Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  snabelsporlav

Organismgrupp Lavar Celothelium ischnobelum
Snabelsporlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Snabelsporlav är en sannolikt svagt licheniserad pyrenomycet med tunn bål vilken innehåller Trentepohlia-alger. Perithecierna är upp till 0,5 mm breda, något upphöjda och glänsande svarta. Bålen avgränsas ibland av en mörkt brun förbål. Arten har karaktäristiska maskformiga sporer som är mycket långa och smala, 80–100 × 1,5–2,4 µm. Pyknid med långa, smala konidier (60–100 × 1,5–2 µm) förekommer ofta talrikt. Snabelsporlav liknar arter inom släktena Arthopyrenia, Leptoraphis, Tomasellia och kan vara svår att skilja från dessa utan mikroskopering.
Utbredning
Länsvis förekomst för snabelsporlav Observationer i  Sverige för snabelsporlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Snabelsporlav är enbart påträffad på två lokaler i Dalsland där den upptäcktes i ganska sen tid (1985 och 1994). Lokalerna är belägna ett par kilometer från varandra på sluttningarna av Kroppefjäll (syd- till västvända sluttningar) i Dalsland. Trots att ett flertal personer letat efter arten har fler lokaler inte hittats. Utanför Sverige har laven en oceanisk utbredning och förekommer i Norge, Storbritannien, Irland och Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Först hittad på 1970-talet och är känd från två lokaler i Dalsland där den fanns kvar 2009. Trots att ett flertal personer letat har fler lokaler inte hittats. Växer i gammal hasselskog med hög luftfuktighet. Arten har en suboceanisk utbredning. Antalet reproduktiva individer skattas till 10 (2-20). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
På de dalsländska lokalerna växer laven på slät bark av hassel i kalkrika, fuktiga, lövrika bergbranter med gammal hasselskog. Utanför Sverige är den påträffad på björk, ask, ek och järnek.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· hassel
· hassel
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Eurotiomycetes, Ordning Pyrenulales, Familj Pyrenulales, genera incertae sedis, Släkte Celothelium, Art Celothelium ischnobelum (Nyl.) M.B.Aguirre - snabelsporlav Synonymer Tomasellia ischnobela (Nyl.) Keissl., Leptorhaphis ischnobela (Nyl.) Coppins

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Först hittad på 1970-talet och är känd från två lokaler i Dalsland där den fanns kvar 2009. Trots att ett flertal personer letat har fler lokaler inte hittats. Växer i gammal hasselskog med hög luftfuktighet. Arten har en suboceanisk utbredning. Antalet reproduktiva individer skattas till 10 (2-20). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (8-80) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Snabelsporlav är en sannolikt svagt licheniserad pyrenomycet med tunn bål vilken innehåller Trentepohlia-alger. Perithecierna är upp till 0,5 mm breda, något upphöjda och glänsande svarta. Bålen avgränsas ibland av en mörkt brun förbål. Arten har karaktäristiska maskformiga sporer som är mycket långa och smala, 80–100 × 1,5–2,4 µm. Pyknid med långa, smala konidier (60–100 × 1,5–2 µm) förekommer ofta talrikt. Snabelsporlav liknar arter inom släktena Arthopyrenia, Leptoraphis, Tomasellia och kan vara svår att skilja från dessa utan mikroskopering.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för snabelsporlav

Länsvis förekomst och status för snabelsporlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för snabelsporlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Snabelsporlav är enbart påträffad på två lokaler i Dalsland där den upptäcktes i ganska sen tid (1985 och 1994). Lokalerna är belägna ett par kilometer från varandra på sluttningarna av Kroppefjäll (syd- till västvända sluttningar) i Dalsland. Trots att ett flertal personer letat efter arten har fler lokaler inte hittats. Utanför Sverige har laven en oceanisk utbredning och förekommer i Norge, Storbritannien, Irland och Italien.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Chaetothyriomycetidae  
  • Ordning
    Pyrenulales  
  • Familj
    Pyrenulales, genera incertae sedis  
  • Släkte
    Celothelium  
  • Art
    Celothelium ischnobelum(Nyl.) M.B.Aguirre - snabelsporlav
    Synonymer
    Tomasellia ischnobela (Nyl.) Keissl.
    Leptorhaphis ischnobela (Nyl.) Coppins

På de dalsländska lokalerna växer laven på slät bark av hassel i kalkrika, fuktiga, lövrika bergbranter med gammal hasselskog. Utanför Sverige är den påträffad på björk, ask, ek och järnek.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Liksom för andra lavar som växer på unga eller smala träd är den naturliga successionen på lokalen både en förutsättning och ett allvarligt hot. I gamla och fritt utvecklade bestånd kan bristen på slät, hård bark av t.ex. hassel, ask och lönn jämte andra trädslag bli påtaglig och hota arter som är beroende av sådana substrat. Dessutom kan slätbarksväxande lavar konkurreras ut av mossor i gamla fuktiga bestånd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Åtgärder som gynnar nyrekrytering av träd med slät hård bark, t.ex. senvuxna askar, lönn och hassel i skogsbestånd bör gynnas. Laven bör eftersökas på fler lokaler, framför allt inom det aktuella förekomstområdet.

Aguirre-Hudson, B. 1991. A taxonomic study of the species referred to the ascomycete genus Leptorhaphis.

Bulletin of the British Museum (Natural History), Botany 21(2): 85–192.

Jørgensen, P. M. 1996. The oceanic element in the Scandinavian lichen flora revisited. Symb. Bot. Ups. 31(3): 297–317.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svante Hultengren 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Eurotiomycetes  
  • Underklass
    Chaetothyriomycetidae  
  • Ordning
    Pyrenulales  
  • Familj
    Pyrenulales, genera incertae sedis  
  • Släkte
    Celothelium  
  • Art
    Celothelium ischnobelum, (Nyl.) M.B.Aguirre - snabelsporlav
    Synonymer
    Tomasellia ischnobela (Nyl.) Keissl.
    Leptorhaphis ischnobela (Nyl.) Coppins
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svante Hultengren 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.