Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skuggmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Dyscia fagaria
Skuggmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilen har en ovanlig form på framvingen genom att den raka framkanten är svagt inåtböjd (konkav) på mitten. Individer på västkusten har vitgrå vingar medan de på Öland är gulgrå och mer eller mindre tätt brunpudrade. Hanen är i detta avseende alltid ljusare än den betydligt mindre och mörkare honan. Framvingens teckning är mörkbrun och består av en tydlig diskfläck, en tandad yttre tvärlinje med uddarna riktade inåt, två fläckar närmast utanför tvärlinjen, samt en ofta på öländska individer, otydligare inre tvärlinje. Bakvingarna har en inåt tandad tvärlinje som ibland är tydligt dubbel på vingens mitt men inte mot kanterna. Hos hanen är antennerna kamtandade, medan de är enkla hos honan. Den öländska populationen är något mindre och har namngivits som lokalform alvarensis Wahlgren. Vingspann 30-35 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för skuggmätare Observationer i  Sverige för skuggmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skuggmätaren är en av ljunghedens mest diskreta fjärilsarter. Den beskrevs som ny art från Halland, troligen från södra delen där insamlaren Osbeck bland annat var verksam i Hasslöv 1778. Arten omtalas under 1800-talet i övrigt endast från Skåne, Kristianstadstrakten. Fram till 1930-talet hade skuggmätaren påträffats i Skåne, Halland, Västergötland (Göteborgstrakten) och på Öland. Utbredningsområdet under senare hälften av 1900-talet omfattar främst västkustens ljunghedar, där den bland annat påträffats i Skåne: Skanörs ljung 1952 och Kullabygden öster om Skäret 1950-1952, Halland: Onsala, Hållsundsudde 1980, Västergötland: Askim, Brottkärr 1949-1958, Brännö 1975-1979, Göteborg, Änggårdsbergen 1978, Bohuslän, Fiskebäckskil 1976 och Härnäs, Näverkärr 2006. Under senare års eftersök har arten inte kunnat återfinnas på lokalen i Halland eller på lokalerna på Brännö. Artens tidiga flygperiod gör att den främst påträffas vid riktat eftersök och det är därför idag svårt att avgöra dess status utan en grundligare undersökning av fler ljunghedar på västkusten. Skuggmätaren förekommer fortsatt på Ölands Stora alvar. Här rapporterades den från sju lokaler 2004-2006. Den har endast en gång blivit funnen i Småland, Förlösa 1976. På sina svenska förekomstområden har den uppträtt tämligen sällsynt och med liten variation i frekvensen mellan olika år. I Danmark är skuggmätaren utbredd lokalt på större ljunghedar i det mesta av Jylland, talrikast i Nordjylland, Himmerland, Mitt- och Västjylland. På Djursland är den senast påträffad 1960, och på Själland är den endast påträffad i trakten av Tisvilde sedan 1960-talet. Den påträffades på Läsö 1969 och på Anholt 1984. Arten är sannolikt förbisedd på båda dessa öar då dess flygtid infaller före semestertider och samtidigt med skolavslutningar. I Norge förekommer skuggmätaren sällsynt i Östfold, yttre Aust-Agder och yttre Rogaland, Vikingstad. I Tyskland är arten mycket lokal och sällsynt till mycket sällsynt. Den förekommer endast i de norra delarna och har vid Östersjön sin östgräns i västligaste Polen. I Storbritannien är arten utbredd över hela området till inre Hebriderna, Orkneyöarna och Irland. Den är mer glest utbredd i sydöstra England. Världsutbredningen sträcker sig från norra Medelhavsområdet Storbritannien och Norden till Centralasien med stora luckor i utbredningen och i öster med nordgräns i södra Uralbergen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,v)c(iv); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Skuggmätare lever på ljung (Calluna vulgaris). Arten är krävande och saknas sedan länge på ljunghedar i södra Halland och Skåne. I Göteborgs skärgård fanns den på flera lokaler fram till 1980-talet. Dessa är idag helt igenvuxna med björk. En utseendemässigt avvikande population förekommer på södra delen av stora alvaret på Öland. Honan är mindre rörlig och klumpigare än andra mätare, men kan ändå flyga när merparten av äggen lagts. Arten hotas av igenväxning och alltför hårt bete. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (14-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9000-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (56-160) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 5 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii,v)c(iv); C1).
