Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större svartbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.) Upis ceramboides
Större svartbagge Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 14–19 mm lång skalbagge med långsträckt kroppsform. Framkroppen är smal och täckvingarna svagt utvidgade bakåt. Kroppen är svart, framkroppen är svagt glänsande och täckvingarna blankare och ganska grovt skulpterade. Benen är påtagligt långa. Antennerna är tydligt utvidgade mot spetsen, men utan avsatt klubba.
Utbredning
Länsvis förekomst för större svartbagge Observationer i  Sverige för större svartbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad från Skåne till Lule lappmark. Under 1900-talet har dock inga säkra fynd gjorts söder om norra Hälsingland. Arten finns troligen lokalt i hela Norrlands inland exklusive södra Gävleborgs län. Nya fynd i Norrbottens län pekar på att arten ännu är vitt utbredd där. Arten går ej upp i fjällnära skog. Det totala utbredningsområdet är holarktiskt och innefattar stora delar av den boreala skogsregionen. Det sträcker sig från Sverige och Norge över Finland, Estland, Litauen, Ryska Karelen och det ryska taigaområdet till östra Sibirien och därifrån vidare till USA och Kanada.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larverna lever i mycelhaltig innerbark och splintved, främst på grova, döda, solexponerade och gärna brandskadade björkar, men även på sälg, asp och gråal. Huvudsakligen utnyttjas träd angripna av fnöskticka. Tidigare påträffad från Skåne till Lule lappmark, numera endast från Hälsingland till Norrbotten. Antalet lokalområden i landet skattas till 280 (160-320). Förekomstarean (AOO) skattas till 1120 (640-1280) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i mycelhaltig innerbark och splintved, främst på grova, döda, solexponerade och gärna brandskadade björkar, men även på sälg, asp och gråal. Huvudsakligen utnyttjas träd angripna av fnöskticka. Arten är oftast hittad i liggande ved, och kan utnyttja såväl mycket klen som grov ved. Grov ved kan dock utnyttjas under mycket längre tid än klen ved. Den är en tydligt gynnad av aggregerad björkved, samt gynnad av skogsbrand, och kan uppträda i mängd på branddödad björk. Larvernas utveckling tar minst två till tre år. De fullväxta larverna förpuppar sig under barken i maj–juni, och de vuxna skalbaggarna kläcks i juni. Dessa övervintrar under grov bark på olika trädslag, gärna sälg. Skalbaggarna lever troligtvis i flera år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· sälg
· sälg
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· björkdyna
· björkdyna
· borstticka
· borstticka
· fnöskticka
· fnöskticka
· zonticka
· zonticka
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Tenebrionidae (svartbaggar), Släkte Upis, Art Upis ceramboides (Linnaeus, 1758) - större svartbagge Synonymer stor svartbagge

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larverna lever i mycelhaltig innerbark och splintved, främst på grova, döda, solexponerade och gärna brandskadade björkar, men även på sälg, asp och gråal. Huvudsakligen utnyttjas träd angripna av fnöskticka. Tidigare påträffad från Skåne till Lule lappmark, numera endast från Hälsingland till Norrbotten. Antalet lokalområden i landet skattas till 280 (160-320). Förekomstarean (AOO) skattas till 1120 (640-1280) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En 14–19 mm lång skalbagge med långsträckt kroppsform. Framkroppen är smal och täckvingarna svagt utvidgade bakåt. Kroppen är svart, framkroppen är svagt glänsande och täckvingarna blankare och ganska grovt skulpterade. Benen är påtagligt långa. Antennerna är tydligt utvidgade mot spetsen, men utan avsatt klubba.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större svartbagge

