Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppbandbi

Organismgrupp Steklar, Bin Halictus leucaheneus
Stäppbandbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Kroppslängd 7–9 mm. Huvudet är grönmetallglänsande, ungefär lika brett som högt sett framifrån. Munskölden och pannskölden är glänsande med spridd punktur. Punkturen under punktögonen är tät men med tydliga och glänsande mellanrum. Nackens bakkant är svagt upphöjd i form av en tvärgående ås. Antennerna är helmörka. Mellankroppen är grönmetallglänsande. Mellanryggen är glänsande, saknar i princip mikroskulptur och har tät och fin punktur. Mittlinjen är nedsänkt längst fram så att det bildas två lite upphöjda sidoknutor, en på varje sida av linjen. Skutellen är glänsande med tät, fin punktur. Mellanbröstet är glänsande med försvinnande punktur, liksom dess övre runda fält. Efterryggens mellanfält har antydda vågor längst ute på sidorna, i övrigt är det nästan helt slätt. Kantvalken är avrundad och matt. Det hjärtformade fältet är nästan slätt och något glänsande med sidolist i nedre delen. Vingmärket är gult med något mörkare kanter. Bakkroppens första till tredje ryggplåt har ytterst fin och tät punktur så att mellanrummen knappt syns, varken på skivan eller den avsatta kanten. I nederkanten av första och tredje ryggplåten finns vita eller ljus beigefärgade hårband som når över hela ryggplåtens bredd. Ofta finns det också en vit hårfrans i ovankanten. Benen är mörka med beigebrun behåring.

Stäppbandbiets hona liknar både honan av ängsbandbiet Halictus tumulorum och kustbandbiet H. confusus. Arterna skiljs lättast på formen på nacken där honan av stäppbandbiet har en lite upphöjd kant medan nacken är jämnt avrundad hos ängs- och kustbandbina. Mellanryggen längst fram har en nedsänkt mittlinje och två sidoknutor vilket också är en tydlig och bra karaktär som skiljer stäppbandbihonan från ängs- och kustbandbihonorna. Även punkturen under punktögonen kan vara behjälplig vid artbestämningen, punktmellanrummen är större och punkterna grövre hos stäppbandbiet än hos de båda andra arterna.

Hane: Kroppslängd 6–7 mm. Huvudet är grön- eller guldmetallglansande. Munskölden är upphöjd och framskjuten med bred gulvit spets. Överläppen och käkarna är gulvita. Antennerna mycket långa med mörk ovansida och gul undersida på alla segmenten. Nacken har antydd, avrundad upphöjd kant. Mellankroppen är grön- eller guldmetallglänsande. Mellanryggen är glänsande med tät punktur och svag mittlinje fram. Skutellen är försedd med tät och fin punktur. Mellanbröstet och sidorna av efterryggen är försedda med tät vit behåring. Efterryggens mellanfält har antydda vågor längs ovankanten vilket övergår i småknotttrighet mot kantvalken som är avrundad och matt. Det hjärtformade fältet är glänsande med svag punktur, mittskåran är rak och utan V-form i övre delen och saknar kantlist på sidorna. Vingmärket är brungult med mörkare kanter. Bakkroppens första till tredje ryggplåt har fin och ytterst tät punktur på skivan, ännu tätare på den avsatta kanten och där lika tätt punkterad på mitten som på sidorna. Ryggplåtarna har tydlig vit behåring, både i nederkant och ovankant. Tydliga vita hårfransar finns på andra och tredje bukplåten. Fotsegmenten och skenbenen är nästan helt gula, låren mörkare i den inre delen. Det yttersta fotsegmentet är brunt.

