Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smal getingfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Chrysotoxum lineare
Smal getingfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En långsträckt och getinglik art med långa svarta antenner och ovanligt långsmal bakkropp som inte är bredare än ryggskölden. Från Norden finns bara tre öländska fynd från början av 1800-talet.

Längd 10-13 mm. Ansikte gult med kort, ljus behåring och naken, bred svart mittstrimma. Lunula gulbrun. Panna svart bakom och vid sidan av antennfästet; hos hanen smalt gråpudrad längs ögonkanten, hos honan med två stora, grå, i mitten åtskilda puderfläckar i fördjupningen. Antenner svarta med gult antennborst. Första antennsegmentet ungefär tio gånger så långt som tjockt, andra segmentet drygt hälften så långt som det första och tredje segmentet av samma längd som (eller något kortare än) det första. Ögon med knappt synlig, mycket kort och gles, ljus behåring. Ryggsköld blanksvart med delvis gula skuldror, en långsträckt gul fläck på vardera sidan framför suturen och vid bakhörnet. I främre halvan finns två grå puderstrimmor längs mitten. Behåring mycket kort och mer eller mindre åtliggande. Sidoplåten framför vingarna med en mindre, gul fläck. Skutell svart med liknande behåring som på ryggskölden. Bakkropp svart; på tergit 2-5 med i mitten avbrutna, snedställda gula band som på sidorna är bakåtkrökta och inte når sidokanterna. Tergit 4 och 5 med gul bakkant. Sternit 3 framtill med ett brett gult band och sternit 4 framtill med två gula fläckar. Behåring kort och ganska åtliggande; på de svarta partierna svart och på de gula partierna övervägande gul. Vinge med svagt orangefärgat vingmärke. Vingribbor och membran i främre halvan tonade i samma färg samt med en mörkare fläck bakom vingmärket. Ben orangegula, de främre två benparen dock svarta i ungefär inre tredjedelen och det bakre i ungefär inre halvan.
Arten Chrysotoxum festivum är snarlik men har betydligt bredare bakkropp än mellankropp, och det första antennsegmentet är bara något längre än det andra.
Utbredning
Länsvis förekomst för smal getingfluga Observationer i  Sverige för smal getingfluga
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
I Norden finns endast tre kända fynd: Bengt Fredrik Fries fann en hane och en hona på Öland ”på starrgräs i ett kärr nedom Borgholms slott” den 7 juli 1819; troligen fann också Johan Wilhelm Zetterstedt en hane vid samma tillfälle, etiketterat ”Oel., Zett.” (Bohemans etiketter). Under början av 1800-talet var arten troligen inte helt ovanlig på flera håll i Polen och Tyskland. Från Polen finns senare fynd från skogstrakterna nära Warszawa samt från Nidadalen längre söderut. I Västeuropa återstår nu i bästa fall här och var små restpopulationer. Det senaste fyndet från Tyskland är från Lüneburgerheden i början av 1980-talet och det senaste franska fyndet är från 1992 (från samma region finns fynd från 1923). Längre österut förekommer arten i Rumänien, Bulgarien och den europeiska delen av Ryssland samt i Kazakstan.
Arten anses i Västeuropa ha en reliktartad förekomst med mycket små populationer på långt avstånd från varandra.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Bara en känd förekomst i Norden: Öland (Borgholm 1819). Tre individer (varav två vid samma tillfälle) påträffades i ett öppet rikkärr (troligen med bete) som för länge sedan är igenväxt. Naturtypen försvann nästan helt när skogsbetet upphörde under 1900-talet. Arten har en reliktartad förekomst i Europa med små populationer och är hotad i de länder där den fortfarande finns kvar. Lenadssätt okänt. Det finns inget som tyder på att de svenska fynden skulle härröra från annat än en reproducerande population på lokalen. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1819.
Ekologi
Smal getingfluga lever i öppna gräsmarker som periodvis översvämmas och inte torkar ut helt under torrperioder, samt i våtmarker. Den flyger lågt i vegetationen, sätter sig emellanåt på starrar Carex spp. eller annan växtlighet och besöker flockblommiga växter (Apiaceae). Den flyger mellan maj och augusti, framför allt i slutet av juni och början av juli. Larven anses livnära sig av bladlöss som lever på rötter eller stammar av växter, kanske just flockblommiga växter.
Åtminstone två av de tre svenska exemplaren togs på starr i ett kärr, förmodligen i något källdråg som finns nedanför landborden. Dessa hölls troligtvis öppna av det tidigare skogsbetet i området. I övrigt är artens levnadssätt inte känt. Chrysotoxum lineare flyger i öppen terräng från maj till augusti, främst i slutet på juni till början på juli och besöker blommor av umbellater. Arten flyger lågt över markvegetation eller bland högre växtlighet där den emellanåt sätter sig för att vila.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Levande djur
Levande djur
· bladlöss
· bladlöss
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Chrysotoxum (getingblomflugor), Art Chrysotoxum lineare (Zetterstedt, 1819) - smal getingfluga Synonymer smal getingblomfluga

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Bara en känd förekomst i Norden: Öland (Borgholm 1819). Tre individer (varav två vid samma tillfälle) påträffades i ett öppet rikkärr (troligen med bete) som för länge sedan är igenväxt. Naturtypen försvann nästan helt när skogsbetet upphörde under 1900-talet. Arten har en reliktartad förekomst i Europa med små populationer och är hotad i de länder där den fortfarande finns kvar. Lenadssätt okänt. Det finns inget som tyder på att de svenska fynden skulle härröra från annat än en reproducerande population på lokalen. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1819.
En långsträckt och getinglik art med långa svarta antenner och ovanligt långsmal bakkropp som inte är bredare än ryggskölden. Från Norden finns bara tre öländska fynd från början av 1800-talet.

