Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stenblocksmott

Organismgrupp Fjärilar, Mott Catastia kistrandella
Stenblocksmott Fjärilar, Mott

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 18–21 mm. Framvingens grundfärg är svart med tydliga gråvita yttre och inre tvärlinjer. Den yttre tvärlinjen gör en konvex utbuktning mot kantfältet. Gråvita vingfjäll finns i varierande mängd särskilt i mittfältet och faller lättast av varför slitna individer ser mörkare ut. Bakvingarna är vitgråa med mörkare smalt fält innanför vingfransarna. Bakvingarnas vingfransar är vitaktiga och på framvingarna är vingfransarna gråsvarta med vita spetsar. Den art som stenblocksmottet närmast skulle kunna förväxlas med är blågrått fjällmott (Polopeustis altensis), men denna är vanligen något större och något mer spetsvingad. Den är inte heller lika svart i grundfärgen, tvärlinjerna är inte lika skarpt tecknade och den yttre tvärlinjen är mer rak. De ljusa vingfjällen ligger strödda över hela vingen varför denna skiftar i blågrått och bakvingar och vingfransar är tecknade som hos stenblocksmottet.
Utbredning
Länsvis förekomst för stenblocksmott Observationer i  Sverige för stenblocksmott
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är stenblocksmottet endast funnen på fjället Pältsa i den nordligaste delen av landet. Artens kända och i övrigt mycket begränsade kända förekomster finns i Norge i Finnmark vid Porsanger och i Finland i Enontekis lappmark, på fjället Malla vid Kilpisjärvi och i Ryssland på Kolahalvön vid Chibiny.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Stenblocksmott är i Sverige endast känd från sydsluttningen av Pältsa strax sydväst om Treriksröset. Levnadssätt okänt men sannolikt en mycket sällsynt art med mycket begränsad utbredning. Synkrona populationsfluktuationer avsevärt högre än x10 förekommer utan tvekan, men ingen långsiktig minskning av population eller förekomstarea är känd. Inga pågående hot är för närvarande kända. Ändrade klimatförhållanden kan eventuellt komma att påverka förekomsten negativt. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ac(iv)+2ac(iv)).
Ekologi
På den sydvästra sidan av Pältsa finns arten på block- och skiffermarker på 1000–1100 meters höjd. Den flyger spontant under eftermiddagen i solsken, och sitter gärna på de av solen uppvärmda mörka stenblocken och vilar. På fjället Malla är arten funnen på torra fjällhedar och öppna nästan vegetationsfria partier med kalkgrus ovan trädgränsen. Stenblockmottets utvecklingsbiologi är helt okänd. De mycket begränsade förekomsterna antyder att artens ekologiska nisch är mycket snäv och att arten därmed är känslig för habitatförändringar.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Pyralidae (solmott), Släkte Catastia, Art Catastia kistrandella Opheim, 1963 - stenblocksmott Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Stenblocksmott är i Sverige endast känd från sydsluttningen av Pältsa strax sydväst om Treriksröset. Levnadssätt okänt men sannolikt en mycket sällsynt art med mycket begränsad utbredning. Synkrona populationsfluktuationer avsevärt högre än x10 förekommer utan tvekan, men ingen långsiktig minskning av population eller förekomstarea är känd. Inga pågående hot är för närvarande kända. Ändrade klimatförhållanden kan eventuellt komma att påverka förekomsten negativt. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ac(iv)+2ac(iv)).
Vingspann 18–21 mm. Framvingens grundfärg är svart med tydliga gråvita yttre och inre tvärlinjer. Den yttre tvärlinjen gör en konvex utbuktning mot kantfältet. Gråvita vingfjäll finns i varierande mängd särskilt i mittfältet och faller lättast av varför slitna individer ser mörkare ut. Bakvingarna är vitgråa med mörkare smalt fält innanför vingfransarna. Bakvingarnas vingfransar är vitaktiga och på framvingarna är vingfransarna gråsvarta med vita spetsar. Den art som stenblocksmottet närmast skulle kunna förväxlas med är blågrått fjällmott (Polopeustis altensis), men denna är vanligen något större och något mer spetsvingad. Den är inte heller lika svart i grundfärgen, tvärlinjerna är inte lika skarpt tecknade och den yttre tvärlinjen är mer rak. De ljusa vingfjällen ligger strödda över hela vingen varför denna skiftar i blågrått och bakvingar och vingfransar är tecknade som hos stenblocksmottet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stenblocksmott

