Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäpphumla

Organismgrupp Steklar, Bin Bombus cullumanus
Stäpphumla Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd drottning 18–20 mm, arbetare 12-14 mm, hane 15–16 mm. Hanen är iögonenfallande med brungul-beige behåring på huvud, mellankropp och de första två bakkroppssegmenten. Det tredje segmentet är svart och de återstående bakre är tegelröda. Ett band av svart behåring finns på mellankroppen mellan vingbaserna. Vissa hanar kan ha mer utbredd svart behåring. Detaljbilder på genitalier m.m. finns i Løken (1973). Drottning och arbetare liknar några allmänna arter som är svarta med röd bakkroppsspets. I fält är dessa svåra att skilja främst från stenhumla Bombus lapidarius och gräshumla B. ruderarius. Stäpphumla har dock kortare kind och helt svart behåring på bakbenen, både behåringen i pollenkorgen (curbicula) och den fina behåringen på första fotsegmentet, vilket klart skiljer ut arten. Pälsen är kort och sammetsartad, liknande den hos stenhumla.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäpphumla Observationer i  Sverige för stäpphumla
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Stäpphumlan är i nordvästra Europa huvudsakligen kustbunden. De flesta svenska fynden har gjorts på Öland, men några uppgifter har gjorts i västra och centrala Skåne. Ett 1800-talsfynd av en hane från Östergötland antyder en större utbredning längre tillbaka i tiden. Arten har årligen eftersökts både på Öland och i Skåne sedan 2000 utan framgång. Arten bedöms inte längre finnas kvar i landet. De sista belagda observationerna gjordes i Skåne, Lund k:n 1957 och på Öland, S. Bårby 1976 och Torslunda, Gråborg 1971. Sedan dess finns inga spår av arten i Nordeuropa överhuvudtaget. Den tidigare utbredningen, som förutom Sydsverige omfattade Västeuropa från Danmark och England till södra Frankrike, har under 1900-talet reducerats mycket kraftigt. De senaste fynduppgifterna är dyster läsning: Danmark, Bornholm (1843), Tyskland (1939), England (1941), Holland, Västfrisiska öarna (1953), Belgien (utdöd före 1960), N. Frankrike, Bretagne (före 1960). Den sista kända populationen i Västeuropa fanns i Frankrike (Massif Central och Pyrenéerna) och uppskattades till mindre än 100 drottningar (Rasmont m.fl. 2005) varvid ett räddningsprojekt sattes igång. Detta var tyvärr alltför sent och 2004 var sista året som arten sågs i Frankrike.

