Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäpprosettmossa

Organismgrupp Mossor Riccia ciliifera
Stäpprosettmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stäpprosett är en ljust blågrå eller vitgrön bållevermossa. Den blir relativt stor, upp till 1 cm bred, bildar täta mattor och skiljer sig från Sveriges andra Riccia-arter genom sina tunna bålkanter. Arten är till skillnad från övriga nordiska arter flerårig. Sporkapseln sitter inuti bålen och öppnas först när bålen spricker sönder. Stäpprosett är dock aldrig funnen med sporkapslar i Norden; endast han-plantor har blivit funna. Arten sprider sig troligen genom fragmentering av bålen och med boskap.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäpprosettmossa Observationer i  Sverige för stäpprosettmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en mediterran utbredning som kräver hög sommartemperatur. Den finns i Sverige endast på ett fåtal platser på Öland och Gotland. På Öland återfanns den på alvarmark intill Ekelunda 1985 (återfanns 2010), men inte på gamla lokaler vid Borgholm och Vickleby. På Gotland återfanns den 1986 rikligt vid Bro. Arten saknas i övriga Norden men återfinns i Central- och Sydeuropa, där den har en vid utbredning. Den är också uppgiven för Turkiet och Nordafrika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Växer på kalkrik jord på Öland och Gotland. Känd från en handfull platser i Sverige, varav endast några få är aktuella. Populationen består av extremt få individer. På två av lokalerna har populationerna nyligen minskat troligen p.g.a. igenväxning och därav en fortgående minskning. Stäpprosetten är aldrig funnen med sporer i Sverige och utbredningen är idag därför kraftigt fragmenterad. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (100-4000). Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (24-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii); C2a(i)).
Ekologi
På den undersökta Ölandslokalen 1985 och 2010 växte mossan på blottade fläckar av kalkvittringsjord på eller i kanten av stigar. Den undersökta lokalen utgörs av igenväxande alvarmark med slån och en. Arten är konkurrenssvag och då den i Sverige ej bildar sporkapslar är den beroende av djur eller tramp för sin spridning. Den tycks minska på lokaler där fältskiktet slutit sig. I Mellaneuropa är den rapporterad från relativt sura underlag. På Öland och Gotland växer den däremot i sällskap med kalkkrävande växter. Stäpprosett, kalkrosett R. gothica och alvarrosett R. subbifurca är de enda rosettmossor som i Sverige uteslutande är funna på kalkrik miljö.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Marchantiales, Familj Ricciaceae, Släkte Riccia (rosettmossor), Art Riccia ciliifera Lindenb. - stäpprosettmossa Synonymer stäpprosett

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Växer på kalkrik jord på Öland och Gotland. Känd från en handfull platser i Sverige, varav endast några få är aktuella. Populationen består av extremt få individer. På två av lokalerna har populationerna nyligen minskat troligen p.g.a. igenväxning och därav en fortgående minskning. Stäpprosetten är aldrig funnen med sporer i Sverige och utbredningen är idag därför kraftigt fragmenterad. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (100-4000). Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (24-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii); C2a(i)).
Stäpprosett är en ljust blågrå eller vitgrön bållevermossa. Den blir relativt stor, upp till 1 cm bred, bildar täta mattor och skiljer sig från Sveriges andra Riccia-arter genom sina tunna bålkanter. Arten är till skillnad från övriga nordiska arter flerårig. Sporkapseln sitter inuti bålen och öppnas först när bålen spricker sönder. Stäpprosett är dock aldrig funnen med sporkapslar i Norden; endast han-plantor har blivit funna. Arten sprider sig troligen genom fragmentering av bålen och med boskap.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäpprosettmossa

Länsvis förekomst och status för stäpprosettmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäpprosettmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en mediterran utbredning som kräver hög sommartemperatur. Den finns i Sverige endast på ett fåtal platser på Öland och Gotland. På Öland återfanns den på alvarmark intill Ekelunda 1985 (återfanns 2010), men inte på gamla lokaler vid Borgholm och Vickleby. På Gotland återfanns den 1986 rikligt vid Bro. Arten saknas i övriga Norden men återfinns i Central- och Sydeuropa, där den har en vid utbredning. Den är också uppgiven för Turkiet och Nordafrika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Marchantiales  
  • Familj
    Ricciaceae  
  • Släkte
    Riccia - rosettmossor 
  • Art
    Riccia ciliiferaLindenb. - stäpprosettmossa
    Synonymer
    stäpprosett

På den undersökta Ölandslokalen 1985 och 2010 växte mossan på blottade fläckar av kalkvittringsjord på eller i kanten av stigar. Den undersökta lokalen utgörs av igenväxande alvarmark med slån och en. Arten är konkurrenssvag och då den i Sverige ej bildar sporkapslar är den beroende av djur eller tramp för sin spridning. Den tycks minska på lokaler där fältskiktet slutit sig. I Mellaneuropa är den rapporterad från relativt sura underlag. På Öland och Gotland växer den däremot i sällskap med kalkkrävande växter. Stäpprosett, kalkrosett R. gothica och alvarrosett R. subbifurca är de enda rosettmossor som i Sverige uteslutande är funna på kalkrik miljö.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Samtliga rosettmossor är ljuskrävande och beroende av nakna jordfläckar. Deras spridning gynnas sannolikt av tramp. Upphörande bete på t.ex. strandängar, torrängar och hällmarker, med påföljande igenväxning utgör ett allvarligt hot. Luftföroreningar kan försura översta jordlagret, vilket också inverkar negativt.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Fortsatt bete på aktuella lokaler krävs för att förhindra igenväxning och därav följande utarmning av rosettmossfloran. Kända lokaler bör snarast besökas och röjning av fält- och buskskikt bör vid behov göras.

Damsholt, K. & Hallingbäck, T. 1986. Släktet Riccia (rosettmossor) i Fennoskandia. Svensk Bot. Tidskr. 80: 245-270.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Meinunger, L. 1984. Verbreitungskarten einiger ausgewählter Moose im Gebiet der DDR. I: J. Vána (red), Proc. Third Meeting of Bryologist from Central & East Europe. Praha 1982: 143-166.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterat 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Marchantiales  
  • Familj
    Ricciaceae  
  • Släkte
    Riccia - rosettmossor 
  • Art
    Riccia ciliifera, Lindenb. - stäpprosettmossa
    Synonymer
    stäpprosett
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterat 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.