Längd 10-13 mm. Ansikte gult med kort, ljus behåring och naken, bred svart mittstrimma. Lunula gulbrun. Panna svart bakom och vid sidan av antennfästet; hos hanen smalt gråpudrad längs ögonkanten, hos honan med två stora, grå, i mitten åtskilda puderfläckar i fördjupningen. Antenner svarta med gult antennborst. Första antennsegmentet ungefär tio gånger så långt som tjockt, andra segmentet drygt hälften så långt som det första och tredje segmentet av samma längd som (eller något kortare än) det första. Ögon med knappt synlig, mycket kort och gles, ljus behåring. Ryggsköld blanksvart med delvis gula skuldror, en långsträckt gul fläck på vardera sidan framför suturen och vid bakhörnet. I främre halvan finns två grå puderstrimmor längs mitten. Behåring mycket kort och mer eller mindre åtliggande. Sidoplåten framför vingarna med en mindre, gul fläck. Skutell svart med liknande behåring som på ryggskölden. Bakkropp svart; på tergit 2-5 med i mitten avbrutna, snedställda gula band som på sidorna är bakåtkrökta och inte når sidokanterna. Tergit 4 och 5 med gul bakkant. Sternit 3 framtill med ett brett gult band och sternit 4 framtill med två gula fläckar. Behåring kort och ganska åtliggande; på de svarta partierna svart och på de gula partierna övervägande gul. Vinge med svagt orangefärgat vingmärke. Vingribbor och membran i främre halvan tonade i samma färg samt med en mörkare fläck bakom vingmärket. Ben orangegula, de främre två benparen dock svarta i ungefär inre tredjedelen och det bakre i ungefär inre halvan.
Arten Chrysotoxum festivum är snarlik men har betydligt bredare bakkropp än mellankropp, och det första antennsegmentet är bara något längre än det andra.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för smal getingfluga

Länsvis förekomst och status för smal getingfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smal getingfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden finns endast tre kända fynd: Bengt Fredrik Fries fann en hane och en hona på Öland ”på starrgräs i ett kärr nedom Borgholms slott” den 7 juli 1819; troligen fann också Johan Wilhelm Zetterstedt en hane vid samma tillfälle, etiketterat ”Oel., Zett.” (Bohemans etiketter). Under början av 1800-talet var arten troligen inte helt ovanlig på flera håll i Polen och Tyskland. Från Polen finns senare fynd från skogstrakterna nära Warszawa samt från Nidadalen längre söderut. I Västeuropa återstår nu i bästa fall här och var små restpopulationer. Det senaste fyndet från Tyskland är från Lüneburgerheden i början av 1980-talet och det senaste franska fyndet är från 1992 (från samma region finns fynd från 1923). Längre österut förekommer arten i Rumänien, Bulgarien och den europeiska delen av Ryssland samt i Kazakstan.
Arten anses i Västeuropa ha en reliktartad förekomst med mycket små populationer på långt avstånd från varandra.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Syrphinae  
  • Tribus
    Chrysotoxini  
  • Släkte
    Chrysotoxum - getingblomflugor 
  • Art
    Chrysotoxum lineare(Zetterstedt, 1819) - smal getingfluga
    Synonymer
    smal getingblomfluga

Smal getingfluga lever i öppna gräsmarker som periodvis översvämmas och inte torkar ut helt under torrperioder, samt i våtmarker. Den flyger lågt i vegetationen, sätter sig emellanåt på starrar Carex spp. eller annan växtlighet och besöker flockblommiga växter (Apiaceae). Den flyger mellan maj och augusti, framför allt i slutet av juni och början av juli. Larven anses livnära sig av bladlöss som lever på rötter eller stammar av växter, kanske just flockblommiga växter.
Åtminstone två av de tre svenska exemplaren togs på starr i ett kärr, förmodligen i något källdråg som finns nedanför landborden. Dessa hölls troligtvis öppna av det tidigare skogsbetet i området. I övrigt är artens levnadssätt inte känt. Chrysotoxum lineare flyger i öppen terräng från maj till augusti, främst i slutet på juni till början på juli och besöker blommor av umbellater. Arten flyger lågt över markvegetation eller bland högre växtlighet där den emellanåt sätter sig för att vila.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· flockblommiga - Apiaceae (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· bladlöss - Aphidoidea (Viktig)
Dikning och igenväxning av de öländska kärren.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Öppethållande av kärren genom måttlig betesdrift.
Namngivning: Chrysotoxum lineare (Zetterstedt, 1819). Originalbeskrivning: Mulio lineare. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 1: 82.
Etymologi: lineare av linearis = rätlinjig etc.; linea (lat.) = linje, syftar sannolikt på att arten är mer långsträckt än andra Chrysotoxum-arter eller på att dess gula band är rakare; suffixet -aris (lat.).
Uttal: [Krysotóxum lineáre]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie. 516 pp + diskett.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. (in press). Swedish Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae).

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Speight, M.C.D. 1996. Syrphidae (Diptera) of Central France. Volucella 2: 20–35.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1988. 49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11–147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Diptera, Syrphidae). Volucella 3: 87–132.

Zetterstedt, J. W. 1819. Några nya svenska insectarter; fundne och beskrifne. K.V.A. handl. 1819. St. 1: 69–86.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001, 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Syrphinae  
  • Tribus
    Chrysotoxini  
  • Släkte
    Chrysotoxum - getingblomflugor 
  • Art
    Chrysotoxum lineare, (Zetterstedt, 1819) - smal getingfluga
    Synonymer
    smal getingblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001, 2006 (naturvårdsinformation).