Huruvida de närbesläktade, huvudsakligen östliga Bombus serrisquama och B. apollineus är artskilda från stäpphumla eller inte har länge varit osäkert. Feromonstudier (Rasmont m.fl. 2012) och DNA-analyser (Williams m.fl. 2012) visar dock att de bör betraktas som underarter till stäpphumla. Således finns B. cullumanus i form av underarten serrisquama fortfarande kvar i några tynande populationer i de stäppartade partierna i centrala Spanien. Den finns vidare på de östeuropeiska stäpperna, medan underarten apollineus finns på bergsstäpper söder om Kaukasus. Prognosen för den spanska populationens överlevnad på sikt är tyvärr dyster på grund av allt varmare och torrare klimat (Rasmont m.fl. 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Stäpphumla är en torrmarksart som belagts från Skåne, Öland och Östergötland. Under 1970-talet fanns den fortfarande mycket sällsynt på Stora alvarets marginalmarker. Arten har sedan dess systematiskt eftersökts på alla tidigare kända lokaler på Öland, och borde ha påträffats under de många fältundersökningar som gjorts sedan dess. Inga fynd har heller gjorts i Skåne sedan 1909. Arten betraktas som utdöd i hela norra Europa. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1976.
Ekologi
Stäpphumlan fanns i England på blomrik kalkgräsmark (Yarrow 1954). Arten påträffades hos oss upprepade gånger på blomrikt grusalvar och kringliggande vägkanter och odlingsmark längs landborgen på södra Öland, samt på det stora sandfältet vid Revinge i Lunds kommun. Den kustnära utbredningsbilden beror sannolikt på kalkmarkernas förekomst, men kan också ha med utbredningen av mycket varma och soliga marker att göra. Både södra Öland och Vombsänkan i Skåne har väldigt många soltimmar under sommaren. Boet har inte beskrivits, men misstänks anläggas underjordiskt i övergivna sork- eller musbon. Från Sverige finns mycket lite biologisk information om denna art. Arbetare av stäpphumla har i Skåne, Kullaberg uppgetts ivrigt besöka blommor av björnbär Rubus subgen. Rubus (Selander & Bryant-Meisner 1909). Inga belägg finns bevarade som stöder observationen, däremot finns arbetare av stenhumla insamlade av samma författare från samma lokal och tid (iaktt. L.A. Nilsson). Uppgiften bör därför fortsättningsvis inte beaktas som trovärdig. De hanar som observerades på Öland under 1970-talet sökte alla nektar på blommor av väddklint Centaurea scabiosa. Från England finns äldre noteringar om vitklöver Trifolium repens, kungsmynta Origanum vulgare, svartklint Centaurea nigra och tistlar som näringsväxter. Åtminstone vitklöver har sannolikt varit en pollenkälla. Arten hade ganska lång flygsäsong, åtminstone fram till mitten av september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Bombus (humlor), Art Bombus cullumanus (Kirby, 1802) - stäpphumla Synonymer Apis cullumana Kirby, 1802

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Stäpphumla är en torrmarksart som belagts från Skåne, Öland och Östergötland. Under 1970-talet fanns den fortfarande mycket sällsynt på Stora alvarets marginalmarker. Arten har sedan dess systematiskt eftersökts på alla tidigare kända lokaler på Öland, och borde ha påträffats under de många fältundersökningar som gjorts sedan dess. Inga fynd har heller gjorts i Skåne sedan 1909. Arten betraktas som utdöd i hela norra Europa. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1976.
Längd drottning 18–20 mm, arbetare 12-14 mm, hane 15–16 mm. Hanen är iögonenfallande med brungul-beige behåring på huvud, mellankropp och de första två bakkroppssegmenten. Det tredje segmentet är svart och de återstående bakre är tegelröda. Ett band av svart behåring finns på mellankroppen mellan vingbaserna. Vissa hanar kan ha mer utbredd svart behåring. Detaljbilder på genitalier m.m. finns i Løken (1973). Drottning och arbetare liknar några allmänna arter som är svarta med röd bakkroppsspets. I fält är dessa svåra att skilja främst från stenhumla Bombus lapidarius och gräshumla B. ruderarius. Stäpphumla har dock kortare kind och helt svart behåring på bakbenen, både behåringen i pollenkorgen (curbicula) och den fina behåringen på första fotsegmentet, vilket klart skiljer ut arten. Pälsen är kort och sammetsartad, liknande den hos stenhumla.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för stäpphumla

