Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spensligt hedfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Xestia quieta
Spensligt hedfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 24–29 mm. Framvingen är tecknad med vingfjäll som är gråvita med ockragul anstrykning omväxlande med svartaktiga vingfjäll. Den yttre tvärlinjen är ljusare och kantat in mot mittfältet med svarta vingfjäll, den inre tvärlinjen också med svarta och mot vingbasen ett ljusare vingfjäll. Tappfläck och njurfläck är ljusa och med ett svart band som löper i mittfältet genom dessa fläckar. Längre bak i mittfältet går ytterligare ett tvärställt mörkt band. Våglinjen är svagt markerad och vid framvingekanten markerad av en mörk fläck. Vingfransar är omväxlande gråvita och mörkgrå och kantlinjen kantad av små mörka fläckar. Bakvinge har en mörk något diffus diskpunkt och utåt en mörk båglinje och mot vingkanten ett bredare mörkare band. Pannan har vitaktiga fjäll liksom halskragen. Kroppen är i övrigt mörkt gråaktig. En viss variation förekommer i vingteckningen. Bilder på fjärilen finns i Nordström & Wahlgren (1935–41), Gullander (1971), Skou (1991) och Fibiger (1993). Spensligt hedfly skulle möjligen kunna förväxlas med fjällhedfly, Xestia lyngei (Rebel, 1923). Fjällhedfly har genomsnittligt något större vingspann och är mer grå med svagare teckning. Vingfransarna är enfärgat svartgå och bakvingens diskpunkt mer distinkt. Fjällhedfly förekommer till skillnad mot spensligt hedfly från 900 m till åtminstone 1500 m ö h på karga blockrika fjällhedar och grusplatåer.
Utbredning
Länsvis förekomst för spensligt hedfly Observationer i  Sverige för spensligt hedfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är spensligt hedfly endast anträffad på några få platser i Torne lappmark i närheten av Torneträsk. Arten är funnen nedanför och norr om Nissuntjårro och på väg in i Lapporten, norr om Salkastak i Bessesvaggi, efter vandringsleden från Björkliden till Låkktatjåkka, och vid Riksgränsen. I prickkatalogen över nattflynas utbredning (Nordström 1969) anges också Abisko, men detta avser förmodligen Nissuntjårro. I Riksmuseets samlingar finns också material av arten från Lule lappmark, Kvickjokk, insamlat på 1800-talet. Uppgiften från Vadsåive i Treriksrös-området har inte kunnat beläggas. Arten finns inte heller upptagen i den artlista som presenterats därifrån (Elmquist et al. 1994). Förmodligen finns ett visst mörkertal då fjällvärldens fjärilsfauna till större delen är outforskad. I Norge förekommer den lokalt i Finnmark och i nordligaste Finland i flera förekomstområden i Enare och Enontekis lappmark. Arten har en holarktisk utbredning som sträcker sig genom Sibirien och Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Spensligt hedfly är känd från Torne lappmark på grusiga och steniga flytjordsvallar mellan Torne träsk och Lapporten, i Pessidalen samt på Kaisepakte. Förekomsterna är inte kraftigt fragmenterade men sannolikt färre än 10. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (1000-9000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Arten förekommer i Sverige på torra småkuperade och svagt sluttande fjällhedar med grusplatåer med vittringsmaterial från c:a 700 till 900 m ö h. Fjärilarna uppehåller sig gärna just på och omkring grusplatåerna, ofta sittande och kan då lätt skrämmas upp. De är dagaktiva och flygtiden sträcker sig från mitten av juni till slutet av juli, vanligen med en topp i början av juli. Larven lever på kråkbär Empetrum och troligen andra dvärgris. Utvecklingen är tvåårig. Fjärilen uppträder med varannanårsflygning och tycks endast vara påträffad under jämna år. Den påträffas endast undantagsvis på blommor.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kråkbär
· kråkbär
· nordkråkbär
· nordkråkbär
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Xestia, Art Xestia quieta (Hübner, 1813) - spensligt hedfly Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Spensligt hedfly är känd från Torne lappmark på grusiga och steniga flytjordsvallar mellan Torne träsk och Lapporten, i Pessidalen samt på Kaisepakte. Förekomsterna är inte kraftigt fragmenterade men sannolikt färre än 10. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (1000-9000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)).
Vingspann 24–29 mm. Framvingen är tecknad med vingfjäll som är gråvita med ockragul anstrykning omväxlande med svartaktiga vingfjäll. Den yttre tvärlinjen är ljusare och kantat in mot mittfältet med svarta vingfjäll, den inre tvärlinjen också med svarta och mot vingbasen ett ljusare vingfjäll. Tappfläck och njurfläck är ljusa och med ett svart band som löper i mittfältet genom dessa fläckar. Längre bak i mittfältet går ytterligare ett tvärställt mörkt band. Våglinjen är svagt markerad och vid framvingekanten markerad av en mörk fläck. Vingfransar är omväxlande gråvita och mörkgrå och kantlinjen kantad av små mörka fläckar. Bakvinge har en mörk något diffus diskpunkt och utåt en mörk båglinje och mot vingkanten ett bredare mörkare band. Pannan har vitaktiga fjäll liksom halskragen. Kroppen är i övrigt mörkt gråaktig. En viss variation förekommer i vingteckningen. Bilder på fjärilen finns i Nordström & Wahlgren (1935–41), Gullander (1971), Skou (1991) och Fibiger (1993). Spensligt hedfly skulle möjligen kunna förväxlas med fjällhedfly, Xestia lyngei (Rebel, 1923). Fjällhedfly har genomsnittligt något större vingspann och är mer grå med svagare teckning. Vingfransarna är enfärgat svartgå och bakvingens diskpunkt mer distinkt. Fjällhedfly förekommer till skillnad mot spensligt hedfly från 900 m till åtminstone 1500 m ö h på karga blockrika fjällhedar och grusplatåer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spensligt hedfly