Länsvis förekomst och status för större svartbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större svartbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad från Skåne till Lule lappmark. Under 1900-talet har dock inga säkra fynd gjorts söder om norra Hälsingland. Arten finns troligen lokalt i hela Norrlands inland exklusive södra Gävleborgs län. Nya fynd i Norrbottens län pekar på att arten ännu är vitt utbredd där. Arten går ej upp i fjällnära skog. Det totala utbredningsområdet är holarktiskt och innefattar stora delar av den boreala skogsregionen. Det sträcker sig från Sverige och Norge över Finland, Estland, Litauen, Ryska Karelen och det ryska taigaområdet till östra Sibirien och därifrån vidare till USA och Kanada.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Tenebrionidae - svartbaggar 
  • Underfamilj
    Stenochiinae  
  • Tribus
    Cnodalonini  
  • Släkte
    Upis  
  • Art
    Upis ceramboides(Linnaeus, 1758) - större svartbagge
    Synonymer
    stor svartbagge

Larvutvecklingen sker i mycelhaltig innerbark och splintved, främst på grova, döda, solexponerade och gärna brandskadade björkar, men även på sälg, asp och gråal. Huvudsakligen utnyttjas träd angripna av fnöskticka. Arten är oftast hittad i liggande ved, och kan utnyttja såväl mycket klen som grov ved. Grov ved kan dock utnyttjas under mycket längre tid än klen ved. Den är en tydligt gynnad av aggregerad björkved, samt gynnad av skogsbrand, och kan uppträda i mängd på branddödad björk. Larvernas utveckling tar minst två till tre år. De fullväxta larverna förpuppar sig under barken i maj–juni, och de vuxna skalbaggarna kläcks i juni. Dessa övervintrar under grov bark på olika trädslag, gärna sälg. Skalbaggarna lever troligtvis i flera år.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Svampar och lavar (Viktig)
· björkdyna - Jackrogersella multiformis (Har betydelse)
· borstticka - Trametes hirsuta (Har betydelse)
· fnöskticka - Fomes fomentarius (Viktig)
· zonticka - Trametes ochracea (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Arten hotas av att mängden björkved minskat genom flera decenniers aktiv lövbekämpning i det boreala skogslandskapet, samt av uteblivna bränder. Maskinell markberedning efter slutavverkning förstör ofta huvuddelen av lämplig utvecklingsved på hyggen.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Större svartbaggen gynnas av såväl naturvårdsbränning i björkrika bestånd som lämnande av grova björkar och andra lövträd efter slutavverkning. Björkved och levande björkar som lämnas i samband med slutavverkning bör lämnas aggregerat. I den brukade skogen bör andelen björk öka, samt björkar och andra lövträd tillåtas nå grova dimensioner. Maskinell markberedning bör undvikas i bestånd eller delar av bestånd med mycket björkved.

Åtgärdsprogram Fastställt

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, Uppsala.

Lundberg, S. 1984. Den brända skogens skalbaggsfauna i Sverige. Ent. Tidskr. 105: 129–141.

Nilsson, A. N. 1993. Hotade insektarter i hemmet -1. En Upis på köksgolvet. Natur i Norr 12: 39–40.

Palm, T. 1951. Die Holz- und Rinden-käfer der nordschwedishen Laubbäume. Medd. fr. Stat. Skogsforskn. inst.. Band 40, Nr 2: 196-197.

Pettersson, R. 1990. Skalbaggsfaunan inom den skogliga försöksparken Kulbäcksliden. Natur i Norr 9: 20.

Wikars, L.-O. & Orrmalm, C. 2005. Större svartbaggen (Upis ceramboides) i norra Hälsingland: en hotad vedskalbagge som behöver stora mängder aggregerad död ved. Ent. Tidskr. 126: 161-170.

Wirén, E. 1947. Bidrag till kännedomen om coleopterfaunan i norra delen av det nordsvenska barrskogsområdet - från insamlingar i Pålkem II. Ent. Tidskr. 68: 190.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Pettersson & Bengt Ehnström 1996. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Tenebrionidae - svartbaggar 
  • Underfamilj
    Stenochiinae  
  • Tribus
    Cnodalonini  
  • Släkte
    Upis  
  • Art
    Upis ceramboides, (Linnaeus, 1758) - större svartbagge
    Synonymer
    stor svartbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Pettersson & Bengt Ehnström 1996. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.