Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större barkplattbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.) Pytho kolwensis
Större barkplattbagge Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En platt, blanksvart art som är 18 mm lång. Benen och antennerna är kraftigt byggda och långa. På halsskölden finns ett par stora, ganska djupa gropar. På de platta täckvingarna, som har sin största bredd långt bak, finns djupa längsfåror.
Utbredning
Länsvis förekomst för större barkplattbagge Observationer i  Sverige för större barkplattbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Ångermanland, Jämtland, Norrbotten samt Lycksele och Lule lappmark. Fynd efter 1980 saknas från Jämtland och Lule lappmark. Endast ett fåtal lokaler bedöms idag hysa livskraftiga populationer. Närmast i Finland, Estland, Polen (Bialowieza) och den europeiska delen av Ryssland. Världsutbredningen sträcker sig från Norden och östra Mellaneuropa österut till östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,iii,iv); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker under barken på grova granlågor med grov bark (barktjocklek 7–14 mm). Arten påträffas uteslutande i granlågor (inte stående, döda granar) och nyttjar ytterst sällan lågor med en diameter mindre än 25 cm i bösthöjd. Främst i täta, fuktiga granbestånd av brandrefugial karaktär, det vill säga granskogar som är belägna på sumpig mark eller till exempel invid bäckar så att de sällan brinner. Känd från Jämtland, Ångermanland och Norrbotten samt Lycksele och Lule lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (800-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-60). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (120-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,iii,iv); C2a(i)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under barken på grova granlågor med grov bark (barktjocklek 7–14 mm). Arten påträffas inte i stående granar, och sällan i lågor med en diameter mindre än 25 cm. Främst i äldre, täta, fuktiga granbestånd av brandrefugial karaktär. På samtliga idag kända svenska lokaler överstiger det dominerande trädskiktets genomsnittsålder 200 år. Artens reproduktion sker i juni månad, varefter äggen läggs i utgångshål av barkborrar, till exempel Hylurgops glabratus. Larverna livnär sig av kambieskiktet. De nykläckta larverna utnyttjar först barkborregångarna men skapar senare ett eget, karaktäristiskt system av slingrande gångar med ljusbrunt gnagmjöl. Larvutvecklingen förefaller vara minst treårig, kanske minst femårig. En och samma granlåga tycks kunna utnyttjas för äggläggning flera år i rad. Förpuppningen sker normalt under barken, men möjligen även i förnan under lågorna.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Pythidae (barkplattbaggar), Släkte Pytho, Art Pytho kolwensis Sahlberg, 1833 - större barkplattbagge Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,iii,iv); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under barken på grova granlågor med grov bark (barktjocklek 7–14 mm). Arten påträffas uteslutande i granlågor (inte stående, döda granar) och nyttjar ytterst sällan lågor med en diameter mindre än 25 cm i bösthöjd. Främst i täta, fuktiga granbestånd av brandrefugial karaktär, det vill säga granskogar som är belägna på sumpig mark eller till exempel invid bäckar så att de sällan brinner. Känd från Jämtland, Ångermanland och Norrbotten samt Lycksele och Lule lappmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (800-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-60). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (120-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(i,iii,iv); C2a(i)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
En platt, blanksvart art som är 18 mm lång. Benen och antennerna är kraftigt byggda och långa. På halsskölden finns ett par stora, ganska djupa gropar. På de platta täckvingarna, som har sin största bredd långt bak, finns djupa längsfåror.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större barkplattbagge

Länsvis förekomst och status för större barkplattbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större barkplattbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Ångermanland, Jämtland, Norrbotten samt Lycksele och Lule lappmark. Fynd efter 1980 saknas från Jämtland och Lule lappmark. Endast ett fåtal lokaler bedöms idag hysa livskraftiga populationer. Närmast i Finland, Estland, Polen (Bialowieza) och den europeiska delen av Ryssland. Världsutbredningen sträcker sig från Norden och östra Mellaneuropa österut till östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Pythidae - barkplattbaggar 
  • Släkte
    Pytho  
  • Art
    Pytho kolwensisSahlberg, 1833 - större barkplattbagge

Larvutvecklingen sker under barken på grova granlågor med grov bark (barktjocklek 7–14 mm). Arten påträffas inte i stående granar, och sällan i lågor med en diameter mindre än 25 cm. Främst i äldre, täta, fuktiga granbestånd av brandrefugial karaktär. På samtliga idag kända svenska lokaler överstiger det dominerande trädskiktets genomsnittsålder 200 år. Artens reproduktion sker i juni månad, varefter äggen läggs i utgångshål av barkborrar, till exempel Hylurgops glabratus. Larverna livnär sig av kambieskiktet. De nykläckta larverna utnyttjar först barkborregångarna men skapar senare ett eget, karaktäristiskt system av slingrande gångar med ljusbrunt gnagmjöl. Larvutvecklingen förefaller vara minst treårig, kanske minst femårig. En och samma granlåga tycks kunna utnyttjas för äggläggning flera år i rad. Förpuppningen sker normalt under barken, men möjligen även i förnan under lågorna.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Större barkplattbagge är så utpräglat störningskänslig att arten missgynnas av varje form av skogsbruk. Den förekommer numera på mycket få lokaler och på många av dessa i så låga numerär att sällsyntheten i sig själv blivit ett hot mot dess överlevnad.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
De områden där arten ännu finns kvar bör undantas från skogsbruk. Grova granvindfällen i och i närheten av dessa lokaler bör sparas. Där artens populationsutveckling är svag bör möjligheten att gynna den genom fällning av enstaka granar (även inom redan avsatta reservat) prövas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Andersen, J. & Nielssen, A. C. 1978. The food selection of Pytho depressus L. (Col. Pythidae). Norw. J. Ent. 25(2): 225–226.

Biström, O. & Väisänen, R. 1988. Ancient-forest invertebrates of the Pyhän-Häkki national park in central Finland. Acta Zool. Fenn. no. 185: 39, 69.

Burakowski, B. 1962. Biologisch-morphologische Beobachtungen über Pytho kolwesis C. Sahlberg (Coleoptera, Pythidae) in Polen. Fragmenta faunistica 10: 173–204.

Ehnström, B. 1981. Skogens hotade småkryp. I: Urskogen. Svenska Naturskyddsföreningens Årsbok 1981: 73–77.

Ehnström, B & Waldén, H. W. 1986. Faunavård i skogsbruket - Den lägre faunan. Skogsstyrelsen, Jönköping. p. 277.

Jansson, A. & Palm, T. 1936. Resultat av en coleopterologisk studieresa till nordvästra Jämtlands fjälltrakter. Ent. Tidskr. 57: 180–226.

Krogerus, R. 1921. För provinserna Karelia ladogensis (Kl) och Isthmus karelicus (IK) nya eller annars intressanta coleoptera insamlade juni 1920 och 1921. Notulae Ent. 1: 113–115.

Lundberg, S. 1955. Iakttagelser över vedskalbaggar från Norrland och Uppland. Ent. Tidskr. 76: 166–169.

Lundberg, S. 1960. Bidrag till kännedomen om svenska Coleoptera. 3. Ent. Tidskr. 81: 108–112.

Lundberg, S. 1989. Sällsynta skalbaggar från gammal granskog i Blåkölen-reservatet i Norrbotten. Ent. Tidskr. 110: 139–144.

Muona, J. & Viramo, J. 1986. The Coleoptera of the Koillismaa area (Ks), north-east Finland. Oulanka reports nr. 6: 48.

Palm, T. 1946. Coleopterfaunan i en jämtländsk lavgranskog. I. Träd och trädsvamp-faunan. Ent. Tidskr. 67: 109–139.

Pettersson, R. 1981. Entomologisk undersökning av urskogen på Vändåtberget. Biologisk grundutbildning Umeå. Rapportserie 1981:5.

Pettersson, R. 1983. Pytho kolwensis C. Sahlberg - en av skogsbruket hotad trädskalbagge. Natur i Norr 2: 23–29.

Pettersson, R. 1984. I Norrland av storskogsbruket missgynnade och hotade trädskalbaggar. Natur i Norr. 3(1): 33–45.

Pettersson, R. 1985. Ny lokal för Pytho kolwensis. Natur i Norr. 4: 84.

Pettersson, R. 1986. Stor barkplattbagge nu känd från Lycksele lappmark. Natur i Norr. 5: 8.

Pettersson, R. 1990. Åter igen en ny lokal för stor barkplattbagge (Pytho kolwensis) i Ångermanland. Natur i Norr. 9: 43.

Pettersson, R. 1990. Altarliden lever kvar som naturskog! - Södra Lapplands andra förekomst av stor barkplattbagge (Pytho kolwensis) i Ångermanland. Natur i Norr. 12: 53–54.

Pettersson, R. 1996. Pytho igen! Natur i Norr. 15(2): 110–115.

Pollock, D. A. 1991. Natural history, classification, reconstructed phylogeny and geographic history of Pytho Latreille (Coleoptera: Heteromera: Pythidae). Mem. Ent. Soc. Canada, no. 154: 33–35.

Saalas, U. 1923. Die Fichtenkäfer Finnlands II. Helsingfors.

Saalas, U. 1933. Anteckningar över tvenne exkursioner i Kolva urskogar i Yläne socken för mer än 100 år sedan. Notulae Ent. 13: 47–49.

Wirén, E. 1945. Bidrag till kännedomen om coleopterfaunan i norra delen av det nordsvenska barrskogsområdet. Ent. Tidskr. 66: 23–43.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Petterson 1995. Rev. Roger Pettersson & Bengt Ehnström 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Pythidae - barkplattbaggar 
  • Släkte
    Pytho  
  • Art
    Pytho kolwensis, Sahlberg, 1833 - större barkplattbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Petterson 1995. Rev. Roger Pettersson & Bengt Ehnström 1997. © ArtDatabanken, SLU 2006.