Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  springkornsfältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Xanthorhoe biriviata
Springkornsfältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarnas rotfält och inre mellanfält är mer eller mindre rostrött tonade. Mittfältet är utåt följt av ett brett, vitt av en mörk linje längsdelat band. Utkantsfältet är brett och gråaktigt med en vit våglinje. Bakvingarna är gråvita med flera grå tvärlinjer. Från liknande närbesläktade arter är den främst åtskiljbar genom framvingens tydliga spetssnedstreck, genom det på insidan mindre konkava och på utsidan längre utskjutande mittfältet, samt genom bakvingarnas jämna, ej tandade våglinje. Sensommargenerationen är ljusbrun där den tidigare generationen är färgad vit eller grå. Vingbredd 22–25 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för springkornsfältmätare Observationer i  Sverige för springkornsfältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Springkornfältmätare är den minst sällsynta av tre rödlistade mätarearter knutna till springkorn Impatiens noli-tangere. Arten är kanske främst en bra signalart för värdefulla livsmiljöer för hela gruppen. Den påträffades första gången i Sverige på Kinnekulle i Västergötland 1871. Ännu vid 1900-talets mitt hade arten endast påträffats i Skåne, Blekinge, Västergötland, Dalarna och Medelpad. Fyndorterna i Dalarna och Medelpad var Frostbrunnsdalen och Alnön, där arten förekommer än idag. Springkornfältmätaren är idag känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän, Dalsland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland Värmland, Dalarna, Gästrikland och Medelpad. I flera av landskapen förekommer arten endast på ett fåtal platser, såsom i Bohuslän: Tanum och i Värmland på hyperitbergen. Tre fynd på Öland under 1980-talet samt ett på Gotland 1985 anses vara tillfälliga då värdväxten saknas här. Inga tecken finns ännu på att springkornsfältmätaren har kunnat omställa sig till att leva på den i landet nyligen förvildade blekbalsamin Impatiens parviflora. Denna växt är bland annat i Göteborgstrakten mer utbredd och har något mindre anspråksfulla ståndortskrav än springkorn. De till springkorn knutna mätararterna hade här, åtminstone fram till början av 1980-talet, endast påträffats på ett par mindre områden med riklig förekomst av springkorn. Springkornfältmätarens utbredningen i Sverige följer i övrigt helt den av springkorn, utom till dess mer isolerade förekomstområden i Norrland. Utbredningen i Danmark omfattar hela landet utom Västjylland, Nordöstjylland och Bornholm där den endast är tillfällig. Den är i övrigt lokal och tämligen allmän, vissa år allmän. I Norge förekommer arten glest från Sydnorge till inre Nord-Tröndelag, västligast i Hordaland. I Finland är arten lokal och sällsynt, utbredd från Åland till områden vid Saimen i Etelä-Savo. Isolerat förekommer den i Kainuu norr om 64°N. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet i söder, Storbritannien i väster och genom Europa och Asien till Sakhalin, Japan och Korea i öster.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Springkornfältmätare förekommer här och var på rika, isolerade lundlokaler med springkorn (Impatiens noli tangere) upp till Västernorrlands kustland. Många springkornslokaler håller på att förändras pga ändrade brukningsformer och igenplantering. Artens habitat invaderas och förstörs dessutom i rask takt av invasiva Impatiens-arter, i västra Sverige främst parviflora. Antalet reproduktiva individer skattas till 8500 (7000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (560-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Artens habitat är samtliga områden där värdväxten är talrik. Denna växer främst i lövskogsklädda branta raviner vid djupt eroderade åar, på leriga, sandiga eller moiga jordarter (bl.a. i Västmanland och Dalarna), vidare på översilningsmark vid foten av bergsbranter med inslag av basiska bergarter (bl.a. i Västergötland, Värmland och Medelpad), eller i sluttningar till höjdområden med skalgrus (bl.a. i Göteborgstrakten och Bohuslän). Springkorn växer även vid sjö- och älvstränder i kalkrika områden (bl.a. i Närke, Uppland och Gästrikland). I Norge förekommer den även vid flacka älvstränder med mineralrik, vanligen kalkhaltig lera/gyttjelera. Utanför kalkmoränområden är ståndorterna alltid av typen käll- eller bäckdragspåverkad jord. Fjärilen följer springkorn till alla områden utom rena nordlägen. Den uppträder så vitt känt alltid med två generationer per år i Norden, i norr åtminstone till Dalälvsområdet. Den andra generationen är dock oftare fåtalig. Endast en andel av pupporna utvecklas till fjärilar under sensommaren medan övriga övervintrar och på så vis säkrar artens överlevnad under