Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skugglosta

Organismgrupp Kärlväxter Bromopsis ramosa
Skugglosta Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skugglostan är ett flerårigt, löst tuvat, 0,8–2 m högt gräs. Tuvorna består av mellan 2 och 30 skott vilkas livslängd ofta bara är några år. Överlevnad av enskilda tuvor har observerats under minst 8 år. Bladskivorna är ca 1 cm breda och sträva på båda sidorna. Den är mycket lik strävlosta B. benekenii, men övre bladslidan är tätt klädd med långa något nedåtriktade hår. Nedersta vippgrenen har ett kanthårigt fjäll vid basen, hos strävlosta är det kalt. Den har violetta ståndare till skillnad från strävlostans gula. Vippan är också glesare, även efter blomningen, och vippans grenar är mycket långa och utåtriktade. Småaxen är stora med borst och sprids genom djur. Ytterblomfjällen är endast håriga vid basen och bredast ovan mitten. Skugglostan blommar fr o m andra året under juli-oktober och fröna mognar ofta inte förrän tidigast i september. Fröna har hög grobarhet och behöver ingen frövila för att kunna gro.
Utbredning
Länsvis förekomst för skugglosta Observationer i  Sverige för skugglosta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skugglostans förekomst i landet är i stort sett begränsad till södra och nordvästra Skåne (26 lokaler), Öland (25-tal lokaler) och Gotland, där nu ett hundratal lokaler är kända. Utpostförekomster finns på Omberg och i Stockholms skärgård. Arten är vanligare i Danmark och förekommer på ett fåtal lokaler i sydvästra Norge. Skugglostan är en europeisk art med sin huvudutbredning i Västeuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer främst i Skåne och på Öland och Gotland med enstaka utpostlokaler i Östergötland, Södermanland och Uppland. Skugglosta växer framför allt i ädellövskog men även i örtrik barrskog. Arten är kalkgynnad. Många populationer är mycket små och därför extra känsliga för störningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3500-7500). Antalet lokalområden i landet skattas till 115 (90-140). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 520 (450-700) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Skugglostan växer framför allt i ädellövskog men ofta även i örtrik barrskog. Den finns på både väldränerade marker och i små översilningskärr. Arten är kalkgynnad och förekommer inte på mark med pH under 5,0. Det svenska namnet skugglosta är något missvisande då arten sällan blommar i sluten skog. Den växer bäst i gläntor, skogskanter och halvöppna bestånd, där den kan nå en imponerande höjd. Lik strävlostan är den mycket känslig mot bete och slåtter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Bromopsis (storlostor), Art Bromopsis ramosa (Huds.) Holub - skugglosta Synonymer Schedonorus serotinus, Bromus benekenii ssp. ramosus, Festuca aspera var. ramosa, Schedonorus asper ssp. serotinus, Bromus asper var. serotinus (Beneken) Neuman, Bromus ramosus Huds., Zerna ramosa (Huds.) Lindm., Bromus serotinus Beneken, Bromus asper Murray, Strävlosta, Sphaerella longissima Fuckel

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer främst i Skåne och på Öland och Gotland med enstaka utpostlokaler i Östergötland, Södermanland och Uppland. Skugglosta växer framför allt i ädellövskog men även i örtrik barrskog. Arten är kalkgynnad. Många populationer är mycket små och därför extra känsliga för störningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3500-7500). Antalet lokalområden i landet skattas till 115 (90-140). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 520 (450-700) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Skugglostan är ett flerårigt, löst tuvat, 0,8–2 m högt gräs. Tuvorna består av mellan 2 och 30 skott vilkas livslängd ofta bara är några år. Överlevnad av enskilda tuvor har observerats under minst 8 år. Bladskivorna är ca 1 cm breda och sträva på båda sidorna. Den är mycket lik strävlosta B. benekenii, men övre bladslidan är tätt klädd med långa något nedåtriktade hår. Nedersta vippgrenen har ett kanthårigt fjäll vid basen, hos strävlosta är det kalt. Den har violetta ståndare till skillnad från strävlostans gula. Vippan är också glesare, även efter blomningen, och vippans grenar är mycket långa och utåtriktade. Småaxen är stora med borst och sprids genom djur. Ytterblomfjällen är endast håriga vid basen och bredast ovan mitten. Skugglostan blommar fr o m andra året under juli-oktober och fröna mognar ofta inte förrän tidigast i september. Fröna har hög grobarhet och behöver ingen frövila för att kunna gro.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skugglosta

Länsvis förekomst och status för skugglosta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skugglosta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skugglostans förekomst i landet är i stort sett begränsad till södra och nordvästra Skåne (26 lokaler), Öland (25-tal lokaler) och Gotland, där nu ett hundratal lokaler är kända. Utpostförekomster finns på Omberg och i Stockholms skärgård. Arten är vanligare i Danmark och förekommer på ett fåtal lokaler i sydvästra Norge. Skugglostan är en europeisk art med sin huvudutbredning i Västeuropa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromopsis - storlostor 
  • Art
    Bromopsis ramosa(Huds.) Holub - skugglosta
    Synonymer
    Schedonorus serotinus
    Bromus benekenii ssp. ramosus
    Festuca aspera var. ramosa
    Schedonorus asper ssp. serotinus
    Bromus asper var. serotinus (Beneken) Neuman
    Bromus ramosus Huds.
    Zerna ramosa (Huds.) Lindm.
    Bromus serotinus Beneken
    Bromus asper Murray
    Strävlosta
    Sphaerella longissima Fuckel

Skugglostan växer framför allt i ädellövskog men ofta även i örtrik barrskog. Den finns på både väldränerade marker och i små översilningskärr. Arten är kalkgynnad och förekommer inte på mark med pH under 5,0. Det svenska namnet skugglosta är något missvisande då arten sällan blommar i sluten skog. Den växer bäst i gläntor, skogskanter och halvöppna bestånd, där den kan nå en imponerande höjd. Lik strävlostan är den mycket känslig mot bete och slåtter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Skugglostan är i Skåne starkt hotad av den pågående markförsurningen. Då den ofta förekommer på översilningsmark, är den även känslig mot skogsdikning, framför allt i områden, där omgivande marker är för sura för arten.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Dikning och bete på skugglostans växtplatser bör inte ske. Vanlig beståndsgallring gynnar förmodligen arten, men körskador på fuktig mark måste undvikas. Många populationer är idag mycket små och därför extra känsliga för både naturliga och skötselbetingade störningar. En längre tid med överslutet trädskikt kan till exempel leda till lokal utdöende och borde undvikas. Arten bör övervakas av floraväktarna.
Utländska namn – NO: Bergfaks, DK: Sildig Skov-Hejre, FI: Varjokattara, GB: Hairy-brome.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands Botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Brunet, J. 1994. Utbredning av sällsynta lundgräs i södra Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 88: 103–108.

Brunet, J. 1994. Importance of soil solution chemistry and land use to growth and distribution of four woodland grasses in south Sweden. Dissertation. Dept. of Ecology, Lund university. Lund.

Engström, F. & Karlsson, T. 2006. Rödlistade kärlväxter I Östergötland – Trender för nationellt och regionalt rödlistade arter I Östergötlands län 1995 – 2005. Rapport 2006:20. Länsstyrelsen Östergötland.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Mattiasson, G. 2004. Skugglosta - ett offer för försurningen. Länsstyrelsen i Skåne län.

Olsson, K.-A. 2006. Nya hotade kärlväxter i Skåne. Bot. Not. 139 (3): 22–33.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Snogerup 1984. Rev. Jörg Brunet 1996. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Bromopsis - storlostor 
  • Art
    Bromopsis ramosa, (Huds.) Holub - skugglosta
    Synonymer
    Schedonorus serotinus
    Bromus benekenii ssp. ramosus
    Festuca aspera var. ramosa
    Schedonorus asper ssp. serotinus
    Bromus asper var. serotinus (Beneken) Neuman
    Bromus ramosus Huds.
    Zerna ramosa (Huds.) Lindm.
    Bromus serotinus Beneken
    Bromus asper Murray
    Strävlosta
    Sphaerella longissima Fuckel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Snogerup 1984. Rev. Jörg Brunet 1996. © ArtDatabanken, SLU 2007.