Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stickelfrö

Organismgrupp Kärlväxter Lappula deflexa
Stickelfrö Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stickelfrö hör till familjen strävbladiga, Boraginaceae, och är därmed släkt med förgätmigejarterna, som den också något liknar. Arten är ett- eller tvåårig och har ett slankigt växtsätt med tunn, ofta från basen grenig stjälk, som kan bli 5 dm. Bladen är lansettlika och de nedre tydligt skaftade. Blommorna är trattlika och ljusblå eller nästan vita och ganska lika förgätmigejblommor. De sitter i vecken av små stödblad. Skaften förlängs under fruktmognaden och böjs nedåt. Frukterna är utdraget triangulära och försedda med en rad hullingborst i kanterna. De karakteristiska frukterna gör att stickelfrö är omisskänlig i fruktstadium. Dessförinnan skiljer man den från förgätmigejarter på att blommorna har tydliga stödblad.
Utbredning
Länsvis förekomst för stickelfrö Observationer i  Sverige för stickelfrö
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Stickelfrö förekommer framför allt i norra Sverige, både i fjälltrakterna från Dalarna till Torne Lappmark och i bergbranter utanför fjällkedjan. Sammanlagt kan man räkna med ett hundratal lokaler, alla med få individ, ofta inte fler än ett tiotal. Dessutom finns den i Småland: Taberg, där den upptäcktes 1865 och ännu finns kvar i en liten population. Troligen har det gått tillbaka en del, av tio återbesökta lokaler i Jämtland återfanns den endast på tre. Stickelfrö är en circumpolär växt, som i Europa förekommer i bergsområden i Finland och Norge samt i Alperna, Apenninerna, Pyrenéerna och Karpaterna. Ett adventivfynd är känt från Danmark. Dessutom finns den i delar av Asien och är i Nordamerika representerad av en annan underart.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Stickelfrö förekommer framför allt i norra Sverige, både i fjälltrakterna från Dalarna till Torne Lappmark och i bergbranter utanför fjällkedjan. Dessutom finns den i Småland: Taberg, där den upptäcktes 1865 och ännu finns kvar i en liten population. Den är en av våra mest utpräglade sydbergväxter. Det innebär att dess krav på miljön är varmt och soligt lokalklimat samt en mark som är rik på näring i form av kväve. Förutom störning av olika typer av mänsklig aktivitet hotas stickelfrö av igenväxning och beskuggning, något som dock inte i så stor utsträckning är aktuell på sydbergslokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 220 (175-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iv)).
Ekologi
Stickelfrö är en av våra mest utpräglade sydbergväxter. Det innebär att dess krav på miljön är varmt och soligt lokalklimat samt en mark som är rik på näring i form av kväve. Arten gynnas även av ganska torr och kalkhaltig mark. Man finner den i och under höga branter som vätter mot S eller O (sällsynt även V), men oftast alldeles under branten i tunn finjord och stundom även bland de nedanför liggande blocken. Den kan växa både exponerat och i skuggade av träd, helt utan tillgång till direkt solexponering. Ofta är förekomsterna belägna under bon av häckande fåglar som dels ger kvävegödsling, dels kan ha bidragit till att sprida växten med hjälp av de hullingförsedda frukterna. I Härjedalen är arten känd upp till 950 m ö.h. och i Lule Lappmark upp till den alpina zonen. Den missgynnas av igenväxning och beskuggning. Oftast är stickelfrö höstgroende, vilket gör att den kan blomma och sätta frö tidigt, innan växtplatserna torkar ut. Fröna kan finnas vilande i marken i åtminstone tre år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Boraginales (förgätmigejordningen), Familj Boraginaceae (strävbladiga), Släkte Lappula (piggfrön), Art Lappula deflexa (Wahlenb.) Garcke - stickelfrö Synonymer Hackelia deflexa (Wahlenb.) Opiz, Echinospermum deflexum (Wahlenb.) Lehm., Hängpiggfrö

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Stickelfrö förekommer framför allt i norra Sverige, både i fjälltrakterna från Dalarna till Torne Lappmark och i bergbranter utanför fjällkedjan. Dessutom finns den i Småland: Taberg, där den upptäcktes 1865 och ännu finns kvar i en liten population. Den är en av våra mest utpräglade sydbergväxter. Det innebär att dess krav på miljön är varmt och soligt lokalklimat samt en mark som är rik på näring i form av kväve. Förutom störning av olika typer av mänsklig aktivitet hotas stickelfrö av igenväxning och beskuggning, något som dock inte i så stor utsträckning är aktuell på sydbergslokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 220 (175-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iv)).
Konventioner Typisk art i 8110 Silikatrasmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 8120 Kalkrasmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR))
Stickelfrö hör till familjen strävbladiga, Boraginaceae, och är därmed släkt med förgätmigejarterna, som den också något liknar. Arten är ett- eller tvåårig och har ett slankigt växtsätt med tunn, ofta från basen grenig stjälk, som kan bli 5 dm. Bladen är lansettlika och de nedre tydligt skaftade. Blommorna är trattlika och ljusblå eller nästan vita och ganska lika förgätmigejblommor. De sitter i vecken av små stödblad. Skaften förlängs under fruktmognaden och böjs nedåt. Frukterna är utdraget triangulära och försedda med en rad hullingborst i kanterna. De karakteristiska frukterna gör att stickelfrö är omisskänlig i fruktstadium. Dessförinnan skiljer man den från förgätmigejarter på att blommorna har tydliga stödblad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stickelfrö

