Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  småsnöre

Organismgrupp Alger, Brunalger Delamarea attenuata
Småsnöre Alger, Brunalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Upp till 4 cm höga exemplar av småsnöre hittades på Rörö i Göteborgs norra skärgård i maj 1980 på en exponerad klippa på 1-3 m djup, och senare återfanns arten även i den södra skärgården (Kuylenstierna 1990, Karlsson et al. 1992). De första individerna var upprätta makrothalli som bar unilokulära sporangier och sporerna därifrån gav i odling upphov till liknande stadier som tidigare beskrivits av Pedersen (1974). Enligt Pedersens resultat sitter dessa sporanger inbäddade bland parafyser inne i den parenkymatiska bålen och när sporerna gror växer de ut från den ena sidan till förgrenade uniseriata mikrothalli. Dessa har hår basalt och fåcelliga laterala grenar som sedan ombildas till plurilokulära sporangier (Pedersen 1974: Fig. 2-3). Svärmarna därifrån, som ej har setts sammansmälta, växer först ut till nya förgrenade uniseriata mikrothalli, varifrån det bildas nya upprätta parenkymatiska bålar med unilokulära sporangier omgivna av parafyser (Pedersen 1974: Fig. 4-5). Pedersen (1974) iakttog också makrothalli med plurilokulära sporangier, som ej har hittats i Sverige. Arten förefaller därmed, tvärtemot vad man tidigare trott, ha en heteromorf generations-växling. De ogrenade makrothalli sitter ofta flera tillsammans och smalnar av mot basen och äldre individ blir ibland ihåliga och kan då förväxlas med korvsnöre (Scytosiphon lomentaria), men har till skillnad från den arten mer än en diskformad kloroplast per cell (Rueness 1977).
Utbredning
Länsvis förekomst för småsnöre Observationer i  Sverige för småsnöre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Småsnöre är en nordlig, marin art, vilken första gången påträffades i Sverige 1980 och är sällsynt även i Norge (Rueness 1977). I Danmark är den enbart hittad i norra Kattegatt (Nielsen 2005), medan den däremot på Grönland inte var ovanlig i små mängder (Rosenvinge 1893). D. attenuata är även hittad på Helgoland (Schories et al. 2009), men är inte angiven för de Brittiska öarna (Guiry & Guiry 2011). De få svenska fynden innebär att vår kunskap om dess utbredning i våra vatten är bristfällig, varför den har klassificerats som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Brunalgen Delamarea attenuata finns endast uppgiven som två fynd i Sverige (Kuylenstierna 1989-90). Arten kan mycket väl vara förbisedd men endast ett fåtal uppgifter finns från Norge och Danmark. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
De svenska fynden är från klippbottnar, men makrothalli kan också växa epifytiskt (Kjellman 1883, Rosenvinge 1893, Lund 1959, Pedersen 1974, Rueness 1977) eller på bryozoer (Lund 1959). Enligt Pedersen (1974) är livscykeln hos småsnöre densamma vid 4 och 15 °C, men de upprätta individerna blir mindre vid den högre temperaturen. Individer insamlade från den danska kusten (NO om Fredrikshavn) är likaså mindre än de från Grönland, då småsnöre är en nordlig art.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Phaeophyceae (brunalger), Ordning Ectocarpales, Familj Chordariaceae, Släkte Delamarea, Art Delamarea attenuata (Kjellm.) Rosenv. - småsnöre Synonymer Delamarea paradoxa Har., Scytosiphon attenuatus Kjellm., Physematoplea attenuata (Kjellm.) Kjellm.

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Brunalgen Delamarea attenuata finns endast uppgiven som två fynd i Sverige (Kuylenstierna 1989-90). Arten kan mycket väl vara förbisedd men endast ett fåtal uppgifter finns från Norge och Danmark. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Upp till 4 cm höga exemplar av småsnöre hittades på Rörö i Göteborgs norra skärgård i maj 1980 på en exponerad klippa på 1-3 m djup, och senare återfanns arten även i den södra skärgården (Kuylenstierna 1990, Karlsson et al. 1992). De första individerna var upprätta makrothalli som bar unilokulära sporangier och sporerna därifrån gav i odling upphov till liknande stadier som tidigare beskrivits av Pedersen (1974). Enligt Pedersens resultat sitter dessa sporanger inbäddade bland parafyser inne i den parenkymatiska bålen och när sporerna gror växer de ut från den ena sidan till förgrenade uniseriata mikrothalli. Dessa har hår basalt och fåcelliga laterala grenar som sedan ombildas till plurilokulära sporangier (Pedersen 1974: Fig. 2-3). Svärmarna därifrån, som ej har setts sammansmälta, växer först ut till nya förgrenade uniseriata mikrothalli, varifrån det bildas nya upprätta parenkymatiska bålar med unilokulära sporangier omgivna av parafyser (Pedersen 1974: Fig. 4-5). Pedersen (1974) iakttog också makrothalli med plurilokulära sporangier, som ej har hittats i Sverige. Arten förefaller därmed, tvärtemot vad man tidigare trott, ha en heteromorf generations-växling. De ogrenade makrothalli sitter ofta flera tillsammans och smalnar av mot basen och äldre individ blir ibland ihåliga och kan då förväxlas med korvsnöre (Scytosiphon lomentaria), men har till skillnad från den arten mer än en diskformad kloroplast per cell (Rueness 1977).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för småsnöre

