Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  staggstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex nardina
Staggstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Staggstarr är ett tätt tuvat halvgräs. Stråna är 3–8(15) cm höga, borstlika, trinda, släta och vanligen böjda. Den har ett ax med 3–5 hanblommor i toppen och 3–7 honblommor nederst. Axfjällen är 2,5–3 mm, trubbiga och smalt hinnkantade. Pistillen har två märken. Fruktgömmena är 3–3,5 mm, kullriga, smalt ovala, strävkantade och utan tydliga nerver. Den blommar i juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för staggstarr Observationer i  Sverige för staggstarr
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Staggstarr är en nordligt unicentrisk fjällväxt med sina sydligaste lokaler i norra Pite lappmark. Totalt är den känd från cirka 70 lokaler i Pite, Lule och Torne lappmark. Merparten av dessa ligger i Padjelanta nationalpark i Lule lappmark. I Norge förekommer den från Rana och norrut på cirka 100 lokaler och på Island (centrala delarna ett par förekomster). Staggstarrens utbredning i övrigt är amfiatlantisk från östligaste Sibirien, via Nordamerika och Grönland till Svalbard och Skandinavien. De skandinaviska förekomsterna är tämligen isolerade östliga utposter i artens utbredning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer från Pite till Torne lappmark. Troligen extremt långlivad art, växer i extremt utsatta kalkrika vindblottor. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 70 (50-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 12000 (11440-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (100-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Staggstarr är en av de fjällväxter som växer på de mest vindexponerade platserna, så kallade vindblottor. Den växer främst på extrema vindblottor bestående av lättvittrade kalkrika bergarter (oftast skiffrar) som utsätts för kraftiga vindar, extremt låga temperaturer och kraftig vittring. Sällsynt kan den förekomma i mindre exponerat läge på kalkhedar och klippor. Arten förekommer från skogsgränsen till mellanalpin region.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex nardina Fr. - staggstarr Synonymer Carex hepburnii Boott

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer från Pite till Torne lappmark. Troligen extremt långlivad art, växer i extremt utsatta kalkrika vindblottor. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 70 (50-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 12000 (11440-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (100-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Staggstarr är ett tätt tuvat halvgräs. Stråna är 3–8(15) cm höga, borstlika, trinda, släta och vanligen böjda. Den har ett ax med 3–5 hanblommor i toppen och 3–7 honblommor nederst. Axfjällen är 2,5–3 mm, trubbiga och smalt hinnkantade. Pistillen har två märken. Fruktgömmena är 3–3,5 mm, kullriga, smalt ovala, strävkantade och utan tydliga nerver. Den blommar i juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för staggstarr

Länsvis förekomst och status för staggstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för staggstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Staggstarr är en nordligt unicentrisk fjällväxt med sina sydligaste lokaler i norra Pite lappmark. Totalt är den känd från cirka 70 lokaler i Pite, Lule och Torne lappmark. Merparten av dessa ligger i Padjelanta nationalpark i Lule lappmark. I Norge förekommer den från Rana och norrut på cirka 100 lokaler och på Island (centrala delarna ett par förekomster). Staggstarrens utbredning i övrigt är amfiatlantisk från östligaste Sibirien, via Nordamerika och Grönland till Svalbard och Skandinavien. De skandinaviska förekomsterna är tämligen isolerade östliga utposter i artens utbredning.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex nardinaFr. - staggstarr
    Synonymer
    Carex hepburnii Boott

Staggstarr är en av de fjällväxter som växer på de mest vindexponerade platserna, så kallade vindblottor. Den växer främst på extrema vindblottor bestående av lättvittrade kalkrika bergarter (oftast skiffrar) som utsätts för kraftiga vindar, extremt låga temperaturer och kraftig vittring. Sällsynt kan den förekomma i mindre exponerat läge på kalkhedar och klippor. Arten förekommer från skogsgränsen till mellanalpin region.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Artens utsatta växtplats gör den känslig för slitage genom tramp av turister och betande renar.

Påverkan
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Merparten av de svenska staggstarrförekomsterna ligger inom Padjelanta nationalpark och bör ha ett fullgott skydd. Arten bör övervakas i områden med mycket turism och kraftigt renbete så att för hårt slitage upptäcks i tid. Det vore önskvärt att några av artens lokaler i Torne lappmark blev skyddade, exempelvis Pältsa och/eller Låktatjåkka.
Arten är variabel och vissa populationer i Pite och Lule lappmark har föreslagits tillhöra Carex hepburnii, beskriven från västra Nordamerika. I Amerikansk litteratur räknas C. hepburnii nu vanligen in under C. nardina. Närmare undersökningar av variationen i Skandinavien har dock ej gjorts, varför det ännu är oklart om den avvikande skandinaviska formen, även om den ej är identisk med verklig C. hepburnii, skulle kunna tillhöra ett annat taxon. Utländska namn – NO: Skjeggstorr, DK: Skæg-Star.

Arwidsson, T. 1943. Studien über Gefässpflanzen in den Hochgebirgen der Pite lappmark. Acta Phytogeographica Suecica 17.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Hedberg, O., Mårtensson, O. & Rudberg, S. 1952. Botanical investigation in the Pältsa region of northernmost Sweden. Bot. Not. Suppl. vol 3:2.

Hultén, E. 1958. The amphiatlantic plants and their phytogeographical connections. Kungl. Svenska Vet.-Akad. Handl. Ser. 4, Bd. 7 (1).

Jakobsson, A.. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Löf, Å. 1994. Hotade fjällväxter i Lule lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Selander, S. 1950. Floristic Phytogeography of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica 27–28.

Tengwall, T. Å. 1916. Carex hepburnii Boot, en för Skandinavien ny art. Svensk Bot. Tidskr. 10: 543–550.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex nardina, Fr. - staggstarr
    Synonymer
    Carex hepburnii Boott
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.