Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  snorkelkrabba

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Corystes cassivelaunus
Snorkelkrabba Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor krabba som är ganska lätt att känna igen genom att den är tydligt längre än bred och genom att det andra antennparet är längre än kroppen och hålls framåtriktat så att de tillsammans ser ut att bilda ett långt rör eller en snorkel.

Totallängd: max 23-39 mm. Ryggskölden är avlång och mer eller mindre rektangulär. Den är fint granulerad med upphöjningar och fördjupningar som kan tydas som ett ansikte (den kallades tidigare för skråpukskrabba på svenska, där skråpuk är ett ålderdomligt ord för identitetsdöljande mask, därav det svenska namnet) och det finns korta hår längs sidorna och även på undersidan. Ryggskölden är tydligt längre är dess största bredd. Panntagg finns i form av en utskjutande tand med kluven spets. Ryggskölden har rundade, svullna partier mot sidorna, framtill och i mitten. Ögat har något större till ungefär samma diameter som skaftet. Ögonhålan är djup, vilket innebär att ögat skyddas fullständigt när det fälls ned i ögonhålan. Ögonhålstaggen är vass och lång, och tillsammans med ytterkantens övriga tre tänder näst störst. Andra antennens antennspröt är längre än ryggsköldens längd, och det finns två rader av korta hår längs hela sprötet. Tredje paret käkfötter är breda och fyrkantiga framtill, så att de tillsammans mer eller mindre täcker mundelarna. På detta par är carpus ledad (infäst) mitt på insidan av merus.

Första benparet har en krossklo och en saxklo som är obetydligt skilda åt i form och oftast är långa och slanka. Hanens kloben är tydligt längre än honans och mer än dubbelt så långa som ryggsköldens längd. Andra till femte benparet (gångben) är hos hanen tydligt kortare än klobenen. Gångbenen är (bortsett från eventuella hår) släta utan taggar och med dactylus (yttersta segmentet) längre än propodus (näst yttersta segmentet). Dactylus på femte benparet är avsmalnande spetsig och rund i tvärsnitt. Buksidan är hårig. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment. Alla bakkroppssegmenten är hos honan fria och rörliga, medan segment 3-5 är mer eller mindre sammansmälta och orörliga hos hanen.

Färg och mönster. Ryggskölden är ofta blekt röd, till ljust gulbrun. Gångbenen är vitaktigt gula, klosaxarna något mörkare.
Utbredning
Länsvis förekomst för snorkelkrabba Observationer i  Sverige för snorkelkrabba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
På grund av levnadsättet att vara nergrävd och sitt val av miljö, dvs. strömsatta sand och grusbottnar är det svårt att få en tydlig bild hur vanlig snorkelkrabba är i våra vatten. I Sverige finns den från Kattegatt och norrut längs svenska västkusten. I övriga Europa är den känd från norska sydkusten och söderut till Portugal och in i Medelhavet till Grekland. Vanligast är den i de centrala delarna av Nordsjön.

Artens status är i stort sett okänd på grund av krabbans vana att ligga nedgrävd i sandbotten, vilket gör att grävande redskap erfordras för att få tag på den. Lämpliga typer av sandbottnar förekommer hos oss dock knappast så mycket djupare än 20-25 m, vilket medför att arten sannolikt har en ganska begränsad utbredning. Därtill kan habitatet vara utsatt för sedimentation.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Corystes cassivelaunus är en grävande krabba vars totala utbredning inkluderar Norges södra kust norrut till Stavanger, Nordsjön till Brittiska Öarna och söderut till Medelhavet. I våra vatten påträffas arten utmed Bohusläns kust ned till Kattegatt. Djuputbredningen i våra hav är mellan 7 och 90 m. Arten för en ganska anonym tillvaro, nedgrävd i relativt fin till medelgrov sand sublittoralt i våra vatten. Lämpliga typer av sandbottnar förekommer knappast så mycket djupare än ca 20-25 m hos oss, så sannolikt har arten en ganska begränsad djuputbredning vid svenska västkusten. Därtill kan habitatet vara utsatt för sedimentation. Artens status dock i stort sett okänd på grund av krabbans vana att ligga nedgrävd i sandbotten, vilket gör att grävande redskap erfordras för att få tag på den. I Svenska artprojektets marina inventering hittades ett fåtal exemplar av arten på utsjöbankarna Fladen, Röde bank och Stora Middelgrund i Kattegatt. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (D2).
Ekologi
Snorkelkrabba är en marin art som förekommer på spolade sand- och skalgrusbottnar. Krabban sitter vanligen nedgrävd i sanden så att bara en del av antennspröten sticker upp, dessa hålls tätt samman så att de två raderna med hår tillsammans bildar en snorkel/ett rör genom vilket krabban kan få ner friskt vatten till gälarna, utan att en massa sand följer med.
Djup (generellt) 5-115 m.

