Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skräntärna

Organismgrupp Fåglar Hydroprogne caspia
Skräntärna Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skräntärnan är världens största tärna med ett vingspann större än fiskmåsens. Den utmärker sig genom sin mycket grova klarröda näbb och sin svarta hätta i kontrast till vit, måslik kropp. Vingöversidor och rygg är grå och stjärten ganska kort och kluven. Vingundersidorna är vita med påtagligt mörka vingspetsar, och benen hos gamla fåglar är svarta. Flykten är mer måslik än hos andra mindre tärnor. Lätet är ett kraftfullt grovt och skrovligt "krre-ahk". Ungfåglarna tigger med ett genomträngande "kli-vii". Hos oss kan skräntärnan knappast förväxlas med någon annan art.
Utbredning
Länsvis förekomst för skräntärna Observationer i  Sverige för skräntärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skräntärnan har en världsvid men splittrad utbredning med förekomster i Nordamerika, Europa, Asien, Afrika, Australien och Nya Zeeland. Världspopulationen är svårbedömd men har beräknats till cirka 50 000 par. De största kolonierna finns på nordamerikanska västkusten. I Europa är skräntärnan mycket sällsynt som häckfågel och häckar bara i tre områden: Östersjön (Finland, Sverige och Estland), i Svarta havet (Ukraina) samt Kaspiska havet. Några fåglar från Östersjöbeståndet häckar även i Ladoga (Ryssland) och tillfälligt i Tyskland. Det europeiska beståndet uppgår till cirka 4700 par, inklusive beståndet i Kaspiska havet (minst 2000 par). Av dessa häckade cirka 1700 par i Östersjön i början av 2000-talet, varav cirka 500 i Sverige. Det svenska beståndet ökade fram till 2007 (660 par), men minskade därefter till 532 par år 2010. Sistnämnda år fanns 428 par fördelade mellan tio kolonier. Därutöver fanns 103 solitärhäckande par längs Östersjöns kuster och skärgårdar från Skåne till Norrbotten samt ett par i Vänern. Skräntärnorna har minskat i Östersjön sedan sin storhetstid i början av 1970-talet då det fanns 2200 par, varav cirka 900 i Sverige. Kolonierna har med tiden blivit färre samtidigt som de återstående blivit större. År 2005 häckade till exempel nästan halva svenska populationen (cirka 300 par) på ett enda litet skär i norra Uppland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2acde; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Skräntärna förekommer lokalt vid kust eller i skärgård från nordöstra Skåne till Uppland, på Öland och Gotland, i Hälsingland och från Ångermanland till Norrbotten. Enstaka par finns även i Vänern. Den häckar på mindre öar, skär och grusrevlar, antingen solitärt, några få par tillsammans eller i större kolonier. Antalet kolonier varierar mellan åren men är normalt 9-12. I Östersjön häckar arten även i Finland (cirka 850 par 2012), i Estland (ca 200 par) samt med litet antal i Ryssland (längst in i Finska viken och i Ladoga). Beståndet har minskat påtagligt de senaste 30 åren (3 generationer) men en stabilisering har skett under senare tid vilket medför att den nu kategoriseras som NT (VU 2010). Antalet reproduktiva individer skattas till 1100 (800-1400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 375 (352-399) km². Minskningstakten har uppgått till 15 (5-25) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation (årliga inventeringar inom ÅGP Skräntärna), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (igenväxning av lämpliga häckningsskär), faktisk eller potentiell exploatering av arten (skyddsjakt i Syd- och Mellaneuropa, jakt under vinteruppehållet i Nigerdeltat) och negativ påverkan (patogener samt predation från bl.a. gråtrut, mink och havsörn). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2acde; D1).
Ekologi
Skräntärnorna häckar på flacka sten- och sandöar i havsbandet, dels i kolonier med upp till ett hundratal par (i undantagsfall upp till 300 par) och dels i enstaka (solitära) par eller några få tillsammans. Under perioden 1990-2010 häckade i genomsnitt 87 % av tärnorna i kolonier, medan flertalet övriga var solitärhäckande. Ibland kan hela kolonier plötsligt bryta upp och flytta till alternativ boplats långt från ursprungslokalen. Ensamma par kan i många generationer häcka på samma skär i århundraden, en indikation på skräntärnans kräsenhet när det gäller val av boplats. Östersjöbeståndet utgör en gemensam population och utbyte av fåglar äger regelbundet rum mellan kolonierna i Sverige, Finland och Estland. När en fågel etablerat sig i en koloni är den vanligen kolonin trogen livet ut om inte kolonin bryter upp. Det finns således exempel på hur en individ häckat i två svenska kolonier och sedan flyttat till en finsk när de båda svenska övergivits. Skräntärnan är uteslutande fiskätare som under häckningstiden huvudsakligen lever av mört och abborre som fiskas upp i flader och insjöar, vanligen på miltals avstånd från häckplatserna. I bland fiskar tärnorna också strömming i havet, särskilt under försommaren då den är tillgänglig nära ytan. Fiskemetoden består främst av störtdykning från 10–15 meters höjd. Förstagångshäckning sker ofta vid tre års ålder, men vissa väntar till sex år för att göra sitt första häckningsförsök. Tärnorna bildar ofta stabila par under många år och många fåglar kan bli gamla. Den äldsta kända häckade troligen fortfarande vid 30 års ålder. Äggkullen på 1–3 ägg läggs i maj i en uppkrafsad grund grop på marken. Vid misslyckad häckning kan omläggning ske. Äggen ruvas växelvis av båda föräldrarna från första ägget vilket innebär att ungarna är av olika ålder. Inte sällan svälter den yngsta ungen ihjäl och trampas ner i bobalen. Efter 20-22 dygns ruvning kläcks äggen och ungarna blir flygfärdiga vid 30-35 dygns ålder. Antalet flygga ungar/häckande par var 1-1,2 under åren runt sekelskiftet, men har därefter successivt minskat till cirka 0,6 flygga ungar/häckande par. När ungarna är 50-60 dygn gamla beger sig familjerna till större insjöar. Där vistas de några veckor innan flyttningen mot Medelhavsområdet och tropiska Västafrika påbörjas i augusti. Redan på häckplatsen splittras familjen upp i grupper med en adult och 1–2 ungar och de gamla fåglarna matar ungarna under en längre tid (åtminstone till september ända nere i Medelhavet). Ringmärkningsfynd visar att Östersjöns skräntärnor tillsammans med artfränder från Svarta havet framför allt övervintrar i Nigers inlandsdelta i Mali, Västafrika. Detta är ett oerhört produktivt område som inte alls utnyttjas av de tropiska skräntärnor som häckar lokalt längs västafrikanska kusten. Det är intressant att notera hur flyttande och stationära populationer av samma art delat upp delar av Afrika mellan sig för att inte behöva konkurrera med varandra. Ibland flyttar en del individer vidare till Guineabukten. Ett mindre antal skräntärnor övervintrar även i Medelhavsområdet, t.ex. i södra Portugal (Algarve), sydvästra Spanien (Huelva och Cadiz), Marockos kust, Tunisien (Gabèsbukten), Egypten (Nildeltat) samt lokalt i Italien. En undersökning av det häckande beståndet med 859 identifierade fåglar under en tioårsperiod visade att mycket få yngre fåglar kunde observeras på häckplatserna vilket bekräftar återfyndsbilden att ettåringar blir kvar i Afrika. Fyndbilden över tvååringar visar att allt fler flyger till Östersjön under sommaren eller för en nomadisk tillvaro i kontinentala Europa.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Brackvatten
Brackvatten
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Hav
Hav
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Vattenmassa
Vattenmassa
Sjöar
Sjöar
Vattenyta
Vattenyta
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· abborre
· abborre
· mört
· mört
· sill
· sill
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Charadriiformes (vadarfåglar), Familj Laridae (måsfåglar), Släkte Hydroprogne, Art Hydroprogne caspia (Pallas, 1770) - skräntärna Synonymer Sterna caspia, Hydroprogne tschegrava, Sterna caspia Pallas, 1770