Länsvis förekomst och status för stenblocksmott baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stenblocksmott

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är stenblocksmottet endast funnen på fjället Pältsa i den nordligaste delen av landet. Artens kända och i övrigt mycket begränsade kända förekomster finns i Norge i Finnmark vid Porsanger och i Finland i Enontekis lappmark, på fjället Malla vid Kilpisjärvi och i Ryssland på Kolahalvön vid Chibiny.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pyraloidea  
  • Familj
    Pyralidae - solmott 
  • Underfamilj
    Phycitinae  
  • Släkte
    Catastia  
  • Art
    Catastia kistrandellaOpheim, 1963 - stenblocksmott

På den sydvästra sidan av Pältsa finns arten på block- och skiffermarker på 1000–1100 meters höjd. Den flyger spontant under eftermiddagen i solsken, och sitter gärna på de av solen uppvärmda mörka stenblocken och vilar. På fjället Malla är arten funnen på torra fjällhedar och öppna nästan vegetationsfria partier med kalkgrus ovan trädgränsen. Stenblockmottets utvecklingsbiologi är helt okänd. De mycket begränsade förekomsterna antyder att artens ekologiska nisch är mycket snäv och att arten därmed är känslig för habitatförändringar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Ett alltför stort betestryck och tramp av renar skulle kunna skada en så lokal population på de magra blockmarkerna där arten finns. Den globala uppvärmningen med förändringar i växtsamhällena och trädgränsens förflyttning i höjdled till följd av ändrat nederbördsmönster, minskad solinstrålning och förändringar i årstidscyklerna är också på sikt en hotbild.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Fortsatt kraftfulla åtgärder för att minska påverkan från växthusgaser både nationellt och internationellt. Rennäringen bör vara medveten om de unika naturvärden och förekomster av olika fjärilsarter som finns på fjället Pältsan och undvika alltför stor koncentration av renar under längre tid. Just i detta område har tidigare observationer visat på tydliga negativa effekter av överbetning från ren på fjärilar och deras habitat (Elmquist m.fl. 1994).

Aarvik, L., Bergren, K. & Hansen, L.O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk Museum, Universitetet i Oslo, Norsk institut for skogsforskning, Ås.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Fjärilsfaunan i Sveriges nordligaste fjällmassiv, Pältsan och Duoibal – unik och hotad? Ent. Tidskr. 115(1-2): 1–10 Johansson, R. & Svensson, I. 1968. Pältsa-expeditionen 1964 (Lepidoptera). Opusc. Ent. 33(1-2): 119–128. Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe. A Distributional Checklist. Apollo Books. Stenstrup.

Krogerus, H. 1972. The invertebrate fauna of the Kilpisjärvi area, Finnish Lapland. 14. Lepidoptera. Acta Soc. Pro Fauna et Flora Fennica 80.

Kullberg, J., Albrecht, A., Kaila, L. & Varis, V. 2002. Checklist of Finnish Lepidoptera – Suomen perhosten luetello. Naturhistoriska centralmuseet, Zoologiska museet, Helsingfors.

Opheim, M. 1963. The Norwegian Phycitids (Lepidoptera). Norsk ent. Tidskr. 12: 75–94.

Palm, E. 1986. Nordeuropas Pyralider. Danmarks Dyreliv Bind 3.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pyraloidea  
  • Familj
    Pyralidae - solmott 
  • Underfamilj
    Phycitinae  
  • Släkte
    Catastia  
  • Art
    Catastia kistrandella, Opheim, 1963 - stenblocksmott
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.