Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smalfjällig strandmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum egregium
Smalfjällig strandmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smalfjällig strandmaskros hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sektionen Palustria. Bladen är smala, grunt vågiga – tandade eller mer djupt flikiga. Bladflikarna är i regel korta, utstående och smalt triangulära. De yttre strålblommorna är på undersidan försedda med en brunviolett strimma, de inre är rödspetsade. Ytterholkfjällen är lansettlika – smalt ovala, smala, blankt gröna, obetydligt hinnkantade, löst tilltryckta eller med något från holken utböjda spetsar och vid basen något åtskilda. Blomningen sker i maj-juni. Förökningen sker med frön bildade på könlös väg, s k apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för smalfjällig strandmaskros Observationer i  Sverige för smalfjällig strandmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Smalfjällig strandmaskros är beskriven från Balticum men är i övrigt bara känd från Sverige. Den har rapporterats från Öland, Gotland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Närke, Uppland och Jämtland, men är i nutiden endast känd från Uppland, Östergötland, Öland och Gotland samt från en ny lokal i Sörmland. Liksom hos flertalet strandmaskrosor är utbredningen östlig, vilket sannolikt har att göra med förekomsten av kalkhaltig berggrund i kombination med förekomsten av hävdade strandängar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Smalfjällig strandmaskros förekommer idag på Öland, Gotland, i Bohuslän, östra Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. Växer på kalkfuktängar och strandängar där bristen på hävd är ett problem för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (250-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (100-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Samtliga förekomster av smalfjällig strandmaskros är på havsstrandängar och kalkfuktängar. Sannolikt är arten starkt kalkgynnad. Föryngringen underlättas då marken utsätts för en viss störning, t ex tramp. Ekologin är inte studerad i detalj.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Havsstrand
Havsstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum egregium Markl. - smalfjällig strandmaskros Synonymer Taraxacum fallacinum Sonck, Kirschner & Stepanek

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Smalfjällig strandmaskros förekommer idag på Öland, Gotland, i Bohuslän, östra Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. Växer på kalkfuktängar och strandängar där bristen på hävd är ett problem för arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (250-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (30-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (100-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Smalfjällig strandmaskros hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sektionen Palustria. Bladen är smala, grunt vågiga – tandade eller mer djupt flikiga. Bladflikarna är i regel korta, utstående och smalt triangulära. De yttre strålblommorna är på undersidan försedda med en brunviolett strimma, de inre är rödspetsade. Ytterholkfjällen är lansettlika – smalt ovala, smala, blankt gröna, obetydligt hinnkantade, löst tilltryckta eller med något från holken utböjda spetsar och vid basen något åtskilda. Blomningen sker i maj-juni. Förökningen sker med frön bildade på könlös väg, s k apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smalfjällig strandmaskros

Länsvis förekomst och status för smalfjällig strandmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smalfjällig strandmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Smalfjällig strandmaskros är beskriven från Balticum men är i övrigt bara känd från Sverige. Den har rapporterats från Öland, Gotland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland, Närke, Uppland och Jämtland, men är i nutiden endast känd från Uppland, Östergötland, Öland och Gotland samt från en ny lokal i Sörmland. Liksom hos flertalet strandmaskrosor är utbredningen östlig, vilket sannolikt har att göra med förekomsten av kalkhaltig berggrund i kombination med förekomsten av hävdade strandängar.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum egregiumMarkl. - smalfjällig strandmaskros
    Synonymer
    Taraxacum fallacinum Sonck, Kirschner & Stepanek

Samtliga förekomster av smalfjällig strandmaskros är på havsstrandängar och kalkfuktängar. Sannolikt är arten starkt kalkgynnad. Föryngringen underlättas då marken utsätts för en viss störning, t ex tramp. Ekologin är inte studerad i detalj.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Havsstrand, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Smalfjällig strandmaskros synes ha minskat genom att fuktängar odlats upp och genom att strandängar vid havet lämnats att växa igen. I något fall kan också användning av handelsgödsel missgynnat arten. Hotsituationen är emellertid långt ifrån klarlagd.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
En ökad kunskap om smalfjällig strandmaskros ekologi och utbredning är önskvärd. Lokaler från vilka arten tidigare är känd bör återinventeras och de individrikaste lokalerna garanteras fortsatt hävd.
Smalfjällig strandmaskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför den naturligtvis kan vara till viss del förbisedd. Växten är dessutom endast möjlig att bestämma under blomningstid. Arten utgör en del av ett ännu outrett komplex av närstående, oklart avgränsade arter, i vilket ingår de ännu obeskrivna T. truncatum och T. fennobalticum. Populationen från Sörmland är pollenförande och misstänks utgöra ytterligare ett taxon i egregium-komplexet.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Marklund, G. 1938. Die Taraxacum-Flora Estlands. Acta Bot. Fenn. 23.

Kirschner, J. & Stepánec, J. 1998. A Monograph of Taraxacum sect. Palustria. Pruhonice Rydberg, H. 2003: De svenska strandmaskrosorna. Svensk Bot. Tidskr. 97: 274–294 Rydberg, H. 2006: Strandmaskrosorna på Fårö. Svensk Bot. Tidskr. 100: 67–75.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 1996. Rev. Hans Rydberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum egregium, Markl. - smalfjällig strandmaskros
    Synonymer
    Taraxacum fallacinum Sonck, Kirschner & Stepanek
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 1996. Rev. Hans Rydberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2007.