Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppsandbi

Organismgrupp Steklar, Bin Andrena chrysopyga
Stäppsandbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 12–14 mm, hane 10–13 mm. Färgteckningen är iögonenfallande, tydligast på honan men relativt likartad på båda könen, vilket gör att arten lätt kan kännas igen i fält. Huvud och mellankropp har gråvit–gråbeige behåring med mörkare hår på hjässan och över ryggen mellan vingbaserna. Bakkroppen är svart med tre kontrasterade vita band av tilltryckt behåring baktill på ryggplåt 2–4 samt gulröd-roströd ändfrans på de sista ryggplåtarna. Även pollensamlingshåren (scopa) på bakskenbenen och första fotsegmentet hos honan är roströda.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppsandbi Observationer i  Sverige för stäppsandbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stäppsandbi förekommer sällsynt på sandfält i Skåne. Två honor påträffades 1909 i Östergötland (i Mem, av Adlerz), vilket har tolkats som en tillfällig reproduktion. En hona påträffades 2009 i södra Halland (Ö. Fritz) och togs till vara som belägg. Arten har sedan dess eftersökts på platsen och i dess närhet utan framgång, den betraktas därför som ett tillfälligt ströfynd. (En uppgift om att arten påträffats på Öland har kunnat dementeras. Det aktuella fyndet, en hona endast märkt med ett insamlingsnummer, ingår i en samling från Öland (coll. J.Tengö), men just denna individ visade sig vara insamlad i Skåne). Populationen i Skåne var under början 1900-talet spridd från Kävlinge och Arrie i väster till Åhus och vidare söderut på Österlen. Under de senaste decennierna har utbredningen inskränkts till Revingefältet, samt Ravlunda-Löderup. Populationen har varierat i storlek och antal lokaler mellan olika år. I våra nordiska grannländer är arten endast känd från Danmark. I Baltikum når arten norrut till Litauen. Utbredningens tyngdpunkt ligger i sydöstra delarna av Europa och Asiens stäppområden. Stäppsandbiet förekommer alltmer glest västerut och norrut i Europa. Den saknas i Spanien och på de Brittiska öarna samt i bergigare områden och högre liggande terräng.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Stäppsandbi är en sällsynt art med äldre belägg från sandiga torrängsmarker i Skåne, Östergötland och Öland. Arten är efter 1970 känd i en gles population på Revingehed i Skåne, samt på Österlen från Drakamöllan (1984) och Löderup 2001. Artens utbredning har troligen inte minskat under senare decennier, men habitatet har minskat och förlorat i kvalité och på flera tidigare lokaler i Skåne saknas arten. Pollen samlas från olika växtfamiljer. Arten har visat sig känslig för kraftig försommartorka som inträffat de senaste åren under dess kläckningsperiod. Torkan drabbar blomtillgången på sandfälten starkt över stora arealer. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (150-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1940 (196-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Stäppsandbiets typiska miljö är öppna sandfält med örtrik flora. Bona anläggs i smärre aggregationer på lättgrävd sandmark med glest växttäcke. Pollen samlas från blommor av flera olika växtfamiljer. I den svenska populationen utgör speciellt sandvita Berteroa incana en viktig pollenkälla om den blommar rikligt i närheten av boområdet. Blomningen gynnas av markstörning och varierar mycket i antal från år till år och den är därför oförutsägbar som näringsväxt. Flygtiden sträcker sig från början av juni till slutet av juli.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Andrenidae (grävbin), Släkte Andrena (sandbin), Art Andrena chrysopyga Schenck, 1853 - stäppsandbi Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Stäppsandbi är en sällsynt art med äldre belägg från sandiga torrängsmarker i Skåne, Östergötland och Öland. Arten är efter 1970 känd i en gles population på Revingehed i Skåne, samt på Österlen från Drakamöllan (1984) och Löderup 2001. Artens utbredning har troligen inte minskat under senare decennier, men habitatet har minskat och förlorat i kvalité och på flera tidigare lokaler i Skåne saknas arten. Pollen samlas från olika växtfamiljer. Arten har visat sig känslig för kraftig försommartorka som inträffat de senaste åren under dess kläckningsperiod. Torkan drabbar blomtillgången på sandfälten starkt över stora arealer. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (150-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1940 (196-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Längd hona 12–14 mm, hane 10–13 mm. Färgteckningen är iögonenfallande, tydligast på honan men relativt likartad på båda könen, vilket gör att arten lätt kan kännas igen i fält. Huvud och mellankropp har gråvit–gråbeige behåring med mörkare hår på hjässan och över ryggen mellan vingbaserna. Bakkroppen är svart med tre kontrasterade vita band av tilltryckt behåring baktill på ryggplåt 2–4 samt gulröd-roströd ändfrans på de sista ryggplåtarna. Även pollensamlingshåren (scopa) på bakskenbenen och första fotsegmentet hos honan är roströda.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppsandbi

Länsvis förekomst och status för stäppsandbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppsandbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stäppsandbi förekommer sällsynt på sandfält i Skåne. Två honor påträffades 1909 i Östergötland (i Mem, av Adlerz), vilket har tolkats som en tillfällig reproduktion. En hona påträffades 2009 i södra Halland (Ö. Fritz) och togs till vara som belägg. Arten har sedan dess eftersökts på platsen och i dess närhet utan framgång, den betraktas därför som ett tillfälligt ströfynd. (En uppgift om att arten påträffats på Öland har kunnat dementeras. Det aktuella fyndet, en hona endast märkt med ett insamlingsnummer, ingår i en samling från Öland (coll. J.Tengö), men just denna individ visade sig vara insamlad i Skåne). Populationen i Skåne var under början 1900-talet spridd från Kävlinge och Arrie i väster till Åhus och vidare söderut på Österlen. Under de senaste decennierna har utbredningen inskränkts till Revingefältet, samt Ravlunda-Löderup. Populationen har varierat i storlek och antal lokaler mellan olika år. I våra nordiska grannländer är arten endast känd från Danmark. I Baltikum når arten norrut till Litauen. Utbredningens tyngdpunkt ligger i sydöstra delarna av Europa och Asiens stäppområden. Stäppsandbiet förekommer alltmer glest västerut och norrut i Europa. Den saknas i Spanien och på de Brittiska öarna samt i bergigare områden och högre liggande terräng.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Andreninae  
  • Släkte
    Andrena - sandbin 
  • Art
    Andrena chrysopygaSchenck, 1853 - stäppsandbi

Stäppsandbiets typiska miljö är öppna sandfält med örtrik flora. Bona anläggs i smärre aggregationer på lättgrävd sandmark med glest växttäcke. Pollen samlas från blommor av flera olika växtfamiljer. I den svenska populationen utgör speciellt sandvita Berteroa incana en viktig pollenkälla om den blommar rikligt i närheten av boområdet. Blomningen gynnas av markstörning och varierar mycket i antal från år till år och den är därför oförutsägbar som näringsväxt. Flygtiden sträcker sig från början av juni till slutet av juli.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Artens habitat har minskat i areal och förlorat i kvalitet. På flera av de tidigare kända lokalerna i Skåne har arten försvunnit. En sentida förändring är den minskade militära övningsverksamheten på Ravlunda och Revingefälten med mindre markstörning och minskad örtrikedom som följd. Arten har visat sig känslig för kraftig försommartorka, som inträffat under flera av de senaste åren. Torkan drabbar blomning och nektartillgång på sandfälten över stora arealer med förödande effekt på habitatspecialister bland bina såsom stäppsandbi.


Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Åtgärder som motverkar förtätningen av grässvålen och förhindrar igenväxning med vedartade växter gynnar arten och är en förutsättning för lämpliga boplatser. Militär övningsverksamhet såsom terrängkörning med bandfordon bidrar till öppethållande och frögroning av örter och bör lämpligen ske under höst och vinter. Som naturvårdsåtgärd kan pinnharvning utgöra ett komplement. Tidig vårbränning på sandmark har praktiserats på militära målområden för att undvika vådabränder senare under säsongen och har visat mycket goda resultat för att undvika igenväxning och stimulering av ängsfloran. Bete åretrunt praktiseras på delar av Revingefältet och Ravlunda och ger också bra resultat om betet inte blir alltför intensivt under juni och juli.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller A. & Neumeyer, R. 2010. Apidae 6. Andrena, Melitturga, Panurginus, Panurgus. Fauna Helvetica 26. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Dylewska, M. 1987. Die Gattung Andrena Fabricius (Andrenidae, Apoidea) in Nord- und Mitteleuropa. Acta zoologica cracoviensia 30: 359-708. 

Schmid-Egger C. & Scheuchl E. 1997. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs unter Berücksichtigung der Arten der Schweiz III: Andrenidae. Velden.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2nd ed. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Andreninae  
  • Släkte
    Andrena - sandbin 
  • Art
    Andrena chrysopyga, Schenck, 1853 - stäppsandbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2017.