Hanen av stäppbandbiet påminner om hanar av ängsbandbi Halictus tumulorum och kustbandbi H. confusus. Behåringen på mellanbröstet fungerar bra som skiljekaraktär, tydlig vit behåring hos stäppbandbiet, gles beigefärgad behåring hos de båda andra. De vita hårfransarna på andra och tredje bukplåten som finns hos stäppbandbiet, saknas mer eller mindre helt hos de båda andra. En tydlig skillnad finns också i skåran på det hjärtformade fältet, hos stäppbandbiet är denna rak som ett streck, hos de båda andra arterna V-formad i övre halvan. Punkturen mitt på den avsatta kanten på första ryggplåten skiljer också stäppbandbiets hane från de båda andra arternas hanar. Däremot kan nackens form vara svår att bedöma hos hanen, i synnerhet på småväxta individer trots att den ofta nämns i utländsk bestämningslitteratur.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppbandbi Observationer i  Sverige för stäppbandbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen för stäppbandbi omfattar stäppartade områden i Europa och Asien från Pyrenéerna bort till Manchuriet. Arten tillhör den sydliga stäppfaunan i vårt land och är i Sverige känd från Skåne (flera platser), Halland (Ringenäs skjutfält), Blekinge (Kallinge militära flygfält), Öland (flera platser), Gotland (en äldre, något tveksam fynduppgift) samt Småland (Vassmolösa). Trots att arten under senare år hittats på flera nya platser är det tydligt att den genomgått en kraftig tillbakagång och arten är att betrakta som utgången från Småland och Gotland där den senast noterades på 1930-talet. Den skånska populationen har tre tydliga utbredningscentra, Vombsänkan, Ravlunda-Maglehemstrakten samt de sandiga markerna kring Åhus i Kristianstad kommun. På Öland finns samtliga aktuella förekomster på de mellersta delarna av ön. Arten uppträder ofta relativt fåtaligt men kan i Vombsänkan tidvis vara ganska vanlig kring Krankesjön.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En utpräglad torrmarksart med aktuella populationer på sandstäppslokaler bl.a på militära övningsfält i Skåne (Revinge & Ravlunda), Halland (Ringenäs) och Öland (bl.a. Gårdby & Algutsrum). I Skåne uppskattas habitatarealen ha minskat med ca 50 % på senaste decenniet. Pollen samlas från ett stort antal växtfamiljer huvudsakligen dock korgblomstriga. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (19400-24000) km² och förekomstarean (AOO) till 250 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Stäppbandbiet förekommer på torra, blomrika sandmarker av hed- eller stäppkaraktär. Då merparten av de svenska förekomsterna idag återfinns på skjutfält och militära övningsområden förefaller det som att arten är tydligt gynnad av större ytor med blottad eller glest bevuxen sand. Boet anläggs på plan sandig mark. Bohålet omges av ett litet rörformigt torn. Arten kan bygga i större aggregationer och misstänks kunna leva socialt i Tyskland. Om detta är fallet hos oss är okänt. Arten anses vara polylektisk (nyttja flera värdväxter). Blombesök har noterats på fibblor, sommargyllen Barbarea vulgaris, backtimjan Thymus serpyllum, blåmunkar Jasione montana och sandvita Berteroa incana, och pollensamling har åtminstone observerats på sandvita. Arten har en vårflygande kontingent bestående av enbart honor som flyger från slutet av maj och under juni, samt en sensommardito bestående av både hanar och honor som flyger främst under juli och augusti. Stäppbandbi parasiteras troligen i Sverige (Öland) av det akut hotade kölblodbiet Sphecodes cristatus men några definitiva bevis för en koppling mellan arterna finns inte. 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· blåmunkar
· blåmunkar
· korgblommiga
· korgblommiga
· sandvita
· sandvita
· sommargyllen
· sommargyllen
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Halictus (bandbin), Art Halictus leucaheneus Ebmer, 1972 - stäppbandbi Synonymer sandbandbi

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En utpräglad torrmarksart med aktuella populationer på sandstäppslokaler bl.a på militära övningsfält i Skåne (Revinge & Ravlunda), Halland (Ringenäs) och Öland (bl.a. Gårdby & Algutsrum). I Skåne uppskattas habitatarealen ha minskat med ca 50 % på senaste decenniet. Pollen samlas från ett stort antal växtfamiljer huvudsakligen dock korgblomstriga. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (19400-24000) km² och förekomstarean (AOO) till 250 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Hona: Kroppslängd 7–9 mm. Huvudet är grönmetallglänsande, ungefär lika brett som högt sett framifrån. Munskölden och pannskölden är glänsande med spridd punktur. Punkturen under punktögonen är tät men med tydliga och glänsande mellanrum. Nackens bakkant är svagt upphöjd i form av en tvärgående ås. Antennerna är helmörka. Mellankroppen är grönmetallglänsande. Mellanryggen är glänsande, saknar i princip mikroskulptur och har tät och fin punktur. Mittlinjen är nedsänkt längst fram så att det bildas två lite upphöjda sidoknutor, en på varje sida av linjen. Skutellen är glänsande med tät, fin punktur. Mellanbröstet är glänsande med försvinnande punktur, liksom dess övre runda fält. Efterryggens mellanfält har antydda vågor längst ute på sidorna, i övrigt är det nästan helt slätt. Kantvalken är avrundad och matt. Det hjärtformade fältet är nästan slätt och något glänsande med sidolist i nedre delen. Vingmärket är gult med något mörkare kanter. Bakkroppens första till tredje ryggplåt har ytterst fin och tät punktur så att mellanrummen knappt syns, varken på skivan eller den avsatta kanten. I nederkanten av första och tredje ryggplåten finns vita eller ljus beigefärgade hårband som når över hela ryggplåtens bredd. Ofta finns det också en vit hårfrans i ovankanten. Benen är mörka med beigebrun behåring.

