Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stallört

Organismgrupp Kärlväxter Ononis spinosa subsp. hircina
Stallört Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stallört är en av tre underarter i åsnetörne-komplexet och kan knappast förväxlas med andra arter (se bl.a. Anderberg & Anderberg 2005). Arten är en perenn ärtväxt med pålrot och upprätta 20-50 cm höga stammar. Bladen är trefingrade och sågade i kanten, liksom de stora stiplerna. Blommorna har även långa utdragna foderflikar. Blommorna är rosafärgade med näbblikt utdragen vitaktig köl och blommar från juli till september. Hela växten är långhårig, klibbig och starkt illaluktande (Thor 1992). Till skillnad från underarterna busktörne O. spinosa subsp. spinosa och puktörne O. spinosa subsp. maritima är stallört örtartad, saknar tornar och blommorna sitter parvis i täta axliknande klasar (sitter ensamma hos de två andra underarterna).
Utbredning
Länsvis förekomst för stallört Observationer i  Sverige för stallört
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stallört förekommer sparsamt på cirka 700 lokaler från Skåne upp till Bohuslän och Uppland, samt i sydöstra Blekinge, på Öland och Gotland, men saknas på småländska höglandet. Den förekommer även med enstaka eller tillfälliga förekomster längs Norrlandskusten upp till Piteå. Det är den underart som förekommer rikligast i västra Sverige (Hultén 1971). Flest lokaler finns i Västergötland och på Öland, medan Östergötland, Halland och Bohuslän har ett 50-tal lokaler vardera (Artportalen 2015). Den första noteringen av stallört är från Skåne 1658 (Nordstedt 1920). Enligt Hultén (1971) förekommer stallört spridd i östra Danmark och på nordvästra Jylland, runt Oslofjorden i Norge och enstaka lokaler runt kusten upp mot Trondheim, samt med enstaka lokaler i allra sydligaste Finland. Arten förekommer sparsamt i Baltikum och har, i motsats till busk- och puktörne, en kontinental huvudutbredning från Östeuropa ner till Makedonien och bort mot västra Asien (Hultén & Fries 1986). Stallört har tidigare (1990) varit rödlistad i Sverige och förs upp på rödlistan igen 2015 då den bedöms ha minskat i Skåne (jämför Weimarck & Weimarck 1985, Tyler m.fl. 2007), Bohuslän (Blomgren m.fl. 2011) och i Uppland (Maad m.fl. 2009) under de senaste 30 åren. Arten är inte rödlistad i Danmark, men klassificerades som Nära hotad (NT) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015) och som Sårbar (VU) i Finland (Rassi m.fl. 2010). Även i Tjeckien är stallört hotad och rödlistad som VU (Grulich 2012).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Stallört förs upp på rödlistan igen då den har en dokumenterad tydlig minskning i tre sydsvenska landskap. Underarten växer i torra till fuktiga gräsmarker och förekommer sällsynt främst från Skåne norrut till Bohuslän och Uppland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 700 (400-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2800 (1600-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (25-50) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för underarten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Ekologi
Stallört förekommer på öppna friska till fuktiga gräsmarker, framförallt i jordbrukslandskapet, men kan även växa på havsstrandängar och längs vägar med vägkantsslåtter. Den är inte näringsgynnad och förekommer framförallt i kalktrakter (Thor 1992). Den undviks av betande djur.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Ononis (puktörnen), Underart Ononis spinosa subsp. hircina (Jacq.) Gams - stallört Synonymer Ononis arvensis L., Ononis hircina Jacq., Ononis spinosa ssp. arvensis, Ononis spinosa ssp. hircina (Jacq.) Gams

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Stallört förs upp på rödlistan igen då den har en dokumenterad tydlig minskning i tre sydsvenska landskap. Underarten växer i torra till fuktiga gräsmarker och förekommer sällsynt främst från Skåne norrut till Bohuslän och Uppland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 700 (400-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2800 (1600-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (25-50) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för underarten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Stallört är en av tre underarter i åsnetörne-komplexet och kan knappast förväxlas med andra arter (se bl.a. Anderberg & Anderberg 2005). Arten är en perenn ärtväxt med pålrot och upprätta 20-50 cm höga stammar. Bladen är trefingrade och sågade i kanten, liksom de stora stiplerna. Blommorna har även långa utdragna foderflikar. Blommorna är rosafärgade med näbblikt utdragen vitaktig köl och blommar från juli till september. Hela växten är långhårig, klibbig och starkt illaluktande (Thor 1992). Till skillnad från underarterna busktörne O. spinosa subsp. spinosa och puktörne O. spinosa subsp. maritima är stallört örtartad, saknar tornar och blommorna sitter parvis i täta axliknande klasar (sitter ensamma hos de två andra underarterna).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stallört

Länsvis förekomst och status för stallört baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stallört

