Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spatelvitmossa

Organismgrupp Mossor Sphagnum angermanicum
Spatelvitmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Spatelvitmossa är en medelstor, ljusgrön eller blekt gulgrön vitmossa. I exponerade lägen och sent på hösten kan rosa fläckar uppträda. Grenarna sitter i knippen om tre eller fyra och blir 12 till 18 mm långa. Stammen är ljusgrön eller ljust brun och har ett två till tre celler tjockt barkskikt av stora, färglösa celler. Stambladen är utstående eller hängande, 2,0-2,5 mm långa och bredast nära mitten. De liknar grenbladen men är större och har en brett och tvärt avhuggen spets. Grenbladen är relativt stora för sektionen Acutifolia, 1,7-2,5 mm och de har en karaktäristiskt tandad bladspets. Arten kan i fält likna hedvitmossa S. molle eller bleka former av röd glansvitmossa S. subnitens men spatelvitmossan har en tydlig, konlik stamknopp i skottspetsen. Sporkapslar har aldrig påträffats i Sverige men är funnen en gång i södra Norge. Specialiserade vegetativa spridningsenheter är okända.
Utbredning
Länsvis förekomst för spatelvitmossa Observationer i  Sverige för spatelvitmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten beskrevs första gången från Ångermanland, Vålandsmyren av Elias Melin 1916. Sedan dess har den hittats på ett antal lokaler i västra Dalarna och angränsande delar av Värmland. Först på 1990-talet blev den dessutom funnen på vardera en myr i Gästrikland och nordvästra Västmanland. De flesta lokalerna är små. Av de ca sex kända lokalerna i Orsa kommun har en blivit förstörd genom dämning. Globalt sett är detta i huvudsak en nordamerikansk art, som i Europa hittills bara påträffats i Sverige, Norge och på Island.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Spatelvitmossa växer i medelfattiga myrar i främst västra Svealand. Arten är sällsynt, förekomsterna är relativ små och den har ytterst sällan sporkapslar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (400-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 460 (12-780) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan bildar låga tuvor i blöta kärr, s.k. mellankärr, d.v.s. kärr av intermediär trofigrad. Den är även funnen i en strandkant. Vanliga följearter är bl.a. brun glansvitmossa S. subfulvum, sotvitmossa S. papillosum och drågvitmossa S. pulchrum. Observationer gjorda på svenska lokaler antyder att spatelvitmossan troligen är gynnad av en måttlig störning orsakad av tramp och liknande.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Sphagnopsida, Ordning Sphagnales, Familj Sphagnaceae, Släkte Sphagnum (vitmossor), Art Sphagnum angermanicum Melin - spatelvitmossa Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Spatelvitmossa växer i medelfattiga myrar i främst västra Svealand. Arten är sällsynt, förekomsterna är relativ små och den har ytterst sällan sporkapslar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (400-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 460 (12-780) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 5
Spatelvitmossa är en medelstor, ljusgrön eller blekt gulgrön vitmossa. I exponerade lägen och sent på hösten kan rosa fläckar uppträda. Grenarna sitter i knippen om tre eller fyra och blir 12 till 18 mm långa. Stammen är ljusgrön eller ljust brun och har ett två till tre celler tjockt barkskikt av stora, färglösa celler. Stambladen är utstående eller hängande, 2,0-2,5 mm långa och bredast nära mitten. De liknar grenbladen men är större och har en brett och tvärt avhuggen spets. Grenbladen är relativt stora för sektionen Acutifolia, 1,7-2,5 mm och de har en karaktäristiskt tandad bladspets. Arten kan i fält likna hedvitmossa S. molle eller bleka former av röd glansvitmossa S. subnitens men spatelvitmossan har en tydlig, konlik stamknopp i skottspetsen. Sporkapslar har aldrig påträffats i Sverige men är funnen en gång i södra Norge. Specialiserade vegetativa spridningsenheter är okända.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spatelvitmossa

