Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skuggkejsarfoting

Organismgrupp Mångfotingar Megaphyllum sjaelandicum
Skuggkejsarfoting Mångfotingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En upp till 28 mm lång, cylindrisk dubbelfoting. Den är mörkbrun med två mörkgula längsband längs ryggen. Den liknar därigenom dels den allmänna arten bandkejsarfoting (Ommatoiulus sabulosus) som är utbredd i Göta- och Svealand, dels dvärgkejsarfotning (Brachyiulus pusillus) som förekommer i växthus samt i kustnära skogar m.m. i Götaland och sydöstra Svealand. Skuggkejarfoting skiljs från bandkejsarfoting genom att stinkporerna på sidorna sitter på skiljelinjen mellan varje dubbelsegment medan de hos den senare sitter tydligt bakom. Vidare har skuggkejsarfotingen på hjässan en markerad fåra och två hårbärande gropar. Dvärgkejsarfoting blir högst 13 mm lång och bakändan slutar i en avrundad vinkel. Hos både skuggkejsarfoting och den upp till 47 mm långa bandkejsarfotingen finns en spetsigt utskjutande ändtagg.
Utbredning
Länsvis förekomst för skuggkejsarfoting Observationer i  Sverige för skuggkejsarfoting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skuggkejsarfoting är i Sverige endast känd från tre platser, alla i västra Skåne: Ramlösa hälsobrunn (1868), Bälteberga (1886, 1920-talet) och Borgeby (1920-talet). Det finns i Lunds zoologiska museum därtill ett exemplar etiketterat Bälteberga 1966, Hans Lohmander. Sistnämnde dog dock 1960 och det faktum att etiketten varken har exakt datum eller biotop tyder på att det rör sig om ett ometiketterat, äldre fynd, sannolikt från 1800-talet. Arten har eftersökts utan framgång under 2004 i Bälteberga och Borgeby och hela området i västra Skåne har under 1900-talet varit utsatt för hårt tryck med mycket förändringar i markanvändningen. Det kan därför inte uteslutas att arten numera är försvunnen från landet. Den är i övrigt känd från Själland i Danmark (tre lokaler), norra Tyskland, Polen, de baltiska länderna, de sydöstligaste delarna av Finland (minst 25 lokaler), Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(ii,iii,v)+2ab(ii,iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Arten förekommer främst i förnarika, fuktiga till kärriga skogar med al, björk och sälg. Endast känd från ett fåtal lokaler i västra Skåne (Ramlösa 1868, Bälteberga senast 1920-talet och Borgeby senast 1920-talet). Eftersökt på de båda sistnämna lokalerna 2004 utan framgång. En av lokalerna var starkt förändrad (dränerad och avverkad). Det kan därför inte uteslutas att arten numera är försvunnen från landet. Om arten finns kvar lär populationerna inbördes vara helt isolerade. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (0-200) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (0-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,v)+2ab(ii,iii,v)).
Ekologi
Skuggkejsarfoting förekommer främst i förnarika, fuktiga till kärriga skogar av al, björk och sälg, i utlandet även gran. Den hittas också i något öppnare bäckkärr och källområden med tät vegetation av ormbunkar, gräs eller starr samt i något torrare lövskogar så länge marken är ordentligt beskuggad. Den föredrar marker med rik växtlighet. Lokalen vid Ramlösa utgjordes av en trädgård som dock låg intill en skogsbevuxen dalgång. I Tyskland har den även påträffats i öppnare biotoper samt i parker.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Diplopoda (dubbelfotingar), Ordning Julida (cylinderdubbelfotingar), Familj Julidae (kejsardubbelfotingar), Släkte Megaphyllum, Art Megaphyllum sjaelandicum (Meinert, 1868) - skuggkejsarfoting Synonymer Chromatoiulus sjaelandicus (Meinert, 1868), alkejsarfoting

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(ii,iii,v)+2ab(ii,iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten förekommer främst i förnarika, fuktiga till kärriga skogar med al, björk och sälg. Endast känd från ett fåtal lokaler i västra Skåne (Ramlösa 1868, Bälteberga senast 1920-talet och Borgeby senast 1920-talet). Eftersökt på de båda sistnämna lokalerna 2004 utan framgång. En av lokalerna var starkt förändrad (dränerad och avverkad). Det kan därför inte uteslutas att arten numera är försvunnen från landet. Om arten finns kvar lär populationerna inbördes vara helt isolerade. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (0-200) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (0-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,v)+2ab(ii,iii,v)).
En upp till 28 mm lång, cylindrisk dubbelfoting. Den är mörkbrun med två mörkgula längsband längs ryggen. Den liknar därigenom dels den allmänna arten bandkejsarfoting (Ommatoiulus sabulosus) som är utbredd i Göta- och Svealand, dels dvärgkejsarfotning (Brachyiulus pusillus) som förekommer i växthus samt i kustnära skogar m.m. i Götaland och sydöstra Svealand. Skuggkejarfoting skiljs från bandkejsarfoting genom att stinkporerna på sidorna sitter på skiljelinjen mellan varje dubbelsegment medan de hos den senare sitter tydligt bakom. Vidare har skuggkejsarfotingen på hjässan en markerad fåra och två hårbärande gropar. Dvärgkejsarfoting blir högst 13 mm lång och bakändan slutar i en avrundad vinkel. Hos både skuggkejsarfoting och den upp till 47 mm långa bandkejsarfotingen finns en spetsigt utskjutande ändtagg.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skuggkejsarfoting