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stallört förekommer sparsamt på cirka 700 lokaler från Skåne upp till Bohuslän och Uppland, samt i sydöstra Blekinge, på Öland och Gotland, men saknas på småländska höglandet. Den förekommer även med enstaka eller tillfälliga förekomster längs Norrlandskusten upp till Piteå. Det är den underart som förekommer rikligast i västra Sverige (Hultén 1971). Flest lokaler finns i Västergötland och på Öland, medan Östergötland, Halland och Bohuslän har ett 50-tal lokaler vardera (Artportalen 2015). Den första noteringen av stallört är från Skåne 1658 (Nordstedt 1920). Enligt Hultén (1971) förekommer stallört spridd i östra Danmark och på nordvästra Jylland, runt Oslofjorden i Norge och enstaka lokaler runt kusten upp mot Trondheim, samt med enstaka lokaler i allra sydligaste Finland. Arten förekommer sparsamt i Baltikum och har, i motsats till busk- och puktörne, en kontinental huvudutbredning från Östeuropa ner till Makedonien och bort mot västra Asien (Hultén & Fries 1986). Stallört har tidigare (1990) varit rödlistad i Sverige och förs upp på rödlistan igen 2015 då den bedöms ha minskat i Skåne (jämför Weimarck & Weimarck 1985, Tyler m.fl. 2007), Bohuslän (Blomgren m.fl. 2011) och i Uppland (Maad m.fl. 2009) under de senaste 30 åren. Arten är inte rödlistad i Danmark, men klassificerades som Nära hotad (NT) i Norge (Henriksen & Hilmo 2015) och som Sårbar (VU) i Finland (Rassi m.fl. 2010). Även i Tjeckien är stallört hotad och rödlistad som VU (Grulich 2012).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Ononis - puktörnen 
  • Art
    Ononis spinosa - åsnetörne 
  • Underart
    Ononis spinosa subsp. hircina(Jacq.) Gams - stallört
    Synonymer
    Ononis arvensis L.
    Ononis hircina Jacq.
    Ononis spinosa ssp. arvensis
    Ononis spinosa ssp. hircina (Jacq.) Gams

Stallört förekommer på öppna friska till fuktiga gräsmarker, framförallt i jordbrukslandskapet, men kan även växa på havsstrandängar och längs vägar med vägkantsslåtter. Den är inte näringsgynnad och förekommer framförallt i kalktrakter (Thor 1992). Den undviks av betande djur.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Stallört hotas främst när biotopens kvalitet försämras, till exempel genom näringstillförsel, men även när den växer igen med buskar och träd på grund av upphörd hävd med bete eller slåtter. Antalet lokaler har även minskat genom skogsplantering, uppodling eller exploatering (Thor 1992).

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Information till markägare och brukare om förekomst av arten och vilka åtgärder som gynnar denna. Hävd genom bete och/eller slåtter bör fortsätta eller återupptas på marker med stallört, samtidigt som gödsling bör undvikas. Vägkantsslåtter där stallört växer bör ske efter juli (Thor 1992). Spridning av hö med stallörtsfrö har visat sig fungera (Runesson 2010).
Användes förr som urindrivande läkemedel. De tre underarterna inom åsnetörne har ofta betraktats som separata arter (se exempelvis Krok & Almquist 1994).

Anderberg, A. & Anderberg, AL. 2005. Busktörne. I: Den virtuella floran. [http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faba/ononi/ononspi.htlm]

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-02-26].

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.). 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Grulich, V. 2012. Red List of vascular plants of the Czech Republic. 3:e uppl. Preslia 84: 631-645.

Henriksen, S. & Hilmo, O. (red.) 2015. Norsk rødliste for arter 2015. Artsdatabanken, Norge.

Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden. Fanerogamer och ormbunksväxter. 2:a uppl. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz. Scientific Books. Königstein.

Krok, T.O.B.N. & Almquist, S. 1994. Svensk flora. 27:e uppl. Liber, Stockholm.

Maad, J., Sundberg, S., Stolpe, P. & Jonsell, L. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet - en analys från Projekt Upplands flora. Svensk Botanisk Tidskrift 103: 67-104.

Nordstedt, O. 1920. Prima loca plantarum suecicarum. Botaniska Notiser, bilaga 1.

Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.). 2010. The 2010 Red List of Finnish Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.

Runesson, L. 2010. Sällsynta växter i en lundapark. Svensk Botanisk Tidskrift 104: 52-53.

Thor, G. 1992. Ononis arvensis. I: Floravård i jordbrukslandskapet. Skyddsvärda växter. SBT-förlaget, Lund, s. 226-227.

Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds Botaniska Förening, Lund.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Forskningsrådens Förlagstjänst, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gabrielle Rosquist 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Ononis - puktörnen 
  • Art
    Ononis spinosa - åsnetörne 
  • Underart
    Ononis spinosa subsp. hircina, (Jacq.) Gams - stallört
    Synonymer
    Ononis arvensis L.
    Ononis hircina Jacq.
    Ononis spinosa ssp. arvensis
    Ononis spinosa ssp. hircina (Jacq.) Gams
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gabrielle Rosquist 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.