säsonger med tidig augustifrost. Flygtiden infaller i Mellansverige normalt från slutet av maj till mitten av juni och från slutet av juli till mitten av augusti. Enstaka fynd kan dock göras i mellanperioden och under hösten. Larven lever i Nordeuropa såvitt känt enbart på springkorn och den införda Impatiens biflora. Den senare har möjliggjort artens etablering i England. Även om blekbalsamin omnämns i England som en lämplig värdväxt vid uppfödning av larver och förmodas kunna vara naturlig värdväxt i Danmark, tyder ännu inget på att en sådan omställning till ny värdväxt har skett någonstans i Sverige. Äggen läggs under försommaren utspridda ett och ett på de späda skotten av värdväxten. Larverna tillväxer snabbt och förpuppas i en jordkokong. Arten övervintrar alltid i puppstadiet.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Barrskog
Barrskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· apelsinbalsamin
· apelsinbalsamin
· blekbalsamin
· blekbalsamin
· springkorn
· springkorn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Xanthorhoe, Art Xanthorhoe biriviata (Borkhausen, 1794) - springkornsfältmätare Synonymer springkornfältmätare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Springkornfältmätare förekommer här och var på rika, isolerade lundlokaler med springkorn (Impatiens noli tangere) upp till Västernorrlands kustland. Många springkornslokaler håller på att förändras pga ändrade brukningsformer och igenplantering. Artens habitat invaderas och förstörs dessutom i rask takt av invasiva Impatiens-arter, i västra Sverige främst parviflora. Antalet reproduktiva individer skattas till 8500 (7000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (560-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Framvingarnas rotfält och inre mellanfält är mer eller mindre rostrött tonade. Mittfältet är utåt följt av ett brett, vitt av en mörk linje längsdelat band. Utkantsfältet är brett och gråaktigt med en vit våglinje. Bakvingarna är gråvita med flera grå tvärlinjer. Från liknande närbesläktade arter är den främst åtskiljbar genom framvingens tydliga spetssnedstreck, genom det på insidan mindre konkava och på utsidan längre utskjutande mittfältet, samt genom bakvingarnas jämna, ej tandade våglinje. Sensommargenerationen är ljusbrun där den tidigare generationen är färgad vit eller grå. Vingbredd 22–25 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för springkornsfältmätare

Länsvis förekomst och status för springkornsfältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för springkornsfältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Springkornfältmätare är den minst sällsynta av tre rödlistade mätarearter knutna till springkorn Impatiens noli-tangere. Arten är kanske främst en bra signalart för värdefulla livsmiljöer för hela gruppen. Den påträffades första gången i Sverige på Kinnekulle i Västergötland 1871. Ännu vid 1900-talets mitt hade arten endast påträffats i Skåne, Blekinge, Västergötland, Dalarna och Medelpad. Fyndorterna i Dalarna och Medelpad var Frostbrunnsdalen och Alnön, där arten förekommer än idag. Springkornfältmätaren är idag känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän, Dalsland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland Värmland, Dalarna, Gästrikland och Medelpad. I flera av landskapen förekommer arten endast på ett fåtal platser, såsom i Bohuslän: Tanum och i Värmland på hyperitbergen. Tre fynd på Öland under 1980-talet samt ett på Gotland 1985 anses vara tillfälliga då värdväxten saknas här. Inga tecken finns ännu på att springkornsfältmätaren har kunnat omställa sig till att leva på den i landet nyligen förvildade blekbalsamin Impatiens parviflora. Denna växt är bland annat i Göteborgstrakten mer utbredd och har något mindre anspråksfulla ståndortskrav än springkorn. De till springkorn knutna mätararterna hade här, åtminstone fram till början av 1980-talet, endast påträffats på ett par mindre områden med riklig förekomst av springkorn. Springkornfältmätarens utbredningen i Sverige följer i övrigt helt den av springkorn, utom till dess mer isolerade förekomstområden i Norrland. Utbredningen i Danmark omfattar hela landet utom Västjylland, Nordöstjylland och Bornholm där den endast är tillfällig. Den är i övrigt lokal och tämligen allmän, vissa år allmän. I Norge förekommer arten glest från Sydnorge till inre Nord-Tröndelag, västligast i Hordaland. I Finland är arten lokal och sällsynt, utbredd från Åland till områden vid Saimen i Etelä-Savo. Isolerat förekommer den i Kainuu norr om 64°N. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet i söder, Storbritannien i väster och genom Europa och Asien till Sakhalin, Japan och Korea i öster.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Xanthorhoe  
