Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smal hönsarv

Organismgrupp Kärlväxter Cerastium fontanum var. kajanense
Smal hönsarv Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smal hönsarv är en varietet av vanlig hönsarv och skiljer sig från denna genom smala mörkgröna blad och tuvat växtsätt, att stammen är kal nedtill och ensidigt hårig upptill samt att växten är gracil men styvt upprätt. Bladen är kala (eller nästan kala) och normalt högst 3 mm breda. (Jonsell 2002, Aronsson m.fl. 2015)
Utbredning
Länsvis förekomst för smal hönsarv Observationer i  Sverige för smal hönsarv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utanför Sverige är smal hönsarv endast känd från Norge (Vanylvens kommun i Möre Romsdal) och från finska Karelen (Paltamo, den lokal varifrån den beskrevs vetenskapligt). Från Sverige är tolv förekomster kända, fyra från Jämtland, en från Åsele lappmark och sju från Lycksele lappmark. Förekomsterna är troligen stabila idag, men särskilt vid Rönnbäcksnäset, söder om Tärnaby, har delar av förekomsten förstörts i samband med kraftverksdämningar och flera av mineralförekomsterna har prospekterats för gruvbrytning, vilket kan ha påverkat den smala hönsarvens förekomster negativt. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1+2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Smal hönsarv är en serpentinvarietet av hönsarv som är känd från ett 15-tal serpentinklackar i det fjällnära skogslandet i Jämtland samt Åsele och Lycksele lappmarker. Varieteten hotas av gruvdrift och prospektering på de flesta av sina lokaler. Varieteten har troligen minst halva sin världspopulation i Sverige (resten i Norge och Finland). Antalet reproduktiva individer skattas till 1600 (1200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4468 (4468-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (60-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas varieteten som Nära hotad (NT). (D1+2).
Ekologi
Smal hönsarv växer uteslutande på grus, sten och klippor av serpentinbergarter, dvs. bergarter med höga halter av giftiga tungmetaller som t.ex. nickel och låga halter av kalcium och andra viktiga mineralämnen. De flesta förekomsterna ligger i övre delen av barrskogsbältet, på mer eller mindre isolerade serpentinkullar. Dessa kullar är ofta trädfria eller har ett glest trädskikt av tall. Vanliga följearter är andra serpentinvarieteter som dvärgrödblära Silene dioica var. serpentinicola, smal ängssyra Rumex acetosa var. serpentinicola och spenslig fjällnejlika Viscaria alpina var. serpentinicola. Andra följearter är grönbräken Asplenium viride, bergglim Atocion rupestre, kal fjällarv Cerastium alpinum subsp. glabratum, fjällglim Silene acaulis och bergven Agrostis vinealis. (Rune 1953, 1957, 1988, Aronsson m.fl. 2015)
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Cerastium (arvar), Varietet Cerastium fontanum var. kajanense (Kotil. & Salmi) Jalas - smal hönsarv Synonymer Cerastium holosteoides var. kajanense (Kotil. & Salmi) Hyl., Cerastium vulgatum var. kajanense Kotil. & Salmi, Serpentinhönsarv, Cerastium fontanum ssp. vulgare var. kajanense (Kotil. & Salmi) Jalas

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1+2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)

Dokumentation Smal hönsarv är en serpentinvarietet av hönsarv som är känd från ett 15-tal serpentinklackar i det fjällnära skogslandet i Jämtland samt Åsele och Lycksele lappmarker. Varieteten hotas av gruvdrift och prospektering på de flesta av sina lokaler. Varieteten har troligen minst halva sin världspopulation i Sverige (resten i Norge och Finland). Antalet reproduktiva individer skattas till 1600 (1200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4468 (4468-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (60-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas varieteten som Nära hotad (NT). (D1+2).
Smal hönsarv är en varietet av vanlig hönsarv och skiljer sig från denna genom smala mörkgröna blad och tuvat växtsätt, att stammen är kal nedtill och ensidigt hårig upptill samt att växten är gracil men styvt upprätt. Bladen är kala (eller nästan kala) och normalt högst 3 mm breda. (Jonsell 2002, Aronsson m.fl. 2015)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smal hönsarv

