Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  späd bäckmossa

Organismgrupp Mossor Hygrohypnum montanum
Späd bäckmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar gröna eller gulaktiga mattor som är hårt fästade i underlaget. Skotten är 1-4 cm långa och sparsamt förgrenade eller oregelbundet fjädergrenade. Stambladen är äggrunda och kupade, kort och gradvis avsmalnande till en kort spets eller trubbiga. De långt nedlöpande bladen är från en upprätt bas mer eller mindre utstående eller utspärrade, svagt till tydligt krökta nedåt. Bladnerven är kluven strax ovan bladfästet och når 30-50 % upp i bladet, samt slutar vanligen i en tagg på bladryggen. Bladkanten är fintandad i övre delen, plan eller smalt tillbakaböjd i nedre delen. Cellerna i bladmitten är 23-57 µm långa och en del celler i övre delen av bladet kan ha utskjutande övre celländar på bladets ryggsida. De kvadratiska eller rektangulära bashörnsgrupperna längs bladkanten är små och tämligen otydligt avgränsade, och består av rektangulära eller kort rektangulära, knappt vidgade och något tjockväggiga celler. Stammen saknar hyalodermis. Arten är samkönad. De inre honbladens kant är fin- eller grovtandad nära bladspetsen och spridda celler i övre delen av bladskivan har utskjutande övre cellhörn (gäller utvuxna blad, efter befruktningen). Sporerna är 11-16 µm.
Späd bäckmossa kan genom sin storlek och ibland utspärrade blad påminna om hakspärrmossa Campylophyllum halleri. Den senare har dock mer långspetsade blad och växer oftast på torrare platser. I den miljö som späd bäckmossa växer i finns inte så mycket att förväxla den med.
Utbredning
Länsvis förekomst för späd bäckmossa Observationer i  Sverige för späd bäckmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har hittats på ett fåtal växtplatser från Svealand till mellersta Norrland. Arten är känd från 16 bäckar och runt 750 block efter en omfattande inventering 2015. I södra Norge är arten spridd men är mycket sällsynt i Finland (Juutien & Ulvinen 2015). I övrigt är den känd från östra Asien även om artens förekomst i Japan visat sig vara felaktiga (Kanda 1976) och Nordamerika (Jamieson 1976).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sällsynt art som är funnen i på stenar i några bäckar i Värmland och Västerbotten. Inget tyder på att populationen minskat men arten är sällsynt och uppenbart känslig för exponering och längre tids uttorkning varför det låga antalet lokaler och den ytmässigt starkt begränsade populationen gör den sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (50-750). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-260) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Späd bäckmossa växer i mindre, något rikare skogsbäckar i låglandet. Arten växer nästan uteslutande på block och klippor i eller vid vattendraget, främst i den övre delen av svämzonen. De allra flesta förekomsterna är på block i forsande eller åtminstone kraftigt strömmande, små till medelstora bäckar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Triviallövskog
Triviallövskog
Vattendrag
Vattendrag
Lövskog
Lövskog
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Amblystegiaceae, Släkte Hygrohypnum (bäckmossor), Art Hygrohypnum montanum (Lindb.) Broth. - späd bäckmossa Synonymer Amblystegium montanum Lindb.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sällsynt art som är funnen i på stenar i några bäckar i Värmland och Västerbotten. Inget tyder på att populationen minskat men arten är sällsynt och uppenbart känslig för exponering och längre tids uttorkning varför det låga antalet lokaler och den ytmässigt starkt begränsade populationen gör den sårbar. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (50-750). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-260) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Bildar gröna eller gulaktiga mattor som är hårt fästade i underlaget. Skotten är 1-4 cm långa och sparsamt förgrenade eller oregelbundet fjädergrenade. Stambladen är äggrunda och kupade, kort och gradvis avsmalnande till en kort spets eller trubbiga. De långt nedlöpande bladen är från en upprätt bas mer eller mindre utstående eller utspärrade, svagt till tydligt krökta nedåt. Bladnerven är kluven strax ovan bladfästet och når 30-50 % upp i bladet, samt slutar vanligen i en tagg på bladryggen. Bladkanten är fintandad i övre delen, plan eller smalt tillbakaböjd i nedre delen. Cellerna i bladmitten är 23-57 µm långa och en del celler i övre delen av bladet kan ha utskjutande övre celländar på bladets ryggsida. De kvadratiska eller rektangulära bashörnsgrupperna längs bladkanten är små och tämligen otydligt avgränsade, och består av rektangulära eller kort rektangulära, knappt vidgade och något tjockväggiga celler. Stammen saknar hyalodermis. Arten är samkönad. De inre honbladens kant är fin- eller grovtandad nära bladspetsen och spridda celler i övre delen av bladskivan har utskjutande övre cellhörn (gäller utvuxna blad, efter befruktningen). Sporerna är 11-16 µm.
Späd bäckmossa kan genom sin storlek och ibland utspärrade blad påminna om hakspärrmossa Campylophyllum halleri. Den senare har dock mer långspetsade blad och växer oftast på torrare platser. I den miljö som späd bäckmossa växer i finns inte så mycket att förväxla den med.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för späd bäckmossa