Länsvis förekomst och status för spatelvitmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spatelvitmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten beskrevs första gången från Ångermanland, Vålandsmyren av Elias Melin 1916. Sedan dess har den hittats på ett antal lokaler i västra Dalarna och angränsande delar av Värmland. Först på 1990-talet blev den dessutom funnen på vardera en myr i Gästrikland och nordvästra Västmanland. De flesta lokalerna är små. Av de ca sex kända lokalerna i Orsa kommun har en blivit förstörd genom dämning. Globalt sett är detta i huvudsak en nordamerikansk art, som i Europa hittills bara påträffats i Sverige, Norge och på Island.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Sphagnophytina  
  • Klass
    Sphagnopsida  
  • Ordning
    Sphagnales  
  • Familj
    Sphagnaceae  
  • Släkte
    Sphagnum - vitmossor 
  • Undersläkte
    Sphagnum subg. Acutifolia  
  • Sektion
    Sphagnum sect. Acutifolia  
  • Art
    Sphagnum angermanicumMelin - spatelvitmossa

Mossan bildar låga tuvor i blöta kärr, s.k. mellankärr, d.v.s. kärr av intermediär trofigrad. Den är även funnen i en strandkant. Vanliga följearter är bl.a. brun glansvitmossa S. subfulvum, sotvitmossa S. papillosum och drågvitmossa S. pulchrum. Observationer gjorda på svenska lokaler antyder att spatelvitmossan troligen är gynnad av en måttlig störning orsakad av tramp och liknande.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
De kända förekomsterna är med något undantag små och fåtaliga. Förmodat dålig potential för långdistansspridning i kombination med ett begränsat antal förekomster gör arten sårbar för myrdikning, torvtäkt, våtmarkskalkning och dämning av anslutande vattendrag.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Artens utbredning i Europa är begränsad till Sverige och Norge. Sverige har därför ett särskilt stort ansvar för artens överlevnad. Samtliga kända lokaler måste ges ett ändamålsenligt skydd. Dessa måste övervakas av berörda myndigheter, så att inte växtplatserna förstörs av dikning, torvtäkt, våtmarkskalkning eller andra verksamheter som kan äventyra artens möjligheter att på sikt överleva i landet.
Utländska namn - NO: Glastorvmose, IS: Glæsiburi.

Abenius, J. 1993. Spatelvitmossa, Sphagnum angermanicum, funnen i Gästrikland. Myrinia 3: 16-18.

Daniels, R.E. & Eddy, A. 1985. Handbook of European Sphagna. Institute of Terrestrial Ecology, Abbots Ripton.

Eriksson, P. A. 1979. Nya lokaler för Sphagnum angermanicum i Västerdalarna. Svensk Botanisk Tidskrift. 73: 202.

Flatberg, K.I. 2013. Norges torvmoser. Akademika forlag, Trondheim.

Gunnarsson, U. & Söderström, L. 2007. Can artificial introduction of diaspore fragments work as a conservation tool for maintaining populations of the rare peatmoss Sphagnum angermanicum? Biological Conservation, 135, 450-455.

Gunnarsson, U., Hassel, K. & Söderström L. 2005. Genetic structure of the endangered peatmoss Sphagnum angermanicum in Sweden - A result of historic or contemporary processes? The Bryologist 108: 194-202.

Gunnarsson, U. 2006. Spatelvitmossa, vår enda rödlistade vitmossa. Svensk Botanisk Tidskrift 100: 277-282.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Liljegren, Y. 1994. Sphagnum angermanicum, spatelvitmossa funnen i Västmanland. Myrinia 4 (2): 60.

Maas, W.S.G. 1965. Zur kenntnis des Sphagnum angermanicum in Europa. Svensk Botanisk Tidskrift 59: 332-344.

Sjörs, H. 1966. Sphagnum angermanicum found in northern Dalarna, Sweden. Bot. Not 119: 361-364.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterat 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Sphagnophytina  
  • Klass
    Sphagnopsida  
  • Ordning
    Sphagnales  
  • Familj
    Sphagnaceae  
  • Släkte
    Sphagnum - vitmossor 
  • Undersläkte
    Sphagnum subg. Acutifolia  
  • Sektion
    Sphagnum sect. Acutifolia  
  • Art
    Sphagnum angermanicum, Melin - spatelvitmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterat 2010.