Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  solguldstekel

Organismgrupp Steklar, Guldsteklar Chrysis scutellaris
Solguldstekel Steklar, Guldsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mellanstor (6–9 mm lång) smal och ytterligt vacker Chrysis-art som skiljer sig från alla andra svenska guldsteklar genom sin gnistrande, gyllene skutell på mellankroppens bakre del. I övrigt är mellankroppen grönblå med fläckar som drar åt guld. Bakkroppens färg överenstämmer med skutellens rödgyllene glans, men den yttersta, tandförsedda spetsen är blågrön. Hanen skiljs från honan dels genom något längre antenner och att det tredje bakkroppsegmentet är betydligt bredare.
Utbredning
Länsvis förekomst för solguldstekel Observationer i  Sverige för solguldstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna vackra och mycket sällsynta, sydeuropeiska art är i Sverige bara känd genom ströfynd från fem lokaler i Skåne. På 1830-talet togs den vid Sandhammaren. Omkring hundra år senare, åren 1938-50, återupptäcktes den på några kustlokaler i östra Skåne (Vitemölla, Ravlunda, Sandhammaren och Löderup Strandbad), och Stellan Erlandsson fann den 1958 även vid Simrishamn. Därefter har ytterligare två fynd gjorts med stort mellanrum 1973, 2003 och härrör båda från sandfälten vid Vitemölla samt ett 2005 vid Haväng. Fyndet år 2003 var resultatet av ett ihärdigt eftersök på lokalen. Efter många timmars letande på olika typer av sandmarker hittades till slut ett exemplar. 2011 observerades flera honor spridda över den södra delen av Ravlunda skjutfält. Med tanke på att solguldstekeln gärna uppehåller sig väl synlig i flockblommor, på sand och stenar på öppna marker är risken för ett förbiseende ganska liten. Troligen är därför populationen kring Vitemölla/Ravlunda inte särskilt stor, men utgör, trots det, förmodligen den förnämsta i landet. Solguldstekeln betraktas som en sällsynt eller mycket sällsynt art norr om Alperna. Den är i Nordeuropa bara känd från Skåne, samt i några få exemplar från Danmark. Den saknas i sandområdena i norra Tyskland och har längre söderöver en starkt fragmenterad utbredning. På det extremvarma berget Kaiserstuhl i Baden-Württemberg finns dock en större population. På sydsidan av Alperna (Schweiz) förekommer den lokalt, stundom i antal. Utbredningen sträcker sig från södra och mellersta Frankrike österut till Ungern. I övrigt är förekomsterna lokala i medelhavsområdet, inkluderande Algeriet och Egypten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Solguldstekel är en i norra Europa mycket sällsynt art som i Sverige endast noterats från östra och sydöstra Skåne (kring Ravlunda, Kivik och Brösarp). Arten är knuten till öppna, solexponerade torrmarker och dynområden där dess värdbin tillhörande släktena Megachile och Osmia lever. Arten är vacker och iögonenfallande och exponerar sig gärna i bl.a. blommor av flockblommiga växter. Under den senaste 50-årsperioden har ett fåtal individer påträffats men syns nu årligen i området. Den begränsade utbredning vid några fina östskånska värmelokaler bidrar till hög hotklassificering. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (20-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 30 (12-50) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (parasit på Megachile leachella, en art som behöver öppna, delvis aktiva sanddyner). Populationen kan ha stabiliserats på låg nivå. Nuvarande habitat är stabilt. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Solguldstekeln är ett högsommardjur som uppträder under tiden juni-augusti. De svenska fynden är gjorda under tiden 21 juni till 4 augusti, med topp i juli, och härstammar alla från varma kustlokaler i östra Skåne. Den tycks vara bunden till varma, öppna torrmarkslokaler av hög kvalité. Flera exemplar är påträffade på sandfält vid havet, andra på sandstranden i klitter och dyner. Återfyndet 2003 gjordes i anslutning till en liten läppstekelkoloni (Bembix rostrata) på en lågt sluttande, solöppen sandbacke med gles ört- och gräsvegetation ca 150 meter från havsstranden. Det andra vid Haväng på en torräng helt nära havsstranden. På Ravlunda skjutfält har arten setts flygande kring bohålor av havstapetserarbiet Megachile dorsalis uppemot en kilometer från kusten. Både honor och hanar av solguldstekel uppehåller sig dessutom gärna på brädbitar eller stockar som ligger öppet placerade i sanden och det förefaller troligt att dessa utgör fasta punkter som hanarna doftmarkerar. Enligt utländska uppgifter uppehåller den sig gärna i blommor av bl.a. flockblommiga örter. Natten tillbringas gärna inuti torra växtstänglar. I övrigt är ganska lite är känt om artens levnadssätt. Litteraturuppgifter nämner att arten parasiterar solitära bin av släktena Osmia (murarbin) och/eller Megachile (tapetserarbin), släkten vars arter bl.a. bygger sina boceller i växtstänglar eller i marken, men även i övergivna snäckskal, samt i mur- och stensprickor. Värdarten i fråga bör vara någon som lever på eller i nära anslutning till torra och varma, öppna, solexponerade sandmarker nära kusten. Vid Vitemölla flög vid ett observationstillfälle samtidigt flera arter tapetserarbin och något murarbi. Observationerna vid Ravlunda och andra östskånska lokaler indikerar starkt att havstapetserarbi Megachile dorsalis där utgör huvudsaklig värd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· murarbin
· murarbin
· tapetserarbin
· tapetserarbin
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Chrysididae (guldsteklar), Släkte Chrysis, Art Chrysis scutellaris Fabricius, 1794 - solguldstekel Synonymer Chrysis segmentata Dahlbom, 1829

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Solguldstekel är en i norra Europa mycket sällsynt art som i Sverige endast noterats från östra och sydöstra Skåne (kring Ravlunda, Kivik och Brösarp). Arten är knuten till öppna, solexponerade torrmarker och dynområden där dess värdbin tillhörande släktena Megachile och Osmia lever. Arten är vacker och iögonenfallande och exponerar sig gärna i bl.a. blommor av flockblommiga växter. Under den senaste 50-årsperioden har ett fåtal individer påträffats men syns nu årligen i området. Den begränsade utbredning vid några fina östskånska värmelokaler bidrar till hög hotklassificering. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (20-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 30 (12-50) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (parasit på Megachile leachella, en art som behöver öppna, delvis aktiva sanddyner). Populationen kan ha stabiliserats på låg nivå. Nuvarande habitat är stabilt. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
En mellanstor (6–9 mm lång) smal och ytterligt vacker Chrysis-art som skiljer sig från alla andra svenska guldsteklar genom sin gnistrande, gyllene skutell på mellankroppens bakre del. I övrigt är mellankroppen grönblå med fläckar som drar åt guld. Bakkroppens färg överenstämmer med skutellens rödgyllene glans, men den yttersta, tandförsedda spetsen är blågrön. Hanen skiljs från honan dels genom något längre antenner och att det tredje bakkroppsegmentet är betydligt bredare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för solguldstekel

Länsvis förekomst och status för solguldstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för solguldstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna vackra och mycket sällsynta, sydeuropeiska art är i Sverige bara känd genom ströfynd från fem lokaler i Skåne. På 1830-talet togs den vid Sandhammaren. Omkring hundra år senare, åren 1938-50, återupptäcktes den på några kustlokaler i östra Skåne (Vitemölla, Ravlunda, Sandhammaren och Löderup Strandbad), och Stellan Erlandsson fann den 1958 även vid Simrishamn. Därefter har ytterligare två fynd gjorts med stort mellanrum 1973, 2003 och härrör båda från sandfälten vid Vitemölla samt ett 2005 vid Haväng. Fyndet år 2003 var resultatet av ett ihärdigt eftersök på lokalen. Efter många timmars letande på olika typer av sandmarker hittades till slut ett exemplar. 2011 observerades flera honor spridda över den södra delen av Ravlunda skjutfält. Med tanke på att solguldstekeln gärna uppehåller sig väl synlig i flockblommor, på sand och stenar på öppna marker är risken för ett förbiseende ganska liten. Troligen är därför populationen kring Vitemölla/Ravlunda inte särskilt stor, men utgör, trots det, förmodligen den förnämsta i landet. Solguldstekeln betraktas som en sällsynt eller mycket sällsynt art norr om Alperna. Den är i Nordeuropa bara känd från Skåne, samt i några få exemplar från Danmark. Den saknas i sandområdena i norra Tyskland och har längre söderöver en starkt fragmenterad utbredning. På det extremvarma berget Kaiserstuhl i Baden-Württemberg finns dock en större population. På sydsidan av Alperna (Schweiz) förekommer den lokalt, stundom i antal. Utbredningen sträcker sig från södra och mellersta Frankrike österut till Ungern. I övrigt är förekomsterna lokala i medelhavsområdet, inkluderande Algeriet och Egypten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Chrysidini  
  • Släkte
    Chrysis  
  • Art
    Chrysis scutellarisFabricius, 1794 - solguldstekel
    Synonymer
    Chrysis segmentata Dahlbom, 1829