Ekologi
Värdväxten är i Sverige sannolikt endast ljung Calluna vulgaris. I England uppges arten även leva på klockljung Erica tetralix och purpurljung Erica cinerea. Skuggmätarens livsmiljö är större områden med öppen trädlös ljunghed. I Göteborgstrakten förekommer arten endast på de största arealerna av sammanhängande ljunghed i höjdlägen omgivna av hav eller skog. Den föredrar ljunghed där cirka hälften av arealen utgörs av nakna klippor och områden med en större variation i markens fuktighetsgrad genom fläckvis ytlig avrinning från större och mindre hällkar. På några områden även där urbergsgrunden är mer lättvittrad över en något större areal. Vittringsgruset ger ljungen gynnsammare tillgång på markvatten vid torka. På de tre lokaler på Brännö där arten regelbundet påträffades under 1970-talet har idag björk etablerat sig i alla bergsskrevor så att ljungytor och hällmarker på alla sidor omges av 5-8 m höga trädbårder. Då skuggmätaren förgäves eftersöktes där 2011 visade det sig att mottmätare Pachycnemia hippocastanaria nu intagit dess plats på en av lokalerna och var hedens allmännaste fjäril. I Skåne förekom skuggmätaren främst på sandmarker liksom i Danmark. Ljungens utbredning på sandfälten varierar betydligt, främst beroende av vattentillgången under torrår. På Stora alvaret på Öland växer ljung endast på tunna sandavlagringar på kalkstensplattan. Ljungens utbredning är här så begränsad att det varit befogat att misstänka att skuggmätaren här kan ha andra värdväxter. Arten förekommer i Sverige aldrig på moss- eller kärrmark och det finns inget samband till förekomster av klockljung. Larvutvecklingen är före övervintringen mycket långsam och den övervintrar som liten larv. Tillväxten går betydligt snabbare under våren och de nattaktiva larverna börjar äta redan under övergången från vinter till vår. De livnär sig av färska toppskott och om vintern varit mild går de tidigt till förpuppning, i en spånad bland döda växtdelar i markytan. I Göteborgstrakten infaller flygperioden efter milda vintrar från mitten av maj och till första veckan i juni. I Skåne har arten påträffats främst under början av juni och på Öland vanligen först under andra till tredje veckan i juni. På Danmarks sandhedar är flygtiden normalt något senare än i klippterräng i Sverige, undantaget den sydvästligaste delen av Jylland. Skuggmätaren är på den svenska västkusten endast nattaktiv och påträffas främst med hjälp av pannlampa, sittande i ljungen. Honorna påträffas endast sittande och ofta ganska lågt i riset. De är framme först runt midnatt och uppsöks då av hanarna, som med en stadig flykt, otypisk för mätare, söker honor flygande på cirka en halvmeters höjd över ljungheden. Hanarna kan lockas till UV-ljus. Endast på Öland har honan insamlats lockad till UV-ljus. I Danmark är honan känd för att vara mycket svårfunnen. Skuggmätare kan under dagtid endast störas till flykt på områden med en sparsammare ljungvegetation, såsom på Öland, där de vilar direkt på marken med utbredda vingar. Arten har på Jylland en benägenhet att utveckla lokalformer som är unika för en region och den omnämns bland annat som ljusare i trakten av Holstebro och Herning i Västjyllands inland. På flygsand i Nordtysklands inland förekommer lokalformen favillacearia som avviker i samma riktning från nominatformen som den ljusare och mer teckningslösa lokalformen alvarensis på Öland. Från Storbritannien omnämns ett stort antal lokalformer. De olika formerna är välkamouflerade i skilda miljöer och har sannolikt uppstått genom ett hårt selektionstryck genom predation från fåglar i kombination med att honorna har så tunga bakkroppar att det gjort dem obenägna att flyga längre sträckor för att sprida ut sin avkomma.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ljung
· ljung
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Dyscia, Art Dyscia fagaria (Thunberg, 1784) - skuggmätare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,v)c(iv); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Skuggmätare lever på ljung (Calluna vulgaris). Arten är krävande och saknas sedan länge på ljunghedar i södra Halland och Skåne. I Göteborgs skärgård fanns den på flera lokaler fram till 1980-talet. Dessa är idag helt igenvuxna med björk. En utseendemässigt avvikande population förekommer på södra delen av stora alvaret på Öland. Honan är mindre rörlig och klumpigare än andra mätare, men kan ändå flyga när merparten av äggen lagts. Arten hotas av igenväxning och alltför hårt bete. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (14-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9000-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (56-160) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 5 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii,v)c(iv); C1).