Länsvis förekomst och status för späd bäckmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för späd bäckmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har hittats på ett fåtal växtplatser från Svealand till mellersta Norrland. Arten är känd från 16 bäckar och runt 750 block efter en omfattande inventering 2015. I södra Norge är arten spridd men är mycket sällsynt i Finland (Juutien & Ulvinen 2015). I övrigt är den känd från östra Asien även om artens förekomst i Japan visat sig vara felaktiga (Kanda 1976) och Nordamerika (Jamieson 1976).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Amblystegiaceae  
  • Släkte
    Hygrohypnum - bäckmossor 
  • Art
    Hygrohypnum montanum(Lindb.) Broth. - späd bäckmossa
    Synonymer
    Amblystegium montanum Lindb.

Späd bäckmossa växer i mindre, något rikare skogsbäckar i låglandet. Arten växer nästan uteslutande på block och klippor i eller vid vattendraget, främst i den övre delen av svämzonen. De allra flesta förekomsterna är på block i forsande eller åtminstone kraftigt strömmande, små till medelstora bäckar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Triviallövskog, Vattendrag, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Sötvattensstrand, Barrskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Späd bäckmossa hotas av förändringar av hydrologi och eventuellt även av försämrad vattenkvalitet i de bäckar den förekommer. Artens känslighet för skogsbruksåtgärder är inte närmare studerad. På lokalen i Ångermanland var arten ordentligt missfärgad i den del av lokalen som var slutavverkad. På de tidigare kalavverkade lokalerna i är förekomsterna relativt begränsade medan flera av de rikligare förekomsterna har ett äldre trädskikt. Därför finns det risk att arten missgynnas av skogsavverkning.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Flera av artens aktuella lokaler måste ges ett ändamålsenligt skydd. De bör bevakas av berörda myndigheter, så att de inte påverkas negativt av skogsbruk eller annan markanvändning. Vid eventuell skogsavverkning är det viktigt att betydande hänsyn tas intill förekomsterna av arten.
Utländska namn - NO: Huldrebekkemose; FI: harapurosammal.

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Hedenäs, L. 1987b: En ”ny” svensk lokal för Hygrohypnum montanum. Mossornas Vänner 30: 1.

Hedenäs, L. 1995. Hygrohypnum-nyckel. Myrinia 5: 46-48.

Hedenäs, L. 2014. Hygrohypnum montanum späd bäckmossa, s. 92. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Jamieson, D. W. 1976. A monograph of the genus Hygrohypnum Lindb. (Musci). (Doktorsavhandling; Dept. of Biology, University of Victoria, Victoria, British Columbia, Canada).

Juutinen, R. & Ulvinen, T. 2015: Suomen sammalien levinneisyys eliömaakunnissa 6 . - Suomen ympäristökeskus. 27.3.2015. http://www.ymparisto.fi/fi-FI/Luonto/Lajit/Lajiensuojelutyo/Eliotyoryhmat/Sammaltyoryhma/Suomen_sammalet

Kanda, H. 1976 (1977). A revision of the family Amblystegiaceae of Japan. II. J. Sci. Hiroshima Univ., Ser. B., Div. 2 (Bot.) 16, 47-119.

Weibull, H. & Hallingbäck, T. 1993. Nya fynd av Hygrohypnum montanum, späd säckmossa i Sverige. Myrinia 3: 46-48.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Rev. Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Amblystegiaceae  
  • Släkte
    Hygrohypnum - bäckmossor 
  • Art
    Hygrohypnum montanum, (Lindb.) Broth. - späd bäckmossa
    Synonymer
    Amblystegium montanum Lindb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Rev. Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015