Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  solfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Panemeria tenebrata
Solfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Solfly är en liten juvel i den nordeuropeiska fjärilsfaunan. Det lilla nattflyet kan endast förväxlas med arter i mottsläktet Pyrausta. Framvingen är mörkbrun med mörkare bruna tvärband och lite violett anstrykning, särskilt på framvingens inre del. Bakvingarna är svartbruna med ett brett höggult mitttvärband som utåt är distinkt avgränsat. Vingfransarna är gula. Antennerna är enkla hos båda könen. Honan är normalt något större än hanen. I vila sitter fjärilen ofta med vingarna platt utbredda så att bakvingarnas översidor kan anas. Vingspann 18–21 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för solfly Observationer i  Sverige för solfly
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten förekommer i Västeuropa från den nordöstra delen av Iberiska halvön, genom hela Medelhavsområdet, Balkan och i Mellaneuropa med nordgräns i England, Danmark, södra Finland och i de Baltiska länderna.I österär den utbredd genom Ryssland till Ural men saknas i Turkiet. Arten uppträder överallt påtagligt lokalt. På Irland och i södra Sverige är den bara påträffad en respektive två gånger. De svenska fynden gjordes i Blekinge, Sölvesborg och härrör troligen från mitten av 1800-talet. Arten har även uppgivits som påträffad av Thunberg 1792 men inga närmare uppgifter föreligger om var. Utöver detta finns uppgifter om ett fynd av en hane i Halland, Nissaström vid stadens Cellulosabruk i juli 1952 vid en banvall i sydöstläge gjort av tysken Dierl. Fyndet har avfärdats av Svensson (1967) liksom av Nordström et al. (1969), främst p.g.a. det osannolika i att Dierl gjorde två mycket sensationella fynd under en relativt kort period (1951–1952) men publicerade sina fynd först 1963. De samlade omständigheterna kring fyndet som det anges i det publicerade arbetet (Dierl, 1963) liksom insamlarens namnkunnighet gör dock att man knappast kan avfärda fynduppgiften utan närmare undersökningar. Inga ytterligare fynd av arten har gjorts i landet trots flera eftersök på lämpliga typer av lokaler främst i Skåne och Blekinge. I Norge har solflyet länge upptagits i faunalistan, men har nyligen avförts då något beläggexemplar inte kunnat uppspåras (se övrigt). I Finland förekommer solflyet på flera platser i de inre och sydöstra delarna av landet men överallt påtagligt lokalt. I Danmark förekommer solfly på nordvästra Bornholm, på flera lokaler på Lolland och Falster, på några lokaler på Fyn och den är även känd från några lokaler i Århus-området på Jylland men har här gått starkt tillbaka. Den påträffades första gången i Estland 1862 och har sedan dess konstaterats med lokal förekomst på flera platser. Den förekommer också på några platser i Lettland liksom i Litauen. Det kan inte uteslutas att solfly kan finnas kvar i Sverige vilket den halländska fynduppgiften ger visst stöd för. Eftersom arten inte alls är svårbestämd och är välkänd i Mellaneuropa kan uppgiften knappast bero på felbestämning. Arten har minskat i både Finland och delar av Danmark. I Finland har den försvunnit från de nordligare delarna av utbredningsområdet och det totala utbredningsområdet är idag bara ungefär hälften så stort. Den har i Danmark främst minskat genom intensifierad eller förändrad markanvändning, exempelvis på Jylland, där numer endast en mycket liten förekomst är känd. Artens starkaste fäste är numer på Bornholm. I Tyskland har den påträffats i alla delstater efter 1981 men den har gått tillbaka på många håll till följd av den mer intensiva markanvändningen. Exempelvis var den i Baden-Württemberg under slutet av 1800-talet ”vanlig överallt” enligt helt nya litteraturuppgifter, medan den numer har gått tillbaka så kraftigt och den är nära att betraktas som hotad. Arten är inte rödlistad i Tyskland, men i Finland klassad som Missgynnad (NT) och i Danmark som Sårbar (V).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Solfly uppgavs från Blekinge redan i slutet på 1700-talet, men inga fynd har gjorts sedan dess. Larven lever på olika stjärnblommearter (Stellaria, Cerastium), i Danmark och i Finland i första hand på hönsarv (C. fontanum) på friska och ibland även fuktiga ängs- eller betesmarker. Landskapsomvandlingen som påbörjades redan under 1800-talets mitt innebar successivt att betes- och slåtterängar istället lades under plogen och blev till åkermark. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
I Danmark utgörs artens habitat av torrare slåtterängar och mer extensivt brukade åkermarker rikare på olika åkerogräs eller friska till periodvis fuktigare extensivt hävdade betesmarker invid källflöden eller andra typer av grundvattenutflöden. I Finland förekommer arten dels på mer extensivt hävdad slåttermark och dels i frodigare lundmarker med nordlundarv Stellaria nemorum. Solfly uppträder synnerligen lokalt och förekommer endast på ett fåtal av de till synes lämpliga habitat med värdväxtförekomster. Lokalerna är i allmänhet små till ytan och en lokal kan ofta uppgå till en enda ängs- eller hagmark på en halv hektar eller mindre. De befinner sig ofta i vindskyddade lägen på ytor som åtminstone delvis är omgivna av skog. Arten uppträder inte sällan talrikt på sina lokaler, i synnerhet som larver. Fjärilen har en kort flygtid från slutet av maj till början av juni med högflygningen i månadsskiftet maj–juni, i Finland flyger den från början av juni till början av juli, kallare år med högflygningen kring mitten av juni. Den uppträder enbart i en generation per år. Fjärilarna är enbart aktiva under dagtid och flyger i solsken eller i varmare väder även vid lättare molnighet. De flyger med en svirrande flykt mellan grässtrån och sätter sig ofta att vila på strån eller på blommor för nektarsök. På närmare håll kan man tydligt ana de gula banden på bakvingarna hos den i övrigt mörka fjärilen. Fjärilen utnyttjar ofta blommor av hönsarv Cerastium spp. och stjärnblommor Stellaria spp. som nektarkällor men även smörblommor och andra blomväxter. Honan lägger äggen enstaka i blommorna på värdväxterna som i Norden i första hand utgörs av hönsarv Cerastium fontanum och nordlundarv. Längre söderut i Europa uppges larven leva även på fältarv C. arvense och våtarv Stellaria media. Författaren till detta faktablad har dock på Bornholm under flera år kunnat observera att arten av allt att döma inte lever på buskstjärnblomma S. holostea som uppges av somliga författare. Larven kläcker efter bara några dagar då fjärilens flygtid börjar lida mot sitt slut och lever inuti blommor och frökapslar tills den vuxit sig för stor för att rymmas inuti dessa och det går fram till dess inte att se några spår av angrepp. Larven är naken och i de tidigare stadierna grönaktig med svaga ljusgula längsgående linjer. I sitt sista stadium växlar den färg och blir mer gråaktig och de ljusare linjerna försvinner. Fullt utväxt blir larven 17–20 mm lång och är knubbig med förtjockad bakdel, något transparent och enfärgat vitaktig–grågrönaktig i färgen. När larverna nått sista stadiet ryms de inte längre inuti frökapslarna utan sitter då på utsidan och äter av fröämnena. Tillväxten går mycket fort, på bara 15–20 dagar är den förpuppnings-klar. I Danmark är den fullväxt redan kring midsommar eller slutet av juni. Både fjärilens flygtid och dess utvecklingstid är mycket kort för att vara ett nattfly och den tillbringar närmare 11 månader i puppstadiet. Förekomst av larver är lätt att konstatera genom att slumpvis samla in blommor och fröämnen. Förpuppningen sker i en tämligen tät kokong av spinntrådar och markförna strax under markytan. Puppan uppges i Mellaneuropa kunna övervintra upp till 3 år men detta har inte kunnat konstateras i Danmark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· arvar
· arvar
· fackelblomster
· fackelblomster
· hönsarv
· hönsarv
· lundarv
· lundarv
· stjärnblommor
· stjärnblommor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Panemeria, Art Panemeria tenebrata (Denis & Schiffermüller, 1775) - solfly Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Solfly uppgavs från Blekinge redan i slutet på 1700-talet, men inga fynd har gjorts sedan dess. Larven lever på olika stjärnblommearter (Stellaria, Cerastium), i Danmark och i Finland i första hand på hönsarv (C. fontanum) på friska och ibland även fuktiga ängs- eller betesmarker. Landskapsomvandlingen som påbörjades redan under 1800-talets mitt innebar successivt att betes- och slåtterängar istället lades under plogen och blev till åkermark. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Solfly är en liten juvel i den nordeuropeiska fjärilsfaunan. Det lilla nattflyet kan endast förväxlas med arter i mottsläktet Pyrausta. Framvingen är mörkbrun med mörkare bruna tvärband och lite violett anstrykning, särskilt på framvingens inre del. Bakvingarna är svartbruna med ett brett höggult mitttvärband som utåt är distinkt avgränsat. Vingfransarna är gula. Antennerna är enkla hos båda könen. Honan är normalt något större än hanen. I vila sitter fjärilen ofta med vingarna platt utbredda så att bakvingarnas översidor kan anas. Vingspann 18–21 mm.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för solfly

Länsvis förekomst och status för solfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för solfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i Västeuropa från den nordöstra delen av Iberiska halvön, genom hela Medelhavsområdet, Balkan och i Mellaneuropa med nordgräns i England, Danmark, södra Finland och i de Baltiska länderna.I österär den utbredd genom Ryssland till Ural men saknas i Turkiet. Arten uppträder överallt påtagligt lokalt. På Irland och i södra Sverige är den bara påträffad en respektive två gånger. De svenska fynden gjordes i Blekinge, Sölvesborg och härrör troligen från mitten av 1800-talet. Arten har även uppgivits som påträffad av Thunberg 1792 men inga närmare uppgifter föreligger om var. Utöver detta finns uppgifter om ett fynd av en hane i Halland, Nissaström vid stadens Cellulosabruk i juli 1952 vid en banvall i sydöstläge gjort av tysken Dierl. Fyndet har avfärdats av Svensson (1967) liksom av Nordström et al. (1969), främst p.g.a. det osannolika i att Dierl gjorde två mycket sensationella fynd under en relativt kort period (1951–1952) men publicerade sina fynd först 1963. De samlade omständigheterna kring fyndet som det anges i det publicerade arbetet (Dierl, 1963) liksom insamlarens namnkunnighet gör dock att man knappast kan avfärda fynduppgiften utan närmare undersökningar. Inga ytterligare fynd av arten har gjorts i landet trots flera eftersök på lämpliga typer av lokaler främst i Skåne och Blekinge. I Norge har solflyet länge upptagits i faunalistan, men har nyligen avförts då något beläggexemplar inte kunnat uppspåras (se övrigt). I Finland förekommer solflyet på flera platser i de inre och sydöstra delarna av landet men överallt påtagligt lokalt. I Danmark förekommer solfly på nordvästra Bornholm, på flera lokaler på Lolland och Falster, på några lokaler på Fyn och den är även känd från några lokaler i Århus-området på Jylland men har här gått starkt tillbaka. Den påträffades första gången i Estland 1862 och har sedan dess konstaterats med lokal förekomst på flera platser. Den förekommer också på några platser i Lettland liksom i Litauen. Det kan inte uteslutas att solfly kan finnas kvar i Sverige vilket den halländska fynduppgiften ger visst stöd för. Eftersom arten inte alls är svårbestämd och är välkänd i Mellaneuropa kan uppgiften knappast bero på felbestämning. Arten har minskat i både Finland och delar av Danmark. I Finland har den försvunnit från de nordligare delarna av utbredningsområdet och det totala utbredningsområdet är idag bara ungefär hälften så stort. Den har i Danmark främst minskat genom intensifierad eller förändrad markanvändning, exempelvis på Jylland, där numer endast en mycket liten förekomst är känd. Artens starkaste fäste är numer på Bornholm. I Tyskland har den påträffats i alla delstater efter 1981 men den har gått tillbaka på många håll till följd av den mer intensiva markanvändningen. Exempelvis var den i Baden-Württemberg under slutet av 1800-talet ”vanlig överallt” enligt helt nya litteraturuppgifter, medan den numer har gått tillbaka så kraftigt och den är nära att betraktas som hotad. Arten är inte rödlistad i Tyskland, men i Finland klassad som Missgynnad (NT) och i Danmark som Sårbar (V).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Metoponiinae  
  • Släkte
    Panemeria  
  • Art
    Panemeria tenebrata(Denis & Schiffermüller, 1775) - solfly

