Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  solvändebladmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Teleiodes sequax
Solvändebladmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 11-14 mm. Framvinge med brunaktig bas. Mittfältet mörkare brunt med inslag av mycket mörka, men även en del ljusa fjäll. Yttre delen av framvingen mer ljusgrå med inslag av mörkare grå till svarta fjäll. Bakvingen enfärgat brungrå. Huvud ljusgrått och mellankropp mörkare grå med inslag av gråsvart (Huemer & Karsholt 1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för solvändebladmal Observationer i  Sverige för solvändebladmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Solvändebladmal är känd från Skåne till Uppland, men ej rapporterad från Närke samt de västra landskapen Halland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland (Svensson, et al. 1994). Den är spridd i Europa men med mycket luckor i utbredningen och saknas i flera länder, bland annat i Norge, Danmark, Lettland och Litauen (Karsholt & Razowski 1996). Arten har sannolikt gått starkt tillbaka på svenska fastlandet. Under 2000-talet har det bara rapporterats några få enstaka fynd från Småland och norra Uppland (Artportalen 2015). Den är lokal, men ganska vanlig på Öland och Gotland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Solvändebladmal har i Sverige en klart sydostlig utbredning. Den förekommer från Skåne till Uppland samt på öarna Öland, Gotland och Gotska Sandön. Arten finns på sandmarker, alvar och torra naturbetesmarker med ljus solvända (Helianthemum nummularium), som är larvens värdväxt. Den svenska populationen är starkt fragmenterad och på fastlandet försvinner många delpopulationer på grund av upphört slåtter eller bete med igenväxning som följd. Många sandmarker exploateras för fritidsbebyggelse, vägar, industribyggnation, etc. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Solvändebladmalen flyger på öppna till halvöppna, torra varma gräsmarker som slänter, åsar, torrängar, sandmarker och alvar. Arten anges endast leva på solvända, enligt litteratur på ljus solvända Helianthemum nummularium (Huemer & Karsholt 1999, Elsner et al. 1999). På Öland och Gotland torde den även kunna leva på alvarsarterna ölandssolvända H. oelandicum och kanske även gotlandssolvända Fumana procumbens, men detta är inte undersökt. Den flyger från slutet av juni genom juli månad. Larven lever i maj-juni i hopspunna blad av värdväxten (Svensson 1993).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ljus solvända
· ljus solvända
· solvändor
· solvändor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Teleiodes, Art Teleiodes sequax (Haworth, 1828) - solvändebladmal Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Solvändebladmal har i Sverige en klart sydostlig utbredning. Den förekommer från Skåne till Uppland samt på öarna Öland, Gotland och Gotska Sandön. Arten finns på sandmarker, alvar och torra naturbetesmarker med ljus solvända (Helianthemum nummularium), som är larvens värdväxt. Den svenska populationen är starkt fragmenterad och på fastlandet försvinner många delpopulationer på grund av upphört slåtter eller bete med igenväxning som följd. Många sandmarker exploateras för fritidsbebyggelse, vägar, industribyggnation, etc. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Vingbredd 11-14 mm. Framvinge med brunaktig bas. Mittfältet mörkare brunt med inslag av mycket mörka, men även en del ljusa fjäll. Yttre delen av framvingen mer ljusgrå med inslag av mörkare grå till svarta fjäll. Bakvingen enfärgat brungrå. Huvud ljusgrått och mellankropp mörkare grå med inslag av gråsvart (Huemer & Karsholt 1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för solvändebladmal

Länsvis förekomst och status för solvändebladmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för solvändebladmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Solvändebladmal är känd från Skåne till Uppland, men ej rapporterad från Närke samt de västra landskapen Halland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland (Svensson, et al. 1994). Den är spridd i Europa men med mycket luckor i utbredningen och saknas i flera länder, bland annat i Norge, Danmark, Lettland och Litauen (Karsholt & Razowski 1996). Arten har sannolikt gått starkt tillbaka på svenska fastlandet. Under 2000-talet har det bara rapporterats några få enstaka fynd från Småland och norra Uppland (Artportalen 2015). Den är lokal, men ganska vanlig på Öland och Gotland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Teleiodes  
  • Art
    Teleiodes sequax(Haworth, 1828) - solvändebladmal

Solvändebladmalen flyger på öppna till halvöppna, torra varma gräsmarker som slänter, åsar, torrängar, sandmarker och alvar. Arten anges endast leva på solvända, enligt litteratur på ljus solvända Helianthemum nummularium (Huemer & Karsholt 1999, Elsner et al. 1999). På Öland och Gotland torde den även kunna leva på alvarsarterna ölandssolvända H. oelandicum och kanske även gotlandssolvända Fumana procumbens, men detta är inte undersökt. Den flyger från slutet av juni genom juli månad. Larven lever i maj-juni i hopspunna blad av värdväxten (Svensson 1993).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ljus solvända - Helianthemum nummularium subsp. nummularium (Viktig)
· solvändor - Helianthemum (Viktig)
Främst tillbakagången av solvända på grund av upphörd eller minskad beteshävd samt kvävenedfallet som tillför näring i marken. Detta bidrar till igenväxning med vedartad vegetation samt höga gräs och örter som tränger ut solvända som är konkurrenssvag mot hög omgivande vegetation. Särskilt sandmarker och torrängar är hårt utsatta, medan de kalkrika, grusiga och steniga alvarmarkerna med lägre och mindre täckande vegetation klarar sig bättre. Även exploatering av sandmarker och torrängar, bland annat genom bebyggelse, är ett hot.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Återuppta bete på övergivna torra betesmarker med förekomst av solvända. Ofta är detta marker med lång beteshistorik med stort inslag av hävdgynnade arter. Stödutfodring som tillför näring får inte ske. Det främjar förekomsten av kvävegynnade växter som tränger ut den lågväxande konkurrenssvaga solvändan. Skydd av sandmarker samt skötsel av dessa genom upprepade markstörningar samt bete eller slåtter, eventuellt även bränning. Torrängar och alvarmark är ofta igenväxande av buskvegetation, exempelvis slån och en. Återkommande röjningar är därför ofta nödvändiga. Blir röjningen för hård kan dock röjgödslingseffekt av multnande rotdelar skapa en kraftig sly- och gräs-/örttillväxt och det kan därför vara nödvändigt att röja varsamt. Vid betesdrift är det viktigt att denna inte blir för intensiv, även om den lågväxande solvändan är bra på att klara hårt bete. Häst eller nötkreatur är att föredra. Överlag så minskar insektsrikedomen vid intensivt bete, därför måste betet hållas under kontroll.

Elsner, G., Huemer, P. & Zdenko, T. 1999. Die palpenmotte Mitteleuropas (Lepidoptera, Gelechiidae). Bratislava 1999.

Huemer, P. & Karsholt, O. 1999. Gelechiidae I (Gelechiinae: Teleiodini, Gelechiini). Microlepidoptera of Europe 3. Apollo Books.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe: a distribunal checklist. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Förlag Hans Hellberg, Kista.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmquist, G. 1994. Catalogus lepidopterorum suecicae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindeborg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Teleiodes  
  • Art
    Teleiodes sequax, (Haworth, 1828) - solvändebladmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mats Lindeborg 2015.