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2acde; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Skräntärna förekommer lokalt vid kust eller i skärgård från nordöstra Skåne till Uppland, på Öland och Gotland, i Hälsingland och från Ångermanland till Norrbotten. Enstaka par finns även i Vänern. Den häckar på mindre öar, skär och grusrevlar, antingen solitärt, några få par tillsammans eller i större kolonier. Antalet kolonier varierar mellan åren men är normalt 9-12. I Östersjön häckar arten även i Finland (cirka 850 par 2012), i Estland (ca 200 par) samt med litet antal i Ryssland (längst in i Finska viken och i Ladoga). Beståndet har minskat påtagligt de senaste 30 åren (3 generationer) men en stabilisering har skett under senare tid vilket medför att den nu kategoriseras som NT (VU 2010). Antalet reproduktiva individer skattas till 1100 (800-1400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 375 (352-399) km². Minskningstakten har uppgått till 15 (5-25) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation (årliga inventeringar inom ÅGP Skräntärna), minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (igenväxning av lämpliga häckningsskär), faktisk eller potentiell exploatering av arten (skyddsjakt i Syd- och Mellaneuropa, jakt under vinteruppehållet i Nigerdeltat) och negativ påverkan (patogener samt predation från bl.a. gråtrut, mink och havsörn). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (A2acde; D1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Åtgärdsprogram Fastställt
Skräntärnan är världens största tärna med ett vingspann större än fiskmåsens. Den utmärker sig genom sin mycket grova klarröda näbb och sin svarta hätta i kontrast till vit, måslik kropp. Vingöversidor och rygg är grå och stjärten ganska kort och kluven. Vingundersidorna är vita med påtagligt mörka vingspetsar, och benen hos gamla fåglar är svarta. Flykten är mer måslik än hos andra mindre tärnor. Lätet är ett kraftfullt grovt och skrovligt "krre-ahk". Ungfåglarna tigger med ett genomträngande "kli-vii". Hos oss kan skräntärnan knappast förväxlas med någon annan art.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skräntärna

