Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  soldvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Stigmella dorsiguttella
Soldvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket sällsynt, mörkt bronsbrun mal som vanligen har en ljus fläck eller strimma på framvingens bakkant. Hanens bakvinge är gulaktig av doftfjäll. Larven gör en mina i blad av ek.

Vingspann 5–6 mm. Huvudet är orange till gulorange, ibland mörkbrunt. Kragen och ögonlocken är gulvita. Antennen är ungefär hälften så lång som framvingen. Mellankroppen är svartbrun. Bakkroppen är mörkt brungrå med brungul analtofs hos hanen. Framvingen är mörkt bronsbrun med svag glans. Längs bakkanten kan man skönja en otydlig strimma eller fläck av ljusa fjäll, men den kan ibland saknas. På undersidan av framvingen har hanen en brunröd fläck vid vingbasen. I framvingens spets är fjällen grova och tydligt mörkspetsade med purpurglans. Fransarna på framvingen är gråbruna, ljusare utåt. Bakvingen är hos hanen täckt med rostgula doftfjäll, men vingen antar en grå ton utåt spetsen och har gulgrå fransar. Hos honan är bakvingen och dess fransar ljust brungrå. 

Larven är gul och kokongen rödbrun.

Genitalier: Hos hanen har uncus två smala utskott. Gnathosutskotten är slanka och bakåt inåtriktade. Genitalklaffen är utdragen i en svagt böjd spets och den intilliggande loben är utvidgad och når ­nästan lika långt ut som den böjda spetsen. ­Aedeagus är päronformig och har ett svängt band av långa, ­böjda cornuti. Parallellt med dessa finns ett stort antal ­medelstora till små taggar. Hos honan är gruppen med taggiga signa, samlade på ena halvan av corpus bursae typisk för arten.
Utbredning
Länsvis förekomst för soldvärgmal Observationer i  Sverige för soldvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Soldvärgmal är sällsynt och har i Sverige bara hittats på Öland, i Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. Den är inte känd från övriga nordiska länder. Arten är en sällsynthet i hela sitt utbredningsområde och är bara känd från ett dussintal länder i centrala och östra Europa samt från östra Turkiet. Den verkar vara något vanligare i Medelhavsområdet.

Arten är i Sverige mycket lokal och sällsynt. Även om den är en liten fjäril och därmed lätt kan förbises, har den eftersökts på många platser utan att påträffas. Några exempel på typiska lokaler för arten är höjdryggen vid Linjelund, Ålem församling och Hanemåla, Högsby i Småland, samt sydbranten öster om Åby i Östergötland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Arten påträffas på solstekta marker med stora solitära ekar. Från Öland-Småland ända upp till ekens nordgräns norra Uppland Båtfors. Överraskande få nya förekomster konstaterade. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Soldvärgmal förekommer lokalt i sydvänd, klippig och backig terräng med ek, där solinstrålningen skapar ett gynnsamt mikroklimat. Den har en generation per år i Norden med flygtid i juni till mitten av juli. Ägget fästs på undersidan av ett blad av ek Quercus robur. Larven kan påträffas under juli–augusti. Minan är relativt kort och måttligt slingrande med de mörka exkrementerna i en tunn mittlinje, i slutet med något mer spridda korn.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Stigmella, Art Stigmella dorsiguttella (Johansson, 1971) - soldvärgmal Synonymer Nepticula dorsiguttella Johansson, 1971, randfläckad ekdvärgmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten påträffas på solstekta marker med stora solitära ekar. Från Öland-Småland ända upp till ekens nordgräns norra Uppland Båtfors. Överraskande få nya förekomster konstaterade. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (10-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (40-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
En mycket sällsynt, mörkt bronsbrun mal som vanligen har en ljus fläck eller strimma på framvingens bakkant. Hanens bakvinge är gulaktig av doftfjäll. Larven gör en mina i blad av ek.

Vingspann 5–6 mm. Huvudet är orange till gulorange, ibland mörkbrunt. Kragen och ögonlocken är gulvita. Antennen är ungefär hälften så lång som framvingen. Mellankroppen är svartbrun. Bakkroppen är mörkt brungrå med brungul analtofs hos hanen. Framvingen är mörkt bronsbrun med svag glans. Längs bakkanten kan man skönja en otydlig strimma eller fläck av ljusa fjäll, men den kan ibland saknas. På undersidan av framvingen har hanen en brunröd fläck vid vingbasen. I framvingens spets är fjällen grova och tydligt mörkspetsade med purpurglans. Fransarna på framvingen är gråbruna, ljusare utåt. Bakvingen är hos hanen täckt med rostgula doftfjäll, men vingen antar en grå ton utåt spetsen och har gulgrå fransar. Hos honan är bakvingen och dess fransar ljust brungrå. 

Larven är gul och kokongen rödbrun.

Genitalier: Hos hanen har uncus två smala utskott. Gnathosutskotten är slanka och bakåt inåtriktade. Genitalklaffen är utdragen i en svagt böjd spets och den intilliggande loben är utvidgad och når ­nästan lika långt ut som den böjda spetsen. ­Aedeagus är päronformig och har ett svängt band av långa, ­böjda cornuti. Parallellt med dessa finns ett stort antal ­medelstora till små taggar. Hos honan är gruppen med taggiga signa, samlade på ena halvan av corpus bursae typisk för arten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för soldvärgmal

Länsvis förekomst och status för soldvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för soldvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Soldvärgmal är sällsynt och har i Sverige bara hittats på Öland, i Småland, Östergötland, Södermanland och Uppland. Den är inte känd från övriga nordiska länder. Arten är en sällsynthet i hela sitt utbredningsområde och är bara känd från ett dussintal länder i centrala och östra Europa samt från östra Turkiet. Den verkar vara något vanligare i Medelhavsområdet.

Arten är i Sverige mycket lokal och sällsynt. Även om den är en liten fjäril och därmed lätt kan förbises, har den eftersökts på många platser utan att påträffas. Några exempel på typiska lokaler för arten är höjdryggen vid Linjelund, Ålem församling och Hanemåla, Högsby i Småland, samt sydbranten öster om Åby i Östergötland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella dorsiguttella(Johansson, 1971) - soldvärgmal
    Synonymer
    Nepticula dorsiguttella Johansson, 1971
    randfläckad ekdvärgmal

Soldvärgmal förekommer lokalt i sydvänd, klippig och backig terräng med ek, där solinstrålningen skapar ett gynnsamt mikroklimat. Den har en generation per år i Norden med flygtid i juni till mitten av juli. Ägget fästs på undersidan av ett blad av ek Quercus robur. Larven kan påträffas under juli–augusti. Minan är relativt kort och måttligt slingrande med de mörka exkrementerna i en tunn mittlinje, i slutet med något mer spridda korn.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
I landet finns kanske bara ett tiotal kända lokaler av soldvärgmal, och då det tycks röra sig om ganska små arealer kan lätt en förekomst utraderas genom kraftledningsdragning, vägbygge, exploatering för fritidshus eller andra liknande. Även skogsavverkning av andra skäl eller skogsbrand kan utgöra en fara för en lokal förekomst.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Det vore önskvärt om man kunde få en bättre kunskap om artens utbredning och krav på sitt habitat. Om en känd förekomst har konstaterats bör markägare och länsstyrelse informeras. På samma lokal finns andra insektsarter med en smal ekologisk nisch.
Namngivning: Stigmella dorsiguttella (Johansson, 1971). Originalbeskrivning: Nepticula dorsiguttella. Ent. Scand. 2: 251. Svensk synonym: randfläckad ekdvärgmal.

Etymologi: dorsiguttella = den lilla med fläck på bakkanten; dorsum (lat.) rygg, hos fjärilar även vingens bakkant; gutta (lat.) = fläck; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Stigmélla dorsiguttélla]

Bengtsson, B. Å. 2008. Stigmella dorsiguttella, soldvärgmal s. 208. – I: Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna. Fjärilar: Käkfjärilar-säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae-Psychidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fauna Europaea (mars 2012). (Utbredningskarta - Europa)

Lastuvka, A. & Lastuvka, Z. 1997. Nepticulidae Mitteleuropas (Lepdioptera). Ein illustriertes Begleiter. Konvoj. Brno. 229 s.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2012 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella dorsiguttella, (Johansson, 1971) - soldvärgmal
    Synonymer
    Nepticula dorsiguttella Johansson, 1971
    randfläckad ekdvärgmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2012 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder).