Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetsbergsskapania

Organismgrupp Mossor Scapania spitsbergensis
Spetsbergsskapania Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten är relativt stor (upp till 8 cm) och lätt att känna igen på sin purpurröda färg och långa tänder i bladets kanter. Den bildar täta tuvor och skotten blir i ljusexponerade lägen rosa till purpurröda i toppen. Stammen är mörkt röd till svart. Bladens kanter är försedda med långa cilieliknande tänder, vilka är längre än hos alla andra svenska skapania-arter. Käraktäristikt är även den halvcirkelformigt krökta kölen som är något tandad i "vingen". Bladets undersida löper i fästet långt ned på stammen. Svepen och groddkorn är sällsynta. Groddkornen är bruna och encelliga liknar dem hos klippskapania S. nemorea.
Utbredning
Länsvis förekomst för spetsbergsskapania Observationer i  Sverige för spetsbergsskapania
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Spetsbersskapania är en ovanlig högfjällsart som är funnen endast på de högsta fjälltopparna i högalpin zon från 1200 till 1880 meter över havet. Därtill finns den en enstaka population i skogslandet. Arten är känd från knappt 10 lokaler i Sverige från Padjelanta i söder till Pältsa i norr. Arten har i grova drag en arktisk världsutbredning, och finns sällsynt i norra Norge (Troms), Svalbard (sparsamt, trots att arten först hittades där), Ryssland, Alaska, Kanada och västra Grönland. Även i Finland är arten rödlistad (EN).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
En mycket ovanlig högfjällsart som är stor och lätt att känna igen. Den är funnen endast på höga höjder förutom någon enstaka population i skogslandet. Arten riskerar att trängas undan av andra arter ifall klimatet blir varmare. Artens population är idag kraftigt fragmenterad pga att dess utbredningen i modern tid blivit geografiskt fragmenterad i kombination med artens starkt begränsade förmåga till långdistansspridning. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (4-480) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2a; D1).
Ekologi
Arten växer i vindskyddade lägen mellan stenblock och i svackor intill berghällar, ofta något översilat eller intill smältvattnet från snölegor eller glaciärer. Underlagen består av grus, sand, silikatsten eller andra sura underlag. De flesta lokalerna är belägna på hög höjd (högalpint) och vanliga följeväxter är t.ex. isranunkel Ranunculus glacialis och ofta växer den tillsammans med mossarter som vit frostmossa Gymnomitrion coralloides, rostlummermossa Tetralophozia setiformis och marksotmossa Andreaea obovata.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Scapaniaceae, Släkte Scapania (skapanior), Art Scapania spitsbergensis (Lindb.) Müll.Frib. - spetsbergsskapania Synonymer Scapania spitsbergensis (Lindb.) K. Müll., Martinellius spitsbergensis Lindb.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a; D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation En mycket ovanlig högfjällsart som är stor och lätt att känna igen. Den är funnen endast på höga höjder förutom någon enstaka population i skogslandet. Arten riskerar att trängas undan av andra arter ifall klimatet blir varmare. Artens population är idag kraftigt fragmenterad pga att dess utbredningen i modern tid blivit geografiskt fragmenterad i kombination med artens starkt begränsade förmåga till långdistansspridning. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 2. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 km² och förekomstarean (AOO) till 80 (4-480) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2a; D1).
Arten är relativt stor (upp till 8 cm) och lätt att känna igen på sin purpurröda färg och långa tänder i bladets kanter. Den bildar täta tuvor och skotten blir i ljusexponerade lägen rosa till purpurröda i toppen. Stammen är mörkt röd till svart. Bladens kanter är försedda med långa cilieliknande tänder, vilka är längre än hos alla andra svenska skapania-arter. Käraktäristikt är även den halvcirkelformigt krökta kölen som är något tandad i "vingen". Bladets undersida löper i fästet långt ned på stammen. Svepen och groddkorn är sällsynta. Groddkornen är bruna och encelliga liknar dem hos klippskapania S. nemorea.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetsbergsskapania

Länsvis förekomst och status för spetsbergsskapania baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetsbergsskapania

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Spetsbersskapania är en ovanlig högfjällsart som är funnen endast på de högsta fjälltopparna i högalpin zon från 1200 till 1880 meter över havet. Därtill finns den en enstaka population i skogslandet. Arten är känd från knappt 10 lokaler i Sverige från Padjelanta i söder till Pältsa i norr. Arten har i grova drag en arktisk världsutbredning, och finns sällsynt i norra Norge (Troms), Svalbard (sparsamt, trots att arten först hittades där), Ryssland, Alaska, Kanada och västra Grönland. Även i Finland är arten rödlistad (EN).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Scapaniaceae  
  • Släkte
    Scapania - skapanior 
  • Art
    Scapania spitsbergensis(Lindb.) Müll.Frib. - spetsbergsskapania
    Synonymer
    Scapania spitsbergensis (Lindb.) K. Müll.
    Martinellius spitsbergensis Lindb.

Arten växer i vindskyddade lägen mellan stenblock och i svackor intill berghällar, ofta något översilat eller intill smältvattnet från snölegor eller glaciärer. Underlagen består av grus, sand, silikatsten eller andra sura underlag. De flesta lokalerna är belägna på hög höjd (högalpint) och vanliga följeväxter är t.ex. isranunkel Ranunculus glacialis och ofta växer den tillsammans med mossarter som vit frostmossa Gymnomitrion coralloides, rostlummermossa Tetralophozia setiformis och marksotmossa Andreaea obovata.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten har få kända lokaler i Sverige vilka är realtivt individfattiga. Lokalerna kan påverkas negativt av igenväxning av gräs och buskar förorsakat av minskat renbete och ett mildare klimat.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
De kända lokalerna bör återbesökas, dokumenteras och övervakas. Det är angeläget att dessa populationer följs upp och får ett ändamålsenligt skydd och eventuell skötsel.

Arnell, S. 1941. Bidrag till kännedom om levermossfloran i Norrbotten och Torne Lappmark. Botaniska Notiser 1941: 226-230.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Hedberg, O. 1943. Ett par nya fynd av Scapania spitzbergensis K. Müll. i Sverige. Bot. Not. 1943: 405.

Weimarck, H. 1937. Bryologiska undersökningar i nordligaste Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 31:354-387.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Scapaniaceae  
  • Släkte
    Scapania - skapanior 
  • Art
    Scapania spitsbergensis, (Lindb.) Müll.Frib. - spetsbergsskapania
    Synonymer
    Scapania spitsbergensis (Lindb.) K. Müll.
    Martinellius spitsbergensis Lindb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2006. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.