Länsvis förekomst och status för skräntärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skräntärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skräntärnan har en världsvid men splittrad utbredning med förekomster i Nordamerika, Europa, Asien, Afrika, Australien och Nya Zeeland. Världspopulationen är svårbedömd men har beräknats till cirka 50 000 par. De största kolonierna finns på nordamerikanska västkusten. I Europa är skräntärnan mycket sällsynt som häckfågel och häckar bara i tre områden: Östersjön (Finland, Sverige och Estland), i Svarta havet (Ukraina) samt Kaspiska havet. Några fåglar från Östersjöbeståndet häckar även i Ladoga (Ryssland) och tillfälligt i Tyskland. Det europeiska beståndet uppgår till cirka 4700 par, inklusive beståndet i Kaspiska havet (minst 2000 par). Av dessa häckade cirka 1700 par i Östersjön i början av 2000-talet, varav cirka 500 i Sverige. Det svenska beståndet ökade fram till 2007 (660 par), men minskade därefter till 532 par år 2010. Sistnämnda år fanns 428 par fördelade mellan tio kolonier. Därutöver fanns 103 solitärhäckande par längs Östersjöns kuster och skärgårdar från Skåne till Norrbotten samt ett par i Vänern. Skräntärnorna har minskat i Östersjön sedan sin storhetstid i början av 1970-talet då det fanns 2200 par, varav cirka 900 i Sverige. Kolonierna har med tiden blivit färre samtidigt som de återstående blivit större. År 2005 häckade till exempel nästan halva svenska populationen (cirka 300 par) på ett enda litet skär i norra Uppland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Sterninae - tärnor 
  • Släkte
    Hydroprogne  
  • Art
    Hydroprogne caspia(Pallas, 1770) - skräntärna
    Synonymer
    Sterna caspia
    Hydroprogne tschegrava
    Sterna caspia Pallas, 1770

