Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  snedfläckspraktmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Epicallima formosella
Snedfläckspraktmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ingen fjärilsart i Sverige liknar denna. Frånsett framvingens teckningar kännetecknas snedfläckpraktmalen av de mycket långa och kraftigt uppböjda labialpalperna och de svartvit-ringade antennerna. Huvudet och mellankroppen har ungefär samma mörkt orangebruna färg. Även framvingen har denna grundfärg. Lite utanför mitten vid vingens framkant finns en smal, vit, sned tvärstrimma eller tvärband som löper bakåt mot bakhörnet. Omedelbart utanför den vita strimman finns en gul, triangulär fläck. I inre halvan av framvingen syns oftast ett par tunna, vita, snirkliga linjer, den inre av dessa omsluter det något ljusare basfältet och den andra gör en liten halvcirkelformig ögla utanför mitten av bakkanten. Mellan dessa bildas på bakkanten en mörkbrun fläck. Bakvingen är mörkbrun. Vingspann 12-16 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för snedfläckspraktmal Observationer i  Sverige för snedfläckspraktmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Snedfläckpraktmal upptäcktes i Sverige 1970, då den välkände skalbaggssamlaren Tord Nyholm kläckte fram exemplar från ansade poppelgrenar insamlade i Frescati utanför Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Därefter har arten påträffats ett antal gånger på diverse lövträd kring museet. Ett tillfälligt fynd i Sölvesborg 1995 anses bero på import av virke. Hittills har den av allt att döma bara en enda livskraftig population, nämligen i norra delen av Stockholm, där den är funnen på sammanlagt något tiotal olika platser. Detta område är det enda i Norden där snedfläckpraktmal förekommer. Hur den har kommit dit är ett mysterium. Antingen är den införd vid något tillfälle i samband med inskeppning av virke i historisk tid. Genom det jämförelsevis gynnsamma klimatet i Mälardalen har den då kunnat etablera sig med en fast population. Ett annat scenario är att den invandrat till landet för länge sedan, kanske under någon av de värmeperioder som uppträtt efter istiden, och sedan, så vitt bekant, dött ut på alla andra platser utom i Stockholmsområdet. Utanför Norden är arten spridd i de flesta europeiska länder och är funnen bort till Centralasien och södra Sibirien. Den har också rapporterats från norra Afrika och Nordamerika, där den dock inte setts sedan 1940. I Storbritannien upptäcktes den 1845 men har därefter inte setts i landet. I södra Europa är den ganska vanligt förekommande i allehanda miljöer med äldre eller skadade lövträd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är knuten till solexponerade jätteekar i stadsmiljö och är endast känd från Stockholm och Sölvesborg. I Stockholm hittades den första gången 1970 och hittas regelmässigt fortfarande särskilt inom nationalstadsparken. I Sölvesborg hittades 2 friflygande exemplar 1995, möjligen har dessa kommit med importerat timmer eftersom de fångades i närheten av ett timmerupplag. Eventuellt kan detta vara den spridningsväg som fört arten till Stockholm eftersom denna praktmal även förekommer i flertalet större hamnstäder i Baltikum. Möjligheterna för återväxt av nya jätteträd i både Stockholm och Sölvesborg måste anses som mycket små. Den pågående ekdöden och bortstädande av gamla gatuekar är ett hot mot arten. Bl.a. har en population i Danderyd utraderats på grund av bortstädning av gatuträd. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (4-26000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Arten finns i lövskogar, trädgårdar och parker, helst där det är öppet och det finns gamla lövträd med mulm, kräftsvulster eller andra typer av skador. Fjärilen flyger i Sverige under juli och fram till mitten av augusti, fast något flygande exemplar har egentligen ännu inte påträffats i landet. Alla fjärilar har iakttagits sittande på grova ekar och andra lövträd både under dag- och nattetid. Larven lever under tiden september-maj under barken på svampangripna poppelgrenar och i kräftangripna delar av ett gammalt äppelträd.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· aplar
· aplar
· ekar
· ekar
· popplar
· popplar
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Oecophoridae (praktmalar), Släkte Epicallima, Art Epicallima formosella (Denis & Schiffermüller, 1775) - snedfläckspraktmal Synonymer Dafa formosella (Denis & Schiffermüller, 1775), snedfläckpraktmal

