Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spikmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum spiculatum
Spikmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Spikmaskros hör till gruppen ängsmaskrosor, Taraxacum sect. Hamata. Växten blir cirka 10-20 cm hög. Den har mörkgröna, smalt lansettlika blad med långa, smala, tjärfläckade interlobier samt starkt färgade bladskaft. Sidoflikarna är 4-5 pariga, smala, lätt- starkt nedåtriktade, tillspetsade, på ryggen helbräddade - fintandade, på de övre ibland med en ensamt sittande tand. Ändfliken är liten, hjärt- till pilformad med ofta utdragen spets. Ibland finns en grov tand på ändflikens övre kant. Blommornas märken är grönaktiga och har pollen. De yttre holkfjällen är mörka, utstående till något spretande och med smal, vit hinnkant. Arten påminner mycket om lövmaskros, T. hamatiforme, men denna har mer oregelbundet formade blad och korta och breda, på undersidan svartgröna yttre holkfjäll med bred, vit hinnkant. Spikmaskrosen har blad vars sidolober är smalt tillspetsade - hos lövmaskrosen är sidolobernas spets inte långt utdragen. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för spikmaskros Observationer i  Sverige för spikmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Spikmaskros är i Sverige bara känd från Gotland, funnen 1963, samt ett kustnära område söder om Kalmar i Småland, där den samlades 1946. Ett fynd från Malmö stadspark, tidigare bestämt till spikmaskros, har senare dementerats. Det är svårt att avgöra artens status då den är mycket lik den allmänna lövmaskrosen och därför kan vara förbisedd. Ytterligare inventeringar är därför nödvändiga för att fastlägga artens tillstånd i landet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Spikmaskros, som är en ängsmaskros, är ej känd i modern tid men har rapporterats från Gotland (60-tal fynd) och Småland under 1900-talet. Om arten verkligen är så sällsynt eller om den är förbisedd, är svårt att bedöma. Kunskap om artens biotop är bristfällig. Arten bör eftersökas vid inventeringar i Sydsverige. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Växer på Gotland i gräsmark och i vägkanter, för de tidiga förekomsterna är ekologin okänd. För de danska och brittiska lokalerna finns inga ekologiska uppgifter, men ängsmaskrosorna tycks generellt i västra delarna av Europa vara anspråkslösa i sina miljöval och träffas ofta i gräsmattor, i vägkanter och på ruderatmark. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum spiculatum M. P. Christ. - spikmaskros Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Spikmaskros, som är en ängsmaskros, är ej känd i modern tid men har rapporterats från Gotland (60-tal fynd) och Småland under 1900-talet. Om arten verkligen är så sällsynt eller om den är förbisedd, är svårt att bedöma. Kunskap om artens biotop är bristfällig. Arten bör eftersökas vid inventeringar i Sydsverige. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Spikmaskros hör till gruppen ängsmaskrosor, Taraxacum sect. Hamata. Växten blir cirka 10-20 cm hög. Den har mörkgröna, smalt lansettlika blad med långa, smala, tjärfläckade interlobier samt starkt färgade bladskaft. Sidoflikarna är 4-5 pariga, smala, lätt- starkt nedåtriktade, tillspetsade, på ryggen helbräddade - fintandade, på de övre ibland med en ensamt sittande tand. Ändfliken är liten, hjärt- till pilformad med ofta utdragen spets. Ibland finns en grov tand på ändflikens övre kant. Blommornas märken är grönaktiga och har pollen. De yttre holkfjällen är mörka, utstående till något spretande och med smal, vit hinnkant. Arten påminner mycket om lövmaskros, T. hamatiforme, men denna har mer oregelbundet formade blad och korta och breda, på undersidan svartgröna yttre holkfjäll med bred, vit hinnkant. Spikmaskrosen har blad vars sidolober är smalt tillspetsade - hos lövmaskrosen är sidolobernas spets inte långt utdragen. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spikmaskros

Länsvis förekomst och status för spikmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spikmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Spikmaskros är i Sverige bara känd från Gotland, funnen 1963, samt ett kustnära område söder om Kalmar i Småland, där den samlades 1946. Ett fynd från Malmö stadspark, tidigare bestämt till spikmaskros, har senare dementerats. Det är svårt att avgöra artens status då den är mycket lik den allmänna lövmaskrosen och därför kan vara förbisedd. Ytterligare inventeringar är därför nödvändiga för att fastlägga artens tillstånd i landet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Hamata - ängsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum spiculatumM. P. Christ. - spikmaskros

Växer på Gotland i gräsmark och i vägkanter, för de tidiga förekomsterna är ekologin okänd. För de danska och brittiska lokalerna finns inga ekologiska uppgifter, men ängsmaskrosorna tycks generellt i västra delarna av Europa vara anspråkslösa i sina miljöval och träffas ofta i gräsmattor, i vägkanter och på ruderatmark. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Spikmaskros hotas främst av igenväxning av vägkanter och gräsmarker. Det låga kända individantalet gör naturligtvis att växten även är utsatt för rena slumpfaktorer, t.ex. av vägomläggningar, bebyggelse, grävningar etc. Växten är rödlistad i kategorin ”kunskapsbrist” då dess utbredningsområde är starkt splittrat trots att dess miljö är vanlig och att den är lätt att förbise då den liknar en annan, vanlig art.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Äldre lokaler bör återinventeras för att fastställa aktuell status. Exemplar av lövmaskros med avvikande utseende bör undersökas närmare med avseende på skillnader mot spikmaskros, för att på så sätt kunna hitta nya lokaler för arten.

Christiansen, M.P. 1971: Nye Taraxacum-arter i Danmark. Bot. Tidsskr. 66: 76-97.

Dudman, A. A. & Richards, A. J. 1997: Dandelions of Great Britain and Ireland. BSBI

Handbook No 9. Botanical Society oft he British Isles. London (BILD).

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Øllgaard, H. 1983: Hamata, a New Section of Taraxacum (Asteraceae).

Pl. Syst. Evol. 141: 199-217.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Hamata - ängsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum spiculatum, M. P. Christ. - spikmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22