Skräntärnorna häckar på flacka sten- och sandöar i havsbandet, dels i kolonier med upp till ett hundratal par (i undantagsfall upp till 300 par) och dels i enstaka (solitära) par eller några få tillsammans. Under perioden 1990-2010 häckade i genomsnitt 87 % av tärnorna i kolonier, medan flertalet övriga var solitärhäckande. Ibland kan hela kolonier plötsligt bryta upp och flytta till alternativ boplats långt från ursprungslokalen. Ensamma par kan i många generationer häcka på samma skär i århundraden, en indikation på skräntärnans kräsenhet när det gäller val av boplats. Östersjöbeståndet utgör en gemensam population och utbyte av fåglar äger regelbundet rum mellan kolonierna i Sverige, Finland och Estland. När en fågel etablerat sig i en koloni är den vanligen kolonin trogen livet ut om inte kolonin bryter upp. Det finns således exempel på hur en individ häckat i två svenska kolonier och sedan flyttat till en finsk när de båda svenska övergivits. Skräntärnan är uteslutande fiskätare som under häckningstiden huvudsakligen lever av mört och abborre som fiskas upp i flader och insjöar, vanligen på miltals avstånd från häckplatserna. I bland fiskar tärnorna också strömming i havet, särskilt under försommaren då den är tillgänglig nära ytan. Fiskemetoden består främst av störtdykning från 10–15 meters höjd. Förstagångshäckning sker ofta vid tre års ålder, men vissa väntar till sex år för att göra sitt första häckningsförsök. Tärnorna bildar ofta stabila par under många år och många fåglar kan bli gamla. Den äldsta kända häckade troligen fortfarande vid 30 års ålder. Äggkullen på 1–3 ägg läggs i maj i en uppkrafsad grund grop på marken. Vid misslyckad häckning kan omläggning ske. Äggen ruvas växelvis av båda föräldrarna från första ägget vilket innebär att ungarna är av olika ålder. Inte sällan svälter den yngsta ungen ihjäl och trampas ner i bobalen. Efter 20-22 dygns ruvning kläcks äggen och ungarna blir flygfärdiga vid 30-35 dygns ålder. Antalet flygga ungar/häckande par var 1-1,2 under åren runt sekelskiftet, men har därefter successivt minskat till cirka 0,6 flygga ungar/häckande par. När ungarna är 50-60 dygn gamla beger sig familjerna till större insjöar. Där vistas de några veckor innan flyttningen mot Medelhavsområdet och tropiska Västafrika påbörjas i augusti. Redan på häckplatsen splittras familjen upp i grupper med en adult och 1–2 ungar och de gamla fåglarna matar ungarna under en längre tid (åtminstone till september ända nere i Medelhavet). Ringmärkningsfynd visar att Östersjöns skräntärnor tillsammans med artfränder från Svarta havet framför allt övervintrar i Nigers inlandsdelta i Mali, Västafrika. Detta är ett oerhört produktivt område som inte alls utnyttjas av de tropiska skräntärnor som häckar lokalt längs västafrikanska kusten. Det är intressant att notera hur flyttande och stationära populationer av samma art delat upp delar av Afrika mellan sig för att inte behöva konkurrera med varandra. Ibland flyttar en del individer vidare till Guineabukten. Ett mindre antal skräntärnor övervintrar även i Medelhavsområdet, t.ex. i södra Portugal (Algarve), sydvästra Spanien (Huelva och Cadiz), Marockos kust, Tunisien (Gabèsbukten), Egypten (Nildeltat) samt lokalt i Italien. En undersökning av det häckande beståndet med 859 identifierade fåglar under en tioårsperiod visade att mycket få yngre fåglar kunde observeras på häckplatserna vilket bekräftar återfyndsbilden att ettåringar blir kvar i Afrika. Fyndbilden över tvååringar visar att allt fler flyger till Östersjön under sommaren eller för en nomadisk tillvaro i kontinentala Europa.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Brackvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Hav, Öppen fastmark, Blottad mark, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar, Vattenyta

