Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sprengelsbjörnbär

Organismgrupp Kärlväxter Rubus sprengelii
Sprengelsbjörnbär Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sprengelsbjörnbär bildar lågvuxna, ofta krypande snår. Årsskotten är håriga med relativt små men kraftiga, bakåtkrökta taggar och gröna, sparsamt håriga, 3–4-delade blad. Blomställningen är mycket gles med mörkrosa, små blommor, vars ståndare är kortare än märkessamlingen.
Utbredning
Länsvis förekomst för sprengelsbjörnbär Observationer i  Sverige för sprengelsbjörnbär
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sprengelsbjörnbär förekommer i Sverige dels i sydöstra Skåne, huvudsakligen inom Sankt Olof och Onslunda socknar, dels i södra Bohuslän, huvudsakligen på Instön. Nyligen har arten också kommit in till Oskarshamn och Västervik i nordöstra Småland. Utbredningen i övrigt omfattar sydligaste Norge, södra Danmark, Brittiska öarna, Frankrike, Benelux, Tyskland, Polen, Tjeckien och Österrike.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ett äkta björnbär som förekommer på ett 40-tal lokaler i sydöstra Skåne och i Bohuslän. Dessutom inkommen med timmer, t.ex. i Västervik. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (900-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 22 (20-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4600 (4500-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 88 (80-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Sprengelsbjörnbär förefaller ha en mycket vid ståndortsamplitud, något som gör dess sällsynthet så mycket mera gåtfull. Arten förekommer som undervegetation i skog, i skogsbryn, i halvöppen mark, utmed stenmurar, i öppen betesmark och i smärre sprickor i strandnära klippor. De småländska lokalerna är troligen inkomna vid import av stormfällt virke, sannolikt från nordvästra Tyskland, under 1970-talet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Rosaceae (rosväxter), Släkte Rubus (rubusar), Art Rubus sprengelii Weihe - sprengelsbjörnbär Synonymer Rubus sprengeli Weihe

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ett äkta björnbär som förekommer på ett 40-tal lokaler i sydöstra Skåne och i Bohuslän. Dessutom inkommen med timmer, t.ex. i Västervik. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (900-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 22 (20-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4600 (4500-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 88 (80-100) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Sprengelsbjörnbär bildar lågvuxna, ofta krypande snår. Årsskotten är håriga med relativt små men kraftiga, bakåtkrökta taggar och gröna, sparsamt håriga, 3–4-delade blad. Blomställningen är mycket gles med mörkrosa, små blommor, vars ståndare är kortare än märkessamlingen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sprengelsbjörnbär

Länsvis förekomst och status för sprengelsbjörnbär baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sprengelsbjörnbär

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sprengelsbjörnbär förekommer i Sverige dels i sydöstra Skåne, huvudsakligen inom Sankt Olof och Onslunda socknar, dels i södra Bohuslän, huvudsakligen på Instön. Nyligen har arten också kommit in till Oskarshamn och Västervik i nordöstra Småland. Utbredningen i övrigt omfattar sydligaste Norge, södra Danmark, Brittiska öarna, Frankrike, Benelux, Tyskland, Polen, Tjeckien och Österrike.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Rubus - äkta björnbär 
  • Art
    Rubus sprengeliiWeihe - sprengelsbjörnbär
    Synonymer
    Rubus sprengeli Weihe

Sprengelsbjörnbär förefaller ha en mycket vid ståndortsamplitud, något som gör dess sällsynthet så mycket mera gåtfull. Arten förekommer som undervegetation i skog, i skogsbryn, i halvöppen mark, utmed stenmurar, i öppen betesmark och i smärre sprickor i strandnära klippor. De småländska lokalerna är troligen inkomna vid import av stormfällt virke, sannolikt från nordvästra Tyskland, under 1970-talet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Buskmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Sannolikt hotas sprengelsbjörnbär på sikt av att vissa lokaler växer igen till tät skog. Arten synes dock ha en relativt god förmåga att leva vidare i skogsmiljö, om den ej är för tät.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Några rika förekomster av sprengelsbjörnbär bör skyddas.
Utländska namn – NO: Krypbjønnbær.

Fries, H. 1971. Göteborgs och Bohus läns fanerogamer och ormbunkar. 2 uppl. Uddevalla.

Ilien, G. 1938. Utbredningen av Rubus Sprengelii Wh. i Skåne 1907 och 1937. Bot. Not. 91: 509–514.

Kurtto, A., Weber, H. E., Lampinen, R. & Sennikov, A. N. (eds.) 2010: Atlas Florae Europaeae. Distribution of Vascular Plants in Europe. 15. Rosaceae (Rubus). — The Committee for Mapping the Flora of Europe & Societas Biologica Fennica Vanamo, Helsinki. 362 pp.

Lid, J. & Lid, D. T. 1994. Norsk flora. 6 uppl. Oslo.

Ljungstrand, E. 1995. Ingen rädder för björnbären ... Vrivrånge 4: 15–22.

Neuman L. M. 1903. Rubus Sprengelii Wh var. pronatus nov. var. Bot. Not. 56: 103–105.

Neuman L. M. 1907. Rubus Sprengelii utbredning i Sverige. Bot. Not. 60: 263–266.

Olsson, K.-A. 2000. Gamla bekanta - nya vänner. Rödlistade arter i Sverige 2000 ur ett skånskt perspektiv.

Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 2000 (3): 4–23.

Oredsson, A. 1969. Drawings of Scandinavian Plants 25–28. Rubus L. Subgen. Rubus. Bot. Not. 122: 315–321.

Oredsson, A. 1973. Frequency Mapping of Blackberry Species (Rubus L. Subgen. Rubus) in Sweden. I. Method and Preliminary Results. Bot. Not. 126: 37–68.

Oredsson, A. 2006. Tio tyska bjönbär på Lucerna. Svensk Bot. Tidskr. 100: 226–235.

Pedersen, A. & Schou, J. C. 1989. Nordiske Brombær (Rubus sect. Rubus, sect. Corylifolii og sect. Caesii). AAU Reports 21.

Weber, H. E. 1972. Die Gattung Rubus L. (Rosaceae) im nordwestlichen Europa vom Nordwestdeutschen Tiefland bis Skandinavien mit besonderer Berücksichtigung Schleswig-Holsteins. Phanerogamarum Monographix, Tomus VII. Weimarck, H. 1963. Skånes Flora. Malmö.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson & Göran Thor 1992. Rev. Erik Ljungstrand 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Rubus - äkta björnbär 
  • Art
    Rubus sprengelii, Weihe - sprengelsbjörnbär
    Synonymer
    Rubus sprengeli Weihe
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson & Göran Thor 1992. Rev. Erik Ljungstrand 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2007.