Fjärilen har en ovanlig form på framvingen genom att den raka framkanten är svagt inåtböjd (konkav) på mitten. Individer på västkusten har vitgrå vingar medan de på Öland är gulgrå och mer eller mindre tätt brunpudrade. Hanen är i detta avseende alltid ljusare än den betydligt mindre och mörkare honan. Framvingens teckning är mörkbrun och består av en tydlig diskfläck, en tandad yttre tvärlinje med uddarna riktade inåt, två fläckar närmast utanför tvärlinjen, samt en ofta på öländska individer, otydligare inre tvärlinje. Bakvingarna har en inåt tandad tvärlinje som ibland är tydligt dubbel på vingens mitt men inte mot kanterna. Hos hanen är antennerna kamtandade, medan de är enkla hos honan. Den öländska populationen är något mindre och har namngivits som lokalform alvarensis Wahlgren. Vingspann 30-35 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skuggmätare

Länsvis förekomst och status för skuggmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skuggmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skuggmätaren är en av ljunghedens mest diskreta fjärilsarter. Den beskrevs som ny art från Halland, troligen från södra delen där insamlaren Osbeck bland annat var verksam i Hasslöv 1778. Arten omtalas under 1800-talet i övrigt endast från Skåne, Kristianstadstrakten. Fram till 1930-talet hade skuggmätaren påträffats i Skåne, Halland, Västergötland (Göteborgstrakten) och på Öland. Utbredningsområdet under senare hälften av 1900-talet omfattar främst västkustens ljunghedar, där den bland annat påträffats i Skåne: Skanörs ljung 1952 och Kullabygden öster om Skäret 1950-1952, Halland: Onsala, Hållsundsudde 1980, Västergötland: Askim, Brottkärr 1949-1958, Brännö 1975-1979, Göteborg, Änggårdsbergen 1978, Bohuslän, Fiskebäckskil 1976 och Härnäs, Näverkärr 2006. Under senare års eftersök har arten inte kunnat återfinnas på lokalen i Halland eller på lokalerna på Brännö. Artens tidiga flygperiod gör att den främst påträffas vid riktat eftersök och det är därför idag svårt att avgöra dess status utan en grundligare undersökning av fler ljunghedar på västkusten. Skuggmätaren förekommer fortsatt på Ölands Stora alvar. Här rapporterades den från sju lokaler 2004-2006. Den har endast en gång blivit funnen i Småland, Förlösa 1976. På sina svenska förekomstområden har den uppträtt tämligen sällsynt och med liten variation i frekvensen mellan olika år. I Danmark är skuggmätaren utbredd lokalt på större ljunghedar i det mesta av Jylland, talrikast i Nordjylland, Himmerland, Mitt- och Västjylland. På Djursland är den senast påträffad 1960, och på Själland är den endast påträffad i trakten av Tisvilde sedan 1960-talet. Den påträffades på Läsö 1969 och på Anholt 1984. Arten är sannolikt förbisedd på båda dessa öar då dess flygtid infaller före semestertider och samtidigt med skolavslutningar. I Norge förekommer skuggmätaren sällsynt i Östfold, yttre Aust-Agder och yttre Rogaland, Vikingstad. I Tyskland är arten mycket lokal och sällsynt till mycket sällsynt. Den förekommer endast i de norra delarna och har vid Östersjön sin östgräns i västligaste Polen. I Storbritannien är arten utbredd över hela området till inre Hebriderna, Orkneyöarna och Irland. Den är mer glest utbredd i sydöstra England. Världsutbredningen sträcker sig från norra Medelhavsområdet Storbritannien och Norden till Centralasien med stora luckor i utbredningen och i öster med nordgräns i södra Uralbergen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Aspitatini  
  • Släkte
    Dyscia  
  • Art