Lämpliga typer av sandbottnar förekommer knappast så mycket djupare än ca 20–25 m hos oss, och därför är det sannolikt att arten har en ganska begränsad djuputbredning vid svenska västkusten. Liksom övriga krabbor har arten pelagiska larver. Leken äger vid Isle of Man rum under maj och juni.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Corystidae, Släkte Corystes, Art Corystes cassivelaunus (Pennant, 1777) - snorkelkrabba Synonymer skråpukskrabba, Cancer cassivelaunus Pennant, 1777, Corystes dentatus Latreille, 1801

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Corystes cassivelaunus är en grävande krabba vars totala utbredning inkluderar Norges södra kust norrut till Stavanger, Nordsjön till Brittiska Öarna och söderut till Medelhavet. I våra vatten påträffas arten utmed Bohusläns kust ned till Kattegatt. Djuputbredningen i våra hav är mellan 7 och 90 m. Arten för en ganska anonym tillvaro, nedgrävd i relativt fin till medelgrov sand sublittoralt i våra vatten. Lämpliga typer av sandbottnar förekommer knappast så mycket djupare än ca 20-25 m hos oss, så sannolikt har arten en ganska begränsad djuputbredning vid svenska västkusten. Därtill kan habitatet vara utsatt för sedimentation. Artens status dock i stort sett okänd på grund av krabbans vana att ligga nedgrävd i sandbotten, vilket gör att grävande redskap erfordras för att få tag på den. I Svenska artprojektets marina inventering hittades ett fåtal exemplar av arten på utsjöbankarna Fladen, Röde bank och Stora Middelgrund i Kattegatt. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (D2).
En medelstor krabba som är ganska lätt att känna igen genom att den är tydligt längre än bred och genom att det andra antennparet är längre än kroppen och hålls framåtriktat så att de tillsammans ser ut att bilda ett långt rör eller en snorkel.

Totallängd: max 23-39 mm. Ryggskölden är avlång och mer eller mindre rektangulär. Den är fint granulerad med upphöjningar och fördjupningar som kan tydas som ett ansikte (den kallades tidigare för skråpukskrabba på svenska, där skråpuk är ett ålderdomligt ord för identitetsdöljande mask, därav det svenska namnet) och det finns korta hår längs sidorna och även på undersidan. Ryggskölden är tydligt längre är dess största bredd. Panntagg finns i form av en utskjutande tand med kluven spets. Ryggskölden har rundade, svullna partier mot sidorna, framtill och i mitten. Ögat har något större till ungefär samma diameter som skaftet. Ögonhålan är djup, vilket innebär att ögat skyddas fullständigt när det fälls ned i ögonhålan. Ögonhålstaggen är vass och lång, och tillsammans med ytterkantens övriga tre tänder näst störst. Andra antennens antennspröt är längre än ryggsköldens längd, och det finns två rader av korta hår längs hela sprötet. Tredje paret käkfötter är breda och fyrkantiga framtill, så att de tillsammans mer eller mindre täcker mundelarna. På detta par är carpus ledad (infäst) mitt på insidan av merus.

Första benparet har en krossklo och en saxklo som är obetydligt skilda åt i form och oftast är långa och slanka. Hanens kloben är tydligt längre än honans och mer än dubbelt så långa som ryggsköldens längd. Andra till femte benparet (gångben) är hos hanen tydligt kortare än klobenen. Gångbenen är (bortsett från eventuella hår) släta utan taggar och med dactylus (yttersta segmentet) längre än propodus (näst yttersta segmentet). Dactylus på femte benparet är avsmalnande spetsig och rund i tvärsnitt. Buksidan är hårig. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment. Alla bakkroppssegmenten är hos honan fria och rörliga, medan segment 3-5 är mer eller mindre sammansmälta och orörliga hos hanen.

Färg och mönster. Ryggskölden är ofta blekt röd, till ljust gulbrun. Gångbenen är vitaktigt gula, klosaxarna något mörkare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för snorkelkrabba

Länsvis förekomst och status för snorkelkrabba baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för snorkelkrabba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



På grund av levnadsättet att vara nergrävd och sitt val av miljö, dvs. strömsatta sand och grusbottnar är det svårt att få en tydlig bild hur vanlig snorkelkrabba är i våra vatten. I Sverige finns den från Kattegatt och norrut längs svenska västkusten. I övriga Europa är den känd från norska sydkusten och söderut till Portugal och in i Medelhavet till Grekland. Vanligast är den i de centrala delarna av Nordsjön.

Artens status är i stort sett okänd på grund av krabbans vana att ligga nedgrävd i sandbotten, vilket gör att grävande redskap erfordras för att få tag på den. Lämpliga typer av sandbottnar förekommer hos oss dock knappast så mycket djupare än 20-25 m, vilket medför att arten sannolikt har en ganska begränsad utbredning. Därtill kan habitatet vara utsatt för sedimentation.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Corystoidea  
  • Familj
    Corystidae  
  • Släkte
    Corystes  
  • Art
    Corystes cassivelaunus(Pennant, 1777) - snorkelkrabba
    Synonymer
    skråpukskrabba
    Cancer cassivelaunus Pennant, 1777
    Corystes dentatus Latreille, 1801

Snorkelkrabba är en marin art som förekommer på spolade sand- och skalgrusbottnar. Krabban sitter vanligen nedgrävd i sanden så att bara en del av antennspröten sticker upp, dessa hålls tätt samman så att de två raderna med hår tillsammans bildar en snorkel/ett rör genom vilket krabban kan få ner friskt vatten till gälarna, utan att en massa sand följer med.
Djup (generellt) 5-115 m.

Lämpliga typer av sandbottnar förekommer knappast så mycket djupare än ca 20–25 m hos oss, och därför är det sannolikt att arten har en ganska begränsad djuputbredning vid svenska västkusten. Liksom övriga krabbor har arten pelagiska larver. Leken äger vid Isle of Man rum under maj och juni.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Den omfattande sedimentationen till följd av övergödning och bottentrålning har sannolikt en negativ inverkan på arten. Grunda sandbottnar är längs våra kuster därtill en hårt exploaterad miljö. I Nederländerna har man observerat att stränga vintrar kan ha en tydlig negativ inverkan på populationerna.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras Ökad kunskap om artens utbredning och ekologi behövs.
Namngivning: Corystes cassivelaunus (Pennant, 1777). Originalbeskrivning: Cancer cassivelaunus. British Zoology. Vol. IV. Crustacea, Mollusca, Testacea. London: 1-156 + pl. 1-93 (beskrivning på sidan 6, plansch 7 och fig. 13). Synonymer: Cancer personatus Herbst, 1785; Hippa dentata Fabricius, 1793; Albunea dentata Fabricius, 1793. Svensk synonym: maskkrabba.
Etymologi: cassivelaunus = var enligt historien en engelsk hövding som ledde motståndet mot Julius Caesars andra expedition till England 54 f.v.t. (namnet förekommer också som Cassibelanus och Caswallawn i olika delar av landet).

Christiansen, M. E. 1969. Decapoda Brachyura. Marine Invertebrates of Scandinavia 2. Universitetsforlaget, Oslo.

Hartnoll, R. G. 1968. Reproduction in the burrowing crab Corystes cassivelaunus (Pennant, 1777) (Decapoda, Brachyura). Crustaceana 15 (2): 165–170.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans G. Hansson 2003. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Corystoidea  
  • Familj
    Corystidae  
  • Släkte
    Corystes  
  • Art
    Corystes cassivelaunus, (Pennant, 1777) - snorkelkrabba
    Synonymer
    skråpukskrabba
    Cancer cassivelaunus Pennant, 1777
    Corystes dentatus Latreille, 1801
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans G. Hansson 2003. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).