I Danmark utgörs artens habitat av torrare slåtterängar och mer extensivt brukade åkermarker rikare på olika åkerogräs eller friska till periodvis fuktigare extensivt hävdade betesmarker invid källflöden eller andra typer av grundvattenutflöden. I Finland förekommer arten dels på mer extensivt hävdad slåttermark och dels i frodigare lundmarker med nordlundarv Stellaria nemorum. Solfly uppträder synnerligen lokalt och förekommer endast på ett fåtal av de till synes lämpliga habitat med värdväxtförekomster. Lokalerna är i allmänhet små till ytan och en lokal kan ofta uppgå till en enda ängs- eller hagmark på en halv hektar eller mindre. De befinner sig ofta i vindskyddade lägen på ytor som åtminstone delvis är omgivna av skog. Arten uppträder inte sällan talrikt på sina lokaler, i synnerhet som larver. Fjärilen har en kort flygtid från slutet av maj till början av juni med högflygningen i månadsskiftet maj–juni, i Finland flyger den från början av juni till början av juli, kallare år med högflygningen kring mitten av juni. Den uppträder enbart i en generation per år. Fjärilarna är enbart aktiva under dagtid och flyger i solsken eller i varmare väder även vid lättare molnighet. De flyger med en svirrande flykt mellan grässtrån och sätter sig ofta att vila på strån eller på blommor för nektarsök. På närmare håll kan man tydligt ana de gula banden på bakvingarna hos den i övrigt mörka fjärilen. Fjärilen utnyttjar ofta blommor av hönsarv Cerastium spp. och stjärnblommor Stellaria spp. som nektarkällor men även smörblommor och andra blomväxter. Honan lägger äggen enstaka i blommorna på värdväxterna som i Norden i första hand utgörs av hönsarv Cerastium fontanum och nordlundarv. Längre söderut i Europa uppges larven leva även på fältarv C. arvense och våtarv Stellaria media. Författaren till detta faktablad har dock på Bornholm under flera år kunnat observera att arten av allt att döma inte lever på buskstjärnblomma S. holostea som uppges av somliga författare. Larven kläcker efter bara några dagar då fjärilens flygtid börjar lida mot sitt slut och lever inuti blommor och frökapslar tills den vuxit sig för stor för att rymmas inuti dessa och det går fram till dess inte att se några spår av angrepp. Larven är naken och i de tidigare stadierna grönaktig med svaga ljusgula längsgående linjer. I sitt sista stadium växlar den färg och blir mer gråaktig och de ljusare linjerna försvinner. Fullt utväxt blir larven 17–20 mm lång och är knubbig med förtjockad bakdel, något transparent och enfärgat vitaktig–grågrönaktig i färgen. När larverna nått sista stadiet ryms de inte längre inuti frökapslarna utan sitter då på utsidan och äter av fröämnena. Tillväxten går mycket fort, på bara 15–20 dagar är den förpuppnings-klar. I Danmark är den fullväxt redan kring midsommar eller slutet av juni. Både fjärilens flygtid och dess utvecklingstid är mycket kort för att vara ett nattfly och den tillbringar närmare 11 månader i puppstadiet. Förekomst av larver är lätt att konstatera genom att slumpvis samla in blommor och fröämnen. Förpuppningen sker i en tämligen tät kokong av spinntrådar och markförna strax under markytan. Puppan uppges i Mellaneuropa kunna övervintra upp till 3 år men detta har inte kunnat konstateras i Danmark.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Buskmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· arvar - Cerastium (Viktig)
· fackelblomster - Lythrum salicaria (Har betydelse)
· hönsarv - Cerastium fontanum (Har betydelse)
· lundarv - Stellaria nemorum (Har betydelse)
· stjärnblommor - Stellaria (Viktig)
Det är inte osannolikt att arten funnits utbredd om än med begränsad utbredning i det ålderdomliga, mer mosaikartade skånska landskapet. Den kan i så fall ha försvunnit från Sverige i samband med att åkerarealen utökades och successivt brukades mer intensivt. Källflöden och andra fuktigare områden omformades antingen för vattentäkter eller torrlades genom dräneringar eller andra åtgärder. Artens förekomster i slåttermarker eller mer extensivt brukade åkermarker med åkerogräs är mycket känsliga för herbicidanvändning eftersom dessa kan förväntas slå ut värdväxten helt. Presumtiva habitat ligger i dagens moderna jordbruks-landskap som regel mycket isolerade från varandra och helt utan spridningskorridorer, vilket innebär att återetablering varken är sannolik eller kan bli framgångsrik utan restaurerings-insatser. Förekomsterna i Danmark och Finland är numer ofta små eller mycket små till ytan, ofta bara någon hektar eller mindre.
Extensivt brukade marker invid källflöden eller andra fuktigare lägen bör bevaras och restaureras för att möjliggöra för arten att kunna återkolonisera. Utöver detta kan extensivt brukade åkermarker rikare på åkerogräs behöva skapas främst i den södra hälften av Skåne samt i de östra delarna och i kustnära områden i Blekinge. Mer systematiskt genomförda inventeringar är önskvärda eftersom det inte helt kan uteslutas att arten fortfarande kan finnas kvar. Omgivningarna av den sista fyndplatsen, Nissaström, bör undersöks närmare.
Uppgiften om ”den vanliga arten solfly” på en äng i Hamar år 1862 i Wocke’s reseskildring från en resa till Dovre har inte kunnat styrkas med belägg i Wocke’s samling i Berlin. Uppgiften kan vara en observation utan insamling av arten. Förväxlingsrisken med någon av mottarterna i släktet Pyrausta med gula bakvingeband är därför uppenbar, speciellt som de vanliga arterna på nordligare breddgrader i Norden är sällsynta i Mellaneuropa. I reseskildringen noterades under vägen (troligtvis från en hästskjuts) även påfågelöga Inachis io, vilket Schöyen senare påpekade för Wocke var en art som ännu inte påträffats i Norge. Wocke tog då tillbaka denna uppgift. Detta har ytterligare undergrävt trovärdigheten för fyndet av solfly i Norge som kvarstått i norska faunalistan genom Wocke’s stora auktoritet under 1800-talet.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L. O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Oslo (Lepidopterologisk Arbeidsgruppe, Zoologisk Museum, Univ. Oslo), 192 pp.