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är knuten till solexponerade jätteekar i stadsmiljö och är endast känd från Stockholm och Sölvesborg. I Stockholm hittades den första gången 1970 och hittas regelmässigt fortfarande särskilt inom nationalstadsparken. I Sölvesborg hittades 2 friflygande exemplar 1995, möjligen har dessa kommit med importerat timmer eftersom de fångades i närheten av ett timmerupplag. Eventuellt kan detta vara den spridningsväg som fört arten till Stockholm eftersom denna praktmal även förekommer i flertalet större hamnstäder i Baltikum. Möjligheterna för återväxt av nya jätteträd i både Stockholm och Sölvesborg måste anses som mycket små. Den pågående ekdöden och bortstädande av gamla gatuekar är ett hot mot arten. Bl.a. har en population i Danderyd utraderats på grund av bortstädning av gatuträd. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (4-26000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)c(iv)).
Ingen fjärilsart i Sverige liknar denna. Frånsett framvingens teckningar kännetecknas snedfläckpraktmalen av de mycket långa och kraftigt uppböjda labialpalperna och de svartvit-ringade antennerna. Huvudet och mellankroppen har ungefär samma mörkt orangebruna färg. Även framvingen har denna grundfärg. Lite utanför mitten vid vingens framkant finns en smal, vit, sned tvärstrimma eller tvärband som löper bakåt mot bakhörnet. Omedelbart utanför den vita strimman finns en gul, triangulär fläck. I inre halvan av framvingen syns oftast ett par tunna, vita, snirkliga linjer, den inre av dessa omsluter det något ljusare basfältet och den andra gör en liten halvcirkelformig ögla utanför mitten av bakkanten. Mellan dessa bildas på bakkanten en mörkbrun fläck. Bakvingen är mörkbrun. Vingspann 12-16 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för snedfläckspraktmal

Länsvis förekomst och status för snedfläckspraktmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för snedfläckspraktmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Snedfläckpraktmal upptäcktes i Sverige 1970, då den välkände skalbaggssamlaren Tord Nyholm kläckte fram exemplar från ansade poppelgrenar insamlade i Frescati utanför Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Därefter har arten påträffats ett antal gånger på diverse lövträd kring museet. Ett tillfälligt fynd i Sölvesborg 1995 anses bero på import av virke. Hittills har den av allt att döma bara en enda livskraftig population, nämligen i norra delen av Stockholm, där den är funnen på sammanlagt något tiotal olika platser. Detta område är det enda i Norden där snedfläckpraktmal förekommer. Hur den har kommit dit är ett mysterium. Antingen är den införd vid något tillfälle i samband med inskeppning av virke i historisk tid. Genom det jämförelsevis gynnsamma klimatet i Mälardalen har den då kunnat etablera sig med en fast population. Ett annat scenario är att den invandrat till landet för länge sedan, kanske under någon av de värmeperioder som uppträtt efter istiden, och sedan, så vitt bekant, dött ut på alla andra platser utom i Stockholmsområdet. Utanför Norden är arten spridd i de flesta europeiska länder och är funnen bort till Centralasien och södra Sibirien. Den har också rapporterats från norra Afrika och Nordamerika, där den dock inte setts sedan 1940. I Storbritannien upptäcktes den 1845 men har därefter inte setts i landet. I södra Europa är den ganska vanligt förekommande i allehanda miljöer med äldre eller skadade lövträd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Oecophoridae - praktmalar 
  • Släkte
    Epicallima  
  • Art
    Epicallima formosella(Denis & Schiffermüller, 1775) - snedfläckspraktmal
    Synonymer
    Dafa formosella (Denis & Schiffermüller, 1775)
    snedfläckpraktmal

Arten finns i lövskogar, trädgårdar och parker, helst där det är öppet och det finns gamla lövträd med mulm, kräftsvulster eller andra typer av skador. Fjärilen flyger i Sverige under juli och fram till mitten av augusti, fast något flygande exemplar har egentligen ännu inte påträffats i landet. Alla fjärilar har iakttagits sittande på grova ekar och andra lövträd både under dag- och nattetid. Larven lever under tiden september-maj under barken på svampangripna poppelgrenar och i kräftangripna delar av ett gammalt äppelträd.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· aplar - Malus (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· popplar - Populus (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Borttagning av skadade, gamla lövträd och överdriven städnit i form av kraftig ansning av grova grenar kan förinta en lokal population. Skuggning av trädstammar är ogynnsamt för arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Alla gammelträd bör sparas, i synnerhet lövträd. Gamla lövträd bör friställas genom borttagning av sly och skuggande träd. Mängder av olika organismer är helt beroende av att träd får leva utan att avverkas och sedan långsamt dö. Under denna senare fas angrips veden av diverse svampar som utgör en nödvändig föda för många sällsynta insekter.

Fauna Europaea (mars 2012). [http://www.faunaeur.org/distribution.php] (Utbredningskarta - Europa).

[http://ukmoths.org.uk/show.php?bf=643]

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Tokár, Z. m. fl. 2005. Die Oecophoridae s.l. (Lepidoptera) Mitteleuropas. Bestimmun - Verbreitung - Habitat - Bionomie. Bratislava. 120 s.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994; Bengt Å. Bengtsson 2012. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Oecophoridae - praktmalar 
  • Släkte
    Epicallima  
  • Art
    Epicallima formosella, (Denis & Schiffermüller, 1775) - snedfläckspraktmal
    Synonymer
    Dafa formosella (Denis & Schiffermüller, 1775)
    snedfläckpraktmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994; Bengt Å. Bengtsson 2012. © ArtDatabanken, SLU 2005.