Länsvis förekomst och status för stickelfrö baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stickelfrö

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Stickelfrö förekommer framför allt i norra Sverige, både i fjälltrakterna från Dalarna till Torne Lappmark och i bergbranter utanför fjällkedjan. Sammanlagt kan man räkna med ett hundratal lokaler, alla med få individ, ofta inte fler än ett tiotal. Dessutom finns den i Småland: Taberg, där den upptäcktes 1865 och ännu finns kvar i en liten population. Troligen har det gått tillbaka en del, av tio återbesökta lokaler i Jämtland återfanns den endast på tre. Stickelfrö är en circumpolär växt, som i Europa förekommer i bergsområden i Finland och Norge samt i Alperna, Apenninerna, Pyrenéerna och Karpaterna. Ett adventivfynd är känt från Danmark. Dessutom finns den i delar av Asien och är i Nordamerika representerad av en annan underart.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Boraginales - förgätmigejordningen 
  • Familj
    Boraginaceae - strävbladiga 
  • Släkte
    Lappula - piggfrön 
  • Art
    Lappula deflexa(Wahlenb.) Garcke - stickelfrö
    Synonymer
    Hackelia deflexa (Wahlenb.) Opiz
    Echinospermum deflexum (Wahlenb.) Lehm.
    Hängpiggfrö

Stickelfrö är en av våra mest utpräglade sydbergväxter. Det innebär att dess krav på miljön är varmt och soligt lokalklimat samt en mark som är rik på näring i form av kväve. Arten gynnas även av ganska torr och kalkhaltig mark. Man finner den i och under höga branter som vätter mot S eller O (sällsynt även V), men oftast alldeles under branten i tunn finjord och stundom även bland de nedanför liggande blocken. Den kan växa både exponerat och i skuggade av träd, helt utan tillgång till direkt solexponering. Ofta är förekomsterna belägna under bon av häckande fåglar som dels ger kvävegödsling, dels kan ha bidragit till att sprida växten med hjälp av de hullingförsedda frukterna. I Härjedalen är arten känd upp till 950 m ö.h. och i Lule Lappmark upp till den alpina zonen. Den missgynnas av igenväxning och beskuggning. Oftast är stickelfrö höstgroende, vilket gör att den kan blomma och sätta frö tidigt, innan växtplatserna torkar ut. Fröna kan finnas vilande i marken i åtminstone tre år.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Förutom störning av olika typer av mänsklig aktivitet hotas stickelfrö av igenväxning och beskuggning, något som dock inte i så stor utsträckning är aktuell på sydbergslokalerna. Tidigare stenbrytning på Taberg var ett uppenbart hot. Framöver kommer troligen bergtäkter att bli ett allt större problem för artens lokaler.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Man bör vara observant på att lokalerna inte störs av direkt mänsklig aktivitet, t.ex. bergsklättring eller bergtäkt. För övrigt behöver inga speciella åtgärder bör vidtas. Populationernas utveckling bör i största möjliga utsträckning följas av floraväktarna.
Stickelfrö beskevs av Göran Wahlenberg 1810 från berget Nammatj i Lule Lappmark som Myosotis deflexa. Utländska nman – FI: kalliosirkunjyvä, NO: hengjepiggfrö

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. Lund.

Lagerberg, T. 1958. Vilda växter i Norden IV, 3:e uppl. Stockholm. Laine, U. 1997. Kalliosirkunjuvä – Stickelfrö. I: Ryttäri, T. & Kettunen, T. (reed). Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Nilsson, Ö & Gustafsson, L.-Å. 1977. Projekt Linné rapporterar 29–48. Svensk Bot. Tidskr. 71: 3–22.

Rasmussen, S. M. 1965. Boraginaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 60: 261–313.

Selander, S. 1950. Kärlväxtfloran i Sydvästra Lule Lappmark I, II. Acta Phytogeogr. Suec. 27, 28.

Zetterstedt, J. E. 1865. Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Småland. Kongl. Vetensk.-akad. handl.

6(2).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. Rev. Mora Aronsson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Boraginales - förgätmigejordningen 
  • Familj
    Boraginaceae - strävbladiga 
  • Släkte
    Lappula - piggfrön 
  • Art
    Lappula deflexa, (Wahlenb.) Garcke - stickelfrö
    Synonymer
    Hackelia deflexa (Wahlenb.) Opiz
    Echinospermum deflexum (Wahlenb.) Lehm.
    Hängpiggfrö
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 2000. Rev. Mora Aronsson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.