Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  småtärna

Organismgrupp Fåglar Sternula albifrons
Småtärna Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Småtärnan är en mycket liten tärna med en storlek jämförbar med stare. Den är typiskt färgad för att tillhöra familjen sternidae; vit kropp, grå rygg/vingovansidor samt svart hjässa/nacke. Vingarna är långa och smala och den vita stjärten är kluven. Karaktäristiskt för småtärna är den relativt långa, gula, svartspetsade näbben samt att den har ett vitt fält i pannan. Flyger med mycket snabba vingslag, nästan som en småvadare.
Utbredning
Länsvis förekomst för småtärna Observationer i  Sverige för småtärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Småtärnan förekommer med ett flertal underarter i Europa, Asien, Australien och Afrika. En närstående och till utseendet mycket snarlik småtärneart (tidigare betraktade som underart) finns i Nord- och Mellanamerika. Småtärnan bebor långgrunda stränder oberoende av om dessa ligger längs kusten, en flod eller vid en insjö. I Sverige häckar dock arten nästan uteslutande vid kusten. Det svenska beståndet uppgick 1973 till cirka 540 par och ungefär lika många i början av 1980-talet. Under perioden 1989–2004 har ingen rikstäckande inventering skett, men enligt uppgifter från berörda landskap varierade det svenska beståndet under nämnda period mellan 460–550 par (Skåne 75–120 par, Blekinge ca 50, Småland 5–10, Öland ca 40, Gotland ca 250, Halland 35–75 samt Norrbotten ca 5 par). Beståndet varierar en del mellan olika år och fortlöpande sker vissa omfördelningar mellan kolonierna. I Norrbottens skärgård häckar sedan slutet av 1970-talet åter ett litet bestånd som kan betraktas som en utlöpare av den finska populationen som ökat något i sen tid (drygt 50 par 2000). Inlandshäckningar är ovanliga i Sverige men har förekommit, t.ex. med som mest 10 par vid Ivösjön i Skåne under 1970- och början av 1980-talet. Det europeiska beståndet beräknades vid 2000-talets inledning till minst 35000 par och populationstrenden var då negativ i nio av de 35 länder som hade förekomst. Totalt finns cirka 400 par i länderna runt Östersjön, där bestånden minskar i Lettland och Polen, är stabila i Finland, Litauen, Tyskland och Danmark samt ökar i Estland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Småtärna förekommer längs kusterna från Halland till Småland, på Öland och Gotland samt med en liten population i Norrbottens skärgård. Småtärnan häckar solitärt eller i små kolonier på låga, vegetationsfattiga sandrevlar, steniga stränder och utfyllnadsmarker vid kusten. Antalet reproduktiva individer skattas till 980 (700-1300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 km². Populationen är ökande. Har ökat med 30-50 % de senaste 30 åren, med 10-30 % de senaste 10 åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Som nämnts är småtärnan knuten till långgrunda stränder, från vilken födan, bestående av småfisk och diverse kräftdjur, hämtas. Arten häckar i nära anslutning till vatten där boet placeras på vegetationsfri mark (sandstränder, sand- eller grusrevlar, skalgrusbankar, utfyllnadsmark etc.). Småtärnan häckar solitärt eller i små kolonier som i Sverige kan uppgå till drygt 45 par som mest. I anslutning till kolonierna häckar gärna flera andra fågelarter, t.ex. större strandpipare. Kullen, bestående av 2–3 ägg, ruvas ca 20 dygn och ungarnas uppväxttid uppgår till knappa tre veckor. I Sverige blir säsongens sista ungar ofta inte flygga förrän i början av augusti. Dessa sena ungar härrör från omlagda kullar. I juli-augusti flyttar småtärnan mot västra Afrika, där vintern tillbringas. Återkommer i slutet av april-maj.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Hav
Hav
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Vattenmassa
Vattenmassa
Vattenyta
Vattenyta
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Charadriiformes (vadarfåglar), Familj Laridae (måsfåglar), Släkte Sternula, Art Sternula albifrons (Pallas, 1764) - småtärna Synonymer Sterna albifrons, Sterna albifrons Pallas, 1764

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Småtärna förekommer längs kusterna från Halland till Småland, på Öland och Gotland samt med en liten population i Norrbottens skärgård. Småtärnan häckar solitärt eller i små kolonier på låga, vegetationsfattiga sandrevlar, steniga stränder och utfyllnadsmarker vid kusten. Antalet reproduktiva individer skattas till 980 (700-1300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 km². Populationen är ökande. Har ökat med 30-50 % de senaste 30 åren, med 10-30 % de senaste 10 åren. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA, Typisk art i 1630 Strandängar vid Östersjön (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 1220 Sten och grusvallar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 1310 Glasörtstränder (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 1330 Salta strandängar (Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Småtärnan är en mycket liten tärna med en storlek jämförbar med stare. Den är typiskt färgad för att tillhöra familjen sternidae; vit kropp, grå rygg/vingovansidor samt svart hjässa/nacke. Vingarna är långa och smala och den vita stjärten är kluven. Karaktäristiskt för småtärna är den relativt långa, gula, svartspetsade näbben samt att den har ett vitt fält i pannan. Flyger med mycket snabba vingslag, nästan som en småvadare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för småtärna

Länsvis förekomst och status för småtärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för småtärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Småtärnan förekommer med ett flertal underarter i Europa, Asien, Australien och Afrika. En närstående och till utseendet mycket snarlik småtärneart (tidigare betraktade som underart) finns i Nord- och Mellanamerika. Småtärnan bebor långgrunda stränder oberoende av om dessa ligger längs kusten, en flod eller vid en insjö. I Sverige häckar dock arten nästan uteslutande vid kusten. Det svenska beståndet uppgick 1973 till cirka 540 par och ungefär lika många i början av 1980-talet. Under perioden 1989–2004 har ingen rikstäckande inventering skett, men enligt uppgifter från berörda landskap varierade det svenska beståndet under nämnda period mellan 460–550 par (Skåne 75–120 par, Blekinge ca 50, Småland 5–10, Öland ca 40, Gotland ca 250, Halland 35–75 samt Norrbotten ca 5 par). Beståndet varierar en del mellan olika år och fortlöpande sker vissa omfördelningar mellan kolonierna. I Norrbottens skärgård häckar sedan slutet av 1970-talet åter ett litet bestånd som kan betraktas som en utlöpare av den finska populationen som ökat något i sen tid (drygt 50 par 2000). Inlandshäckningar är ovanliga i Sverige men har förekommit, t.ex. med som mest 10 par vid Ivösjön i Skåne under 1970- och början av 1980-talet. Det europeiska beståndet beräknades vid 2000-talets inledning till minst 35000 par och populationstrenden var då negativ i nio av de 35 länder som hade förekomst. Totalt finns cirka 400 par i länderna runt Östersjön, där bestånden minskar i Lettland och Polen, är stabila i Finland, Litauen, Tyskland och Danmark samt ökar i Estland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Sterninae - tärnor 
  • Släkte
    Sternula  
  • Art
    Sternula albifrons(Pallas, 1764) - småtärna
    Synonymer
    Sterna albifrons
    Sterna albifrons Pallas, 1764

Som nämnts är småtärnan knuten till långgrunda stränder, från vilken födan, bestående av småfisk och diverse kräftdjur, hämtas. Arten häckar i nära anslutning till vatten där boet placeras på vegetationsfri mark (sandstränder, sand- eller grusrevlar, skalgrusbankar, utfyllnadsmark etc.). Småtärnan häckar solitärt eller i små kolonier som i Sverige kan uppgå till drygt 45 par som mest. I anslutning till kolonierna häckar gärna flera andra fågelarter, t.ex. större strandpipare. Kullen, bestående av 2–3 ägg, ruvas ca 20 dygn och ungarnas uppväxttid uppgår till knappa tre veckor. I Sverige blir säsongens sista ungar ofta inte flygga förrän i början av augusti. Dessa sena ungar härrör från omlagda kullar. I juli-augusti flyttar småtärnan mot västra Afrika, där vintern tillbringas. Återkommer i slutet av april-maj.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Marin miljö, Brackvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Hav, Öppen fastmark, Blottad mark, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Vattenyta, Havsstrand