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· abborre - Perca fluviatilis (Viktig)
· mört - Rutilus rutilus (Viktig)
· sill - Clupea harengus (Viktig)
Skräntärnan är känslig för störning under ruvningstiden och kan överge sin häckplats. Förekomst av mink kan bli ödesdiger och det finns exempel på hur minkangrepp har fått kolonier att flytta och helt överge ett område. Tendensen att kolonierna blir större ökar också sårbarheten. Därför förordas en utökad minkjakt omkring våra få kvarvarande kolonier i syfte att skapa en minkfri skyddszon kring dessa.
Förutom mink har berguv konstaterats vara predator på vuxna skräntärnor. Gråtrut, havstrut, korp och havsörn kan lokalt vara allvarliga predatorer på ägg och små ungar. Under senare år har skräntärnorna ibland drabbats av en okänd sjukdom. Äggen läggs och kläcks normalt, men de små ungarna förlorar förmågan att ta emot föda och dör efter en kortare tid. Under hela sommaren finns således bara ägg och små ungar i kolonin och så gott som alla häckningar misslyckas. Bakgrunden till ungarnas märkliga beteende, som har vissa likheter med östersjösilltrutarnas sjukdom, bör snarast utredas. Sådana störningar har inträffat vid flera tillfällen, bl.a. i Östergötland och i den enda sörmländska kolonin. Största beskattningen av Östersjöns skräntärnor äger emellertid rum under flyttning och övervintring. Helt onödig skyddsjakt äger ännu rum vid karpdammar och saliner i Mellan- och Sydeuropa och framför allt drabbas tärnorna av jakt under vinteruppehållet i Nigerdeltat, då de ibland även konsumeras av människor. Vi känner till att Sahelzonen, där Nigers översvämningsområde ligger, då och då drabbas av torka vilket innebär att konkurrensen om fisken ökar, tärnorna blir mer sårbara och fångas i större utsträckning än annars av fiskarbefolkningen. En ökad användning av DDT inom skräntärnans övervintringsområden har påvisats under senare tid. Detta kan också innebära att tärnorna får i sig miljögifter under vintern och sedan föra dessa med sig till häckningsområdena i Östersjön, vilket kan påverka reproduktionen. Eftersom skräntärnan i Europa är så sällsynt och har en så begränsad utbredning betraktas den som en sårbar art vars framtid inte kan garanteras. Det finns inte heller några bevis på att skräntärnor från Svarta havet skulle vandra in om Östersjöbeståndet skulle slås ut.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Ett åtgärdsprogram löper för närvarande (2007-2011). Visionen på längre sikt är att vi ska få tillbaka det starka skräntärnebestånd på cirka 1000 par som vi hade under 1970-talet. Fortsatta årliga inventeringar av artens förekomst och numerär är angelägna, speciellt gäller detta kolonierna, och en databas över samtliga kända häckplatser för skräntärna bör skapas med uppgifter om historik, antal par, häckningsframgång med mera. En viktig åtgärd är att göra områdena kring våra få kvarvarande kolonier minkfria genom utökad minkjakt. Detta är ett besvärligt och mödosamt arbete som bör utföras under höst och vinter både med hjälp av fällor och med hjälp av hund. Positiva resultat som följd av minkbekämpning har konstaterats från Uppland. Så gott som alla skräntärnekolonier är belägna inom fågelskyddsområden med landstigningsförbud under häckningstiden. Detta innebär dock att öarna inte bevakas särskilt ofta. En önskvärd åtgärd är därför att flera protokollförda besök görs under häckningstiden för att vi ska få bättre kunskaper om vad som sker i en koloni. Häckningsframgången för utvalda ensamhäckande par i Stockholms skärgård bör dessutom kontrolleras årligen. Döda ungar bör insamlas för att analyseras vid SVA. Orsaken till den reproduktionssjukdom som då och då drabbar skräntärnorna bör utredas i samarbete med SVA. Kontroll av övergivna koloniöar bör ske för att utröna öarnas minskande attraktionskraft på tärnorna – minkförekomst eller igenväxning. Om miljön har förändrats bör vissa röjningar äga rum och i angelägna fall kan det även vara viktigt att grus transporteras till och sprids över ytan där kolonin är belägen. Vid eventuell oljekatastrof bör de fåtaliga koloniöarna ha högsta prioritet när det gäller att skydda dem från invällande olja. Viktiga rastplatser för skräntärnorna efter häckningen, t.ex. Nyckelgrundet och Österörahällen sydost om Valen i Hjälmaren, bör skyddas mot störande verksamhet, t.ex. bör den jakt som bedrivs efter skarv i juli-augusti avlysas. För att erhålla ny kunskap om skräntärnornas rörelser både på häckplatsen och under flyttningen bör satellitsändare sättas på ett antal individer, kunskap som är värdefull i bevarandearbetet men även av intresse ur andra aspekter.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Rovterne, DK: Rovterne, FI: Räyskä, GB: Caspian Tern. Skräntärna är upptagen i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strängt skyddade arter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt AEWA (African-Eurasian Waterbird Agreement). Skräntärnan är fredad enligt 3 § i jaktlagen (1987:259) och tillhör Statens Vilt enligt 33 § jaktförordningen. Arten ingår i Östersjöprogrammet med monitoringprogram och strategiska mål upptagna inom HELCOM (Helsinki Commission, Baltic Marine Environment Protection Commission).

