnen i Storbritannien men saknas för övrigt i oceaniska delar av Europa. Världsutbredningen är boreal och fortsätter från Skandinavien över Ryssland till Asien där den når Japan, Kamtjatka och söderut även Himalayas östra kant i Indien. Arten är sällsynt och rödlistad i de flesta länder där den förekommer, även utanför Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Epipogium - skogsfrur 
  • Art
    Epipogium aphyllumSw. - skogsfru
    Synonymer
    Epipogon aphyllum

Skogsfru finns i fuktig, skuggig skog med rörligt markvatten och god förnaproduktion. Även god tillgång till organiskt material (oftast mullartat) i markens ytskikt karaktäriserar ståndorten. I Norrland är den typiska skogsfrulokalen en örtrik granskog med inblandning av sälg, asp eller gråal i en fuktig, väldränerad svacka på en skuggig bergsluttning, gärna kring något sipperstråk eller en till hälften underjordisk bäck. Den växer också i bäckraviner, sumpskogar och myrkanter. I södra Sverige finns den främst i bok- och ekskog medan den i mellersta och norra Sverige vanligen påträffas i granskog och någon gång i tallskog. Den är dock starkt gynnad av lövförna och förekommer ofta rikligare där granskogen har stort inslag av lövträd, särskilt sälg, gråal och asp. Flera rika lokaler finns t.ex. i lövbrännor. Den växer också i fjällbjörkskog. Artens förkärlek till örtrika miljöer med god markomsättning gör den påtagligt kalkgynnad. Ofta växer den i djup skugga utan markvegetation.

 Man har under senare år visat att arten får sin näringsförsörjning från basidsvampar som bildar ektomykorrhiza med skogsträd (Roy m.fl. 2009). Undersökta jordstammar från Frankrike, Japan, Ryssland och Norge var företrädesvis infekterade av olika arter inom svampsläktet trådingar Inocybe, men i några fall även andra ektomykorrhizasvampar som fränskivlingar Hebeloma spp. (Roy m.fl. 2009, Liebel & Gebauer 2011). Endast den korallika delen av jordstammen är förenad med mykorrhizasvampar medan andra organ, t.ex. de trådsmala utlöparna med bulbiller saknar svampkomponent. Detta innebär att bulbillerna på samma sätt som orkidéfrön måste infekteras av mykorrhizasvampar för att kunna utvecklas till nya jordstammar. Även om skogsfru är knuten till ektomykorrizasvampar finns ingen specifik koppling till en viss svampart. Även plantor även inom en och samma lokal har ofta olika svampvärdar. Trots att arten blivit flitigt studerad på många lokaler är populationsdynamiken dåligt känd. De små, lätta fröna kan sannolikt spridas över stora avstånd, men arten sätter ytterst sällan frukt varför dess spridningsförmåga ändå kan vara starkt begränsad.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· trådingar - Inocybe (Viktig)
Sannolikt missgynnas arten starkt av slutavverkning. De relativt ytligt belägna jordstammarna kan inte förväntas tåla uttorkning av markens ytskikt. De torde också vara känsliga för körskador och möjligen även för intensivt tramp eftersom de ligger så nära markytan (Kopylov-Guskov m.fl. 2006). Arten har dock överlevt slutavverkning där skyddande vegetation lämnats. I något fall har dess reaktion efter gallring studerats; fem år efter gallringen ökade antalet blommande exemplar markant för att efter ytterligare tre till fyra vara nere i samma nivå som före gallringen. Slutavverkning utan hänsyn, markberedning och skyddsdikning får betraktas som de allvarligaste hoten. Skogsgödsling kan tänkas missgynna svampkomponenten.


Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Slutavverkning, körning med skogsmaskiner, skogsgödsling och dikning bör helt undvikas. En försiktig gallring av barrträd kan dock vara gynnsam, särskilt om lövträden gynnas. Påtagligt många förekomster är dock kända från skyddad äldre skog. En väl fungerande naturhänsyn där skogsmiljöer kring källor, örtrika sipperstråk, bäckar och sumpskog undantas produktivt skogsbruk i kombination med formellt eller informellt naturskydd  är långsiktigt nödvändigt för att begränsa artens tillbakagång.
Skogsfru är fridlyst. Utländska namn – NO: Huldreblom, DK: Knælæbe, FI: Metsänemä, GB: Ghost Orchid.

Claessens, J. & Kleynen, J. 2011. The Flower of the European Orchid. Form and Function. Utgiven av Jean Claessens och Jacques Kleynen, 1-439.

Dahlskog, S. 1980. Skogsfrun, Epipogium aphyllum, i Nordnorge och Nordsverige. Svensk Botanisk Tidskrift 74: 145–152.

Delin, A. 2006. Skogsfruns Epipogium aphyllum reaktion på skogsbruk i Hälsingland. Växter i Gästrikland och Hälsingland 23(1): 36–41.

Ericsson, S. 1991. Är du en fullfjädrad skogsfruspanare? Natur i Norr 10: 65–69.

Georgson, K. m.fl. 1997. Hallands flora. Lund.

Jakubska-Busse, A., Jasicka-Misiak, I., Poliwoda, A., Swieczkowska, E. & Kafarski, P. 2014. The chemical composition of the floral extract of Epipogium aphyllum Sw. (Orchidaceae): a clue for their pollination biology. Archives of Biological Sciences, Belgrade 66 (3), 989–998.

Johansson, B.-G., Pettersson, J & Ingmansson, G. 2006. Gotlands flora, band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kopylov-Gus'kov, Yu.O., Vinogradova, T.N., Lyskov, D.F. & Volkova, P.A. 2006. Observations on the population of Epipogium aphyllum on the Kem-Ludskij archipelago of the White sea. The materials of the White Sea Expedition of Moscow South-West High School, Vol. 6 [http://herba.msu.ru/shipunov/belomor/english/2006/eipog.htm]

Krawczyk, E., Rojek, J., Kowalkowska, A.K., Kapusta, M., Znaniecka, J. & Minasiewicz, J. 2016. Evidence for mixed sexual and asexual reproduction in the rare European mycoheterotrophic orchid Epipogium aphyllum, Orchidaceae (ghost orchid). Annals of Botany 118(1): 159–172.

through ectomycorrhizas in the ghost orchid Epipogium aphyllum Swartz. Plant Biology 13, 270–75.

Roy, M., Yagame, T., Yamato, M., Iwase, K., Heinz, C., Faccio, A., Bonfante, P. & Selosse, M-A. 2009. Ectomycorrhizal Inocybe species associate with the mycoheterotrophic orchid Epipogium aphyllum but not its asexual propagules. Annals of Botany 104(3): 595–610.

Åström, S. 2006. Skogsfru – rapport om Årets växt 2005. Svensk Botanisk Tidskrift 100: 433–435.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Gustafsson & Torleif Ingelög 1984. Rev. Peter Ståhl 1997, 2018. © ArtDatabanken SLU 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asparagales - sparrisordningen 
  • Familj
    Orchidaceae - orkideer 
  • Släkte
    Epipogium - skogsfrur 
  • Art
    Epipogium aphyllum, Sw. - skogsfru
    Synonymer
    Epipogon aphyllum
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Gustafsson & Torleif Ingelög 1984. Rev. Peter Ståhl 1997, 2018. © ArtDatabanken SLU 2019.