Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  staketflarnlav

Organismgrupp Lavar Pycnora praestabilis
Staketflarnlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Staketflarnlav är en skorplav med en vårtig till fjälligt areolerad, blekgrå till gulbrun och matt bål. Bålareolerna är upp till 1,5 mm stora. Apothecier är relativt vanliga, svarta och länge platta med kant, upp till 1,1 mm i diameter. Ofta förekommer även talrika svarta små pyknid på bålen. Arten är variabel på så vis att ibland förekommer endast apothecier, ibland enbart pyknid och ibland både och. Typiskt är också att bålfärgen är mycket variabel, den kan vara grå till gråvit helt utan gula/beige inslag eller ha en tydlig gulvit, beige till ljust ockrafärgad ton. Arten är nära släkt med tallflarnlav Pycnora xanthococca och mjölig flarnlav Pycnora sorophora. Tallflarnlav är mycket lik i utseende och skiljs säkrast från staketflarnlav genom mikroskopering av pyknid. Staketflarnlaven har ellipsoida konidier 3-5,5 × 1,5-2,5 µm (förhållandet längd/bredd är i genomsnitt 2,0 men kan variera mellan 1,9-2,7) medan tallflarnlaven har mer rundade konidiesporer 2,5-4 × 1,5-3 µm (förhållandet längd/bredd är igenomsnitt 1,3, kan variera mellan 1,2-1,7). Mjölig flarnlav har konidiesporer som är nästan identiska med staketflarnlavens, men skiljer sig från staketflarnlaven genom sin sorediösa bål (Timdal 1984). Staketflarnlaven har tidigare tillhört släktet Hypocenomyce.
Utbredning
Länsvis förekomst för staketflarnlav Observationer i  Sverige för staketflarnlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Staketflarnlav har en sydostlig utbredning i landet och den är funnen på ett 100-tal lokaler från Östergötland till Jämtland (Artportalen 2016, Nordin m.fl. 2011). De flesta fyndplatserna är belägna på relativt låg höjd över havet (ytterst få fyndplatser är funna över 400 meter) till skillnad från tallflarnlaven som förekommer i boreala områden på lite högre höjd (oftast över 400 meter). Staketflarnlav förekommer i Norge och Finland men inte i Danmark. I Norge är den rödlistad (Starkt hotad EN, Timdal 2015). Andra europeiska länder med förekomst är Österrike, Slovakien, Rumänien, Storbritannien och Montenegro. Världsutbredningen omfattar även USA och Mexico (GBIF 2016).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
Arten är känd från ett 15-tal lokaler i boreala delar av Sverige. Den växer på hård, exponerad tallved, något gåtfullt oftast på gamla byggnader men någon gång även i gammal skog. Byggnaderna är av obehandlat virke och får inte målas om arten ska finnas kvar. Underlaget är ovanligt och nybildas i liten utsträckning varför arten rödlistas som VU. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (30-1200). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (15-600). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Staketflarnlav växer på ved, huvudsakligen på gamla timmerbyggnader, brädlador, staketstolpar, uppställt hässjevirke, gärdesgårdar och liknande ”kulturved” (människoskapade/bearbetade träsubstrat). Men den förekommer även på naturlig tallved, t.ex. på ved på grova döda grenar på gamla tallar och på talltorrakor i naturskogsartad tallskog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· barrträd
· barrträd
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Candelariales, Familj Pycnoraceae, Släkte Pycnora (staketflarnlavar), Art Pycnora praestabilis (Nyl.) Hafellner - staketflarnlav Synonymer Lecidea praestabilis Nyl., Hypocenomyce praestabilis (Nyl.) Timdal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
  • 2005 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten är känd från ett 15-tal lokaler i boreala delar av Sverige. Den växer på hård, exponerad tallved, något gåtfullt oftast på gamla byggnader men någon gång även i gammal skog. Byggnaderna är av obehandlat virke och får inte målas om arten ska finnas kvar. Underlaget är ovanligt och nybildas i liten utsträckning varför arten rödlistas som VU. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (30-1200). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (15-600). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Staketflarnlav är en skorplav med en vårtig till fjälligt areolerad, blekgrå till gulbrun och matt bål. Bålareolerna är upp till 1,5 mm stora. Apothecier är relativt vanliga, svarta och länge platta med kant, upp till 1,1 mm i diameter. Ofta förekommer även talrika svarta små pyknid på bålen. Arten är variabel på så vis att ibland förekommer endast apothecier, ibland enbart pyknid och ibland både och. Typiskt är också att bålfärgen är mycket variabel, den kan vara grå till gråvit helt utan gula/beige inslag eller ha en tydlig gulvit, beige till ljust ockrafärgad ton. Arten är nära släkt med tallflarnlav Pycnora xanthococca och mjölig flarnlav Pycnora sorophora. Tallflarnlav är mycket lik i utseende och skiljs säkrast från staketflarnlav genom mikroskopering av pyknid. Staketflarnlaven har ellipsoida konidier 3-5,5 × 1,5-2,5 µm (förhållandet längd/bredd är i genomsnitt 2,0 men kan variera mellan 1,9-2,7) medan tallflarnlaven har mer rundade konidiesporer 2,5-4 × 1,5-3 µm (förhållandet längd/bredd är igenomsnitt 1,3, kan variera mellan 1,2-1,7). Mjölig flarnlav har konidiesporer som är nästan identiska med staketflarnlavens, men skiljer sig från staketflarnlaven genom sin sorediösa bål (Timdal 1984). Staketflarnlaven har tidigare tillhört släktet Hypocenomyce.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för staketflarnlav