Länsvis förekomst och status för stäpphumla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäpphumla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stäpphumlan är i nordvästra Europa huvudsakligen kustbunden. De flesta svenska fynden har gjorts på Öland, men några uppgifter har gjorts i västra och centrala Skåne. Ett 1800-talsfynd av en hane från Östergötland antyder en större utbredning längre tillbaka i tiden. Arten har årligen eftersökts både på Öland och i Skåne sedan 2000 utan framgång. Arten bedöms inte längre finnas kvar i landet. De sista belagda observationerna gjordes i Skåne, Lund k:n 1957 och på Öland, S. Bårby 1976 och Torslunda, Gråborg 1971. Sedan dess finns inga spår av arten i Nordeuropa överhuvudtaget. Den tidigare utbredningen, som förutom Sydsverige omfattade Västeuropa från Danmark och England till södra Frankrike, har under 1900-talet reducerats mycket kraftigt. De senaste fynduppgifterna är dyster läsning: Danmark, Bornholm (1843), Tyskland (1939), England (1941), Holland, Västfrisiska öarna (1953), Belgien (utdöd före 1960), N. Frankrike, Bretagne (före 1960). Den sista kända populationen i Västeuropa fanns i Frankrike (Massif Central och Pyrenéerna) och uppskattades till mindre än 100 drottningar (Rasmont m.fl. 2005) varvid ett räddningsprojekt sattes igång. Detta var tyvärr alltför sent och 2004 var sista året som arten sågs i Frankrike.

Huruvida de närbesläktade, huvudsakligen östliga Bombus serrisquama och B. apollineus är artskilda från stäpphumla eller inte har länge varit osäkert. Feromonstudier (Rasmont m.fl. 2012) och DNA-analyser (Williams m.fl. 2012) visar dock att de bör betraktas som underarter till stäpphumla. Således finns B. cullumanus i form av underarten serrisquama fortfarande kvar i några tynande populationer i de stäppartade partierna i centrala Spanien. Den finns vidare på de östeuropeiska stäpperna, medan underarten apollineus finns på bergsstäpper söder om Kaukasus. Prognosen för den spanska populationens överlevnad på sikt är tyvärr dyster på grund av allt varmare och torrare klimat (Rasmont m.fl. 2015).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Bombus - humlor 
  • Art
    Bombus cullumanus(Kirby, 1802) - stäpphumla
    Synonymer
    Apis cullumana Kirby, 1802

Stäpphumlan fanns i England på blomrik kalkgräsmark (Yarrow 1954). Arten påträffades hos oss upprepade gånger på blomrikt grusalvar och kringliggande vägkanter och odlingsmark längs landborgen på södra Öland, samt på det stora sandfältet vid Revinge i Lunds kommun. Den kustnära utbredningsbilden beror sannolikt på kalkmarkernas förekomst, men kan också ha med utbredningen av mycket varma och soliga marker att göra. Både södra Öland och Vombsänkan i Skåne har väldigt många soltimmar under sommaren. Boet har inte beskrivits, men misstänks anläggas underjordiskt i övergivna sork- eller musbon. Från Sverige finns mycket lite biologisk information om denna art. Arbetare av stäpphumla har i Skåne, Kullaberg uppgetts ivrigt besöka blommor av björnbär Rubus subgen. Rubus (Selander & Bryant-Meisner 1909). Inga belägg finns bevarade som stöder observationen, däremot finns arbetare av stenhumla insamlade av samma författare från samma lokal och tid (iaktt. L.A. Nilsson). Uppgiften bör därför fortsättningsvis inte beaktas som trovärdig. De hanar som observerades på Öland under 1970-talet sökte alla nektar på blommor av väddklint Centaurea scabiosa. Från England finns äldre noteringar om vitklöver Trifolium repens, kungsmynta Origanum vulgare, svartklint Centaurea nigra och tistlar som näringsväxter. Åtminstone vitklöver har sannolikt varit en pollenkälla. Arten hade ganska lång flygsäsong, åtminstone fram till mitten av september.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
För humlor är kontinuiteten av blommande växter under sommaren av avgörande betydelse och konkurrens uppstår när nektarresurserna sinar under torrperioder. Under senare decennier har Stora alvaret på Öland betats mycket hårt av får, vilket har decimerat blomresursen under högsommaren mycket kraftigt. Samtidigt har både ändrade rutiner för vägkantslåtter och intensiv klippning av marginalmarker längs landborgen gjort att även dessa marker blivit påtagligt blomfattiga. Under inventering av stäpphumlan 2006 kunde konstateras att de mycket stora bestånden av fältvädd Scabiosa columbaria vid Södra Bårby, där arten påträffades under 1970- talet, var helt utraderade av intensivt fårbete. Denna sommar var mycket torr och nykläckta humlor som dött av svält kunde ses sitta i de få blommorna som fanns. Hoppet att stäpphumlan överlevt denna säsong och flera andra sommartorra år under 2000-talets första decennium på södra Öland är ytterst liten. Man skulle eventuell kunna misstänka att det funnits någon anpassning hos stäpphumla att klara av torrperioder, som kan ge den en konkurrensfördel gentemot andra humlearter och som skulle kunna förklara dess ovanliga utbredningsbild. Om detta finns dock ingen kunskap. Stäpphumlan är en kort-tungad art och arbetarna har ungefär samma tunglängd som honungsbin. Det ökade intresset för biodling under 1940-talet sammanfaller med starkt minskat antal fynd av stäpphumla och misstänks därför ha bidragit till en kraftigt ökad näringskonkurrens för stäpphumla i sådana miljöer som tidigare inte haft stora honungsbipopulationer.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Den västeuropeiska underarten av stäpphumla Bombus cullumanus cullumanus är av allt att döma utdöd i hela sitt kända utbredningsområde, därför är det alltför sent att vidta åtgärder. Genom att analysera det relativt snabba händelseförloppet kan dock viss lärdom dras som kan användas för andra arter med minskande trend i flera länder.

Edwards, R. & Roy, H. (red.) 2009. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland: Part 7. Huntingdon: Biological Records Centre.

Hagen, E. von, 1994. Hummeln - bestimmen, ansielden, vermehren, schützen. Naturbuch Verlag. Augsburg.

Løken, A. 1973. Studies on Scandinavian Bumble Bees (Hymenoptera, Apidae). Norsk Ent. Tidskr. 20:1–218.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 80:7–52.

Peters, T.M.J., Raemakers, I.P. & Smit, J. 1999. Voorlopige atlas van de Nederlandse bijen (Apidae). European Invertebrate Survey Nederland.

Rasmont, P., Pauly, A., Terzo, M., Patiny, S., Michez, D., Iserbyt, S., Barbier, Y. & Haubruge, E. 2005. The survey of wild bees (Hymenoptera, Apoidea) in Belgium and France. FAO, Roma. http://WWW.fao.org/ag/AGP/ AGPS/C- CAB/Castudies/pdf/1-010.pdf

Rasmont, P., Aytekin A.M., Valterova I., & Williams P.H. 2012. The fate of Bombus cullumanus: regression and species status. Chem. Ecol. Conference paper September 2012. https://www.researchgate.net/publication/264896501

Rasmont, P., Franzén, M., Lecocq, T., Harpke, A., Roberts, S.P.M., Biesmeijer, J.C., Castro, L. Cederberg, B., Dvorák, L. & 15 others. 2015. Climatic risk and distribution atlas of European bumblebees. Biorisk 10 (Special issue), 246 p. Pensoft.

Selander, S. & Bryant-Meisner R. 1909. Blombesökande insekter på Kullen 1908. Sv. Bot. Tidskr. 3:301–327.

Williams, P.H., Byvaltsev, A., Sheffield, C. & Rasmont, P. 2012. Bombus cullumanus – an extinct European bumblebee species? Apidologie 2012. Springerlink.com DOI: 10.1007/s13592-012-0161-x

Yarrow, I.H.H. 1954. Some observations on the genus Bombus, with special reference to Bombus cullumanus (Kirby) (Hym. Apidae). Journal of the Society of British Entomology 5: 34–39.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2006. Rev. Björn Cederberg 2008, 2013 & 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Bombus - humlor 
  • Art
    Bombus cullumanus, (Kirby, 1802) - stäpphumla
    Synonymer
    Apis cullumana Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2006. Rev. Björn Cederberg 2008, 2013 & 2017.