Ander, K. 1945. Kritisk granskning av våra Macrolepidoptera dubiæ, en historisk-lepidopterologisk utredning. Opusc. ent. 10: 65–97.

Bergmann, A. 1954. Die Grosschmetterlinge Mitteldeutschlands. Bd. 4/2 Eulen, Verbreitung, Formen und Lebensgemeinschaften. Jena (Urania-Verlag Gmbh.), 479 pp.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne), 178 pp.

Dierl, W. 1963. Ein Beitrag zur Lepidopterenfauna der Landschaft Halland. Ent. Tidskr. 84(3-4): 221–223.

Direktoratet for naturforvaltning. 1999. Nasjonal rødliste for truete arter i Norge 1998. DN-rapport 1999-3, 84 pp. www.naturforvaltning.no.

Ebert, G. (Ed.), Steiner, A. 1997. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 6: Nachtfalter IV. [Noctuidae (part)]. Stuttgart (Eugen Ulmer GmbH & Co.), 622 pp, 512 colourphotos.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1–216.

Hoffmeyer, S. 1974. De danske ugler (2den udgave). Århus (Aarhus Stiftsbogtrykkerie A/S), 387 pp, 33 clrpls.

Hokkanen, T. J. & Hokkanen, H. 1987. Aurinkoykkönen (Panemeria tenebrata) – yleisempi ja laajemmalle levinnyt esiintymisalueellaan? [Solflyet (Panemeria tenebrata)– allmännare och vidare utbrett inom sitt förekomstområde än man trott?] Baptria 12(1): 1–5. [på finska med längre svensk sammanfattning]

Huldén, L. (ed.), Albrecht, A., Itämies, J., Malinen, P. & Wettenhovi, J. 2000. Suomen Suurperhosatlas – Finlands Storfjärilsatlas – Atlas of Finnish Macrolepidoptera. Helsinki (Lepidopterologiska Sällskapet i Finland rf & Naturhistoriska centralmuseet), 328 pp.

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Vilnius (Ekologijos Institutas), 210 pp.

Jürivete, U., Kaitila, J., Kesküla, T. Nupponen, K., Viidalepp, J. & Õunap, E. 2000. Eesti Liblikad. Kataloog. Tallinn (Eesti Lepidopteroloogide Selts), 151 pp. [In Estonian and English]

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6: 1–137.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda), 130 pp. [In Estonian and English] Mikkola, K. & Jalas, I. 1979. Suomen Perhoset. Yökköset 2. [Finlands fjärilar. Nattflyn 2.]. Keuruu (Suomen Perhostutkijain Seura & Helsingissä Kustannusosakeyhtiö Otava), 304 pp, 17 sv/v planscher.

Miljöministeriet. 2000. Threatened species in Finland 2000. www.vyh.fi/eng/environ/naturcon.

Nordström, F., Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning (Noctuidae). Lund (CWK Gleerup), 152 pp, 403 maps.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1941. Svenska Fjärilar, Systematisk Bearbetning av Sveriges Storfjärilar.

Stockholm (Nordisk Familjeboks Förlags A.-B.), 353 pp, 50 pls.

Petersen, W. 1924. Lepidopteren-Fauna von Estland (Eesti). Teil 1. Tallinn (Bildungsministerium des Freistaates Eesti), 316 pp.

Porter, J. 1997. The Colour Identification Guide to Caterpillars of the British Isles (Macrolepidoptera).

Harmondsworth (Viking), xii, 275 pp, 49 clrpls.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera – Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1–71.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Håndbog over de i Danmark, Norge, Sverige, Finland og Island forekommende arter af Herminiidae og Noctuidae (Lepidoptera). Stenstrup (Apollo Books), 565 pp, 37 clrpls.

Skov- och Naturstyrelsen. 1997. Rødliste 1997 over planter og dyr i Danmark. www.sns.dk/natur/rodlist/htm.

Svensson, I. 1967. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna senaste tioårsperiod (Lep.). Opusc. ent. 32(3): 233–251.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus), 64 pp. [In Estonian with English summary].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Claes Eliasson 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Metoponiinae  
  • Släkte
    Panemeria  
  • Art
    Panemeria tenebrata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - solfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Claes Eliasson 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.