Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smal ängssyra

Organismgrupp Kärlväxter Rumex acetosa var. serpentinicola
Smal ängssyra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smal ängssyra kan bli 4-5 dm hög och skiljer sig från andra former av ängssyra genom att bladen är mycket smala, oftast mer än fem gånger så långa som breda, och har en tydligt nedvikt kant som andra former saknar. Blomställningen har oftast få eller inga grenar jämfört med ängssyra. Dess färg är dessutom avvikande gentemot huvudformen, då de är mörkgröna och skiftande mot rött i stam och blad. (Jonsell 2000, Lid & Lid 2005, Aronsson m.fl. 2015)
Utbredning
Länsvis förekomst för smal ängssyra Observationer i  Sverige för smal ängssyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utanför Sverige är smal ängssyra även känd från ett mindre antal lokaler i Norge, från Hedmark till Finnmark. Från Sverige är 22 förekomster kända år 2017, fem från Jämtland, åtta från Åsele lappmark och nio från Lycksele lappmark. Förekomsterna är troligen stabila idag, men särskilt vid Rönnbäcksnäset söder om Tärnaby har delar av förekomsten förstörts i samband med kraftverksdämningar och flera av mineralförekomsterna har prospekterats för gruvbrytning, vilket kan ha påverkat den smala ängssyrans förekomster negativt. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Smal ängssyra är en mycket spenslig serpentinvarietet av ängssyra som växer i torra bergssprickor. Varieteten är känd från ett 20-tal lokaler i det fjällnära skogslandet i Jämtland samt Åsele och Lycksele lappmarker. Smal ängssyra hotas av gruvdrift och prospektering på de flesta av sina lokaler. Varieteten har troligen minst halva sin världspopulation i Sverige (resten i Norge). Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (12-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11472 (11472-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 84 (80-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar varieteten i kategorin Livskraftig (LC). Varieteten bedöms inte vara hotad i dagsläget eftersom åtgärder genomförs för att minska utdöenderisken. Skulle dessa åtgärder upphöra kommer varieteten sannolikt att uppfylla kriterierna för lägst kategorin Sårbar (VU).
Ekologi
Smal ängssyra växer uteslutande på grus, sten och klippor av serpentinbergarter, dvs. bergarter med höga halter av giftiga tungmetaller som t.ex. nickel och låga halter av kalcium och andra viktiga mineralämnen. De flesta förekomsterna finns i övre delen av barrskogsbältet, på mer eller mindre isolerade serpentkullar. Dessa kullar är ofta trädfria eller har ett glest trädskikt av tall. Vanliga följearter är andra serpentinvarieteter som dvärgrödblära Silene dioica var. serpentinicola, smal hönsarv Cerastium fontanum var. kajanense och spenslig fjällnejlika Viscaria alpina var. serpentinicola. Andra följearter är grönbräken Asplenium viride, bergglim Atocion rupestre, kal fjällarv Cerastium alpinum subsp. glabratum, fjällglim Silene acaulis och bergven Agrostis vinealis. (Rune 1953, 1957, 1988, Aronsson m.fl. 2015)
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Polygonaceae (slideväxter), Släkte Rumex (skräppor), Varietet Rumex acetosa var. serpentinicola Rune - smal ängssyra Synonymer Rumex acetosa ssp. serpentinicola (Rune) Nordh., Rumex acetosa ssp. acetosa var. serpentinicola

Kategori Nära hotad (NT)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)

Dokumentation Smal ängssyra är en mycket spenslig serpentinvarietet av ängssyra som växer i torra bergssprickor. Varieteten är känd från ett 20-tal lokaler i det fjällnära skogslandet i Jämtland samt Åsele och Lycksele lappmarker. Smal ängssyra hotas av gruvdrift och prospektering på de flesta av sina lokaler. Varieteten har troligen minst halva sin världspopulation i Sverige (resten i Norge). Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (12-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11472 (11472-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 84 (80-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar varieteten i kategorin Livskraftig (LC). Varieteten bedöms inte vara hotad i dagsläget eftersom åtgärder genomförs för att minska utdöenderisken. Skulle dessa åtgärder upphöra kommer varieteten sannolikt att uppfylla kriterierna för lägst kategorin Sårbar (VU).
Smal ängssyra kan bli 4-5 dm hög och skiljer sig från andra former av ängssyra genom att bladen är mycket smala, oftast mer än fem gånger så långa som breda, och har en tydligt nedvikt kant som andra former saknar. Blomställningen har oftast få eller inga grenar jämfört med ängssyra. Dess färg är dessutom avvikande gentemot huvudformen, då de är mörkgröna och skiftande mot rött i stam och blad. (Jonsell 2000, Lid & Lid 2005, Aronsson m.fl. 2015)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smal ängssyra

Länsvis förekomst och status för smal ängssyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smal ängssyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utanför Sverige är smal ängssyra även känd från ett mindre antal lokaler i Norge, från Hedmark till Finnmark. Från Sverige är 22 förekomster kända år 2017, fem från Jämtland, åtta från Åsele lappmark och nio från Lycksele lappmark. Förekomsterna är troligen stabila idag, men särskilt vid Rönnbäcksnäset söder om Tärnaby har delar av förekomsten förstörts i samband med kraftverksdämningar och flera av mineralförekomsterna har prospekterats för gruvbrytning, vilket kan ha påverkat den smala ängssyrans förekomster negativt. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Rumex - skräppor 
  • Art
    Rumex acetosa - ängssyra 
  • Underart
    Rumex acetosa subsp. acetosa - äkta ängssyra 
  • Varietet
    Rumex acetosa var. serpentinicolaRune - smal ängssyra
    Synonymer
    Rumex acetosa ssp. serpentinicola (Rune) Nordh.
    Rumex acetosa ssp. acetosa var. serpentinicola

Smal ängssyra växer uteslutande på grus, sten och klippor av serpentinbergarter, dvs. bergarter med höga halter av giftiga tungmetaller som t.ex. nickel och låga halter av kalcium och andra viktiga mineralämnen. De flesta förekomsterna finns i övre delen av barrskogsbältet, på mer eller mindre isolerade serpentkullar. Dessa kullar är ofta trädfria eller har ett glest trädskikt av tall. Vanliga följearter är andra serpentinvarieteter som dvärgrödblära Silene dioica var. serpentinicola, smal hönsarv Cerastium fontanum var. kajanense och spenslig fjällnejlika Viscaria alpina var. serpentinicola. Andra följearter är grönbräken Asplenium viride, bergglim Atocion rupestre, kal fjällarv Cerastium alpinum subsp. glabratum, fjällglim Silene acaulis och bergven Agrostis vinealis. (Rune 1953, 1957, 1988, Aronsson m.fl. 2015)

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Förekomsterna av de speciella serpentinanpassade växterna är främst hotade av olika typer av mineralutvinning. Flera förekomster har drabbats negativt av prospektering för gruvbrytning, och några av planerade gruvprojekt som skulle utplåna förekomsterna. Särskilt är förekomsterna söder om Tärnaby under starkt hot från en planerad nickelgruva. I övrigt är serpentinförekomsterna ointressanta för exploatering på grund av sin giftighet, och skogsbruk är inte intressant på grund av att skogen på serpentin är ytterst lågproduktiv. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)


Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Några av serpentinområdena med flera av de rödlistade serpentinväxterna bör skyddas från exploatering, särskilt i området söder om Tärnaby, men även några representativa lokaler i Åsele lappmark och norra Jämtland. Populationerna bör övervakas av floraväktare, med några års mellanrum och de evolutionära processerna bör följas med lämpliga metoder.
Serpentin är för de flesta växter ett ogästvänligt substrat. Detta beror på giftiga halter av tungmetaller som nickel, krom och kobolt och att för växterna viktiga ämnen som kalcium, kalium och natrium nästan helt saknas. Giftigheten, underskott på kalcium och även brist på näringsämnen som fosfor och kväve brukar ge upphov till serpentinsyndromet, vilket innebär låg produktivitet och hög grad av endemism. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)

Aronsson, M, Gardfjell, H. & Sjödin, M. 2015. Serpentinfloran i Tärnaby – endemiskt växtsamhälle hotat av gruvnäring. Fauna & Flora 110(2): 12-24.

Jonsell, B. (red.) 2000. Flora Nordica 1. Stockholm.

Lid, J. & Lid, D.T. (R. Elven, red.) 2005. Norsk flora. Det Norske Samlaget, Oslo.

Rune, O. 1953. Plant life on serpentine and related rocks in the north of Sweden. Acta Phytogeographica Suecica 31.

Rune, O. 1957. De serpentinicola elementen i Fennoskandiens flora. Svensk Botanisk Tidskrift 51: 43-105.

Rune, O. 1988. Serpentinfloran i Skandinavien. Blyttia 46: 43-51.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Rumex - skräppor 
  • Art
    Rumex acetosa - ängssyra 
  • Underart
    Rumex acetosa subsp. acetosa - äkta ängssyra 
  • Varietet
    Rumex acetosa var. serpentinicola, Rune - smal ängssyra
    Synonymer
    Rumex acetosa ssp. serpentinicola (Rune) Nordh.
    Rumex acetosa ssp. acetosa var. serpentinicola
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017