Länsvis förekomst och status för spensligt hedfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spensligt hedfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är spensligt hedfly endast anträffad på några få platser i Torne lappmark i närheten av Torneträsk. Arten är funnen nedanför och norr om Nissuntjårro och på väg in i Lapporten, norr om Salkastak i Bessesvaggi, efter vandringsleden från Björkliden till Låkktatjåkka, och vid Riksgränsen. I prickkatalogen över nattflynas utbredning (Nordström 1969) anges också Abisko, men detta avser förmodligen Nissuntjårro. I Riksmuseets samlingar finns också material av arten från Lule lappmark, Kvickjokk, insamlat på 1800-talet. Uppgiften från Vadsåive i Treriksrös-området har inte kunnat beläggas. Arten finns inte heller upptagen i den artlista som presenterats därifrån (Elmquist et al. 1994). Förmodligen finns ett visst mörkertal då fjällvärldens fjärilsfauna till större delen är outforskad. I Norge förekommer den lokalt i Finnmark och i nordligaste Finland i flera förekomstområden i Enare och Enontekis lappmark. Arten har en holarktisk utbredning som sträcker sig genom Sibirien och Nordamerika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia quieta(Hübner, 1813) - spensligt hedfly

Arten förekommer i Sverige på torra småkuperade och svagt sluttande fjällhedar med grusplatåer med vittringsmaterial från c:a 700 till 900 m ö h. Fjärilarna uppehåller sig gärna just på och omkring grusplatåerna, ofta sittande och kan då lätt skrämmas upp. De är dagaktiva och flygtiden sträcker sig från mitten av juni till slutet av juli, vanligen med en topp i början av juli. Larven lever på kråkbär Empetrum och troligen andra dvärgris. Utvecklingen är tvåårig. Fjärilen uppträder med varannanårsflygning och tycks endast vara påträffad under jämna år. Den påträffas endast undantagsvis på blommor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kråkbär - Empetrum nigrum (Viktig)
· nordkråkbär - Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum (Viktig)
Artens begränsade förekomstområden och låga antal reproduktiva individer gör arten mycket känslig för förändringar. På sikt kan den globala uppvärmningen och klimat-förändringarna vara en förändring som blir negativ. De genomgripande konsekvenserna för djur, växter och vegetation som förväntas och som redan börjat märkas. För fjärilar anses till synes små förändringar kunna få stor betydelse som ändrat nederbördsmönster, snödjup, avsmältningsförlopp och minskat antal soltimmar. Det faktum att trädgränsen avancerar uppåt sluttningarna eller/och att träddungar etableras ovanför trädgränsen är förändringar av mer långsiktig karaktär. Resultatet förväntas bli att miljön kring grusplatåerna som ligger som ”öar” på fjällheden förändras och försämras för arten. Däremot är troligen renbetet av mindre betydelse eftersom fjärilarna förekommer på mindre attraktiva betesmarker.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Det behövs ökad kunskap om artens ekologi och utbredning och studier och uppföljning av vegetationsförändringar i artens förekomstområden. Intensifiering av arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser måste prioriteras nationellt och internationellt.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. Fjärilsfaunan i Sveriges nordligaste fjällmassiv, Pältsan och Duoibal – unik och hotad? Ent. Tidskr. 115(1-2):1–10.

Fibiger, M. 1993. Noctuidae Europaeae. Vol 2. Noctuinae II. (s. 137–138). Entomological Press. Sorö.

Gullander, B. 1971. Nordens nattflyn, (s. 42). Norstedt och Söner.Stockholm.

Kullman, L. 2006. Botaniska signaler om en ny varmare fjällvärld. Fauna & flora. 101(4): 10–21.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935–41. Svenska fjärilar (s. 195–196). Nordisk familjeboks Förlags AB. Stockholm.

Nordström, F., Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. (s. 94). Lund. CWK. Gleerup.

Skou, P. 1991. Norden ugler. (s. 442–444). Danmarks Dyreliv. Bind 5. Apollo Books.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia quieta, (Hübner, 1813) - spensligt hedfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.