Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större backglimssäckmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Coleophora galbulipennella
Större backglimssäckmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvinge är gulbrun med vita längstrimmor som har inströdda svarta vingfjäll. Bakvingen är mörkgrå. Vingfransar är ljusgråa på framvingen och något mörkare gråa på bakvingen. Dock är vingfransarna både på fram- och bakvingens spets mörkare gråa. Antenner är vita och den basala leden (scapus) är skinande grå. Huvud är skinande grå med en svag dragning åt gulbrunt liksom mellankroppen och vinglock (tegula). För säker identifiering hänvisas till litteraturen nedan. Större backglimsäckmal är avbildad och beskriven i Emmet ed. (1996), men det avbildade exemplaret ser betydligt ljusare ut än svenska exemplar. Vingspann är 15- 17 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för större backglimssäckmal Observationer i  Sverige för större backglimssäckmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
De kända förekomsterna finns på Öland och Gotland samt i Blekinge och Småland. Arten förekommer mycket lokalt på torra grusmarker, gärna med kalkvittringsgrus och kustnära klapperstensfält. Arten saknas i övriga Norden. I Europa är den utbredd från Ryssland, Baltikum söderut till Medelhavet. Utanför Europa är den känd från Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Arten är knuten till torra hällmarker och strandklappermarker med värdväxten backglim. Den är känd från Blekinge, Småland, Öland och Gotland. De senaste 20 åren har den bara hittats på nordligaste Öland. Habitatminskning och -försämring pågår förmodligen genom igenväxning, för hårt bete och exploatering. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (1-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (4-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (4-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Flygtiden för större backglimsäckmal är från början av juli till senare delen av augusti. De unga larverna lever under hösten av fröna från värdväxten backglim Silene nutans. Efter övervintringen lever larven minerande på de nedre bladen av växten. Larven lever i en vitaktig rörsäck med längsgående mörkare linjer som bildats av larvexkrementer och sandkorn fastspunna i säcken. Larvsäcken är avbildad i Emmet 1996, Patzak 1974 och Razowski 1990.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backglim
· backglim
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Coleophoridae (säckmalar), Släkte Coleophora, Art Coleophora galbulipennella Zeller, 1838 - större backglimssäckmal Synonymer större backglimsäckmal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten är knuten till torra hällmarker och strandklappermarker med värdväxten backglim. Den är känd från Blekinge, Småland, Öland och Gotland. De senaste 20 åren har den bara hittats på nordligaste Öland. Habitatminskning och -försämring pågår förmodligen genom igenväxning, för hårt bete och exploatering. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (1-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (4-12000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (4-120) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Framvinge är gulbrun med vita längstrimmor som har inströdda svarta vingfjäll. Bakvingen är mörkgrå. Vingfransar är ljusgråa på framvingen och något mörkare gråa på bakvingen. Dock är vingfransarna både på fram- och bakvingens spets mörkare gråa. Antenner är vita och den basala leden (scapus) är skinande grå. Huvud är skinande grå med en svag dragning åt gulbrunt liksom mellankroppen och vinglock (tegula). För säker identifiering hänvisas till litteraturen nedan. Större backglimsäckmal är avbildad och beskriven i Emmet ed. (1996), men det avbildade exemplaret ser betydligt ljusare ut än svenska exemplar. Vingspann är 15- 17 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större backglimssäckmal

Länsvis förekomst och status för större backglimssäckmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större backglimssäckmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



De kända förekomsterna finns på Öland och Gotland samt i Blekinge och Småland. Arten förekommer mycket lokalt på torra grusmarker, gärna med kalkvittringsgrus och kustnära klapperstensfält. Arten saknas i övriga Norden. I Europa är den utbredd från Ryssland, Baltikum söderut till Medelhavet. Utanför Europa är den känd från Iran.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora galbulipennellaZeller, 1838 - större backglimssäckmal
    Synonymer
    större backglimsäckmal

Flygtiden för större backglimsäckmal är från början av juli till senare delen av augusti. De unga larverna lever under hösten av fröna från värdväxten backglim Silene nutans. Efter övervintringen lever larven minerande på de nedre bladen av växten. Larven lever i en vitaktig rörsäck med längsgående mörkare linjer som bildats av larvexkrementer och sandkorn fastspunna i säcken. Larvsäcken är avbildad i Emmet 1996, Patzak 1974 och Razowski 1990.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backglim - Silene nutans (Viktig)
Långsam igenväxning av artens miljöer. Flera av dessa har tidigare nyttjats som naturbetesmarker. Exploatering av lokaler där arten förekommer.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Bättre kunskaper om artens nutida förekomster i landet är nödvändigt särskilt i landskapen Blekinge och Småland. Naturvårdsbete med nötboskap kan vara en åtgärd för att motverka igenväxningen. Röjningsinsatser kan också bli nödvändiga i vissa områden.

Benander, P. 1939. Die Coleophoriden Schwedens.- Opuscula Entomologica. 1-2: 30-110.

Emmet, A. M., Langmaid, J. R., Bland, K. P., Corley, M. F. V., Razowski, J. Coleophoridae in

Emmet, A. (ed.). 1996. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Volume 3.

Patzak, H.1974. Contributions to the insect fauna of the GDR: Lepidoptera- Coleophoridae.- Beiträge zur

Entomologie Heft5/8. Band 24:153-278.

Razowski, J. 1990. Motyle (Lepidoptera) Polski 16 - Coleophoridae. Monografie Fauny Polski. Panstwowe

Wydawnictwo.Naukowe.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora galbulipennella, Zeller, 1838 - större backglimssäckmal
    Synonymer
    större backglimsäckmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2011.