    Dyscia fagaria(Thunberg, 1784) - skuggmätare

Värdväxten är i Sverige sannolikt endast ljung Calluna vulgaris. I England uppges arten även leva på klockljung Erica tetralix och purpurljung Erica cinerea. Skuggmätarens livsmiljö är större områden med öppen trädlös ljunghed. I Göteborgstrakten förekommer arten endast på de största arealerna av sammanhängande ljunghed i höjdlägen omgivna av hav eller skog. Den föredrar ljunghed där cirka hälften av arealen utgörs av nakna klippor och områden med en större variation i markens fuktighetsgrad genom fläckvis ytlig avrinning från större och mindre hällkar. På några områden även där urbergsgrunden är mer lättvittrad över en något större areal. Vittringsgruset ger ljungen gynnsammare tillgång på markvatten vid torka. På de tre lokaler på Brännö där arten regelbundet påträffades under 1970-talet har idag björk etablerat sig i alla bergsskrevor så att ljungytor och hällmarker på alla sidor omges av 5-8 m höga trädbårder. Då skuggmätaren förgäves eftersöktes där 2011 visade det sig att mottmätare Pachycnemia hippocastanaria nu intagit dess plats på en av lokalerna och var hedens allmännaste fjäril. I Skåne förekom skuggmätaren främst på sandmarker liksom i Danmark. Ljungens utbredning på sandfälten varierar betydligt, främst beroende av vattentillgången under torrår. På Stora alvaret på Öland växer ljung endast på tunna sandavlagringar på kalkstensplattan. Ljungens utbredning är här så begränsad att det varit befogat att misstänka att skuggmätaren här kan ha andra värdväxter. Arten förekommer i Sverige aldrig på moss- eller kärrmark och det finns inget samband till förekomster av klockljung. Larvutvecklingen är före övervintringen mycket långsam och den övervintrar som liten larv. Tillväxten går betydligt snabbare under våren och de nattaktiva larverna börjar äta redan under övergången från vinter till vår. De livnär sig av färska toppskott och om vintern varit mild går de tidigt till förpuppning, i en spånad bland döda växtdelar i markytan. I Göteborgstrakten infaller flygperioden efter milda vintrar från mitten av maj och till första veckan i juni. I Skåne har arten påträffats främst under början av juni och på Öland vanligen först under andra till tredje veckan i juni. På Danmarks sandhedar är flygtiden normalt något senare än i klippterräng i Sverige, undantaget den sydvästligaste delen av Jylland. Skuggmätaren är på den svenska västkusten endast nattaktiv och påträffas främst med hjälp av pannlampa, sittande i ljungen. Honorna påträffas endast sittande och ofta ganska lågt i riset. De är framme först runt midnatt och uppsöks då av hanarna, som med en stadig flykt, otypisk för mätare, söker honor flygande på cirka en halvmeters höjd över ljungheden. Hanarna kan lockas till UV-ljus. Endast på Öland har honan insamlats lockad till UV-ljus. I Danmark är honan känd för att vara mycket svårfunnen. Skuggmätare kan under dagtid endast störas till flykt på områden med en sparsammare ljungvegetation, såsom på Öland, där de vilar direkt på marken med utbredda vingar. Arten har på Jylland en benägenhet att utveckla lokalformer som är unika för en region och den omnämns bland annat som ljusare i trakten av Holstebro och Herning i Västjyllands inland. På flygsand i Nordtysklands inland förekommer lokalformen favillacearia som avviker i samma riktning från nominatformen som den ljusare och mer teckningslösa lokalformen alvarensis på Öland. Från Storbritannien omnämns ett stort antal lokalformer. De olika formerna är välkamouflerade i skilda miljöer och har sannolikt uppstått genom ett hårt selektionstryck genom predation från fåglar i kombination med att honorna har så tunga bakkroppar att det gjort dem obenägna att flyga längre sträckor för att sprida ut sin avkomma.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ljung - Calluna vulgaris (Viktig)
