Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slickmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum linguatifrons
Slickmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Slickmaskros hör till sandmaskrosorna Taraxacum sect. Erythrosperma. Arten känns igen på den långt utdragna, tunglika spetsen på bladens ändflik. Sidoflikarna är på de flesta blad likaså utdragna, tandade och mer eller mindre nedåtriktade. Korgarna är relativt små, saknar pollen och de utstående yttre holkfjällen har en tydlig hinnkant. Hos de inre bladen är bladflikarna alternerande, dvs. de står inte mitt för varandra. Arten kan förväxlas med flera andra arter, till exempel näsmaskros T. linguicuspis, en ogräsmaskros som dock har mer utåtriktade bladflikar och frukter av annan färg, samt med olika sandmaskrosor som hällmaskros T. decipiens, som inte har så långt utdragen ändflik.
Utbredning
Länsvis förekomst för slickmaskros Observationer i  Sverige för slickmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige funnen endast i Skåne, på Öland och Gotland. Det finns ett par fynd från Öland respektive Gotland på 1960-talet. Därefter har arten hittats på nio lokaler, fyra på Gotland, tre på Öland och två i Skåne. Den förekommer i individfattiga bestånd bland andra sandmaskrosor, vilket gör den mycket utsatt. Arten förekommer mycket sällsynt i Danmark (Hansen 1981) och är också funnen på Ösel i Estland, varifrån den också beskrevs (Marklund 1938), samt sparsamt i östra och norra Tyskland (Uhlemann 1992, 2003, Kallen m.fl. 2003). Då inga uppgifter om arten föreligger utanför detta område kan arten vara endemisk för området kring södra Östersjön.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
Slickmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är en mycket sällsynt art med förekomst i en sandig vägkant på Österlen och på ett par platser på Fårö (Gotland) samt i två sandiga betesmarker på Öland. Arten hotas av att dess växtplatser växer igen till följd av exempelvis upphört bete. Arten bedömdes först till 2015 års rödlista. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14000 (13000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 70 (24-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Denna maskros uppträder i Sverige på torra, kalkrika sand- eller alvarmarker, på Öland även i havsnära, flacka betesmarker. Växten är troligen konkurrenssvag och beroende av störning. Den missgynnas av igenväxning och tillskott av näringsämnen. I Estland är den funnen på betad alvarmark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum linguatifrons Markl. - slickmaskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Slickmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är en mycket sällsynt art med förekomst i en sandig vägkant på Österlen och på ett par platser på Fårö (Gotland) samt i två sandiga betesmarker på Öland. Arten hotas av att dess växtplatser växer igen till följd av exempelvis upphört bete. Arten bedömdes först till 2015 års rödlista. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 14000 (13000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 70 (24-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Slickmaskros hör till sandmaskrosorna Taraxacum sect. Erythrosperma. Arten känns igen på den långt utdragna, tunglika spetsen på bladens ändflik. Sidoflikarna är på de flesta blad likaså utdragna, tandade och mer eller mindre nedåtriktade. Korgarna är relativt små, saknar pollen och de utstående yttre holkfjällen har en tydlig hinnkant. Hos de inre bladen är bladflikarna alternerande, dvs. de står inte mitt för varandra. Arten kan förväxlas med flera andra arter, till exempel näsmaskros T. linguicuspis, en ogräsmaskros som dock har mer utåtriktade bladflikar och frukter av annan färg, samt med olika sandmaskrosor som hällmaskros T. decipiens, som inte har så långt utdragen ändflik.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för slickmaskros

Länsvis förekomst och status för slickmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slickmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige funnen endast i Skåne, på Öland och Gotland. Det finns ett par fynd från Öland respektive Gotland på 1960-talet. Därefter har arten hittats på nio lokaler, fyra på Gotland, tre på Öland och två i Skåne. Den förekommer i individfattiga bestånd bland andra sandmaskrosor, vilket gör den mycket utsatt. Arten förekommer mycket sällsynt i Danmark (Hansen 1981) och är också funnen på Ösel i Estland, varifrån den också beskrevs (Marklund 1938), samt sparsamt i östra och norra Tyskland (Uhlemann 1992, 2003, Kallen m.fl. 2003). Då inga uppgifter om arten föreligger utanför detta område kan arten vara endemisk för området kring södra Östersjön.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum linguatifronsMarkl. - slickmaskros

Denna maskros uppträder i Sverige på torra, kalkrika sand- eller alvarmarker, på Öland även i havsnära, flacka betesmarker. Växten är troligen konkurrenssvag och beroende av störning. Den missgynnas av igenväxning och tillskott av näringsämnen. I Estland är den funnen på betad alvarmark.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Slickmaskrosen uppträder sparsamt på sina lokaler och är mycket känslig för igenväxning och övergödning. Ett alltför hårt och tidigt bete kan äventyra fruktsättningen, vilket kan vara ett hot på vissa lokaler.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas ytterligare på lämpliga lokaler, främst på Öland, Gotland och skånska Österlen. Floraövervakning bör ske på kända lokaler. Växten behöver störning av markytan för att skapa ytor för frön att gro i. Där markstörning reducerats genom minskat bete kan grässvålen sargas manuellt, med t.ex. en klokratta, i samband med floraövervakningen.
Slickmaskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför arten kan vara förbisedd. Växten är dessutom möjlig att artbestämma endast under blomningstiden i maj.

Hansen, K. (red.). 1981. Dansk feltflora. Gyldendal, Köpenhamn.

Kallen, H.W., Kallen, C., Sackwitz, P. & Øllgaard, H. 2003. Die Gattung Taraxacum in Norddeutschland, 1 Teil. Die Sektionen Naevosa, Celtica, Erythrosperma und Obliqua. Botanischer Rundbrief für Mecklenburg-Vorpommern 37: 5-89.

Marklund, G. 1938. Die Taraxacum-Flora Estlands. Acta Botanica Fennica 23: 1-150.

Uhlemann, I. 1992. Zur Taraxacum-Flora von Berlin und Brandenburg. Verhandlungen des Botanischen Vereins von Berlin und Brandenburg 125: 19-36.

Uhlemann, I. 2003. Die Gattung Taraxacum im östlichen Deutschland. Botanischer Verein Sachsen-Anhalt e.V., Frößnitz. 1-136.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum linguatifrons, Markl. - slickmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg