Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större barksnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Ena montana
Större barksnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är högervridet och långsträckt till koniskt. Det når en höjd av 14–17 mm och en bredd av 6–7 mm. Toppen har formen av en bred trubbig kupol. Antalet vindlingar är 7-8. Den sista vindlingen (kroppsvindlingen) upptar något mer än hälften av den totala skalhöjden. Vindlingarna tillväxer relativt långsamt i bredd och höjd. De är jämt och svagt välvda och skiljs av en markerad men ganska grund fog. Skalet är brunt till brungult. Skalytan är ogenomskinlig och något matt glänsande. Skalet är oregelbundet men tydligt radiärstrierat. Radiärlinjerna korsas av spiralstriering, vilket gör att skalytan i hög förstoring ger ett finkornigt intryck. Skalet är tämligen tjockt. Mynningen har en väl markerad, utåtvikt läpp som inte är sluten runt om utan har ett avbrott i hela mynningens överdel (parietalt) och är omvriden i den övre yttre mynningsvinkeln. Mynningsläppen är vit men kan ha en skär ton. Mynningsformen är brett oval. Tänder saknas. Naveln är liten och mycket smal. Mjukdelarna är mörka. Arten liknar en större upplaga av Merdigera obscura, men förutom storleken har E. montana spiralstriering, en annan mynningsform och är oftast ljusare än M. obscura.
Utbredning
Länsvis förekomst för större barksnäcka Observationer i  Sverige för större barksnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Artens utbredning i Nordeuropa är inskränkt till en smal zon längst Vätterns östra strand från Jönköping i Småland till södra delen av Omberg i Östergötland. Den svenska utbredningen är uppsplittrad i flera små områden med varierande populationstäthet. Speciellt i den norra delen finns stora luckor. Arten har ett stort sammanhängande utbredningsområde omfattande stora delar av Centraleuropa norrut till mellersta Tyskland. Detta område omfattar också stora delar av Balkan. Vidare finns isolerade förekomstområden i Pyrenéerna, norra Tyskaland, Baltikum och i västra Ryssland, liksom i södra England.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1a+2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i Sverige enbart invid Vätterns östra sluttningar i ädellövskog med översilande vatten. Tidigare klassificeras som VU D2, men genom att det (enligt internationella tillämpningsreglerna) numera för kriteriet D2 krävs att det går att peka på plausibla hotfaktorer som inom kort tid skulle kunna slå ut populationen, så är inte det kriteriet längre uppfyllt. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (250-350) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (52-70) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1a+2a).
Ekologi
Större barksnäcka är krävande och bunden till ädellövskogsbevuxna blocksluttningar i de kalkrika bergbranterna i Visingsöformationen längst Vätterns strand. Speciellt talrikt uppträder den i djupa, skuggiga, fuktiga raviner. Den kryper gärna uppför trädstammar och påträffas ofta (även i dagvila) ganska högt upp på trädstammar av ädla lövträd – på vilka den betar av epifytiska lavar. På vissa lokaler har den, anmärkningsvärt nog, påträffats även på relativt smala stammar av yngre träd i områden där skogsbete har förekommit eller förekommer. Genom sitt beteende att krypa högt upp i träden har arten klarat att hålla sig kvar under perioder med skogsbete och glesare trädskikt.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· bok
· bok
· sälg
· sälg
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande träd
Levande träd
· ask
· ask
· bok
· bok
· sälg
· sälg
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Enidae (barksnäckor), Släkte Ena, Art Ena montana (Draparnaud, 1801) - större barksnäcka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1a+2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i Sverige enbart invid Vätterns östra sluttningar i ädellövskog med översilande vatten. Tidigare klassificeras som VU D2, men genom att det (enligt internationella tillämpningsreglerna) numera för kriteriet D2 krävs att det går att peka på plausibla hotfaktorer som inom kort tid skulle kunna slå ut populationen, så är inte det kriteriet längre uppfyllt. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (250-350) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (52-70) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1a+2a).
Skalet är högervridet och långsträckt till koniskt. Det når en höjd av 14–17 mm och en bredd av 6–7 mm. Toppen har formen av en bred trubbig kupol. Antalet vindlingar är 7-8. Den sista vindlingen (kroppsvindlingen) upptar något mer än hälften av den totala skalhöjden. Vindlingarna tillväxer relativt långsamt i bredd och höjd. De är jämt och svagt välvda och skiljs av en markerad men ganska grund fog. Skalet är brunt till brungult. Skalytan är ogenomskinlig och något matt glänsande. Skalet är oregelbundet men tydligt radiärstrierat. Radiärlinjerna korsas av spiralstriering, vilket gör att skalytan i hög förstoring ger ett finkornigt intryck. Skalet är tämligen tjockt. Mynningen har en väl markerad, utåtvikt läpp som inte är sluten runt om utan har ett avbrott i hela mynningens överdel (parietalt) och är omvriden i den övre yttre mynningsvinkeln. Mynningsläppen är vit men kan ha en skär ton. Mynningsformen är brett oval. Tänder saknas. Naveln är liten och mycket smal. Mjukdelarna är mörka. Arten liknar en större upplaga av Merdigera obscura, men förutom storleken har E. montana spiralstriering, en annan mynningsform och är oftast ljusare än M. obscura.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större barksnäcka

Länsvis förekomst och status för större barksnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större barksnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens utbredning i Nordeuropa är inskränkt till en smal zon längst Vätterns östra strand från Jönköping i Småland till södra delen av Omberg i Östergötland. Den svenska utbredningen är uppsplittrad i flera små områden med varierande populationstäthet. Speciellt i den norra delen finns stora luckor. Arten har ett stort sammanhängande utbredningsområde omfattande stora delar av Centraleuropa norrut till mellersta Tyskland. Detta område omfattar också stora delar av Balkan. Vidare finns isolerade förekomstområden i Pyrenéerna, norra Tyskaland, Baltikum och i västra Ryssland, liksom i södra England.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Pupilloidei  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Enidae - barksnäckor 
  • Släkte
    Ena  
  • Art
    Ena montana(Draparnaud, 1801) - större barksnäcka

Större barksnäcka är krävande och bunden till ädellövskogsbevuxna blocksluttningar i de kalkrika bergbranterna i Visingsöformationen längst Vätterns strand. Speciellt talrikt uppträder den i djupa, skuggiga, fuktiga raviner. Den kryper gärna uppför trädstammar och påträffas ofta (även i dagvila) ganska högt upp på trädstammar av ädla lövträd – på vilka den betar av epifytiska lavar. På vissa lokaler har den, anmärkningsvärt nog, påträffats även på relativt smala stammar av yngre träd i områden där skogsbete har förekommit eller förekommer. Genom sitt beteende att krypa högt upp i träden har arten klarat att hålla sig kvar under perioder med skogsbete och glesare trädskikt.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Genom den begränsade och uppsplittrade utbredningen, med ofta små lokala populationer, blir arten speciellt sårbar. Avverkning, ofta i samband med exploatering för byggnation av vägar eller fritidshus utgör reella hot. Även uthuggning som leder till öppnare biotoper kan utgöra ett hot, även om arten möjligen klarar detta bättre än man tidigare trott. Åtgärder som förändrar den lokala hydrologin i riktning mot torrare kan utgöra hot mot vissa populationer.


Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Så många som möjligt av artens förekomster bör avsättas som naturreservat med särskilda föreskrifter, speciellt de som hyser större populationer. Genom att skydda artens lokaler skyddar man också mycket artrika landmollusksamhällen med en rad sällsynta och hotade arter. Avverkning på övriga lokaler bör så långt möjligt förhindras. Exploatering för byggnation av vägar och fritidshus etc. i Vätternbranterna bör stoppas. Inventeringar för att för att uppdatera artens status i hela förekomstområdet bör genomföras.

 

Waldén, H. W. 1984. Sveriges landmollusker en artlista med kommentarer. Fauna och flora 79: 29–43.

Johansson, A. 1992. Organismer med dålig spridningsförmåga i fragmenterade landskap: Strategier för bevarande av biologisk mångfald. (Populationsstruktur och demografi hos en hotad landsnäcka; Ena montana). Slutrapport, projekt nr 414-2324-91. Statens Naturvårdsverk.

Kerney, M. P. och Cameron, R. A D. 1979. A field guide to the land snails of Britain and north-west Europe. William Collins Sons & Ltd. London.

Kerney, M. P. 1968. Britains fauna of land mollusca and its relation to the post-glacial thermal optimum. Symp. zool. soc. Lond. 22: 273–291.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Pupilloidei  
  • Överfamilj
    Pupilloidea  
  • Familj
    Enidae - barksnäckor 
  • Släkte
    Ena  
  • Art
    Ena montana, (Draparnaud, 1801) - större barksnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.