Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slätmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum lissocarpum
Slätmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sect. Palustria. Bladen är linjära – lansettlika, med nästan hela kanter, tandade, eller någon gång (på näringsrik mark) grunt flikade, och med smala, rödaktiga skaft. Bladtänderna är utåt- till något uppåtriktade, vilket skiljer den från vätmaskrosen, T. limnanthes, hos vilken de oftast är klolikt nedåtböjda. Blommorna saknar pollen, märkena är gröngula. Frukterna har en sparsam beväpning och är nästan släta med högst bara få korta taggar i den övre delen. Arten skiljer sig från närstående arter främst genom de fåtaliga (ofta bara 9–10) yttre holkfjällen, vilka är brett äggrunda med en bredd av 5–6,5 mm, men frukt är i regel nödvändig för säker bestämning. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för slätmaskros Observationer i  Sverige för slätmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Frånsett en fyndort i Estland begränsar sig alla fynd av slätmaskros till ett fåtal landskap i östra Sverige. De senaste 30 åren är arten bara funnen på några få platser i hela världen. Den är därigenom en av de sällsyntaste arterna inom gruppen strandmaskrosor. Den är i senare tid funnen på Öland (2 lokaler) och Gotland (1-2 lokaler) samt nära Kalmar i östra Småland (1 lokal). Från Öland finns ett tiotal fynd från perioden 1935–1945, och från Uppland ett mycket gammalt belägg daterat 1881. Arten har även rapporterats från flera andra landskap, men det har visat sig vara felbestämningar. Eftersom arten är svår att känna igen kan den vara förbisedd, men oavsett detta tycks den vara mycket sällsynt. På Gotland har nästan samtliga misstänkta slätmaskrosor visat sig vara vätmaskros T. limnanthes.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Slätmaskros, i sektionen strandmaskrosor, förekommer på Öland och Gotland, tre av de fyra Ölandslokalerna hävdas idag. Aktuell status för lokalen på Gotland är okänd. Arten förekommer i få ex på varje lokal. Kan vara svår att skilja från närstående arter om det inte finns frukter, varför den kan vara förbisedd i blomningstiden. Samlades mycket förr men trots att arten eftersöks noga bl.a. på Öland, har ytterst få ex setts efter 1980. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (5-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2200 (76-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Ekologi
Växten anträffas dels på fuktiga alvarmarker, t.ex. vid vätar, men också på kalkrika fuktängar. Den är i alla avseenden kalkkrävande. Ekologin är i övrigt mycket dåligt känd. Liksom andra maskrosor växer den ljust och öppet och är känslig för igenväxning och kvävegödsling.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum lissocarpum (Dahlst.) Dahlst. - slätmaskros Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Slätmaskros, i sektionen strandmaskrosor, förekommer på Öland och Gotland, tre av de fyra Ölandslokalerna hävdas idag. Aktuell status för lokalen på Gotland är okänd. Arten förekommer i få ex på varje lokal. Kan vara svår att skilja från närstående arter om det inte finns frukter, varför den kan vara förbisedd i blomningstiden. Samlades mycket förr men trots att arten eftersöks noga bl.a. på Öland, har ytterst få ex setts efter 1980. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (5-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2200 (76-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Arten hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sect. Palustria. Bladen är linjära – lansettlika, med nästan hela kanter, tandade, eller någon gång (på näringsrik mark) grunt flikade, och med smala, rödaktiga skaft. Bladtänderna är utåt- till något uppåtriktade, vilket skiljer den från vätmaskrosen, T. limnanthes, hos vilken de oftast är klolikt nedåtböjda. Blommorna saknar pollen, märkena är gröngula. Frukterna har en sparsam beväpning och är nästan släta med högst bara få korta taggar i den övre delen. Arten skiljer sig från närstående arter främst genom de fåtaliga (ofta bara 9–10) yttre holkfjällen, vilka är brett äggrunda med en bredd av 5–6,5 mm, men frukt är i regel nödvändig för säker bestämning. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för slätmaskros

Länsvis förekomst och status för slätmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slätmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Frånsett en fyndort i Estland begränsar sig alla fynd av slätmaskros till ett fåtal landskap i östra Sverige. De senaste 30 åren är arten bara funnen på några få platser i hela världen. Den är därigenom en av de sällsyntaste arterna inom gruppen strandmaskrosor. Den är i senare tid funnen på Öland (2 lokaler) och Gotland (1-2 lokaler) samt nära Kalmar i östra Småland (1 lokal). Från Öland finns ett tiotal fynd från perioden 1935–1945, och från Uppland ett mycket gammalt belägg daterat 1881. Arten har även rapporterats från flera andra landskap, men det har visat sig vara felbestämningar. Eftersom arten är svår att känna igen kan den vara förbisedd, men oavsett detta tycks den vara mycket sällsynt. På Gotland har nästan samtliga misstänkta slätmaskrosor visat sig vara vätmaskros T. limnanthes.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum lissocarpum(Dahlst.) Dahlst. - slätmaskros

Växten anträffas dels på fuktiga alvarmarker, t.ex. vid vätar, men också på kalkrika fuktängar. Den är i alla avseenden kalkkrävande. Ekologin är i övrigt mycket dåligt känd. Liksom andra maskrosor växer den ljust och öppet och är känslig för igenväxning och kvävegödsling.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Växtens sällsynthet är i sig ett allvarligt hot mot hela världspopulationen. Slumpfaktorer som slitage, uppryckning, betesskador, svår torka och exploatering kan få betydelse lokalt, liksom igenväxning av de fuktängar där arten ännu finns. Även om alvarmiljöerna är relativt stabila, åtminstone inom överskådlig tid, kan lokal negativ påverkan, t.ex. extrem torka, inverka menligt på individfattiga bestånd.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Slätmaskrosen bör eftersökas på alla sina kända lokaler. Särskilt på Öland är det av vikt att få klarhet i dess nuvarande populationsstatus. Beståndens storlek bör skattas och en åtgärdsplan för de kvarvarande växtplatserna bör upprättas. Arten måste sedan övervakas, genom floraväktarna.
Tolkningen av arten har varierat. Dahlstedt gav den ursprungligen (1907) en mycket vid avgränsning, innefattande minst tre senare erkända arter. I ett försök till en monografi av Palustria-gruppen tog holländaren van Soest upp T. lissocarpum som en synonym till ”T. lividum”, en ogiltigt beskriven art. T. lissocarpum har dock visat sig distinkt, om än ofta mycket svår att skilja från närstående arter.

Dahlstedt, H. 1907. Taraxacum palustre und verwandte Arten in Skandinavien. Arkiv f. Bot. 7 (6).

Dahlstedt, H. 1928. De svenska arterna av släktet Taraxacum III. Dissimilia. IV. Palustria. V. Ceratophora. VI.

Arctica. VII. Glabra. K. Svenska Vetensk.-Akad. Handl., Ser. 3, 6 (3).

Kirschner, J. & Stépánec, J. 1998. A Monograph of Taraxacum sect. Palustria. Pruhonice.

Rydberg, H. 2003. De svenska strandmaskrosorna. Svensk Bot. Tidskr. 97: 274-294.

Rydberg, H. 2006. Strandmaskrosorna på Fårö. Svensk Bot. Tidskr. 100: 67-75.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Saarsoo, B. & Haglund, G. 1962. Ölands Taraxacum-flora. Arkiv f. Bot. 2 Ser., 4 (17).

Soest, J. L. van 1965. Taraxacum sect. Palustria Dahlstedt. Acta Bot. Neerl. 14: 1–53.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum lissocarpum, (Dahlst.) Dahlst. - slätmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.