Länsvis förekomst och status för småsnöre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för småsnöre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Småsnöre är en nordlig, marin art, vilken första gången påträffades i Sverige 1980 och är sällsynt även i Norge (Rueness 1977). I Danmark är den enbart hittad i norra Kattegatt (Nielsen 2005), medan den däremot på Grönland inte var ovanlig i små mängder (Rosenvinge 1893). D. attenuata är även hittad på Helgoland (Schories et al. 2009), men är inte angiven för de Brittiska öarna (Guiry & Guiry 2011). De få svenska fynden innebär att vår kunskap om dess utbredning i våra vatten är bristfällig, varför den har klassificerats som DD.
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Ectocarpales  
  • Familj
    Chordariaceae  
  • Släkte
    Delamarea  
  • Art
    Delamarea attenuata(Kjellm.) Rosenv. - småsnöre
    Synonymer
    Delamarea paradoxa Har.
    Scytosiphon attenuatus Kjellm.
    Physematoplea attenuata (Kjellm.) Kjellm.

De svenska fynden är från klippbottnar, men makrothalli kan också växa epifytiskt (Kjellman 1883, Rosenvinge 1893, Lund 1959, Pedersen 1974, Rueness 1977) eller på bryozoer (Lund 1959). Enligt Pedersen (1974) är livscykeln hos småsnöre densamma vid 4 och 15 °C, men de upprätta individerna blir mindre vid den högre temperaturen. Individer insamlade från den danska kusten (NO om Fredrikshavn) är likaså mindre än de från Grönland, då småsnöre är en nordlig art.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Som framgår ovan kan arten eventuellt vara hotad av stigande vattentemperaturer. Då det är mycket få fynd gjorda i Sverige är andra hot svåra att uttala sig om, men med växtplatser i skärgården alldeles utanför Göteborg torde arten inte vara extremt känslig för viss utsötning eller föroreningar (cf. Kuylenstierna 1990).
De få fynden innebär att några specifika åtgärder knappast är aktuella. Ökad uppmärksamhet vid inventeringar skulle dock vara önskvärt.

Guiry, M.D. & Guiry, G.M. 2011. AlgaeBase. World-wide electronic publication, National University of Ireland, Galway. http://www.algaebase.org; searched on 01 August 2011.

Karlsson J., Kuylenstierna M., Åberg P. 1992. Contribution to the seaweed flora of Sweden: New or otherwise interesting records from the west coast. Acta Phytogeogr. Suec. 78: 49-63.

Kjellman, F.R. 1883. The algae of the Arctic Sea. A survey of the species, together with an exposition of the general characters and the development of the flora. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar 20 (5): 1-350 + 31 planscher.

Kuylenstierna, M. 1990. Benthic Algal Vegetation in the Nordre Älv Estuarium (Swedish West Coast). Volume 1. Text. Ph. D. Thesis, Dept Marine Botany, University of Göteborg, pp. 1-244.

Lund, S. 1959. The marine algae of East Greenland. I. Taxonomical part. Meddelelser om Grønland 156 (1): 1 -247.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. Distributional Index. Botanical Museum, Copenhagen. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Pedersen, P.M. 1974. On the systematic position of Delemarea attenuata (Phaeophyceae). Br. phycol. J. 9: 313-318.

Rosenvinge, L.K. 1893. Grønlands Havalger. Meddelelser om Grønland 3: 763-981, 57 figurer, 2 planscher.

Rueness, J. 1977. Norsk Algeflora. Universitetsforlaget, Oslo, pp.1-266.

Schories, D., Selig, U., Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostock Meeresbiol. Beitr. 21: 7-135.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus

Namn och släktskap
  • Rike
    Chromista - kromister 
  • Underrike
    Harosa  
  • Infrarike
    Halvaria  
  • Överstam
    Heterokonta  
  • Stam
    Ochrophyta - ockraalger 
  • Klass
    Phaeophyceae - brunalger 
  • Ordning
    Ectocarpales  
  • Familj
    Chordariaceae  
  • Släkte
    Delamarea  
  • Art
    Delamarea attenuata, (Kjellm.) Rosenv. - småsnöre
    Synonymer
    Delamarea paradoxa Har.
    Scytosiphon attenuatus Kjellm.
    Physematoplea attenuata (Kjellm.) Kjellm.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus