Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppskruvmossa

Organismgrupp Mossor Syntrichia princeps
Stäppskruvmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 4 cm höga, täta tuvor som är gulgröna upptill och brunorange nedtill. Stammen har tydlig centralsträng. Bladen är tätt, rosettlikt samlade i stammens topp. Bladformen är tunglik med tydlig midja och med rundad, ibland urnupen spets. Bladkanten är tillbakaböjd från bladbasen till strax ovan mitten, upptill ibland något inböjd. Nerven är kraftig och löper ut i en färglös, oftast lång hårudd som är tydligt tandad. Nervens undersida är papillös. Cellerna i bladets övre halva är rundat kantiga, 12–20 µm breda och tätt papillösa. Arten är normalt samkönad (han- och honorgan sitter blandat i samma skottspets), men uppgifter finns att arten även, om än sällsynt, kan vara skildkönad. Kapslar är vanliga. Kapseln är relativt stor (3–4 mm lång), cylindrisk, slät, upprätt och något krökt. Kapselskaftet är rödaktigt och ca 1–3 cm långt. Peristomtänderna är spiralvridna två varv. Sporerna är 12–14 µm i diameter, brunaktiga och släta till fint punkterade. Specialiserad vegetativ förökning saknas.
Stäppskruvmossa kan likna takmossa Syntrichia ruralis, men den senare är alltid skildkönad och har sällan kapslar. Takmossa S. ruralis har också mindre bladceller, ingen eller endast otydlig centralsträng i stammen och blad som är jämnt placerade längs stammen.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppskruvmossa Observationer i  Sverige för stäppskruvmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Norden sällsynt och endast funnen på Gotland. Utbredningen inkluderar stora delar av södra Europa, med västliga utposter på Brittiska öarna och Makaronesien. Den förekommer även i Nordafrika, södra Afrika, delar av Asien, Nya Zeeland, Australien, Hawaii samt Sydamerika och västra Nordamerika.
Arten är känd från 18 lokaler, samtliga på Gotland. Vid en undersökning av artens växtmiljö och status som genomfördes under 1990-1992 (Hedenäs 1993) besöktes 13 lokaler för arten, varvid den konstaterades vara utgången på två av dessa. Övriga lokaler (av de 13) var i stället nya eller troligen nya. Troligen har arten minskat något under senare tid. På två av de ej återbesökta lokalerna har arten hittats efter 1970, de övriga tre är från tiden kring senaste sekelskiftet. Flera äldre fynd har varit felbestämda.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Stäppskruvmossa växer på urlakad sandig till stenig mark på strandnära platser. Sällsynt art endast funnen på Gotland. Under åren 1990-1992 eftersöktes arten på 13 av sina lokaler och återfanns på 11. De aktuella förekomsterna är ytmässigt alla små. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (0-1900). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3400 km² och förekomstarean (AOO) till 120 (0-520) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Stäppskruvmossa växer i Norden på sand, grus, småsten och skalgrus nära havet. Miljön är oftast halvöppen, vanligen nedanför den slutna vegetationen. Arten växer ofta tillsammans med blek gräsmossa Brachythecium albicans, brännmossa Ceratodon purpureus och kalklockmossa Homalothecium lutescens. Dess växtmiljö på Gotland beskrivs i detalj av Hedenäs (1993). Sporerna mognar på sommaren.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Syntrichia (skruvmossor), Art Syntrichia princeps (De Not.) Mitt. - stäppskruvmossa Synonymer Tortula princeps De Not.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Stäppskruvmossa växer på urlakad sandig till stenig mark på strandnära platser. Sällsynt art endast funnen på Gotland. Under åren 1990-1992 eftersöktes arten på 13 av sina lokaler och återfanns på 11. De aktuella förekomsterna är ytmässigt alla små. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (0-1900). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3400 km² och förekomstarean (AOO) till 120 (0-520) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 4 cm höga, täta tuvor som är gulgröna upptill och brunorange nedtill. Stammen har tydlig centralsträng. Bladen är tätt, rosettlikt samlade i stammens topp. Bladformen är tunglik med tydlig midja och med rundad, ibland urnupen spets. Bladkanten är tillbakaböjd från bladbasen till strax ovan mitten, upptill ibland något inböjd. Nerven är kraftig och löper ut i en färglös, oftast lång hårudd som är tydligt tandad. Nervens undersida är papillös. Cellerna i bladets övre halva är rundat kantiga, 12–20 µm breda och tätt papillösa. Arten är normalt samkönad (han- och honorgan sitter blandat i samma skottspets), men uppgifter finns att arten även, om än sällsynt, kan vara skildkönad. Kapslar är vanliga. Kapseln är relativt stor (3–4 mm lång), cylindrisk, slät, upprätt och något krökt. Kapselskaftet är rödaktigt och ca 1–3 cm långt. Peristomtänderna är spiralvridna två varv. Sporerna är 12–14 µm i diameter, brunaktiga och släta till fint punkterade. Specialiserad vegetativ förökning saknas.
Stäppskruvmossa kan likna takmossa Syntrichia ruralis, men den senare är alltid skildkönad och har sällan kapslar. Takmossa S. ruralis har också mindre bladceller, ingen eller endast otydlig centralsträng i stammen och blad som är jämnt placerade längs stammen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppskruvmossa

Länsvis förekomst och status för stäppskruvmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppskruvmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Norden sällsynt och endast funnen på Gotland. Utbredningen inkluderar stora delar av södra Europa, med västliga utposter på Brittiska öarna och Makaronesien. Den förekommer även i Nordafrika, södra Afrika, delar av Asien, Nya Zeeland, Australien, Hawaii samt Sydamerika och västra Nordamerika.
Arten är känd från 18 lokaler, samtliga på Gotland. Vid en undersökning av artens växtmiljö och status som genomfördes under 1990-1992 (Hedenäs 1993) besöktes 13 lokaler för arten, varvid den konstaterades vara utgången på två av dessa. Övriga lokaler (av de 13) var i stället nya eller troligen nya. Troligen har arten minskat något under senare tid. På två av de ej återbesökta lokalerna har arten hittats efter 1970, de övriga tre är från tiden kring senaste sekelskiftet. Flera äldre fynd har varit felbestämda.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Syntrichia - skruvmossor 
  • Art
    Syntrichia princeps(De Not.) Mitt. - stäppskruvmossa
    Synonymer
    Tortula princeps De Not.

Stäppskruvmossa växer i Norden på sand, grus, småsten och skalgrus nära havet. Miljön är oftast halvöppen, vanligen nedanför den slutna vegetationen. Arten växer ofta tillsammans med blek gräsmossa Brachythecium albicans, brännmossa Ceratodon purpureus och kalklockmossa Homalothecium lutescens. Dess växtmiljö på Gotland beskrivs i detalj av Hedenäs (1993). Sporerna mognar på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Stäppskruvmossa tål troligen inte att marken rörs om så att kalkrikare sand, grus eller stenar kommer upp till ytan. Detta gör att den är känslig för exempelvis motortrafik och stigar (anlagda eller spontant uppkomna) på de havsstränder där den förekommer. I övrigt kan markexploatering av strandnära områden utgöra ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Artens lokaler bör bevakas av berörd myndighet, så att störningar eller exploatering av ovan nämnt slag inte förekommer på dess lokaler.
Artens taxonomi är något oklar. Sveriges material hör till samma taxon som typmaterialet av T. princeps, men det är inte helt säkert att allt som uppges vara stäppskruvmossa från andra delar av världen verkligen tillhör denna art (Hedenäs 1993). Utländska namn - DK: Baltisk Hårstjerne, GB: Brown Screw-moss.

Etymologi: princeps (lat.) = först, den främste, den förnämaste, upphov, grundare.
Uttal: [Syntríkia prínseps]

KEY FACTS Brown Screw-moss. Forms dense, up to 4 cm high tufts that are orange-brown at base and yellowish green above. Stem with distinct central strand. Leaves lingulate to ovate, constricted at middle, apex rounded or emarginate. Apical leaves gathered in a dense rosette. Leaf margin recurved in basal half, sometimes slightly incurved above. Synoicous, capsules common. Capsule relatively large (3-4 mm), cylindrical, smooth, erect, slightly curved. Peristome consisting of 32 spirally coiled (2 × 360°) teeth. Seta reddish, 1-3 cm long. Spores 12-14 µm, brownish, smooth to finely punctate. - In the Nordic countries a coastal species growing on sand, gravel, pebbles and shellgravel deposits in the half-open zone between the shoreline and the closed vegetation.

Hallingbäck, T. 2008. Syntrichia princeps stäppskruvmossa s. 150. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Hedenäs, L. 1993. Tortula princeps, stäppskruvmossa, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 87: 71-79.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterat 2010. Rev. Niklas Lönnell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Syntrichia - skruvmossor 
  • Art
    Syntrichia princeps, (De Not.) Mitt. - stäppskruvmossa
    Synonymer
    Tortula princeps De Not.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Uppdaterat 2010. Rev. Niklas Lönnell 2016.