Stäppbandbiets hona liknar både honan av ängsbandbiet Halictus tumulorum och kustbandbiet H. confusus. Arterna skiljs lättast på formen på nacken där honan av stäppbandbiet har en lite upphöjd kant medan nacken är jämnt avrundad hos ängs- och kustbandbina. Mellanryggen längst fram har en nedsänkt mittlinje och två sidoknutor vilket också är en tydlig och bra karaktär som skiljer stäppbandbihonan från ängs- och kustbandbihonorna. Även punkturen under punktögonen kan vara behjälplig vid artbestämningen, punktmellanrummen är större och punkterna grövre hos stäppbandbiet än hos de båda andra arterna.

Hane: Kroppslängd 6–7 mm. Huvudet är grön- eller guldmetallglansande. Munskölden är upphöjd och framskjuten med bred gulvit spets. Överläppen och käkarna är gulvita. Antennerna mycket långa med mörk ovansida och gul undersida på alla segmenten. Nacken har antydd, avrundad upphöjd kant. Mellankroppen är grön- eller guldmetallglänsande. Mellanryggen är glänsande med tät punktur och svag mittlinje fram. Skutellen är försedd med tät och fin punktur. Mellanbröstet och sidorna av efterryggen är försedda med tät vit behåring. Efterryggens mellanfält har antydda vågor längs ovankanten vilket övergår i småknotttrighet mot kantvalken som är avrundad och matt. Det hjärtformade fältet är glänsande med svag punktur, mittskåran är rak och utan V-form i övre delen och saknar kantlist på sidorna. Vingmärket är brungult med mörkare kanter. Bakkroppens första till tredje ryggplåt har fin och ytterst tät punktur på skivan, ännu tätare på den avsatta kanten och där lika tätt punkterad på mitten som på sidorna. Ryggplåtarna har tydlig vit behåring, både i nederkant och ovankant. Tydliga vita hårfransar finns på andra och tredje bukplåten. Fotsegmenten och skenbenen är nästan helt gula, låren mörkare i den inre delen. Det yttersta fotsegmentet är brunt.

Hanen av stäppbandbiet påminner om hanar av ängsbandbi Halictus tumulorum och kustbandbi H. confusus. Behåringen på mellanbröstet fungerar bra som skiljekaraktär, tydlig vit behåring hos stäppbandbiet, gles beigefärgad behåring hos de båda andra. De vita hårfransarna på andra och tredje bukplåten som finns hos stäppbandbiet, saknas mer eller mindre helt hos de båda andra. En tydlig skillnad finns också i skåran på det hjärtformade fältet, hos stäppbandbiet är denna rak som ett streck, hos de båda andra arterna V-formad i övre halvan. Punkturen mitt på den avsatta kanten på första ryggplåten skiljer också stäppbandbiets hane från de båda andra arternas hanar. Däremot kan nackens form vara svår att bedöma hos hanen, i synnerhet på småväxta individer trots att den ofta nämns i utländsk bestämningslitteratur.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppbandbi

Länsvis förekomst och status för stäppbandbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppbandbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen för stäppbandbi omfattar stäppartade områden i Europa och Asien från Pyrenéerna bort till Manchuriet. Arten tillhör den sydliga stäppfaunan i vårt land och är i Sverige känd från Skåne (flera platser), Halland (Ringenäs skjutfält), Blekinge (Kallinge militära flygfält), Öland (flera platser), Gotland (en äldre, något tveksam fynduppgift) samt Småland (Vassmolösa). Trots att arten under senare år hittats på flera nya platser är det tydligt att den genomgått en kraftig tillbakagång och arten är att betrakta som utgången från Småland och Gotland där den senast noterades på 1930-talet. Den skånska populationen har tre tydliga utbredningscentra, Vombsänkan, Ravlunda-Maglehemstrakten samt de sandiga markerna kring Åhus i Kristianstad kommun. På Öland finns samtliga aktuella förekomster på de mellersta delarna av ön. Arten uppträder ofta relativt fåtaligt men kan i Vombsänkan tidvis vara ganska vanlig kring Krankesjön.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Halictus - bandbin 
  • Art
    Halictus leucaheneusEbmer, 1972 - stäppbandbi
    Synonymer
    sandbandbi

Stäppbandbiet förekommer på torra, blomrika sandmarker av hed- eller stäppkaraktär. Då merparten av de svenska förekomsterna idag återfinns på skjutfält och militära övningsområden förefaller det som att arten är tydligt gynnad av större ytor med blottad eller glest bevuxen sand. Boet anläggs på plan sandig mark. Bohålet omges av ett litet rörformigt torn. Arten kan bygga i större aggregationer och misstänks kunna leva socialt i Tyskland. Om detta är fallet hos oss är okänt. Arten anses vara polylektisk (nyttja flera värdväxter). Blombesök har noterats på fibblor, sommargyllen Barbarea vulgaris, backtimjan Thymus serpyllum, blåmunkar Jasione montana och sandvita Berteroa incana, och pollensamling har åtminstone observerats på sandvita. Arten har en vårflygande kontingent bestående av enbart honor som flyger från slutet av maj och under juni, samt en sensommardito bestående av både hanar och honor som flyger främst under juli och augusti. Stäppbandbi parasiteras troligen i Sverige (Öland) av det akut hotade kölblodbiet Sphecodes cristatus men några definitiva bevis för en koppling mellan arterna finns inte. 

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Har betydelse)
· blåmunkar - Jasione montana (Har betydelse)
· korgblommiga - Asteraceae (Har betydelse)
· sandvita - Berteroa incana (Har betydelse)
· sommargyllen - Barbarea vulgaris (Har betydelse)
Igenväxning av de sydsvenska sandmarkerna där stäppbandbiet har sin huvudsakliga hemvist, accelereras idag av näringsanrikning genom nederbörd samt minskad jordbruksaktivitet på magra, sandiga jordarter. Ett konkret hot föreligger också i form av minskad aktivitet på de militära övningsfält där arten finns, eller restriktioner för den militära trafik som skapar en för arten mycket positiv form av markstörning. Ett flertal äldre, tillsynes individrika populationer vid Drakamöllan och Maglehem har under det senaste halvseklet slagits ut eller miskat kraftigt på grund av igenväxning som skapat ett slutet vegetationsskikt. Ett potentiellt hot mot populationerna utgör också upprepade insamlingar med så kallade färgskålar i artens livsmiljö, framför allt under våren. De befruktade honorna tycks vara starkt attraherade av ljusa färger och är därför sårbara även för kortare insamlingsperioder.


Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Stäppbandbiet är beroende av att den markstörning som skapar gynnsamma livsmiljöer får fortgå och gärna intensifieras. Mekanisk störning som harvning eller plöjning, likväl som schaktning, bör ske på artens förekomstplatser för att återskapa borsttåtelhed och sandstäpp. På ljunghedslokalen i Halland kan det vara lämpligt att utföra naturvårdsbränningar för att hålla tillbaka ljungen. Bränning har även visat sig vara en potentiellt bra metod för att begränsa knylhavre Arrhenathim elatius som utgör ett hot mot den lågväxta örtfloran på många Skånska och Öländska sandmarker.


Åtgärdsprogram Fastställt
Arten förekommer i åtminstone tre underarter varav H. leucaheneus arenosus tycks vara den dominerande på skånska sandmarker. Stäppbandbi ingår i ett åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng.

Abenius, J. & Larsson, K. 2004. Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden. Information från Länsstyrelsen i Halland.

Amiet F., Herrmann M., Müller A. & Neumeyer R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus. Lasioglossum. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Karlsson, T., Larsson, K & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng. Naturvårdsverket rapport nr:6441.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012, Göran Holmström 2018

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Halictus - bandbin 
  • Art
    Halictus leucaheneus, Ebmer, 1972 - stäppbandbi
    Synonymer
    sandbandbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012, Göran Holmström 2018