Länsvis förekomst och status för staketflarnlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för staketflarnlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Staketflarnlav har en sydostlig utbredning i landet och den är funnen på ett 100-tal lokaler från Östergötland till Jämtland (Artportalen 2016, Nordin m.fl. 2011). De flesta fyndplatserna är belägna på relativt låg höjd över havet (ytterst få fyndplatser är funna över 400 meter) till skillnad från tallflarnlaven som förekommer i boreala områden på lite högre höjd (oftast över 400 meter). Staketflarnlav förekommer i Norge och Finland men inte i Danmark. I Norge är den rödlistad (Starkt hotad EN, Timdal 2015). Andra europeiska länder med förekomst är Österrike, Slovakien, Rumänien, Storbritannien och Montenegro. Världsutbredningen omfattar även USA och Mexico (GBIF 2016).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Candelariomycetidae  
  • Ordning
    Candelariales  
  • Familj
    Pycnoraceae  
  • Släkte
    Pycnora - staketflarnlavar 
  • Art
    Pycnora praestabilis(Nyl.) Hafellner - staketflarnlav
    Synonymer
    Lecidea praestabilis Nyl.
    Hypocenomyce praestabilis (Nyl.) Timdal

Staketflarnlav växer på ved, huvudsakligen på gamla timmerbyggnader, brädlador, staketstolpar, uppställt hässjevirke, gärdesgårdar och liknande ”kulturved” (människoskapade/bearbetade träsubstrat). Men den förekommer även på naturlig tallved, t.ex. på ved på grova döda grenar på gamla tallar och på talltorrakor i naturskogsartad tallskog.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· barrträd - Conifers - red list assemblage (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Timmerlador, trästängsel och hässjevirke nyskapas inte i någon större utsträckning i dagens odlingslandskap. Även om en hel del av dessa byggnader och stängsel restaureras och bevaras så är det också många som förfaller eller rivs. Därmed minskar de lämpliga växtplatserna för staketflarnlaven. Även naturlig tallved av hög kvalitet, hårt senvuxet virke, nybildas inte i normalt brukad tallskog, och avverkning av barrskogsdominerade bestånd av naturskogskaraktär utgör ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Det är av stor vikt att gamla träbyggnader bevaras genom varsam renovering. Gamla gärdesgårdar bevaras lämpligen genom att ”lappa och laga” dvs. att man inte byter ut hela gärdesgården på en gång utan att man sparar en del gamla slanor och stolpar i den mån det är möjligt. Låt uppställda res av hässjevirke stå kvar. En konkret åtgärd är att nytillverka och ställa upp enkla res av slanor liknande hässjevirkesres, fristående eller lutade mot träd, på åkerholmar och i bryn. Genom dessa åtgärder gynnar man även flera andra sällsynta lavar knutna till kulturved. Naturskogsartad tallskog med stor förekomst av död ved, som torrakor och gamla tallar med grova döda grenar, bör undantas från skogsbruk. Vid avverkning av äldre barrskog bör alltid torrakor och högstubbar lämnas kvar och hänsyn till dessa ska tas vid markberedning, plantering, röjning och gallring.

Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2016-11-23].

Global Biodiversity Information Facility. [http://demo.gbif.org/search?q=Pycnora%20praestabilis]. Gbif Secretariat, Danmark [uttag 2016-11-23]

Nordin, A., Moberg, R., Tønsberg, T., Vitikainen, O., Dalsätt, Å., Myrdal, M., Snitting, D & Ekman, S. 2011. Santesson’s Checklist of Fennoscandian Lichen-forming and Lichenicolous Fungi. Evolutionsmuseet, Uppsala universitet. [http://www.evolutionsmuseet.uu.se/databaser/]. [uttag 2016-11-23]

Timdal, E. 2015. Lav ('Lichenes'). Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken [[http://www.artsdatabanken.no/Rodliste/Artsgruppene/Lav]]. [uttag 2016-11-23]

Timdal, E. 1984. The genus Hypocenomyce (Lecanorales, Lecideaceae), with special emphasis on the Norwegian and Swedish species. Nordic Journal of Botany 4: 83-108.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fredrik Jonsson

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Candelariomycetidae  
  • Ordning
    Candelariales  
  • Familj
    Pycnoraceae  
  • Släkte
    Pycnora - staketflarnlavar 
  • Art
    Pycnora praestabilis, (Nyl.) Hafellner - staketflarnlav
    Synonymer
    Lecidea praestabilis Nyl.
    Hypocenomyce praestabilis (Nyl.) Timdal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fredrik Jonsson