Länsvis förekomst och status för smal hönsarv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smal hönsarv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utanför Sverige är smal hönsarv endast känd från Norge (Vanylvens kommun i Möre Romsdal) och från finska Karelen (Paltamo, den lokal varifrån den beskrevs vetenskapligt). Från Sverige är tolv förekomster kända, fyra från Jämtland, en från Åsele lappmark och sju från Lycksele lappmark. Förekomsterna är troligen stabila idag, men särskilt vid Rönnbäcksnäset, söder om Tärnaby, har delar av förekomsten förstörts i samband med kraftverksdämningar och flera av mineralförekomsterna har prospekterats för gruvbrytning, vilket kan ha påverkat den smala hönsarvens förekomster negativt. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Cerastium - arvar 
  • Art
    Cerastium fontanum - hönsarv 
  • Underart
    Cerastium fontanum subsp. vulgare - vanlig hönsarv 
  • Varietet
    Cerastium fontanum var. kajanense(Kotil. & Salmi) Jalas - smal hönsarv
    Synonymer
    Cerastium holosteoides var. kajanense (Kotil. & Salmi) Hyl.
    Cerastium vulgatum var. kajanense Kotil. & Salmi
    Serpentinhönsarv
    Cerastium fontanum ssp. vulgare var. kajanense (Kotil. & Salmi) Jalas

Smal hönsarv växer uteslutande på grus, sten och klippor av serpentinbergarter, dvs. bergarter med höga halter av giftiga tungmetaller som t.ex. nickel och låga halter av kalcium och andra viktiga mineralämnen. De flesta förekomsterna ligger i övre delen av barrskogsbältet, på mer eller mindre isolerade serpentinkullar. Dessa kullar är ofta trädfria eller har ett glest trädskikt av tall. Vanliga följearter är andra serpentinvarieteter som dvärgrödblära Silene dioica var. serpentinicola, smal ängssyra Rumex acetosa var. serpentinicola och spenslig fjällnejlika Viscaria alpina var. serpentinicola. Andra följearter är grönbräken Asplenium viride, bergglim Atocion rupestre, kal fjällarv Cerastium alpinum subsp. glabratum, fjällglim Silene acaulis och bergven Agrostis vinealis. (Rune 1953, 1957, 1988, Aronsson m.fl. 2015)

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Förekomsterna av de speciella serpentinanpassade växterna är främst hotade av olika typer av mineralutvinning. Flera förekomster har drabbats av prospektering för gruvbrytning, och några av planerade gruvprojekt som skulle utplåna förekomsterna. Särskilt är förekomsterna söder om Tärnaby under starkt hot från en planerad nickelgruva. I övrigt är serpentinförekomsterna ointressanta för exploatering på grund av sin giftighet och skogsbruk är inte intressant på grund av att skogen på serpentin är ytterst lågproduktiv. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)


Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Några av serpentinområdena med flera av de rödlistade serpentinväxterna bör skyddas från exploatering, särskilt i området söder om Tärnaby, men även några representativa lokaler i Åsele lappmark och norra Jämtland. Populationerna bör övervakas av floraväktare, med några års mellanrum och de evolutionära processerna bör följas med lämpliga metoder.
Serpentin är för de flesta växter ett ogästvänligt substrat. Detta beror på giftiga halter av tungmetaller som nickel, krom och kobolt och att för växterna viktiga ämnen som kalcium, kalium och natrium nästan helt saknas. Giftigheten, underskott på kalcium och även brist på näringsämnen som fosfor och kväve brukar ge upphov till serpentinsyndromet, vilket innebär låg produktivitet och hög grad av endemism. (Rune 1988, Aronsson m.fl. 2015)

Aronsson, M., Gardfjell, H. & Sjödin, M. 2015. Serpentinfloran i Tärnaby – endemiskt växtsamhälle hotat av gruvnäring. Fauna & Flora 110(2): 12-24.

Jonsell, B. (red.) 2002. Flora Nordica 2. Stockholm.

Rune, O. 1953. Plant life on serpentine and related rocks in the north of Sweden. Acta Phytogeographica Suecica 31.

Rune, O. 1957. De serpentinicola elementen i Fennoskandiens flora. Svensk Botanisk Tidskrift 51: 43-105.

Rune, O. 1988. Serpentinfloran i Skandinavien. Blyttia 46: 43-51.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Cerastium - arvar 
  • Art
    Cerastium fontanum - hönsarv 
  • Underart
    Cerastium fontanum subsp. vulgare - vanlig hönsarv 
  • Varietet
    Cerastium fontanum var. kajanense, (Kotil. & Salmi) Jalas - smal hönsarv
    Synonymer
    Cerastium holosteoides var. kajanense (Kotil. & Salmi) Hyl.
    Cerastium vulgatum var. kajanense Kotil. & Salmi
    Serpentinhönsarv
    Cerastium fontanum ssp. vulgare var. kajanense (Kotil. & Salmi) Jalas
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2017. © ArtDatabanken, SLU 2017