Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetssköldbladfoting

Organismgrupp Kräftdjur, Limniska bladfotingar och storkräftor Lepidurus apus
Spetssköldbladfoting Kräftdjur, Limniska bladfotingar och storkräftor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Spetssköldbladfotingen tillhör gruppen Notostraca, sköldbladfotingar, som karakteriseras av att huvud och framkropp är täckta av en kraftig ryggsköld som är tillplattad uppifrån. Ryggskölden har en rundad framkant, medan det i bakänden finns en djup inskärning med tandad kant. Bakkroppen, som är lång och smal, bär en lång ändgaffel, s.k. furca, bestående av två spröt. De två antennparen är båda mycket små. De första benparen har långa utskott, som används för förflyttning när djuret kryper på botten, samt för att krafsa i bottenslammet efter föda. De övriga benen är plattade och flikiga. Dessa ben, s.k. phyllopodier, är i ständig rörelse och används för kortare simturer, men framförallt som organ för andning, samt för filtrering och transport av födopartiklar till munnen. Två fasettögon och ett mediant placerat naupliusöga sitter uppe på ryggskölden, nära framkanten. Spetssköldbladfotingens ryggsköld kan nå en maxlängd på upp till 30 mm, vilket inklusive furca ger en total maxlängd på ungefär 60 mm. Färgen är gulbrun. Den är liksom andra sköldbladfotingar en allätare som äter både växtdelar och bottenlevande smådjur, som mygglarver och maskar. Arten uppträder ofta på samma lokaler (främst i östra Kalmar län) som hästskoräkan Triops cancriformis, vilken är en annan sköldbladfoting. De två arterna kan dock skiljas åt genom att spetssköldbladfotingen har ett långt plattat utskott på sista bakkropps-segmentet, som sticker ut mellan furcans två spröt. Utskottet saknas hos hästskoräkan, där bakkanten på sista bakkroppssegmentet istället buktar inåt. Ytterligare en sköldbladfoting i Sverige är Lepidurus arcticus, som förekommer tämligen allmänt i vattensamlingar och sjöar i högfjällsområdet. Den skiljs från L. apus genom mindre kroppsstorlek, kortare utskott på första benparet samt kortare platta på sista bakkroppssegmentet.
Utbredning
Länsvis förekomst för spetssköldbladfoting Observationer i  Sverige för spetssköldbladfoting
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Spetssköldbladfotingen är vida spridd i Eurasien och finns även i Nordafrika och Australien. Den kan vålla problem för risodlingar, då den bökar upp nysådda risplantor under födosöket. I Europa har den sin huvudsakliga utbredning i de centrala delarna av kontinenten, upp till Nederländerna och södra Skandinavien. I Sverige är arten funnen i Skåne, Smålands delen av Kalmar län (fastland) samt i Uppsala län.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever i grunda tillfälliga vattensamlingar, gärna i naturbetesmarker (inte nödvändigtvis kalkrika). Tidigare endast känd från endast en lokal i landet (utanför Kristianstad) men sedan 2010 funnen även i Uppsala och Barsebäck. Uppvisar kraftiga naturliga beståndsvariationer (klimatstyrda). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (3-30). Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (12-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Spetssköldbladfotingen lever i fiskfria, solexponerade småvatten som ofta torkar ut under sommaren. Den har två generationer i Sverige, en tidig på våren och en på hösten, då de små pölarna håller vatten. Vid gynnsamma förhållanden sker utvecklingen från kläckning till vuxet djur på några få veckor. Arten tål höga temperaturer, samtidigt som den har vilägg som överlever både infrysning och långvarig torka. Den är alltså mycket väl anpassad till att leva i temporära småvatten. Förökningen sker främst med partenogenetiska honor (jungfrufödsel). Hannar är mycket sällsynta i norra Europa. Honan bär äggen i en kapsel fästad vid 11:e bakkroppssegmentet. Äggen kan spridas till nya vattensamlingar med vinden eller med fåglar, då de lätt fastnar på fåglars ben.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Småvatten
Småvatten
Vattenmassa
Vattenmassa
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare, "Allätare" (omnivor), Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Branchiopoda (bladfotingar), Ordning Notostraca (sköldbladfotingar), Familj Triopsidae, Släkte Lepidurus, Art Lepidurus apus Linnaeus - spetssköldbladfoting Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever i grunda tillfälliga vattensamlingar, gärna i naturbetesmarker (inte nödvändigtvis kalkrika). Tidigare endast känd från endast en lokal i landet (utanför Kristianstad) men sedan 2010 funnen även i Uppsala och Barsebäck. Uppvisar kraftiga naturliga beståndsvariationer (klimatstyrda). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (3-30). Förekomstarean (AOO) skattas till 30 (12-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Under produktion
Spetssköldbladfotingen tillhör gruppen Notostraca, sköldbladfotingar, som karakteriseras av att huvud och framkropp är täckta av en kraftig ryggsköld som är tillplattad uppifrån. Ryggskölden har en rundad framkant, medan det i bakänden finns en djup inskärning med tandad kant. Bakkroppen, som är lång och smal, bär en lång ändgaffel, s.k. furca, bestående av två spröt. De två antennparen är båda mycket små. De första benparen har långa utskott, som används för förflyttning när djuret kryper på botten, samt för att krafsa i bottenslammet efter föda. De övriga benen är plattade och flikiga. Dessa ben, s.k. phyllopodier, är i ständig rörelse och används för kortare simturer, men framförallt som organ för andning, samt för filtrering och transport av födopartiklar till munnen. Två fasettögon och ett mediant placerat naupliusöga sitter uppe på ryggskölden, nära framkanten. Spetssköldbladfotingens ryggsköld kan nå en maxlängd på upp till 30 mm, vilket inklusive furca ger en total maxlängd på ungefär 60 mm. Färgen är gulbrun. Den är liksom andra sköldbladfotingar en allätare som äter både växtdelar och bottenlevande smådjur, som mygglarver och maskar. Arten uppträder ofta på samma lokaler (främst i östra Kalmar län) som hästskoräkan Triops cancriformis, vilken är en annan sköldbladfoting. De två arterna kan dock skiljas åt genom att spetssköldbladfotingen har ett långt plattat utskott på sista bakkropps-segmentet, som sticker ut mellan furcans två spröt. Utskottet saknas hos hästskoräkan, där bakkanten på sista bakkroppssegmentet istället buktar inåt. Ytterligare en sköldbladfoting i Sverige är Lepidurus arcticus, som förekommer tämligen allmänt i vattensamlingar och sjöar i högfjällsområdet. Den skiljs från L. apus genom mindre kroppsstorlek, kortare utskott på första benparet samt kortare platta på sista bakkroppssegmentet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetssköldbladfoting

Länsvis förekomst och status för spetssköldbladfoting baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetssköldbladfoting

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Spetssköldbladfotingen är vida spridd i Eurasien och finns även i Nordafrika och Australien. Den kan vålla problem för risodlingar, då den bökar upp nysådda risplantor under födosöket. I Europa har den sin huvudsakliga utbredning i de centrala delarna av kontinenten, upp till Nederländerna och södra Skandinavien. I Sverige är arten funnen i Skåne, Smålands delen av Kalmar län (fastland) samt i Uppsala län.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Branchiopoda - bladfotingar 
  • Ordning
    Notostraca - sköldbladfotingar 
  • Familj
    Triopsidae  
  • Släkte
    Lepidurus  
  • Art
    Lepidurus apusLinnaeus - spetssköldbladfoting

Spetssköldbladfotingen lever i fiskfria, solexponerade småvatten som ofta torkar ut under sommaren. Den har två generationer i Sverige, en tidig på våren och en på hösten, då de små pölarna håller vatten. Vid gynnsamma förhållanden sker utvecklingen från kläckning till vuxet djur på några få veckor. Arten tål höga temperaturer, samtidigt som den har vilägg som överlever både infrysning och långvarig torka. Den är alltså mycket väl anpassad till att leva i temporära småvatten. Förökningen sker främst med partenogenetiska honor (jungfrufödsel). Hannar är mycket sällsynta i norra Europa. Honan bär äggen i en kapsel fästad vid 11:e bakkroppssegmentet. Äggen kan spridas till nya vattensamlingar med vinden eller med fåglar, då de lätt fastnar på fåglars ben.

Ekologisk grupp: Filtrerare, "Allätare" (omnivor), Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Småvatten, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
I Skandinavien är lokalerna spridda och består ofta av ett fåtal individer. Småvatten förstörs lätt genom utdikning och igenfyllning, och de är även mycket känsliga för miljögifter (sopdumpning) och övergödning. Arten är känslig för fiskpredation. Inplantering av fisk kan snabbt utrota en population. Kolonisation av andra djur som konkurrerar om födan är också ett potentiellt hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
De viktigaste åtgärderna är fredande av kända lokaler och återställande av gamla dammar.

Åtgärdsprogram Under produktion
Etymologi. – -lepid-, Gr. ”med fjäll” + urus, Gr. ”svans”; apus, Gr. ”utan klo”.

Franzén, Å. 1996. Brachiopod Crustaceans in the Temporary Waters of Fennoscandia. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 72: 37–46

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Branchiopoda - bladfotingar 
  • Ordning
    Notostraca - sköldbladfotingar 
  • Familj
    Triopsidae  
  • Släkte
    Lepidurus  
  • Art
    Lepidurus apus, Linnaeus - spetssköldbladfoting
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.