Amcoff,M. 2001. Minkens inverkan på kustfågelbestånden i Uppsala läns skärgård. Upplandsstiftelsen. Stencil nr. 22 (33 s.).

Bergman, G. 1980. Single-breeding versus colonial breeding in the Caspian Tern Hydroprogne caspia, the Common Tern Sterna hirundo and the Arctic Tern Sterna paradisaea. Ornis Fennica 57: 141-152.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

del Hoyo, J., Elliott, A.. & Sargatal,.J. (red.) 1996. Handbook of the Birds of the World. Vol. 3 Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona.

Hario, M., Kastepöld, T., Kilpi ,M., Staav, R. & Stjernberg, T. 1987. Status of Caspian Terns Sterna caspia in the Baltic. Ornis Fennica 64: 154–157.

Hario, M. & Stjernberg,T. 1997. Skräntärnan i Finland. Ett moniteringsprojekt över Östersjöns skräntärnor 1984-1996. (på finska, med engelsk summary och svenskt sammandrag; tabellhuvud och figurtexter också på engelska och svenska). Linnut-Vuosikirja 1996:15-24.

Petrini, S., Thunell, P. & Björck, A. 2001. Sårbarhetsanalys av skräntärna (Sterna caspia). Enheten för populationsgenetik. Zoologiska Institutionen, Stockholms universitet.

Roos, S. & Amcoff, M. 2010. Fågelfaunans utveckling i Uppsala läns skärgård efter införandet av jakt på mink (Mustela vison). Länsstyrelsens meddelandeserie 2010:04. Naturmiljöenheten, Länsstyrelsen Uppsala län.

Soikkeli, M. 1973. Long-distance fishing flights of the breeding Caspian Tern Hydroprogne caspia. Ornis Fennica 50: 47-48.

Staav, R., Almkvist, B. & Hedgren, S. 1972. Skräntärnan Hydroprogne tschegrava i Sverige 1971. Vår Fågelvärld 31: 241–246.

Staav, R. 1979. Dispersal of Caspian Terns Sterna caspia in the Baltic. Ornis Fennica 56: 13–17.

Staav, R. 2001. Svenska skräntärnors flyttning. Presentation av återfyndsmaterial med kartor. Fauna och Flora 93(4): 159–168.

Staav, R. 2005. Skräntärnan i Sverige – status och reproduktion 2001–2004. sid. 35-42 I: SOF 2005. Fågelåret 2004. Stockholm.

Staav, R. 2007. Åtgärdsprogram för skräntärna 2007-2011. Naturvårdsverket. Stockholm.

Zwarts, L., van Beukering, P., Kone, B. & Wymenga, E. 2005. The Niger, a lifeline. Ministry of Agriculture, Nature and Food Quality. Den Haag. 304 s.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Staav 1987. Rev. Roland Staav 1994, 2002 & 2005, Martin Tjernberg 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Sterninae - tärnor 
  • Släkte
    Hydroprogne  
  • Art
    Hydroprogne caspia, (Pallas, 1770) - skräntärna
    Synonymer
    Sterna caspia
    Hydroprogne tschegrava
    Sterna caspia Pallas, 1770
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Staav 1987. Rev. Roland Staav 1994, 2002 & 2005, Martin Tjernberg 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011.