Solguldstekeln är ett högsommardjur som uppträder under tiden juni-augusti. De svenska fynden är gjorda under tiden 21 juni till 4 augusti, med topp i juli, och härstammar alla från varma kustlokaler i östra Skåne. Den tycks vara bunden till varma, öppna torrmarkslokaler av hög kvalité. Flera exemplar är påträffade på sandfält vid havet, andra på sandstranden i klitter och dyner. Återfyndet 2003 gjordes i anslutning till en liten läppstekelkoloni (Bembix rostrata) på en lågt sluttande, solöppen sandbacke med gles ört- och gräsvegetation ca 150 meter från havsstranden. Det andra vid Haväng på en torräng helt nära havsstranden. På Ravlunda skjutfält har arten setts flygande kring bohålor av havstapetserarbiet Megachile dorsalis uppemot en kilometer från kusten. Både honor och hanar av solguldstekel uppehåller sig dessutom gärna på brädbitar eller stockar som ligger öppet placerade i sanden och det förefaller troligt att dessa utgör fasta punkter som hanarna doftmarkerar. Enligt utländska uppgifter uppehåller den sig gärna i blommor av bl.a. flockblommiga örter. Natten tillbringas gärna inuti torra växtstänglar. I övrigt är ganska lite är känt om artens levnadssätt. Litteraturuppgifter nämner att arten parasiterar solitära bin av släktena Osmia (murarbin) och/eller Megachile (tapetserarbin), släkten vars arter bl.a. bygger sina boceller i växtstänglar eller i marken, men även i övergivna snäckskal, samt i mur- och stensprickor. Värdarten i fråga bör vara någon som lever på eller i nära anslutning till torra och varma, öppna, solexponerade sandmarker nära kusten. Vid Vitemölla flög vid ett observationstillfälle samtidigt flera arter tapetserarbin och något murarbi. Observationerna vid Ravlunda och andra östskånska lokaler indikerar starkt att havstapetserarbi Megachile dorsalis där utgör huvudsaklig värd.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· murarbin - Osmia (Viktig)
· tapetserarbin - Megachile (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Har betydelse)
De främsta hoten utgörs dels av arealminskning av passande livsmiljöer, t.ex. genom igenväxning, upphört bete eller förändrad markanvändning, dels av populationsminskning av värdbina. Med tanke på att skånska ostkusten ännu hyser strand- och dynområden av relativt opåverkad natur, liksom områden där öppenheten bibehållits genom bete eller annat slitage, utgör kanske minskningen av de idag delvis okända värdarterna huvudproblemet. Havsmurarbi, som kan misstänkas vara huvudvärd i Sverige, är idag rödlistad som ”nära hotad” (NT) och är en art som primärt gräver ut sina bohålor i sydlänta, glest bevuxna dynsluttningar eller kustnära sandhak. Processer som minskar förekomsten av dessa strukturer i landskapet utgör således också ett troligt hot mot solguldstekeln.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Arten bör aktivt eftersökas och gamla lokaler återinventeras under juni–juli så att artens nuvarande status i landet kan fastställas. Det är också viktigt att försöka identifiera potentiella värdbin så att resurser kan läggas på att gynna dessa. Sådana åtgärder bör inkludera kustnära torrbackar, dynområden och sandmarker på artens gamla lokaler där resurser bör sättas in för att förhindra igenväxning, upprätthålla ett visst markslitage, samt bevara en variationsrik torrmarksflora. Man bör särskilt eftersträva en rik blomning av de örter som utgör pollenkällor för värdbina. Speciellt gäller detta Löderups strandbad, där Kåsebergaåsen med sina varma, sydvända sluttningar och den flacka markkilen mellan denna och havet är under stark igenväxning, och där havet dessutom återtagit nästan hela dynheden. Hela sträckan norröver mot Sandhammaren bör öppnas upp och den helt förtätade och igenvuxna tallskogen tas bort på lämpliga ställen. Vidare bör betet återinföras på de varma, sydvända torrbackarna så att markslitage upprätthålls och förnabildning förhindras, gärna med sikte på att få igång ytlig sandflykt i mindre omfattning. På Ravlunda skjutfält förekommer arten främst i områden med gles sandstäppsvegetation i sydlänta partier. Det är viktigt att denna naturtyp bibehålls genom ytstörande verksamhet som bete och/eller militär övningsverksamhet.

Dörre, M. & Sörensson, M. 2015. Fynd av solguldstekel Chrysis scutellaris (F.) vid Juleboda, Skåne (Hym. Chrysididae). Fazett 28(2): 38–42.

Kunz, P.X. 1994. Die Goldwespen Baden-Württembergs. Beihefte zu den Veröffentlichungen für Naturschutz und Landschaftspflege in Baden-Württenberg 77: 1–188.

Linsenmaier, W. 1997. Die Goldwespen der Schweiz. Ver. Nat.-Mus. Luzern 9. 140 pp.

Perkins, J.F. 1942. Hymenoptera Aculeata captured in southern Skåne, Sweden, in 1938. Ann. Mag. Nat. Hist. (11)9: 192–202.

Tjeder, B. 1954. Östskånska insekter. 1. Trichoptera och Hymenoptera (partim). Opuscula ent. 19: 58–69.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2003, Rev. Mikael Sörensson 2004, Björn Cederberg 2010, 2011 samt Björn Cederberg och Niklas Johansson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Chrysidini  
  • Släkte
    Chrysis  
  • Art
    Chrysis scutellaris, Fabricius, 1794 - solguldstekel
    Synonymer
    Chrysis segmentata Dahlbom, 1829
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2003, Rev. Mikael Sörensson 2004, Björn Cederberg 2010, 2011 samt Björn Cederberg och Niklas Johansson 2012.