Länsvis förekomst och status för skuggkejsarfoting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skuggkejsarfoting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skuggkejsarfoting är i Sverige endast känd från tre platser, alla i västra Skåne: Ramlösa hälsobrunn (1868), Bälteberga (1886, 1920-talet) och Borgeby (1920-talet). Det finns i Lunds zoologiska museum därtill ett exemplar etiketterat Bälteberga 1966, Hans Lohmander. Sistnämnde dog dock 1960 och det faktum att etiketten varken har exakt datum eller biotop tyder på att det rör sig om ett ometiketterat, äldre fynd, sannolikt från 1800-talet. Arten har eftersökts utan framgång under 2004 i Bälteberga och Borgeby och hela området i västra Skåne har under 1900-talet varit utsatt för hårt tryck med mycket förändringar i markanvändningen. Det kan därför inte uteslutas att arten numera är försvunnen från landet. Den är i övrigt känd från Själland i Danmark (tre lokaler), norra Tyskland, Polen, de baltiska länderna, de sydöstligaste delarna av Finland (minst 25 lokaler), Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Diplopoda - dubbelfotingar 
  • Underklass
    Chilognatha  
  • Infraklass
    Helminthomorpha  
  • Parvklass
    Eugnatha  
  • Överordning
    Juliformia  
  • Ordning
    Julida - cylinderdubbelfotingar 
  • Familj
    Julidae - kejsardubbelfotingar 
  • Tribus
    Brachyulini  
  • Släkte
    Megaphyllum  
  • Art
    Megaphyllum sjaelandicum(Meinert, 1868) - skuggkejsarfoting
    Synonymer
    Chromatoiulus sjaelandicus (Meinert, 1868)
    alkejsarfoting

Skuggkejsarfoting förekommer främst i förnarika, fuktiga till kärriga skogar av al, björk och sälg, i utlandet även gran. Den hittas också i något öppnare bäckkärr och källområden med tät vegetation av ormbunkar, gräs eller starr samt i något torrare lövskogar så länge marken är ordentligt beskuggad. Den föredrar marker med rik växtlighet. Lokalen vid Ramlösa utgjordes av en trädgård som dock låg intill en skogsbevuxen dalgång. I Tyskland har den även påträffats i öppnare biotoper samt i parker.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
De tre svenska lokalerna ligger alla i västra Skåne i områden som under 1900-talet utsatts för hårt exploateringstryck från jordbruk, bebyggelse och infrastruktur. Förutom ren exploatering utgör förändrad hydrologi, avverkning och röjning hot mot arten. Lokalen i Bälteberg (ett alkärr) har under 1900-talet dränerats och blivit kraftigt omvandlad. Om arten alls finns kvar i Sverige idag lär populationerna inbördes vara helt isolerade vilket långsiktigt utgör ett allvarligt hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Arten måste först och främst ytterligare eftersökas på de kända lokalerna liksom på andra lämpliga platser i västra Skåne. Om det visar sig att den finns kvar måste dess lokaler skyddas mot exploatering, inklusive förändrad hydrologi. Det kan även vara aktuellt med restaurering – t.ex. etablering av skog och återställande av markvattenflöde – av kringliggande marker för att möjliggöra för skuggkejsarfotingen att öka sina populationer.

Andersson, G., Djursvoll, P. & Scheller, U. 2008. Katalog över Nordens mångfotingar. Entomologisk Tidskrift 129: 173-190.

Ehnström, B. & Waldén, H. W. 1986. Faunavård i skogsbruket. Del 2 – Den lägre faunan. Skogsstyrelsen, Jönköping. 351 s.

Hammer, P. 1931. Tusindben. Danmarks fauna 35. G. E. C. Gads forlag, København. 175 s.

Lohmander, H. 1925. Sveriges diplopoder. Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-samhälles Handlingar. Fjärde följden. Bd 30, n:o 2. 115 s.

Meidell, B. A. 2005. Skuggkejsarfoting, sid. 242-243. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Mångfotingar. Myriapoda. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Palmén, E. 1949. The Diplopoda of Eastern Fennoscandia. Annales Zoologici Societatis Zoologicae Botanicae Fennicae ’Vanamo’. Tom. 13, N:o 6, 54 s.

v. Porath, C. O. 1869. Redogörelse för en under sommaren 1868 utförd zoologisk resa till Skåne och Blekinge.

Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1869, N:o 6, s. 631-653.

v. Porath, C. O. 1889. Nya bidrag till skandinaviska halvöns myriopodologi. Ent. Tidskr. 10.

Schubart, O. 1935. Tusendfüsser oder Myriapoda I: Diplopoda. In: Die Tierwelt Deutschlands 28. Jena.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Gärdenfors 2004. Rev. Göran Andersson 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Myriapoda - mångfotingar 
  • Klass
    Diplopoda - dubbelfotingar 
  • Underklass
    Chilognatha  
  • Infraklass
    Helminthomorpha  
  • Parvklass
    Eugnatha  
  • Överordning
    Juliformia  
  • Ordning
    Julida - cylinderdubbelfotingar 
  • Familj
    Julidae - kejsardubbelfotingar 
  • Tribus
    Brachyulini  
  • Släkte
    Megaphyllum  
  • Art
    Megaphyllum sjaelandicum, (Meinert, 1868) - skuggkejsarfoting
    Synonymer
    Chromatoiulus sjaelandicus (Meinert, 1868)
    alkejsarfoting
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulf Gärdenfors 2004. Rev. Göran Andersson 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.