  • Art
    Xanthorhoe biriviata(Borkhausen, 1794) - springkornsfältmätare
    Synonymer
    springkornfältmätare

Artens habitat är samtliga områden där värdväxten är talrik. Denna växer främst i lövskogsklädda branta raviner vid djupt eroderade åar, på leriga, sandiga eller moiga jordarter (bl.a. i Västmanland och Dalarna), vidare på översilningsmark vid foten av bergsbranter med inslag av basiska bergarter (bl.a. i Västergötland, Värmland och Medelpad), eller i sluttningar till höjdområden med skalgrus (bl.a. i Göteborgstrakten och Bohuslän). Springkorn växer även vid sjö- och älvstränder i kalkrika områden (bl.a. i Närke, Uppland och Gästrikland). I Norge förekommer den även vid flacka älvstränder med mineralrik, vanligen kalkhaltig lera/gyttjelera. Utanför kalkmoränområden är ståndorterna alltid av typen käll- eller bäckdragspåverkad jord. Fjärilen följer springkorn till alla områden utom rena nordlägen. Den uppträder så vitt känt alltid med två generationer per år i Norden, i norr åtminstone till Dalälvsområdet. Den andra generationen är dock oftare fåtalig. Endast en andel av pupporna utvecklas till fjärilar under sensommaren medan övriga övervintrar och på så vis säkrar artens överlevnad under säsonger med tidig augustifrost. Flygtiden infaller i Mellansverige normalt från slutet av maj till mitten av juni och från slutet av juli till mitten av augusti. Enstaka fynd kan dock göras i mellanperioden och under hösten. Larven lever i Nordeuropa såvitt känt enbart på springkorn och den införda Impatiens biflora. Den senare har möjliggjort artens etablering i England. Även om blekbalsamin omnämns i England som en lämplig värdväxt vid uppfödning av larver och förmodas kunna vara naturlig värdväxt i Danmark, tyder ännu inget på att en sådan omställning till ny värdväxt har skett någonstans i Sverige. Äggen läggs under försommaren utspridda ett och ett på de späda skotten av värdväxten. Larverna tillväxer snabbt och förpuppas i en jordkokong. Arten övervintrar alltid i puppstadiet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Ädellövskog, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· apelsinbalsamin - Impatiens capensis (Har betydelse)
· blekbalsamin - Impatiens parviflora (Har betydelse)
· springkorn - Impatiens noli-tangere (Viktig)
Den uttorkningskänsliga och veka värdväxten hotas främst av dräneringsåtgärder, kalavverkning och intensiv betesdrift. Alla dikningsföretag är fördärvliga. Vattenregleringar kan spoliera frösättningen hos den ettåriga värdväxten på sjö- och älvstränder. Vidare hotas springkorn på flera områden att trängas ut av den införda blekbalsamin. Springkorn kan möjligen klassas som en opportunist bland växterna och trängs undan av fleråriga växter om inte fältskiktet störs av naturliga variationer i hydrologin. Detta gäller bl.a. i nedre Dalälvsområdet. Den gynnas sannolikt starkt av de flytrörelser i jordtäcket, som uppstår genom frysningsfenomen vintertid och som skadar unga träds och fleråriga kärlväxters rotsystem.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Springkorn var tidigare upptagen på Sveriges rödlista som hänsynskrävande. Hotkategorin gäller sannolikt ännu på regional nivå i flertalet län. Den är på många håll skyddad i naturreservat med lundartad vegetation i raviner. De främsta förekomsterna på moränlera vid sjöstränder har ett sämre skydd. Undvik skyddsdikning och plantering av gran efter avverkning i ädellövdominerade skogsområden med springkorn. Alkärr och albevuxna strandzoner bör aldrig kalavverkas eller beröras av dikningsföretag.

Andersson, G. & Birger, S. 1912. Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter. Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Berglind, S.-Å. 1990. Inventering av fjärilsfaunan på Gultberget, Torsby kommun. Rapport 1990: 2, Länsstyrelsen i Värmlands län. Douwes, P. 1971. De bästa storfjärilsfynden 1971. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 3: 6-8.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus. Ingelög, T. 1984. Floravård i skogsbruket. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden. Bokförlaget Natur och kultur, Stockholm.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska föreningen, Lund.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99-104. Palmqvist, G. 1986. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1985. Ent. Tidskr. 107: 65-69.

Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 96-102.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1998. Rev. Claes U. Eliasson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Xanthorhoe  
  • Art
    Xanthorhoe biriviata, (Borkhausen, 1794) - springkornsfältmätare
    Synonymer
    springkornfältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1998. Rev. Claes U. Eliasson 2005.