Arten hotas av igenväxningen av öppna ljunghedar på sandmarker och i klippterräng. Den naturliga återbeskogningen av tidigare mer eller mindre trädlösa områden i norra Skåne, Halland, Göteborgstrakten och Bohuslän går sedan 1970-talet i rasande takt. Om inte några åtgärder vidtas kommer antalet öppna ljungmarker, av den storlek som arten tydligt kräver för sin överlevnad, att bli mycket få inom en snar framtid. Sannolikt klarar arten inte sin överlevnad på mindre områden än cirka 500-1000 m2, då den saknas på mindre öar och på isolerade bergknallar med trädlösa toppar omgivna av skog. På Öland hotas arten från 2000-talet möjligen av att hela Stora alvaret nu omfattas av Natura 2000 och ett Life-fondprojekt med målsättningen att alla områden ska ha årligt bete utan en rotation av perioder utan beteshävd och att outnyttjade ytor idag är mycket marginella. Kravet vid generell miljöersättning att buskar och träd ska elimineras på beteshävdade områden kan dock vara positivt. I andra delar av landet kan naturvårdsåtgärder såsom ljungbränning vara ett allvarligt hot om hela fjärilens habitat bränns av vid samma tillfälle och inte i delområden med fleråriga intervaller. På öarna Galterö och Rivö i Göteborgs skärgård som omfattats av kontinuerligt utmarksbete av får i minst 70 år saknas skuggmätaren. Åtminstone förr brändes där ljungen och då sparades inga ljungytor.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Några större ljunghedar i Västra Götalands och Hallands län, som hyser större populationer av de båda rödlistade mätararterna skuggmätare och mottmätare Pachycnemia hippocastanaria bör underställas skötselplaner med avsikt att förhindra igenväxning av träd. Lämpligen bör områden utväljas som hyser båda dessa arter och ytterligare rödlistade arter ur andra evertebratgrupper, som likaså missgynnas av återbeskogningen. Näverkärret är ett naturreservat och där bör skötseln anpassas till att bevara populationer av de två ovan nämnda mätarna.

Andersson, J. 1890. Bidrag till kännedomen om svenska Macrolepidopterers geografiska utbredning. Ent. Tidskr. 11(1-2): 81-86.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Eliasson, C. 1973. Fjärilar på Brännö. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 5: 37-40.

Forster, W. & Wohlfahrt, Th.A. 1980. Die Schmetterlinge Mitteleuropas, Eulen (Noctuidae). Franckhsches Verlagshandlung, Stuttgart.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 2005. Fjärilsfynden i Sydost 2004. Lucanus 10: 1-19.

Lindeborg, M. 2006. Fjärilsfynden i Sydost 2005. Lucanus 11: 1-14.

Lindeborg, M. 2007. Fjärilsfynden i Sydost 2006. Lucanus 12: 1-16.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Rydén, H. & Carlgren, G. 1953. Fjärilsfaunistiska notiser (Macrolepidoptera). Opusc. ent. 18(1): 49-52.

Rydén, H. 1961. Kullabergs storfjärilar. AB Kullabergs natur; häfte 5, Lund 1961.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup. 8.

Velde, M.-H. 1988. Macrolepidoptera fra Karmöy kommune (Ry). Insekt-nytt 13(4): 13-16.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Aspitatini  
  • Släkte
    Dyscia  
  • Art
    Dyscia fagaria, (Thunberg, 1784) - skuggmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.