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Badturismens uppsving under 1900-talet har inneburit en allvarlig störning för småtärnan. Ofta tvingas fåglarna till häckning på låga avsides belägna sandrevlar, som överspolas vid blåst. Störningen av människor, men även t.ex. lösspringande hundar, medför också att ungkullarna splittras, med ökad predation som följd. I detta sammanhang bör även det fria fisket nämnas, vilket åtminstone på Öland medfört att många häckningar spolierats. Häckningar på utfyllnadsmark är ofta utsatta för stark predation från flera fågelarter, inte minst kråkfåglar, men även trutar, strandskata, tornfalk, m.fl. I Holland misstänks kemikalier ha påverkat småtärnebeståndet negativt. Den ökande trutpopulationen har medfört att en del tidigare goda småtärnelokaler nu bebos av enbart större måsfåglar. Småtärnan, liksom andra tärnor, är känd för att uppnå hög ålder. Utebliven reproduktion ett år kommer därför inte nödvändigtvis att omedelbart påverka det häckande beståndets storlek, men på sikt är ett sådant häckningsutfall ohållbart. Man kan därför befara att de senaste decenniernas dåliga föryngring möjligen kommer att leda till en minskande småtärnestam.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Goda småtärnelokaler bör beläggas med beträdnadsförbud under tiden 15 april till 31 juli. Det ständigt minskande antalet goda häckningslokaler kan ersättas med konstgjorda öar. Sådana har med framgång byggts i Schweiz och småtärnan koloniserar snabbt lämpliga nyuppkomna lokaler. Detta sker även i Sverige på utfyllnadsmark vid hamnar etc., men dessa lokaler blir i allmänhet relativt snart oacceptabla för småtärnan p.g.a. igenväxning, störning och byggarbeten. Avsnitt av utfyllnadsmark med häckande småtärnor (i allmänhet till ytan små områden) bör därför hållas vegetationsfria samt avspärras mot fordons- och cykeltrafik genom utplacering av stenar eller helst inhägnas. Reglerna för det fria fisket bör ses över och modifieras med hänsyn tagen till bl.a. ett flertal rödlistade arter, t.ex. småtärnan. Det är vidare viktigt att småtärnans fiskevatten hålls fria från utsläpp av kemikalier och att båtsport och liknande inte sker i anslutning till kolonierna. Den svenska populationens storlek och utbredning bör noggrant följas och det får anses angeläget att riksomfattande inventeringar görs med regelbundna intervall för att bättre få grepp om nödvändiga åtgärder.
Utländska namn – NO: Dvergterne, DK: Dværgterne, FI: Pikkutiira, GB: Little Tern. Småtärnan är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (Rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter), Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt AEWA (African-Euroasian Waterbird Agreement). Småtärnan är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. (red.) 1997. The EBCC Atlas of European Breeding Birds: Their Distribution and Abundance. T. & A. D. Poyser, London.

Hannerz, E. 1947. Småtärna häckande i Norrbottens skärgård. Vår Fågelvärld 6: 163.

Högstedt, G. & Persson, C. 1975. Småtärnan (Sterna albifrons) i Sverige 1973. Vår Fågelvärld 34: 37–42.

Högstedt, G. & Roos, G. 1971. Skanörs revlar – en häckfågellokal i omedelbart behov av skydd. Medd. Skånes Orn. Fören. 10: 3–10.

Jönsson, P.E. & Karlsson, J. 1981. Småtärnan i Skåne: Historik, nuvarande förekomst och biotopval. Anser 20: 35–44.

Mardal, W. 1974. Ternegruppen. Feltornithologen 16: 4–7.

Norman, R.K. & Saunders, D.R. 1969. Status of little terns in Great Britain and Ireland in 1967. Brit. Birds 62: 4–13.

Regnell, S. 1964. Häckning av gravand (Tadorna tadorna), grågås (Anser anser) och småtärna (Sterna albifrons) i nordsmåländsk bergskärgård. Vår Fågelvärld 23: 245–255.

Sandberg, P. 1995. Småtärnorna på Getterön. Fåglar på Västkusten 29: 58–66.

Schönert, C. 1961. Zur Brutbiologie und Ethologie der Zwergseeschwalbe (Sterna albifrons). I: Schildmacher, H. Beiträge zur Kenntnis deutscher Vögel, s.131–187. Jena.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk Fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Swahn, B.-E. 1972. Småtärnan (Sterna albifrons) som häckfågel i Blekinge. Fåglar i Blekinge 9: 176–178.

Tomkins, I.R. 1959. Life history notes on the least tern. Wilson Bull. 71: 313–322.

Tucker, G.M. & Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. Cambridge, U.K.: BirdLife International (BirdLife Conservation Series no. 3).

Waldemarsson, N. 2002. Häckande tärnor i Skåne 2001. Anser, supplement nr. 46: 13–19.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Kjellén 1987. Rev. Pär Sandberg 1994, Pär Sandberg & Martin Tjernberg 2002. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Charadriiformes - vadarfåglar 
  • Underordning
    Lari - måsfåglar 
  • Familj
    Laridae - måsfåglar 
  • Underfamilj
    Sterninae - tärnor 
  • Släkte
    Sternula  
  • Art
    Sternula albifrons, (Pallas, 1764) - småtärna
    Synonymer
    Sterna albifrons
    Sterna albifrons Pallas, 1764
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Kjellén 1987. Rev. Pär Sandberg 1994, Pär Sandberg & Martin Tjernberg 2002. © ArtDatabanken, SLU 2010.