Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stenvårta

Organismgrupp Alger, Cyanobakterier Nostoc verrucosum
Stenvårta Alger, Cyanobakterier

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Utvuxna individer är knöliga, platta och tjockt utbredda, men inte skinnartade. Kolonierna blir med åldern mjuka eller ihåliga i inre delar, upp till 10 cm stora, svartgröna till olivgröna eller mörkbrun, med fast ytterskikt (Geitler 1932). Whitton (2002) uppger att de brittiska populationerna sällan blir större än 2 - 3 cm.

Trådar i kolonins periferi är tätt sammanflätade. Skidor tjocka och gulbruna i periferin, i inre delar färglösa och lätt upplösta. Celler kort tunnformiga, 3-3,5 µm. Heterocyster nästan runda, 6 µm breda. Vilceller (akineter) ovala, 5 µm breda, 7 µm långa, med gul slät vägg. När hormogonen (dotterfragment) gror uppstår något som närmast liknar ett mycket tätt garnnystan som senare upplöses. Vilceller tycks som regel endast undantagsvis utvecklas i rinnande vatten.

Unga individer av stenvårtan har form av små klot eller halvklot. För samtliga Nostoc-arter utan vilceller gäller att unga individer ofta inte kan artbestämmas.
Utbredning
Länsvis förekomst för stenvårta Observationer i  Sverige för stenvårta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I motsats till i Sverige är detta den vanligaste Nostoc-arten i rinnande vatten i Central- och Sydeuropa. Svenska fynd är mycket få och nästan alla mer än 50 år gamla. Landskap som den noterats från är Skåne, Västra Götaland, Härjedalen och Jämtland.
Geitler (1932) uppger att arten är kosmopolitisk.
.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Cyanobakterien Nostoc verrucosum är tidigare känd från färre än fem mellansvenska lokaler. Arten saknades på den enda återbesökta lokalen men är i övrigt dåligt eftersökt, särskilt i fjällkedjan, och den kan vara svår att skilja bl.a. från N. parmelioides. Nostoc verrucosum växer i kalkrika rinnande vatten och missgynnas antagligen av övergödning och försurning. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Stenvårtan växer i kalkrika näringsfattiga vattendrag, kärr, källor och enligt äldre något osäkra uppgifter också i sjöar. Den måste alltid vara våt men inte nödvändigtvis under vatten, det kan räcka med stänkvatten från t ex ett vattenfall. I snabbt rinnande bergsbäckar undviks platser med störst strömhastigheter. Stenvårtan sitter fast på stenar och block, senare kan den bli friflytande i stillastående eller lugnflytande vatten.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Cyanophyceae, Ordning Nostocales, Familj Nostocaceae, Släkte Nostoc (cyanobakterier av släktet Nostoc), Art Nostoc verrucosum Vaucher ex Bornet & Flahault - stenvårta Synonymer Nostocella verrucosa Gaillon, Nostoc rothii C.Agardh

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Cyanobakterien Nostoc verrucosum är tidigare känd från färre än fem mellansvenska lokaler. Arten saknades på den enda återbesökta lokalen men är i övrigt dåligt eftersökt, särskilt i fjällkedjan, och den kan vara svår att skilja bl.a. från N. parmelioides. Nostoc verrucosum växer i kalkrika rinnande vatten och missgynnas antagligen av övergödning och försurning. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Utvuxna individer är knöliga, platta och tjockt utbredda, men inte skinnartade. Kolonierna blir med åldern mjuka eller ihåliga i inre delar, upp till 10 cm stora, svartgröna till olivgröna eller mörkbrun, med fast ytterskikt (Geitler 1932). Whitton (2002) uppger att de brittiska populationerna sällan blir större än 2 - 3 cm.

Trådar i kolonins periferi är tätt sammanflätade. Skidor tjocka och gulbruna i periferin, i inre delar färglösa och lätt upplösta. Celler kort tunnformiga, 3-3,5 µm. Heterocyster nästan runda, 6 µm breda. Vilceller (akineter) ovala, 5 µm breda, 7 µm långa, med gul slät vägg. När hormogonen (dotterfragment) gror uppstår något som närmast liknar ett mycket tätt garnnystan som senare upplöses. Vilceller tycks som regel endast undantagsvis utvecklas i rinnande vatten.

Unga individer av stenvårtan har form av små klot eller halvklot. För samtliga Nostoc-arter utan vilceller gäller att unga individer ofta inte kan artbestämmas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stenvårta

Länsvis förekomst och status för stenvårta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stenvårta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I motsats till i Sverige är detta den vanligaste Nostoc-arten i rinnande vatten i Central- och Sydeuropa. Svenska fynd är mycket få och nästan alla mer än 50 år gamla. Landskap som den noterats från är Skåne, Västra Götaland, Härjedalen och Jämtland.
Geitler (1932) uppger att arten är kosmopolitisk.
.
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Nostocaceae  
  • Släkte
    Nostoc - cyanobakterier av släktet Nostoc 
  • Art
    Nostoc verrucosumVaucher ex Bornet & Flahault - stenvårta
    Synonymer
    Nostocella verrucosa Gaillon
    Nostoc rothii C.Agardh

Stenvårtan växer i kalkrika näringsfattiga vattendrag, kärr, källor och enligt äldre något osäkra uppgifter också i sjöar. Den måste alltid vara våt men inte nödvändigtvis under vatten, det kan räcka med stänkvatten från t ex ett vattenfall. I snabbt rinnande bergsbäckar undviks platser med störst strömhastigheter. Stenvårtan sitter fast på stenar och block, senare kan den bli friflytande i stillastående eller lugnflytande vatten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Sötvattensstrand, Sjöar, Småvatten

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Främsta hotet är eutrofiering av kalkrika vatten, men dränering och utplåning av lämpliga småvatten bör också ses som ett hot mot arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Försurning (Viss negativ effekt)
Lämpliga vattendragsträckor, rikkärr och källor i områden med kalkberggrund bör inventeras.
Det har framförts tvivel om huruvida stenvårta och näcköra är två olika arter (Koster 1958).

Geitler, L. 1932. Cyanophyceae (Blaualgen). Rabenhorst’s Kryptogamen-Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Band XIV. Leipzig. 1196 s.

John, D. M., Whithon, B. A. And Brook, A. J. 2002. The freshwater algal flora of the British Isles. An identification guide to freshwater and terrestrial algae. - The Natural History Museum. Cambridge University Press 702 s.

Koster, J. T. 1958. Some finds of Cyanophytes in Denmark. Bot. Tidsskr., 54:111-125.

Mollenhauer, D., Bengtsson, R. & Lindstrøm, E-L. 1999. Macroscopic cyanobacteria of the genus Nostoc: a neglected and endangered constituent of European inland aquatic biodiversity. Eur. J. Phycol. (1999) 34: 349-360.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Bengtsson

Namn och släktskap
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Nostocaceae  
  • Släkte
    Nostoc - cyanobakterier av släktet Nostoc 
  • Art
    Nostoc verrucosum, Vaucher ex Bornet & Flahault - stenvårta
    Synonymer
    Nostocella verrucosa Gaillon
    Nostoc rothii C.Agardh
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Bengtsson